[In english]
In english
[ min hem-sida | mejla mig ]

Jean Mielot, skrivare hos Filip den Gode, hertig av Burgund, 1456 [Paris Nationalbibliotek (MS. Fonds français 9,198)]

Att skära en penna

Ur Writing & Illuminating & Lettering av Edward Jonston
Översättning och bearbetning: Leif Eurén

Olika slags pennor

För kaligrafi används i huvudsak två slags pennor: vasspenna och gåspenna. En vasspenna är bäst för stor skrift – mer än 12 mm i höjd – och därför är de till stor nytta då mnan studerar penndrag och form. En gåspenna är bäst för mindre skrift, och används för alla vanliga manuskript. För riktigt fint arbete kan man pröva en (äkta) kråk-fjäder.

Vasspennan

En vasspenna bör vara omkring 20 cm lång

förberedelse av vassröret
En ände av vassröret skärs snett av

borttagandet av det mjuka innanmätet
Det mjuka innanmätet karvas bort genom att kniven läggs platt mot det vid snittet och lämnar ett hårt yttre skal

första tillskärning av spetsen
Spetsen läggs med baksidan upp på skivan och – med knivbladet vertikalt – skärs toppen av i rät vinkel mot skaftet

öppnandet av slitsen
Ett kort längsgående slits (a-b) görs med kniven i mitten på toppen

förlängning med blyertspenna
En blyertspenna eller penselskaft hålls under spetsen och förs varsamt uppåt så att slitsen förlängs.

 En ordinär vasspenna bör ha en slits som är omkring 20 mm lång. En styv penna kan ha ytterligare slitsar på båda sidor om mitten.

förlängning av spetsens slits
Vänster tumnagel pressas mot pennans baksida, omkring 25 mm från spetsen, för att hindra att den öppnas för högt upp.

avslutande tillskärning av spetsen
Spetsen läggs med baksidan upp, på glasskivan, och – med knivbladet vertikalt – skärs toppen av i ungefär 70° vinkel och tar bort det första grova snitttet a-b.

tillverkning av metallremsan
En remsa av metall (mycket tunn plåt, eller en urfjäder som avhärdarts genom upphettning och långsam avkylning) skärs till spetsens bredd och omkring 5 cm lång. Denna böjs till en “fjäder”.

insättning av metallremsan Fjädern sätt in i pennan.
 Böjen a-b-c trängs in och håller fjädern på plats. Böjen c-d, som ska vara ganska flack, håller bläcket i pennan. Änden d bör vara omkring 3 mm från spetsens topp.

Fjäderpennor

Fjäderpennor av kalkon och gås används.

 Gåspennor är mjukare och föredras ibland för arbete med färg. En kalkonpenna är stark och passande till alläman skrift. Som den levereras från pappershandeln består den av en komplett vingpenna, omkring 30 cm lång med speteen skuren för ordinärt arbete. For noggrant arbete bör den formas om på detta sätt:

skaftlängd
Pennan bör kapas till mellan 17 och 20 cm längd – om det lämnas kommer det långa skaftet att vara i vägen.

borttagning av fanet
Fanet på fjädern bör avlägsnas.

förlängning av slitsen genom pressning med blyertspenna
Spetsen har i allmänhet redan en slits som är omkring 6 mm lång. Detta är tillräckligt i spänsstig penna; i en mycket styv penna kan slitsen förlängas till 9 mm.

förlängning av spetsens slits
Detta kan göras genom att hålla en halvspets mellan pekfingret och tummen på varje hand och är försiktig, men det säkraste sättet att göra det är att pressa upp slitsen genom att använda skaftet på en annan penna (eller pensel) på samma sätt som beskrivs under Vasspennor.

spetsens bredd
Sidorna på spetsen skärs ned tills bredden över spetsen är aningen mindre än den önskade vidden. Bredden på en skuren spets motsvarar exakt bredden på det bredaste drag som pennan kommer attt göra när man skriver.

avslutande tillskärning av spetsen
Spetsen läggs, med baksidan upp, på glasskivan och den yttersta spetsen skärs av snett emot slitsen, knivens blad något lutat, och eggen bildande omkring 70° med skaftet.

