Fjälltur Nr.1

Denna tur startade i Abisko Touriststation och slutade 3 dagar senare i Björkliden. Om man åker med bil är det högst 10 km mellan de båda orterna. Vi hade valt en lite längre variant och vandrade ungefär 40 km. Jag tycker att vår rutt var den vackrare.

Vi – 14 svenskar och jag, utbytesstudent vid Luleå Tekniska Universitet. 3 personer delade ett tält och en Trangia. I förväg köpte grupperna mat och dryck för vandringen.

Den riktiga starten var på fredag, 2000-09-08, i Luleå kring kl. 4 på morgonen. Tillbaka i Luleå var vi på söndag, 2000-09-10 kring kl. 11 på kvällen. Vi åkte med 2 vans, som var ganska fulla tack våra ryggsäckar, tält, kokare och alla slags småsaker.

                                 _______________________________________________________

Fredag, 2000-09-08                                                               regn med paus, på kvällen sol

Väckarklockan ringde 2.45, men trots den tidiga timman är det inte svårt att stiga upp eftersom det kommer en härlig helg. Den glada förväntan grumlas dock om man tittar på vädret => det regnar. Vi kan bara hoppas att det blir bättre. Vi träffars vid LuleBo och efter en kort väntetid är alla tillsammans och vi startar i riktning mot Abisko.

Vårt första mellanstopp är Kiruna, om man bortser från växlingar av föraren. Vi tankar och gör en rundtur genom stan på jakt efter batterier. Sedan går det vidare. I Abisko finns det en affär som har nästan allt – till och med fotobatterier – och dessutom billigare än normalt. Fjällkartan kostar till exempel bara 75 kr. Till Abisko Touriststation, vår egentliga utgångspunkt, är det bara 2 km till. När vi kommer fram dit lastar vi ut våra saker, äter frukost och klär oss vandringsdugligt. I början med regnjacka, eftersom det regnar då och då. Sedan körs en bil till Björkliden, dit vi kommer tillbaka på söndag. Emellertid väger de andra sina ryggsäckar – allt från 12 till 19 kg. 11.30 är vi äntligen färdiga och startklara.

I början går det sakta uppåt, med några brantare men korta stigningar. Vi stannar inte länge på Kungsleden utan svänger efter några hundra meter till höger och kommer över en bro => den första pausen. Att ta kort är plikt även om det inte är det bästa vädret. Genom höstliga björkskogar, på plankor, över slask och mindre bäckar vandrar vi i riktning Kårsavaggestugan. Då och då gör vi en kort anpassningspaus, under vilka vi klär på eller av oss. De mesta klär av sig, då det blir varmt snabbt när man rör sig, särskilt uppför berget.

Björkarna är små, men ser snygga ut även i regn med deras kulörta blad. Ibland träffar vi andra vandrare men i stort sett är det lugnt under denna årstiden. Längre upp slutar även björkarna och från och med nu finns det bara buskar, blast, ängar, stenar, bäckar och berg överallt. För mig som slättbo är det ett landskap som jag aldrig har sett och som inte kan jämföra med de berg jag har sett. De ser ut som avslickade, riktigt runda.

Det första längre mellanstoppet uppstår när Eva får blåsor på fötterna och hon måste behandla dem med tejp. Eftersom det fortfarande regnar och ingen är hungrig vandrar vi vidare. Ungefär 3 timmar efter starten gör vi lunch vid Kårsajåkka. Det blir en varm-måltid-paus, då klockan visar att den är redan 15.00. I vår grupp äter vi makaroner med köttfärssås och knäckebröd med ost på tub. Allt är näringsrik och snabbt lagat. Det har slutat att regna och så vi stannar lite längre.

Omkring halv fem startar vi igen och även regnet börjar igen. I det här vädret ser stigarna motsvarande ut => slaskiga, fuktiga, genomflutna av rännilar. Precis så är byxorna efter en kort stund. De behöver en extratvätt hemma. Rännilar och bäckar är inget stort problem därför att vi har vandringsskor på fötterna och man hittar alltid en sten som man kan träda på. Ryggsäcken blir långsamt märkbar, men den mesta tiden är man upptagen med stigen så att man glömmer besvären.

