Självklart ska terrorismen bekämpas, men frågan är kanske; Vilka är terroristerna?

I den amerikanska lagstiftningen står följande:
”terroristhandling innebär all sorts verksamhet som
(A) inbegriper en våldsam handling eller en handling som utsätter människor för livsfara i strid mot lagen i USA eller en annan nation, eller som utgör ett brott om det begicks inom USA:s eller annan stats jurisdiktion: och
(B) som förefaller ha för avsikt
(I) att hota eller tvinga en civil befolkning;
(II) att påverka en regerings politik genom hot eller tvång; eller
(III) att påverka en regerings handlande genom lönnmord eller kidnappning.”

Detta ses ju självklart som ett hyckleri, med tanke på att det knappast finns någon som brutit mot denna lagen mer än dem själva? USA är den självutnämnda ’polisstaten’, som gör precis vad de vill, precis vart de vill. Nedan följer ett antal brott staten USA har begått tiden efter andra världskriget, detta är dock inte alla, med tanke på att många mörkats av statliga organ som t.ex. CIA, etc. Dessutom kan inte alla räknas upp, för det skulle ta år.

Guatemala 1953-54 och 1960 och 1962-80-talet
1954 stödde USA en militärkupp i Guatemala för att slå vakt om bolaget United Fruits profiter. President Arbenz dödades, massavrättningar följde och dödsskvadroner härjade. Som vanligt gick snacket om kommunistiska konspiratörer. 1960 ville stora delar av officerkåren i Guatemala göra sig av med den korrupta regeringen, bland annat i protest mot närvaron av amerikanska träningsläger, där det övades inför Grisbuktsinvationen på Kuba 1961. USA krossade upproret genom att helt enkelt bomba sönder upproret med flygplan som lyfte från dessa träningsläger. Snart utvecklades en gerillarörelse som ställde en jordreform som sitt stora krav. USA såg det givetvis som ett kommunistiska hot och var inte sena att agera. Man agerade bland annat genom att stödja en ny kupp 1963 då general Ydigoras avsattes. Man stödde sedan kandidaten Julio Cesar Mendez i valet 1966, efter vars tillträde jakten på vänstergerillan intensifierades. På tio är beräknas 20000 mördats eller försvunnit utan spår. Hela tiden understödde USA på olika vis repressionen, genom till exempel utbildning av tiotusentals poliser. Man utförde flygräder mot gerillaläger och använde sig bland annat av napalm. 1982 genomfördes nästa kupp, då Efraín Ríos Montt kom till makten. Repressionen fortsatte, tusentals indianer dödades och hundrtals byar utplånades, och USA:s president Reagan gav Ríos Montt sitt stöd.

Indonesien 1957-58 och 1965
1965 störtades (och så småningom mördades) Indonesiens president Sukarno, som var vänligt inställd till kommunisterna. Istället tillträdde diktatorn Suharto, som behöll makten ända till 1990-talet. CIA var djupt inblandat och listor, upprättade av amerikanska diplomater, överlämnades till indonesiska armén. Summan av mördade var minst en halv miljon, kanske en miljon. Än idag återfinns massgravar.

Kambodja 1955-73
1963 röstade Kambodjas parlament för ett stopp av all militär, ekonomisk och kulturell hjälp från USA. Man bröt de diplomatiska kontakterna 1965 efter att USA, under kriget mot Vietnam, bombat delar av Kambodja när gränsen till Sydveitnam. Samtidigt var ledaren Sihanouk inte helt negativt inställd till att USA gick in i Kambodja och angrep kommunister. När Nixon tillträdde som amerikansk president 1969 ökade de amerikanska bombräderna, och under de följande åren flög B52-planen tusentals räder över kambodjansk mark. 1970 genomförs en kupp där Sihanouk störtas, som vanligt med CIA-inblandning. Bara timmar efter kuppen upprättar amerikanska sydvietnamesiska trupper kontakt med de kambodjanska befälhavarna. Även efter Vietnamkrigets slut fortsatte bomber falla över Kambodja.