 Skaftet vilar lätt i vänster hand (inte greppat och inte alls tryckt mot glasskivan), och knivens blad förs med ett stadigt tryck.

 Om spetsen då inte blir tillräckligt bred skär man en gång till; blir den alltför bred kan sidorna täljas ned.

 Skär av mycket litet av spetsen varje gång; ett kraftigt snitt kan mycket lätt få pennan att förlora formen och förstöra spetsens kant.

spetsens slutliga vinkel
Spetsen bör sedan undersökas med ett förstoringsglas. Håll pennan, baksidan ned,över ett ark vitt papper, och se om spetsens båda halvor är i linje a-b.

formen på spetsens ände
Spetsen bör ha en sned mejselform, skarpt skuren.

ledning av ögat
Ett förstoringsglas är nödvändigt för att undersöka en fin penna; en grov penna kan hållas upp mot ljuset från ett fönster – en fingertopp hålls över spetsen för att leda ögat.

slutning av slitsen
En spets där slitsen inte riktigt sluter ihop kan böjas ned så att halvorna förs samman.

spetsar som behöver skäras om
Ojämna eller trubbiga spetsar måste skäras om omsorgsfullt.

metallremsans böjning
Remsan (omkring 2.5 mm gånger 35 mm) placeras så att änden är omkring 1.5 mm från spetsens topp. Den långa bågen bör göras ganska flack för att kunna hålla mycket bläck (A) – inte för böjd (B: denna håller bara en droppe) eller helt platt (C: denna drar bläcket uppåt och bort från spetsen).

Om gåspennor i allmänhet

särskild tillskärning för brett eller fint arbete
För ordinärt arbete kan spetsen skäras i en ganska brant vinkel, som visas (förstorat) vid a.

 Men det är bättre för all noggrant arbete och fin, skarp skrift att vikeln är mycket spetsig: knivbladet läggs bakåt (mycket mer än som visas ovan) och pennan skärs mycket tunn; knivbladet hålls sedan vertikalt och den yttersta toppen av spetsen skär rätt av (b).

 För stor skrift, täljs insidans kurvning bort så att den blir platt (c, d) för att ge fyllda drag. Om sptsen lämnas kurvad och hålad undertill (e), kommer dragen att bli ofyllda.

skuldrans längd
Pennan kan göras mjukare genom att den skrapas så att den blir tunnare, eller genom att göra “skuldran” (a-b) längre, eller styvare genom att skära tillbaka spetsen så att “skuldran” blir kort.

Gås- och kråk-pennor

Den största fördelen med en gåspenna framför metall är att den förra kan formas exakt som som skrivaren önskar, och skäras om när den blivit trubbig.

 En metall-penna kan skärpas på ett oljebryne, men det går så långsamt att man inte sparar någon tid: den är inte alls lätt att skära till önskad form och den saknar gåspennans trevliga elastisitet.

 En guldpenna är förmodligen den bästa ersättningen för en gåspenna, och om det var möjligt at ha en skarp, “mejselformad” iridium-spets på guld-pennan skulle den vara extremt bekväm typ av penna. En resrvoirpenna kan användas med tunnt bläck.

Redskap

Kniven

pennkniv Pennskärare använder en speciell kniv. En kirurgskalpell utgör en utmärkt pennkniv. Bladet ska vara ganska kraftigt, eftersom eggen på ett tunnt blad lätt skadas. Den ska slipas endast på högersidan, smalna av till en spets och hållas mycket vass.

Glasskivan

En bit glas (föredragsvis vitt) kan användas för gåspennor; ädelträ, ben eller celluloid för vasspennor.

Förstoringsglas

Ett förstoringsglas (ungefär 2.5 cm i diameter) är nödvändigt för att undersöka fina pennspetsar och se om de duger. Ett fickglas är det mest passande för allmänt användande och för att analysera finstilt skrift &c.

Linjal

En minst 50 cm lång trälinjal med mässingskanter som kantskydd eller en metallinjal.

Penntork

En bit gammal linnenäsduk kan användas för att hålla pennorna rena.


Last modified: Wed May 10 11:02:45 Västeuropa, sommartid 2006