GIGRAPPORT

10-11 augusti 2002
Efter idogt manande från läsekretsen följer här en liten gigrapport från en underbar Patriciahelg.
Fredag
Undertecknad vet inte så mycket om denna kväll då jag var i Gävle med Boppers och "rockade på". Ludde var alla fall nöjd med sitt nyinköpta miksystem till gitarren och jag är säker att publiken trivdes i vännernas lag.
Lördag
Denna dag var Trubadilbabs utan sin kärve sångare som för kvällen befann sig mitt i en bröllopsfest. Inte vilken som helst, utan Johan Salins bröllopsfest. För den oinvigde betyder detta inte så mycket men redaktionen kan avslöja att nämde Johan är en av de nobla herrar som driver Patricia. Gaffa hade spelat i kyrkan med Stefan samt fyra undersköna gospelmadamer så han viste att raportera från vigseln. I avsaknad av Den Kärve tog övriga Babsar raskt nya positioner i gigtaktiken. Patrik fick vara frontman med Gaffa och Ludde som hungriga vokala illrar vid sidorna. Ludde till och med så fräck att han begick första låten (ni vet vilken) med en inlevelse som bara kan jämföras med en sugen uggla på nattlig jaktflykt. Första setet förflöt ganska lugnt i Smokeroom. Babsarna manade på publiken med skålar och glada tillrop, men magin ville inte riktigt infinna sig. Till andra set hade både publikum och estradörer fått lite mer under västen och nu kunde en lustiger dans äntligen ta fart. Strängarna rök åt alla håll, Margareta bjöds det på, en sagolik version av Rub-A-Dub-Mats och Guns n' Roses Dylandpastischer. Göta Petter vilket drag det blev. "Ni är världens bästa band" fick vi även höra. Men Oj Oj Oj jag har glömt skriva om måltiden. Patrik och Gaffa delade taxi till båten och beställde ingenting förän Ludde kom cyklandes. Väl då intogs en öl resp. cider i övre utebaren som någon slags fördrink. Till bords beställdes Gubbröra och öl till förrätt samt tre olika fajitas med rödvin som varmrätt. Det var så länge sedan herrarna åt denna maträtt att det var på tiden tyckte Gaffa. Gott var det och sejouren avrundades med kaffe och "vovve" som brukligt äro.

På grund av bristande inspiration och svikande läsekrets kommer jag inte att skriva några nya gigrapporter på ett tag. De gamla får stå kvar som ett verbalt monument över svunna epoker.

Olika gig 28-29 december
Fredag
Ett vintrigt Patricia välkomnade vår vänner denna dag. Snö inne i smookeroom. Detta hindrade dock inte Gaffa och Eva, Ludde och Stefan från att intaga en trivsam måltid. Trubadilbarbro skulle åxå ha dykt upp, men en härlig punktering på Hornsgatan försenade hennne å det grövsta. Snökaos är inte en bra väderlek att få punktering i. Hjortkotletter och marulk mm sköljde in över bordet och Ocean Bay sköljde ner i vännernas strupar. En i sanningen härlig måltid. Lagom till varmrätten dök vännerna Pelle, Tomas och Helen upp och förgyllde tillställningen. Stefan och Pelle pratade gamla Farstaminnen och våra hjältar trivdes tillsammans. När herrarna gjorde ansatts till att äntra smookeroom dök Trubadilbarbro upp och redogjorde för eftermiddagens bravader samt intog en måltid. Där blev de sedan sittande i någon timme trots ansatts till att bevittna Triodilbabs. Vädret i smookeroom var dock i det kyligaste laget och våra hjätar fick spela ganska ostört större delan av denna kväll. Ludde ansåg att de som väl masat sig in i smookeroom borde hedras med ett glas sprit vilket givetvis den trevliga barpersonalen inte hade några invändningar emot. Gratis sprit när Trubadilbabs spelar, det är tydligen vinterns melodi. Stefan och co höll värmen uppe så gott det gick denna afton med Irish-coffee och glada melodier och de flesta verkade glada att vara ombord.
Avspelade strängar: NIX

