Man vet idag inte med säkerhet när bosättningen av Rosvik startade. Men man tror att den började runt år 1400.
Den första gången byn omnämns i en skrift är 1465. Rosvik kallades på den tiden Rodzwigh.
"Borgaren Peder Jönsson, ärkebiskop Jöns Benhgtsson Oxenstiernas fodringsägare, uppträder som ombud för lulebon Erik Jonsson, bosatt i Norrbodhin i Rodzwigh, rörande en husaffär"
De första byborna var bönder som levde på vad jorden, skogen och vattnet kunde ge. Dessa bönder bosatte sig på berget (Norra Rosvik), där de kunde uttnyttja rika fiskevatten och goda jaktmarker.
På 1500 -talet fanns det cirka 16 gårdar i Rosvik, vilket var ett stort antal i Norrbotten. Hundra år senare var gårdarnas antal ungefär desamma. Statistik visar att folkmängden i Rosvik nästan alltid har ökat. Endast mellan åren 1600-1700 minskade folkmängden. Denna minskning kan tillskrivas den pest som härjade i Rosvik både 1665 och 1695.
Under 1700-talet härjade Ryska kosacker i Norrbotten. De mördade, plundrade och förstörde det mesta som kom i dess väg. Rosvik som vid denna tid redan var hårt märkt av kriget intogs av kosackerna. De slog sig ner på bonden Anders Anderssons gård och förlustade sig på sitt byte som bestod av pengar, guld, silver, brännvin, tobak, kläder och mycket annat.
Men tiden gick och bondeposteringen som höll till i trakterna kring Öjebyn blev allt starkare. De bestämde sig slutligen för att driva bort kosackerna en gång för alla.
Morgonen den 22 december 1716 anföll de Anderssons gård och dödade respektive tillfångatog ett 50 - tal kosacker. De återstående kosackerna drevs ur landet av soldater ur Armfeldts armé.
Under 1700 - och 1800 -talet återkom Ryska plundrare några gånger till trakterna runt Piteå.
1. Ross betyder Ryss och vik, vilket blir Ryssviken.
2. Routsinlachti (finska)= på svenska svenskviken.
3. Rodz = ro, i meningen stillhet och lätt. (på gammelsvenska)
Det tredje förklaringen är kanske den troligaste. Namnet Rodzwigh skulle i sådana fall kunna förklaras med att det var lätt att ta sig fram över det stilla vattnet på viken
Under 1700 - talet blev Rosvik allt mer organiserat och ett antal byaordningar upprättades. Dessa ordningar kom till på byastämmor som byamännen kallade till med jämna mellanrum.
När ett möte skulle hållas skickades ett skriftligt meddelande, en budkavel, från gård till gård. Vid dessa stämmor fattades gemensamma beslut som rörde hela byn. Det kunde röra inköp av skog och mark eller bestraffningar för bönder som misskött sina boskap. De som inte följde dessa beslut straffades med böter.
Den första byaordningen i Rosvik upprättades 1735. Den undertecknades av samtliga byamän, både med namn och bomärke.
Det första gästgiveriet i Rosvik inrättades 1655. Där kunde förbipasserande torka sina kläder, äta en bit mat samt övernatta. Gästgiveriet hade också fyra hästskjutsar som körde mellan Piteå - Luleå och Norrfjärden. Gästgiveriet las dock ner 1935, orsaken var det stora kommunikationsutbredandet i landet som gjorde gästgiveriet olönsamt och överflödigt.
Rosviks elektriska kraft AB (REKAB) bildades 1915. Privatpersoner kunde köpa aktier i bolaget värda 50kr. REKAB byggde ett kraftverk vid den nedre delen av Rosån. Elledningar drogs till byn såväl som Trundavan och Trundön. Rosvikarna fick så chansen att byta ut fotogenlamporna mot riktig ström. Dock uppstod vissa problem. Redan efter ett dygns körning av kraftverket märkte man att vattnet inte räckte till för att klara strömförbrukningen. Man skickade bud till hushållen och införde ransoneringen av strömmen.
Detta fungerade ända tills kylan kom i november och vattenflödet minskade. För att klara förbrukningen köpte man in och installerade en fotogenmotor på sidan om. Detta pågick i några år innan man tillslut tvingades att börja köpa ström från Porjus.
Staten tog över REKAB, som i efterhand kan betraktas som en dålig affär för byborna.
Under den senare hälften av 1900 -talet fick Rosvik sitt stora genombrott. Detta berodde till stor del på en intensiv satsning från kommunens sida p.g.a av det tilltänkta Stålverk 80 i Luleå. Ett projekt som skulle ge många arbetstillfällen. Efter som Rosvik låg relativt nära var det många som valde att bygga hus och bosätta sig där. Detta ledde till att Rosvik faktiskt var den del av Piteå kommun som expanderades mest under 1970 -talet. Nya skolor, affärer, post och bank växte fram. Lilla Rosvik förvandlades från by till förort. Men projektet lades ner och det blev inget stålverk, men de flesta av de nyinflyttade valde ändå att bo kvar.
Expansionen i Rosvik har ägt rum så sent att det gamla och det nya lever kvar sida vid sida. Trots att många fruktade att expansionen skulle förstöra "byastämningen" så gick "anpassningsprocessen" rätt bra, både för de gamla och de nya rosviksborna. De flesta skeptiker har idag ändrat sig och är nöjda med hur byn har utvecklat sig. De tycker att expansionen förde med sig fler fördelar än nackdelar.