Tillbaka

Att återvända till gamla äventyr ger en känsla av deja-vu. Hur tänkte jag när äventyret kom till? Vilka var förutsättningarna och vad ville jag åstakomma? I någon förhoppning om att det finns generella tankar som kan utveckla äventyrsskapandet så kommer här en artikel kring mitt och Daniel Demarets lilla spel "Jakten i Knäckebröhult"

Denna artikel använder sig av dolda ledtrådar så att inte de som vill spela får alla lösningar rakt i knät. Dessa ledtrådar är skrivna med vit text på vit botten och är omgivna av "//"-tecken, på det här viset: // Detta är osynlig text. // Markera texten med muspekaren så går den att läsa.

Bakgrunden

Namnet Knäckbröhult är inte mitt eget men när äventyret skrevs så var det inte ett utjatat begrepp. Jag ville skapa ett äventyr där man fick en känsla av att det hela utspelades i Sverige. Med nutida språkbruk skulle man kunna tala om "Fucking Åmål"-syndrom. Alltså Knäckebröhult är en håla som man vill fly från. Varför äventyret då inte fick namnet "Flykten från Knäckebröhult" kommer jag faktiskt inte ihåg. Till skillnad från tidigare äventyr så byggde alltså detta på ett "bakvänt" tänkande. Jag hade finalen klar och nu skulle jag bara lägga in de prylar som behövdes för att komma dit.

Flykten

Flykten går via loket på stationen. För att starta loket behövs:

Kol
Vatten
Tändstickor

// Vart och en en av dessa föremål skall alltså framskaffas. Detta var första steget.

Steg Två

Andra steget var att sätta begränsningar. Detta skulle vara ett litet äventyr, räknat i rum. Varje rum skulle alltså ha sin givna funktion i spelet, om så bara en del av en labyrint.

Dessutom ville jag ha en knepig start - och det har verkligen spelet. Man kommer ingenstans, innan man kommer på de förlösande orden // Riv vägg //. Ganska långsökt, eller hur?

Bara ett föremål

En annan begränsning är att man bara kan bära ett föremål och såhär i efterhand kan man ju dra lärdom av detta — det blir ett evigt rantande. Spelet börjar i alla fall med att man befinner sig ute på en öde hed. Detta är en liten "micro-labyrint" och hur sådana avklaras behöver jag inte tala om. Förr eller senare når man dock fram till den dolda dalen och det mystiska trädet. // Kasta rep // gör att man lätt kommer upp där. // Leta holk // kan dock vara lite värre eftersom föremålet endast syns på bilden och inte beskrivs i texten.

Magi & Sånt

Nu är det dags för all goda män att återvända till utsprunget och där // riva upp golvet med hjälp av bräckjärnet. // Det var väl inte så svårt. Nu går vi vidare // Ned //.

Magi skall också finnas. Hur kastar man trollformler bäst? Jo man svänger sin stav och utalar det magiska ordet och detta ord finner man om man //Undersöker staven//.

Den som påstår att svårigheterna i spelet är att hitta rätt verb har väl fullkomligt rätt men detta är endast ett av många bekymmer.

I Knäckebröhult

Nåväl! Vi går vidare. Beger vi oss in till municipalsamhället kan vi stöta på några varelser men först skall vi återvända till den mystiska dalen. Om vi // UNDERrsoker KALLan // så finner vi ett guldmynt vilket kan vara bra att ha, speciellt när vi stöter på Handelsman Melon från vilken vi kan // KOP TAND eller på svenska Köpa Tändstickor //. Här dyker också Direktör Dunder upp och han är vänlig nog att ge oss en fackla. Tänk nu på att man kan // PA MEDAL eller ta på sig medaljongen //. Den behövs för att vi skall ta oss igenom den mystiska dörren, vilken ni förmodligen redan öppnat

En spann

Här kommer ytterligare ett kul verb //FYLL som man kan använda för att FYLLa SPANnen// och med den fyllda spannen knatar vi iväg till loket och går // UPP // i det.

Nu skriver man // TOM SPANN eller Töm spannen på vanligt språk. // och sedan knatar man och hämtar vatten i källan. Prova sedan att // STARta LOK //. Ingen effekt eller hur? Kommer du ihåg var du lade tändstickorna?

Och med det är spelet slut. Hur du får de 10 sista poängen får du lista ut själv – jag har glömt det.

Så här efteråt känns många svårigheter en smula krystade men det är ju enormt givande om man lyckas lösa problemet – utan hjälp :)

Clas