Lördag
Denna kväll var det sista chansen för Patrik och Gaffa att arbeta sig ikapp Ludde i strängligan. Ett taggat Trubadilbabs satte sig för sista gången i år för att äta och rocka på. I smookeroom vara det ännu kallare denna afton så vännerna satte igång alla värmefläcktar de kom över för att få upp temperaturen till giget. Under måltiden avhandlades humor. Varför är all humor nuförtiden negativ, på andras bekostnad? Nä, tacka vet vi Hasse och Tage, Monty Pyton och Hemma Hos. När giget väl skulle börja uppmärksammade Gaffa att en stämskruv gått av. Kanske frusit sönder, kanske ovarsamt hanterad. Detta renderade i att det här skall ske ett hedersomnämnande om detta i strängligan. De andra kan spela av strängar, men Gaffa kan, redan innan gig, spela av stämskruvar. Och detta utan att spela. I smookeroom hände ingenting med värmen och efter 6 låtar och 2 strängavspelningar gav vännerna upp och kontrollerade värmefläcktana som gick sönder i parti och minut. En lång paus blev ännu längre när det visade sig vara lönlöst att värma upp lokalen. Vid halv ett gjordes ett sista tappert försök, men det kom fortfarande rök ur munnarna och Trubadilbabs beslöt sig för att avsluta 2001 på Patricia på detta snöpliga vis. Lite Irish och lite cider fick avsluta kvällen och bums hem i säng.
Avspelade strängar: DC: 1 DI: 1

JULDAGEN PÅ PATRICIA
JULDAGEN
För ovanlighetens skull skulle Babsarna gästas av en organist denna afton; Jocke Uddling. Av denna "happening" blev dock intet då denna herre backade ut i sista stund. Kanske rädsla, kanske familjesvårigheter, vi får aldrig veta. I avsaknad av Gaffa (Husbands) och Patrik (Jul i skåne) blev orkestern på detta vis kraftigt decimerad och det var tur att Mats och Danne var med. Ludde fick klara mellanregisterbiten själv med sin sköna telecaster. Den lät givetvis utsökt men gitarristen själv kände sig lite ringrostig efter allt harvande på akustisk gitarr den senaste tiden. Det blev inte så mycket att rapportera om denna afton utan redaktionen och Trubadilbabs passar på att önska GOD JUL istället. Avspelade strängar: NIX

Olika gig 21-22 december
Fredag
Ett fulltaligt Trubadilbabs träffades för, vad de trodde, sista gången i år. Ludde hade hotat med inspelning så övriga babsar var tända och förväntasfulla. Dessa ädla känslor byttes dock ut mot en loj men ändå positiv jaha-känsla när det visade sig att Ludde inte orkade ta med grunkorna. I stället ängnade sig vännerna åt maten. Strutsen var slut så det blev sedvanliga marulken och hjortkotletterna. Båda rätterna var till nästan full belåtenhet då köttet respektive fisken även denna gång var lite kalla. Ett franskt rödvin och päroncagnac/calvados senare var det dags för gigtime. Sista chansen för Patrik och Gaffa att göra något åt Ludde i strängligan. Det hela utvecklade sig till en standardkväll på båten. Lugnt i början och lite ruskigt men vänligt drag mot slutet. Patrik gjorde vad han kunde för att komma ikapp i strängligan men stannade på blygsamma 2 strängar. Ludde visade var skåp skall stå och fick iväg 3 stycken medans Gaffa slet helt utan resultat denna afton. Efter giget stoltserade vännerna in på kontoret till Johan och bokade på gigs för våren. Det bar sig inte bättre än att de fick jobb redan nästa helg. En ny chans för Gaffa och Patrik i strängligan.
Avspelade strängar: DC: 3 DI: 2

Lördag
Triodilbabs bestod denna kväll av en nedbantad version av Trubadilbabs Big Band. Alla utom Patrik, som var nere i Skåne och firade jul, var närvarande. Mats Nilsson, dubbel-nisse kallad, hoppade dock över matsejouren till vilken Luddes polare Lise dök upp redigt taggad på att äta Patriciaföda. Till förrätter beställdes olika älgbitar rep. hummersoppa. Den senare verkade vara hoprörd i botten på Döda Havet. Maken till salt borde vara peppar men nu vet vi att det är hummersoppa som är världens saltaste maträtt. Köket kompenserade dock på ett föredömligt sätt denna fadäs genom att lägga på ytterliggare lax på utbytesförrätten som blev just lax med någon sorts basilikakräm. Den var enormt smaskig må redaktionen säga. I avsaknad av strutsen tog Ludde, Stefan och Danne helt sonika in en traditionell fajitas. (Det gäller att hålla på traditionerna så här års.) Gaffa gjorde ett tvärt utfall mot marulken, vilken han inte prövat tidigare. Vår steelgnidande vän konstaterade att den var nog god om man gillar denna mat. Det gjorde således inte Gaffa. Nåväl, man kan inte alltid vara nöjd. Lagom till gigtime och en Irishcoffee kom Dubbel-Nisse och förgylde tillvaron med sköna kommentarer och konstateranden. Han skulle visa sig vara på ett sjuhelvetes spelhumör denna afton och tillsammans med Danne utgjorde han, vad man kan kalla, en svängfestmaskin som fick ett utfruset Smookeroom i totalt extatisk gungning på nolltid.
Avspelade strängar: DC: 2