I slutet av dagen regnar det mer igen. Men man ser redan stugorna som är vår destination. Innan finns det en liten bredare bäck som man måste gå tvärs över. Efter den är det inte långt kvar till övernattningsstället.

Det slutar äntligen att regnar och solen kommer fram. Den så uppstående regnbågen fotograferas av nästan alla. Nästa sak är tältplatssökning. Denna gestaltar sig lite svår => allt är stenigt, snett och på ett eller annat sätt blött. Efter några överläggningar hittar vi ett lämpligt ställe och börjar med uppbygganden. Det vill säger att Eva och jag bygger upp tältet och Fredrick och Tobbe dricker Whisky. På grund därav få de påpekande från oss och de andra. Vi bestämmer överensstämmande att de därför måste laga middag och diska. De klarar det till vår tillfredsställelse. Vi får potatismos med korv och till och med kaffe. På grund av Whiskyn är vår lägerplats den roligaste.

När det blir mörkare och därmed också kallare försvinner vi in i tältet. Vi är 4 personer i ett 3-person-tält => det måste går på ett eller annat sätt. Innan vi somnar längtar Tobbe efter en liten lek. Vi söker djur från A till Ö. Jag får lite längre betänketid eller kan försöka att omskriva djuren om jag inte vet namnet. Det går ganska bra men jag förlorar trots detta.

Resultat av den första dagen: 15 km i 7 timmar (med paus) med ungefär 300 m höjdskillnad. Temperaturen kring kl.19  7°C

                  _______________________________________________________

Lördag, 2000-09-09                                                                                         sol, duggregn

Vi väcks med tältväcklan och utropet ”Stå upp, rör er, solen skiner!” Det är kring kl.8 och under natten var det ganska trångt. Varje gång någon har vänt sig var man vaken. Yrvakna kryper vi ur våra sovsäckar och tältet. Trotts att älven är alldeles bredvid, badar ingen (med undantag av Magnus). Vid denna vattentemperaturer räcker en kattvask för att man blir riktigt vaken. Även lufttemperaturen lämnar mycket övrigt att önska. Mössa och handskar är, oaktad årstiden, ett måste. Så snart emellertid solen kommer fram över bergen klär man av sig efter en liten stund.

Frukosten består av gröt med russin. Inte i mitt fall, lyckligtvis har vi knäckebröd. Lunchen lagar vi redan nu på morgonen och tappar den i våra termosflaskor. Efter drygt 3 timmar har alla kommit så långt att vi kan starta.

Framför oss har vi 300 höjdmeter som vi vill bemästra på den kortaste vägen. Jag tycker att det är bättre att göra denna sträcka utan att stanna i stället för att göra en paus på hälften och sedan gå vidare. Visserligen finns det ett underbart vattenfall och en liten foto- och andanpaus unnar jag mig. Efter ungefär 45 minuter har jag klarat branten tillsammans med Andreas. Vi har nu en härlig utblick på bergen omkring och i dalen, varifrån vi kom. Blå himmel och sol låter kort blir ännu vackrare.

Vår första handling, före korten, är att byta om kläderna. Vinden blåser starkare här uppe och t-shirten är nästan helt blöt efter uppstigningen. Efter det äter vi ett litet mellanmål, bestående av russin, mandlar och fjällvatten. Efter att de andra har kommit upp tar vi ett gruppfoto och går vidare. Men inte slätt som förväntat utan fortfarande lätt uppåt.

Här på kalfjället finns det inte ens buskar, bara stenar, vatten, någon äng/gräs och snö. Efter vår första älvkorsning idag går vi längs en sjö och mer stigningar är att räkna med i de nästa timmarna. Till höger och till vänster finns berg och vinden blåser bara lite. Man klarar sig utan tröja. En forskningsstation finns här uppe också. Den lämpar sig bra för en kort rast. Även den första snöfläcken är inom räckhåll och blir beslagtagen av några.