Laos 1957-73
USA ville klämma åt det ”fientliga”, men i folkets ögon populära, partiet Pathet Lao. Som medel fällde man bland annat två miljoner ton bomber över Laos, mer än man fällde över både Tyskland och Japan under andra världskriget. 1973 blev det vapenstillestånd, och 1975 tog Pathet lao efter nya strider makten över landet.

Haiti 1959-63, 1986-94
1959 invaderade USA-styrkor för att rädda ”Papa Docs” Duvalier skräckvälde i Haiti. När Duavlier dött 1971 och hans son, ”Baby Doc” Duvalier skulle svära eden som ”livstidspresident”, med samma ekonomiska, militära och politiska stöd som sin far, närvarade som enda utländska diplomat den amerikanska ambassadören Clinton Knox. Den vänstersinnade prästen Aristide fick sitta som president i mindre än åtta månader innan han avlägsnades från sin plats i september 1991. Det finns inga direkta bevis för USA:s inblandning i kuppen, men Aristide var ytterst dåligt omtyckt av Washington och CIA finansierade och utbildade viktiga kretsar inom den nya militärregimen. 1994-96 blockerar sedan USA den militärregim man tidigare hjälpt, för att 1996 återinstallera Aristide.

Ecuador 1960-63
CIA genomförde under några år ett omfattande desinformations- och infiltrationsarbete. I stort sett varenda vänsterrörelse, liksom högerorganisationer, infiltrerades för att styras i riktning åt USA:s intressen. Falska nyheter spreds i tidningarna. Kyrkor och högerorganisationer bombades och man fick det att se ut som dåd av vänsterorganisationer. USA ville bland annat påverka Ecuadors inställning till och förbindelser med Kuba.

Kongo 1960-64, 1998
Kongos demokratiskt valde president Partice Lumumba, som ställde sig upp mot de gamla koloniala förhållandena, störtades bara dagar efter att han vunnit valet 1960. Efter en militärtrupp tillträdde arméns starke man, Joseph Mobuto, som ny ledare. USA var inblandat i maktövertagandet. På samma sätt var CIA involverat när Lumumba greps 1961, för att strax dödas av Mobuto. 1998 var USA militärt inblandat när några grannländer invaderade Demokratiska Republiken Kongo, som under president Kabila inlett en mer självständig politik än den som rått under USA-marionetten Mobutu. Som alltid gick det amerikanska snacket om bekämpning av kommunistiska rebeller, vilket skulle motivera stödet till Mobutos terrorvälde.

Brasilien 1961-64
USA ville ha bort den demokratiskt valde presidenten Joao Goularts och var med bakom kulisserna när den brasilianska militären med Castelo Branco i spetsen störtade Goulart. Endast en vecka tidigare, i mars 1964, hade USA:s diplomatkår i Brasilien samlats och kommit fram till ett fördömande av Goularts stöd till sociala och ekonomiska reformer. Sen gick det, alltså, fort. Självklart var Washington också upprörda över Goularts linje av självständighet i utrikespolitiken och av kommunisternas inflytande i till exempel fackföreningsrörelsen. Militärkuppen var helt enkelt iscensatt för att rädda Brasilien från den kommunistiska världskonspirationen.

Dominikanska republiken 1960-66
1965 sände USA 30000 soldater till Dominikanska Republiken för att kväsa upproret, när folket vill ha tillbaka president Bosch, som störtats av militären.

Kuba 1959-?
1960, ett år efter folkets revolution mot Batistadiktaturen, startade USA en smärtsam blockad, som fortfarande gäller, av Kuba. Invasionsförsök, till exempel det kända vid brisbukten 1961, och flera mordförsök på Castro och andra kubanska ledare följde. Än idag genomför USA en handelsblockad mot landet, samt finansierar, på senare år med ökade medel, de exilkubaner i Miami som har som mål att krossa socialismen på Kuba.

Ghana 1966
President Kwame Nkrumah störtades i början av 1966 i en CIA-stödd militärkupp. Hösten innan hade han i sin bok ”Neo-colonialism- the last stage of imperialism” utpekat CIA som skyldiga till en mängd problem och kriser i Tredje Världen. De nya makthavarna gick imperialismen till mötes. De utvisade närvarande från det socialistiska blocket, privatiserade statliga industrier och så vidare. Plötsligt kom USA:s ekonomiska stöd i gång. Tre veckor efter kuppen godkände Washington omfattande akut livsmedelshjälp.