Olika gig 23-24 november
Fredag
Denna helg begick Trubadilbabs morgonpasset, alltså det mellan 19-22 på kvällen. I vanlig ordning samlades man till en härlig måltid som faktiskt visade sig vara just härlig. Patricia börjar få ordning på köket igen. Tack för det!!! I den brokiga skaran kunde man urskilja, förutom ett komplett Trubadilbabs, fru DC med barn och en vän till DC med barn. Det blev mycket spring och skrik vid matbordet eftersom barn faktiskt är barn. Gaffa och Patrik uppmärksammade direkt hur konstigt det ser ut i matsedeln när det står "Strutstornedou". Det är inte ett ord man läser utan att bokstavera, liknar mest en tjekisk ölsort. Som väl var smakade den inte öl utan var till full belåtenhet. Den serverades med en mild men smaklig potatisgratäng. Ludde rekommenderade Hjortkotletten och hörsammade även denna sin rekommendation genom att beställa just Hjortkotletter. Framför allt lovprisades den ackompanjerande vegetariska lasangen. Stefan gav sig dödsföaktande på Marulken som även den var bra om dock något kall. Våra vänner pratade om ditten och datten och Gaffa och Patrik förtalte om konserten med Yes som de var på härom veckan. Dessa gamla symfonirockare hyllades av båda babsarna och Patrik erkände att det var bland det bästa och, ibland, sämsta han upplevt från en scen. Jon Anderson var magisk, den nya keyboardkillen fantastisk, Steve Howe såg ut som en gammal svamp och spelade otrolig gitarr. Nog om detta. Väl inne i smokeroom uppdagades att sånganläggningen inte var helt kurant. En av monitorlådorna lät för djävligt. Efter lite ryckande i sladdar och annat mekande konstaterades att slutsteget var paj. Det var bara för herrarna att pallra sig iväg till Johan på kontoret och be om ett nytt. Tids nog dök det upp och våra vänner kunde, gravt försenade, påbörja giget. Allt detta ackompangerades av de båda barnen som omväxlande sög på mikrofoner, sprang omkring, välte gitarrer och spelade trumma och sjöng. Speciellt Luddes son, Hugo, visade framfötterna bakom trummorna med såväl skrammel som gastande arior i fyrfärg. Redaktionen är häpen, den pojken kommer att gå långt. Själva giget avbröts ganska snart då Ludde inte var nöjd med sin, för kvällen, lånade gitarr. Här skulle bytas strängar. Om detta innebar att han spelade av färre strängar denna kväll än han annars skulle gjort förtäljer inte storyn. I övrigt var babsarna snälla och spelade önskelåtar i så stor utsträckning som möjligt. Kvällen avslutades med en finstämd version av Cecilia Lindh då både Ludde och Patrik helt plötsligt hade spelat av lite väl många strängar samtidigt.
Kvällen sägning: Gaysmurfstyle!!!
Avspelade strängar: DC: 2 DI: 2

Lördag
Triodilbabs träffades på Patricia tillsammans med fruar Gaffa och Stefan samt Danne för att äta god mat och fira Gaffas och Evas 3-årsjubileum. Först på plan var gaffa och Eva som resolut tog tag i ett bord och satte sig på de minst sluttande platserna. Ibland glömmer man att Patricia är en båt med sluttande golv, förlåt durk. Inte långt senare dök Danne upp med en lugn och behaglig uppsyn. Paret Edlund kom och basarna började beställningen, till vilken Ludde dök upp med sitt sedvanliga:"Tjean-Skönt". För att riktigt fira beställdes Campari respektive Campari med juice. Till varmrätt intogs, likt gårdagen, Struts och Hjort. Anrättningarna smakade förträffligt om dock med lite kallt kött. Köket tar sakteliga form här på jollen. Giget avlöpte utan missöden och Danne var på sitt mest berömmande humör. Patrik saknades givetvis men det var nog en av de bättre spelningarna med "Triodilbabs". Gaffa hade ett litet underhållningsparti med låtar av Gunnar Wiklund, vilket givetvis gladde den dit tillresta publiken, inte minst fru "Trubadilbarbro" som bespettsat sig på denna "upplevelse extra ordinär". En liten dikt kanske: Eva och Barbro stod i baren och myste, Babsarna satt på scenen och lyste Danne var på gott humör Det är det som susen gör TRUBADILBABS
Avspelade strängar: DS: 1

2-3 november
Fredag
På grund av personalbrist utgår gigrapporten denna helg.
Avspelade strängar: Inga !!!!

