Med ett ben i framtiden


Leva i nuet, satsa mot framtiden, alla bär på en framtid och alltid är
den lika oviss och ofrånkomlig. Kanske är det min egen lågmälda oro
som styr mig när jag bjuder min goda vän och förebild Therese
Bjarneborg till ett litet samtal i gräset under den första riktiga
vårdagen i Göteborg. Jag vet att Therese är i ungefär samma situation
som jag med skolansökningar och sånt. Jag börjar med att be Therese
fundera lite över ordet "framtid". Jag berättar lite om kortsiktig och
långsiktig framtid och efter någon eller några minuter vill jag veta
vad therese får för känslor. Oro eller förhoppning? Therese svarar att
hon känner en känsla av frihet. Hon är inne på sin sista gymnasiemånad 
och känner att livet kommer att börja snart. Efter att ha gått tolv år
i skola så känns det på något vis som att man inte har hunnit utforska
livet, att man har det kvar. Man har alla förväntningar och
förhoppningar kvar. 

Jag frågar Therese lite om hur hennes frihetsosande framtidsdrömmar ser
ut, både långsiktigt och kortsiktigt. Therese funderar lite och ser ut
att ha lite svårt med att hitta ett bra svar. Till slut svarar hon dock
att hon nog skulle vilja flytta ut på landet och bilda familj och att
hon skulle vilja ha ett arbete inom radio. Hon vill kunna ha ett 
arbete som det är roligt att gå till varje dag. 

Efter en liten tankepaus tillägger hon att det ska vara ett arbete som
hon trivs med och inte gör henne så stressad som hon är nu. Therese är
som sagt i slutet av sin gymnasieutbildning och hon känner en press
hela tiden av att hon måste räcka till i skolan och få bra betyg så hon
kan komma in på den utbildningen hon vill. Hon berättar om att hon i
sig är en väldigt stressad och rastlös personlighet. Om hon inte har
något att göra så måste hon hitta på något nytt. Fast ibland så går det
att bara släppa allt och slappna av. Det händer bara. Som nu, säger hon
där vi sitter i solen längs en husvägg i Göteborgs utkanter. 

Hon har ingen tydlig planering för hur hon ska uppnå sina drömmar, hon
tycker det förtar spänningen i ovissheten i framtiden. Dessutom gör
det faktum att man inte vet vad som kommer att hända att det aldrig
blir som man tänkt sig. Däremot vet hon att hon ska sträva hårt efter
sina mål. Försöka komma in på en bra utbildning och få ett bra jobb.

Särskilt orolig är hon inte, det är dumt att oroa sig så mycket inför
framtiden eftersom den kommer vare sig man vill det eller inte. Jag
avslutar med en fråga som får Therese målmedvetenhet att lysa igenom.
Jag frågar nämligen om hon tror att hon kommer att få nya stora
framtidsdrömmar och hon svarar att det bildas nya drömmar hela tiden
och sen när hon lyckas med det hon vill så kommer hon få nya drömmar. 

Hon säger när hon lyckas, inte om.


av Thomas Jonsson