Uruguay 1964-70
CIA stödde den dödsskvadron som gav sig på medlemmar av och sympatisörer till vänstergerillan Tupamaros. De värsta torterarna under denna period hade nära kontakter med CIA, till exempel Dan Mitrione, chefen för Office of Public Safety i Montevideo, som uttalat följande ord om sin ”tortyrkonst”: ”för den önskade effekten behövs den exakta smärtan, på det exakt rätta stället och i den exakt rätta mängden”. Sådana är CIA:s vänner. När Mitrione begravdes i sin hemstad, Richmond i Indiana, efter att ha dödats at Tupamaros, var utrikesminister William Rogers och president Nixons svärson David Eisenhower närvarande.

Chile 1964-73
1973 störtades den folkvalde presidenten Allende i Chile av militären med ekonomiskt och militärt stöd från USA. Två år efter kuppen hade 3000 avrättats och torterats till döds, därtill kom tusentals offentliga dödsdomar och avrättningar på öppen gata när polis och militär attackerade folket. Många saknas fortfarande. 30000 tvingades i landsflykt.

Bolivia 1964-75
1964 störtas president Victor Paz Estenssoro i en kupp. Djupt inblandad i kuppen var CIA:s Edward Fox. Alldeles efter kuppen skriver Washington Post: ”Inget land på västra halvklotet är mer beroende av bistånd från Washington och ingen annanstans har USA:s ambassad spelat en mer iögonfallande roll för att uppnå detta faktum”. Detta ekonomiska inflytande användes för att påverka den bolivianska militären i de amerikanska intressenas riktning. 1969 tillträder general Alfredo Ovando Candia och förstatligar Gulf Oil, som hade starka intressen i Bolivia. USA blir förstås vansinniga. USA-fientliga element och protester möttes dock under Ovandos styre med våld. Efter ett år vid makten störtas han av Juan José Torres, som under sina tio månader vid makten närmade Bolivia till Kuba och Allendes Chile, förstatligade tenngruvor som ägdes av amerikanska intressen, ökade handeln med Sovjetunionen med mera. Washington ville såklart ha bort en sådan otrevlig typ och, efter ett första misslyckat försök i januari, lyckades med sina planer i augusti 1971. CIA låg bakom med pengar, utbildning och rådgivning till upprorsmakarna. Snart togs alla Torres vänsterregerings steg tillbaka, och en omfattande terror mot vänstern iscensattes.

Costa Rica 1970-71
Trots att Costa Ricas president José Figueres var nordamerikavän och på olika vis samarbetade med CIA, blev han mål för Washingtons vrede. Han förstod inte nog det kommunistiska hotet, var helt enkelt för snäll mot kommunisterna, gav dem för mycket utrymme att agera. CIA försökte störta honom under 1950-talet, och försökte även döda honom vid två tillfällen. CIA-chefen på plats, Earl Williamson, spred under början av 1970-talet budskapet att Figueres snart skulle vara borta från makten.

Angola 1975-80-talet
1975 och framåt stöttade USA Unita-terroristerna i Angola, för att slå emot befrielserörelsen MPLA. Unitas terror har hållit Angolas folk i krigstillstånd ända sedan befrielsen från Portugal.

Zaire 1975-78
USA stödde den halvgalna och korrupte diktatorn Mobuto ekonomiskt och militärt för att Mobuto skulle slå ner inhemska rebeller. Mobuto bekämpade också MPLA i Angola och Kubas närvaro i Angola.

Argentina
1976 tog general Videla över i Argentina miltärt understödd av USA. Militären såg till att dess fiender och många helt oskyldiga ”försvann”. Dagmar Hagelin var ett av offren.