Lördag
Avspelade strängar: Inga!!!!

Fredag 12 oktober
Fredag
Stefan och Patrik hämtade upp Gaffa i taxi vid 20-snåret för att tillsammans bege sig mot Patricia. Väl ditkomna inmundigades öl och cider till tonerna av våra vänner "Trubadurflickorna". Jag vet inte vad de heter, men de är väldans bra. Bra gittarissa och skönsjungande refrängsångerska, oj oj oj. Slag i saken gjordes och vips satt babsarna till bords. Menyn hade inte bytts eller utvecklats sen sist så vännerna tog det säkra före det osäkra och beställde svampsoppa och räkfaijtas. Båda rätterna var till full belåtenhet och två flaskor Ocean Bay slank utan knussel ner i giriga babsstrupar. Lagom till varmrätten dök den coole och sköne Ludde upp bärandes på en Levingitarr. Den gamla Fendern hade gjort sitt och det fick bli en reservgitarr upplyste han de frågande medmusikanterna. Till maten avhandlades Hammarbys guldchans, om vilken Ludde ansåg att Fahla kniper straffen. Patrik försökte få vår helt sportinkompetenta vän att inse att Fahla är proffs i Danmark och således inte spelar i Bajen. Till detta genmälde dock Ludde att Fahla kniper den ändå. Han visade dessutom ofattbara prov på sport-grode-nonsens-ekvilibrism. Vid närmre eftertanke kom våra hjältar fram till att Luddes artistnamn, DC (den coole), borde bytas ut till "den sköne". Detta skapar dock problemet att det blir två DS. Det hela löstes med hjälp av felstavningens glada värld; "DEN CKÖNE". Själva giget började med problem med Luddes gitarr. Den fick inget fäste i ljudbilden. Då babsarna är vana vid att luta sig mot hans bastanta vägg av ton och rytm blev starten minst sagt trevande. Lagom till den uppgivenhet som smög sig in i bandet dök allas vår Julia Mengarelli upp med pojkvän (tror red.). Detta gav åtminstone Gaffa och Patrik ny energi och setet kunde avslutas med flaggan i topp, om ej vaggande. I pausen ängnade sig Ludde åt att försöka få sin gitarr spelbar, men det bar sig inte bättre än att han redan efter "Hej och välkomna till andra set!" tog sin Mats ur skolan och lånade Gaffas gitarr. Som grädde på moset hade han den i golvet direkt. Som tur var blev det inga stora skador på gitarren och giget eskalerade mot högre höjder. Önskemål från publiken hörsammades av Gaffa som bjöd på Alice och underbara solon. "Jag fick inspiration av att höra någon annan spela på min gitarr, med det nya fina micksystemet i", kvad han då han kände sig kraftfull och älskad. Tredje set öppnades med "The Way", i vilken Gaffa resolut tog med sig miken ut i publiken för att göra en Berghagen. Publiken njöt och babsarna roades sig kungligt. Efter giget intogs öl respektive cider i maskinbaren. Utan för denna stötte herrarna på vår vän uniformsfetichisten. Han förtalte att han tänkte söka till Big Brother vilket gladde. Babsarna ansåg att det inte kan finnas någon bättre lämpad för detta ändamål och peppade så det slog gnistor om det. Innan hemgång gjordes en kort koll med Johan och kommande gig.
Avspelade strängar: DC: 0 DI: 3