Vid slutet av sjön finns det bara berg => vi måste upp på nytt. Vi beslutar oss för att äta lunch efter den första stigningen => man kan inte veta vad som kommer sen. Dessutom mättar russin, choklad och mandlar ganska bra. De har alla alltid inom räckhåll. Vägen följer över ett snöfält och vi går vidare tills vi är i solskenet. Lunchen är den här gången en ljummen måltid, eftersom termosarna inte håller maten varm så länge. Nu märker man tydligt på temperaturen att vi är högt upp på fjället. Så snart vi inte är i rörelse måste vi klä på oss. Vinden blåser också mer och solen försvinner ibland bakom molnen.

När ett mörkt molntak kommer närmare och närmare skyndar vi oss att vandra vidare. Inte långt ifrån vårt pausställe måste det beslutas om vi kan gå vidare uppåt eller om vi måste välja nedstigningen redan nu. Allt beror på snöförhållandena. Mats och Erik menar att snön inte skall vara något problem och så marscherar vi ytterligare uppåt. Efter en kort stund breder sig ett jättestort snöfält ut framför oss. Vi fortsätter vid den vänstra sidan och alla är måna om att stiga i spåren från den som går framför en.

Stämningen blir mer och mer uppsluppen. Det är inte möjligt att fastställa om det är resultatet av snön, ”utmattningen” eller den ”tunna” luften. Svenskarna beklagar sig att de inte kunde ta med sig skidorna, men de måste finn sig i det. För att jämföra snöförhållandena med de hos oss i nordtyskland => här finns det, i september, mycket mer snö än det gör hos oss på hela vintern!!!

Vår högsta punkt (1300m) når vi på eftermiddagen. Härifrån kan vi se över fjället och vi har en härlig halv-rundblick. Från och med nu går det bara ner. Då är det inte förvånande att svenskarna föreslår att helt enkelt sätta sig på våra liggunderlag och rutscha ner. Men vi gör det inte => vem vet var vi hamnar då? Nerför berget går det trots detta självklart fortare än uppåt och redan efter kort stund kan vi se vårt övernattningsställe. Vi behöver bara att korsa en älv så är vi där.

Här blåser vinden fruktansvärt. Som vindskydd tjänar bara en liten ”stuga”. Tälten uppbygges, vilket med vind, kyla och duggregn sannerligen inte är något nöje. Sockorna blir avgränsade mot de blöta skorna med Eva-metoden (plastpåse över). Till middagen får vi nudlar och knäcke i vindskyddet av stugan. Disken blir motvilligt gjord och bara halvhjärtat. Men temperaturer ursäktar oss – förhoppningsvis. Eftersom det är varmast och mest vindskyddat i tälten försvinner vi in tidigt.

Resultat av den andra dagen: ~13km i 7 timmar (med paus), under vilka vi gick från 680 m upp till 1300 och sedan ner till 1100m. Temperaturer hos övernattningsstället var garanterat kring eller under 0°C.

                                    ______________________________________________________

Söndag, 2000-09-10                                                                                                 grå, sol, duggregn, sol

Väckningen övertar idag Erik och det är inte alls så harmlöst som igår. Utan förvarning går dörren upp och det första påpekandet är att vi ska skyndar oss lite mer idag med uppstigningen, ätandet och inpackningen. Efter att han har släppt in kall luft är det första inget problem.

Vi har sovit fyra stycken denna natt också, tack vare en bra idé av Eva att sova skavfötters. Pojkarna med huvuden i den ena änden och Eva och jag med huvuden i den andra. På grund av detta hade vi lite mer rörelsefrihet. Varmare blev det emellertid inte. Fredriks sovsäck hade ett område ner till +5°C och trots somliga flera lager var det inte varmt för honom. Däremot fick Eva ta av något mitt i natten eftersom det var för varmt. Dessutom stack hon ut sina fötter. Kanske var det anledningen till varför Tobbe sov så länge?