Jamaica 1976-80
USA var ej glatt över den jamaikanska presidenten Norman Manleys stöd för den kubanska närvaron i Angola, för landets förbindelser med Kuba och Sovjetunionen, agerandet mot amerikanska företag som påtvingats produktionsskatt med mera. Utrikesminister Kissinger for till Jamaica 1975 och försökte övertyga Manley om att ändra sin politik, men möttes av nekande. Snart följde den vanliga historien av militärt stöd till oppositionen, desinformationskampanjer, infiltrationer med mera. 1980 förlorar Manley presidentvalet.

Seychellerna 1979-81
-81 utsattes Seychellerna för ett kupppförsök under den gamle legosoldaten ”Mad Mike” Hoares ledning. Bakom försöket låg USA, som vill värna om sin militärbas på ögruppen och få stopp på kritiken av sitt agerande på Diego Garcia, där USA ville bygga en militärbas i lugn och ro.

Grenada 1979-84
1983 ockuperade USA med 6000 man det lilla karibiska Grenada. Hundratals dödades och skadades. Officiellt angrep USA för att ett par grannländer till Grenade kände sig hotade.

Libyen 1981-89
1986 bombades Libyen. USA försökte mörda landets president. Upp mot 100 människor, samtliga utom en civila, dödades och några hundra skadades. Franska ambassaden, som låg i ett bostadsområde, förstördes.

Nicaragua 1981-90
1980-90 finansierade och utrustade USA contras i Nicaragua, för att slå tillbaka Sandinisterna. President Reagan lovade att inte svika sina ”frihetskämpar” i contrasmördarbandet. Det innebar bland annat att man kränkte Nicraguas territorium genom att USA minerade landets hamnar 1984-85.

Panama 1969-91
1991 invaderade USA, under president George Bush, Panama. Hundratals civila dog för att USA ville sätta dit president Noriega, som ansågs ha stött Kuba, gett vapen till diverse gerillarörelser med mera.

El Salvador 1980-94
1980-90 gav USA militärt stöd till högerdiktaturen i El Salvador mot den folkliga demokratikampen.

Irak 1990
1991 anföll USA Irak, som till stora delar ödelades. En lögnaktig hetspropaganda beredde marken för anfallet. Efter kriget har Irak utsatts för blockad och andra trakasserier. Då och då fälls fortfarande bomber över landet. Sanktionerna beräknas ha kostat en halv miljon barn livet, något som USA:s förra utrikesminister Madeleine Albright ansåg vara ett godtagbart pris.

Somaila 1992
1992 invaderade USA med 30000 man Somalia. Formellt var man på FN-uupdrag. 7000-10000 somalier miste livet.

Demokratiska Republiken Kongo 1998
1998 var USA militärt inblandat när några grannländer invaderade Demokratiska Republiken Kongo, som under president Kabila inlett en mer självständig politik än den som rått under USA-marionetten Mobutu.

Sudan 1999
1998 bombade USA läkemedelsfabriken Al Shifa i Sudan. Offrens antal är okänt men förutom de som direkt vid attacken har många dött i brist på medicin.

Jugoslavien 1999
1999 bombade USA/NATO Jugoslavien. Även denna gång föregicks anfallet av en hejdlös lögnpropganda om jugoslaviska övergrepp. I elva veckor bombades sjukhus, skolor, broar, vägar, bostäder, fabriker. Mellan 500 och 1000 civila - många kvinnor och äldre - dödades, tusentals skadades. Över en halv miljon förlorade sina arbetsplatser, över en miljon sina ekonomiska försörjningsmöjligheter. Stora delar av Serbiens infrastruktur slogs i spillror.

Afghanistan
För att bekämpa vänsterregimen i Afghanistan, som stöddes av Sovjetunionen, stödde USA under 1980-talet Mujahedin. Delar av denna rörelse tog senare makten, och kallade då sin rörelse för talibanerna. USA var inblandat och stödde maktövertagandet. När det visade sig att talibanerna inte tänkte hålla de löften man gett USA om tillgångar till naturresurser blev de forna vännerna plötsligt fiender. I årtal sökte man sätt att klämma åt talibanerna, för att få tag på gasen från Turkmenistan, men det dröjde till hösten 2001 innan man på allvar gick till anfall.