"Vår jord har flerfaldiga gånger under för- och tidighistorisk tid haft besök av okända
varelser från världsalltet. Dessa okända varelser skapade bl.a. människans intelligens genom
medvetet genomförda och insatta mutationer. Dessa utomjordiska varelser förädlar de
hominider de fann till "sin avbild". Därför liknar vi också dessa varelser. Vi har formats till
deras avbilder, inte tvärtom. Dessa besök på jorden av främmande varelser från rymden
hugfästes och vidarefördes i religioner, mytologier och legender - och här och var har deras
närvaro markerats också genom yttre vittnesbörd som bevarats till våra dagar."
Så här inleds Erich von Dänikens bok "Mina bevis". Däniken hävdar i denna bok att vi har
haft besök av utomjordingar och att detta har speglats i religioner och mytologier. Han hävdar
också att vi har blivit "förädlade" av utomjordingarna och att dom t.o.m. "skapade" våran
intelligens. Däniken försöker också bevisa att man t.o.m. kan se bevis på att UFOn verkligen
existerar i bibeln.
Däniken har rest runt på fem kontinenter för att hitta så många bevis som möjlig på att vi i
historien har blivit besökta av utomjordiska astronauter. I "Mina bevis" skriver han om alla de
religioner, myter och annat som har inslag av UFOn. Jag ska någorlunda kortfattat redovisa
för några av de fall som tas upp i "Mina bevis":
Dogonstammen i Mali, Afrika sitter inne med häpnadsväckande mycket information om stjärnorna Sirius A och B. Dom vet bl.a. att Sirius måne Digitaria fullbordar ett varv kring sirius på 50 år. Var femtionde år har dogonerna en fest som kallas "siguifesten" denna fest bygger på vetandet om Digitaria. Sirius B upptäcktes först på 1800-talet men dogonernas mytologi har sina rötter mycket längre tillbaka. Hur kan dogonerna veta så mycket om något som inte ens vetenskapsmän har vetat om? Den finns ingen vetenskaplig bevisning om var dogonerna har fått informationen ifrån. Däniken menar att dogonerna har blivit besökta av varelser som känner till Sirius A och B, och att dom därifrån har fått sitt vetande.
Tatunca Nara, hövding för bl.a. haicha-stammen i latinamerika berättade för historikern Karl Brugger om deras historiebok Akakorkrönikan. I Akakorkrönikan står det att i början var allt kaos. Människorna levde som djuren, utan kunskap, utan lagar och utan att bruka jorden. De gick på alla fyra och bodde i grottor eller klippskrevor. Ända tills gudarna kom och skänkte dem ljuset. (Man vet inte när detta hände och varifrån dom främmande kom, men Tatunca tror att det hände ca 13000 år f.Kr.) Jättelika guldglänsande skepp dök upp på himlen och åskan dånade över kullarna. Människorna bugade sig i vördnad för de främlingar som kom för att ta jorden i besittning. Främlingarna sa att dom kom från Schwerta, en avlägsen plats i världsalltets djup. Dom hade kommit för att bringa sina kunskaper till andra världar. Gudarna bodde under sin vistelse på jorden i underbara, underjordiska boningar.
Gudarna (främlingarna) härskade över människorna och dom hade fartyg utan segel och roder, som kunde färdas snabbare än en fågel kan flyga. Den dagen gudarna lämnade jorden sade dom "Nu återvänder vi till de våra. Vårt verk är fullbordat. Vi kommer tillbaka om ni är hotade". År 10481 f.Kr. lämnade gudarna jorden, dom återkom dock efter en fruktansvärd syndaflod år 10468 f.Kr. Nästan alla människor hade omkommit i den förödande syndafloden, men dom människor som beskådade de gyllene skeppen på himlen mottog sina härskare med stor glädje.
Allt detta är översatt av Karl Brugger från hans ljudband, där Tatunca berättar om Akakorkrönikorna. Gudarna, kom, menar Brugger, till jorden och formade de människor de påträffade till "sin avbild", gav dem namn, språk och skrift, förmedlade kunskaper om jordbruk, formulerade lagar som delvis är giltiga än i dag och överlät de underjordiska bonaderna som skydd till människorna.