Idag borstas bara tänderna, tvättningen faller bort helt. I det iskalla vattnet skulle ingen kunna tänka sig detta. Frukosten äter vi liksom middagen i lä av stugan. Vår grupp har råd med en särskild lyx => hett vatten för en extra kopp kaffe och varmt vatten för disken. Grunden är relativt enkel. Vi har redan förberett lunchen och behöver inte spara på spriten.

Tältnedtagningen övertar idag Tobbe och Fredrick och Hanna hjälper till. Hon tittar visserligen i alla fickor om vi har glömt något men hon överser att det hänger två ficklampor och Evas glasögon i taket. Allt tillsammans blir inpackat. Först efter en liten vägsträcka märker Eva att hon inte har sina glasögon på näsan.

Fixa och färdiga är vi idag redan efter 2 timmar. Men så mysigt var det verkligen inte. Handskarna hade man helst behållit på även om man diskade. Kring kl. 10 är alla redo och har axlat sina ryggsäckar. Nu vandrar vi nerför berget i riktning mot Björkliden. Vegetationen blir långsamt mer lummig och den blir med detta likaså kulörtare.

Gruppen ”glider” dock isär. De med blöta skor vandrar högre upp och behöver följaktligen längre tid. Först vid nästa branta nedstigning är alla tillsammans. Den går så brant ner som upp igår. Ryggsäckarna är inget problem, efter 2 dagar är den nästan inte märkbar. Den tillhör helt enkelt.

Väl är det sista hindret igen en älv. Som läsaren märker är det klokt att klä på sig vattentäta skor på en sådan tur.

På grund av vår ”rasande” nedstigning har vi tid för en utförlig lunchpaus. I vår grupp blir det ånyo nudlar. Vi lagrar direkt vid flodbädden i en liten kanjon. Här finns det även grottor som vi utforskar efter lunchen. Vi bildar två grupper => de med torra skor och de utan. De med blöta skor klättrar och kravlar med Mats till ett underjordiskt vattenfall. De andra följer med Erik längs en underjordisk bäck. Med 7 personer och 2 ficklampor är det lite svårt men vi klarar det. Efter ungefär en halvtimme ser vi dagsljuset igen.

Också den andra gruppen vill se vattenfallet och vi vill se bäcken. Tiden räcker och skorna är så blöta att det inte hänger på ett eller annat stänk. Det visar sig att vi kan klättra över bäcken så att det inte är fara angående ännu blötare skor. Slutet bildar även här ett vattenfall. Tillbaka går det i motsatt riktning, eftersom det nästan är omöjlig att komma förbi varandra. Det är imponerade vilken kraft vatten kan har. Vi ångrar inte att vi tog den här avstickaren.

Efter det går det mot parkeringsplatsen i Björkliden och därmed mot slutet av turen. På ett eller annat sätt hade jag gärna stannat längre. Efter Robert och Mats har hämtat den andra bilen åker vi till Kiruna. En kort paus gör vi på Abisko Touriststation vid skidliften för att ta ett kort på Lapporten. Denna dal räknas till det mest fotograferade motivet. Och även vi bidrar till detta resultat.

I Kiruna äter vi middag. Äntligen, inga nudlar utan pizza och hamburgare. Magnus` aptit är så stor att han beställer sig en kebab till.

Från och med nu går det utan omvägar hem. Inne i bilen blir det ganska snabb tyst. Turen märks i sovbehovet av dess deltagare. Kring kl. 23 når vi trötta men lyckligt Luleå.

Resultat av den tredje dagen: ~12 km i 7 timmar (med paus och grottor) ungefär 500 m höjdskillnad. Temperaturen var på morgonen isigt kall, vid vandringen angenäm och på kvällen normal.

                      ______________________________________________________ 

Slutresultat: En jätte fantastik tur med underbar natur och underbara människor som alla har bidragit till en oförglömlig upplevelse. För mig finns det bara ett slut => hit vill jag åka en gång till!!!