Olika gig 21-22 september
Fredag
Då Gaffa denna kväll var iväg och "Bopprade" (esoterisk slang för att spela med The Boppers) förstärktes Babsarna med de påpassliga Trubadilbabs Big Band - Babsarna Mats och Danne . Med en tillfällig nedbantad Patriciameny blev den gastronomiska upptäckarlustan allt annat än magisk. Dock var Babsarna uppenbart nöjda med att återses trots Stafans tilltagande förkylning. Plus i kanten går till hans fru "TrubadilBarbro" som med kvinnlig fägring, snygga glasögon samt semikärva kommentarer satte färg på en annars, pga diverse åkommor, såsom förkylning, arbetströtthet och "småbarnschops", rätt loj drönarskara Babsar. När första G-duret väl ljöd i Smokeroom var i alla fall stämningen på topp. Danne hade redan innan middagen aviserat att han skulle bli ordentligt förfriskad under kvällen till följd av överarbetning och sömnbrist. Detta märktes dock inte på trumspelet, då han oräkneliga gånger spelade både rätt, roligt och svängigt! Ludde fyllde ut solistiskt konsekvent med sin skööna Telecaster i brist på Hawaiianska vansinnesfills från den frånvarande Gaffa. Ju längre giget framskred desto friskare verkade Stefan bli och publiktillströmningen tilltog i rask takt. Inför sista set hade Babsarna lyckats jobba upp en både trevlig och lite farligt rockig atmosfär i Smokeroom. Då fick även Patrik chansen att gå loss på Luddes för dagen medtagna Telecaster varpå ägaren, med ny klädsam skäggfrisyr och allt, genljöd: Fan va´ sköönt! Klart grabben ska ha en Tele...
Avspelade strängar: Inga !!!!

Lördag
Detta var, i sanningen, en ovanlig kväll med babsarna. Med taxi anlände Gaffa samtidigt som Stefan och Patrik. Den sinnlige babsen hade lite saker att släpa på, då han givit konsert för utvecklingsstörda i Upplands-Väsby med den eminenta bluesgruppen Lage On Stage. Gitarrer och förstärkare kånkades upp för landgång och trappor, men våra vänner visste att nu vankas det fin mat, så jobbet gick som en dans. Väl till bords gjorde Gaffa samma fasansfulla upptäckt de övriga gjort kvällen innan; menyn var minimerad till en handfull rätter. Vid förfrågan förklarade den hjälpsamma personalen att det var ett nytt kök. Med detta menas i restaurangsammanhang att personalen i köket är ny. Inte utrustningen. Lagom till beställning dök Ludde upp och tyckte att han hade en skön ursäkt att vara sen. I handen höll han en CD med "värdens bästa låt" inspelad. Övriga babsar satte i tur och ordning på sig hörluvan och lyssnade och nickade instämmande. "Jodå, den skulle de repa in", sa de med en unison orkestermun. Tillbaka till beställningen. De flesta babsar körde på säkra kort och tog faitas men Patrik provade Ceasarsallad med ÄLG!!, vilken var ok men inte toppen, tydligen. Gaffa provade förrättsälgen och konstaterade kort att den smakade väldig lite och trist. Detta kan bero på de olyckliga omständigheter som senare under denna afton ställde till det för denna vår tappre musikaliske riddare. Samtalen flöt avslappnat och lugnt mellan bajen, musik och familj. När varmrätten väl dök upp vägrade Gaffa att äta; han mådde illa. Babsar och personal gjorde sitt yttersta för att muntra upp och hämtade magpiller och huvudvärkstabletter. I denna veva dök Helena upp med någon ny bekantskap och satte sig till bords vid hjältarna. Även hon plockade världsvant och omtänksammt upp ett pulver ur väskan och räckte vår sorgsne babs. Resten av måltiden språkade herrarna uppsluppet om ditten och datten medan Gaffa satt och funderade på hemfärd. Det enda som höll honom kvar var nyfikenhet på hur hans ny miksystem i gitarren skulle låta. Inne i smokeroom gjordes en rask souncheck som avrundades med att hemlighus besöktes av "ni-vet-vem". Lagom till andra låten dök han upp bara för att upptäcka att Ludde redan hunnit spela av en sträng. Lite prat med publiken visade att det fanns folk där som höll koll på strängligan och verkligen hade kommit för att avnjuta babsens fina musikalitet och humor. Detta gladde alla, i synnerhet Ludde som i andra låten spelade av....just det; en andra sträng. Luddefacit efter 2 låtar: 2 avspelade strängar. Starkt jobbat, konstaterar redaktionen. När det så blev dags för Gaffas akustiska gitarr (med ny mik) att ljuda njöt inte spelmannen som han tänk. Ljudet var toppen men det var något annat som störde honom. "Spela", knystade han fram till Patrik och tog av sig gitarren, gick ut genom dörrarna och pratade med Ulrik - rakt ut i havet. Hemlighus hanns det inte till. Trots detta forsatte han senare kvällen som om ingenting hade hänt. Bara de som är vana vid hans sinnliga glättighet kunde märka att det var något som felades. Innan giget begärde Patrik lite tokerier i Speedy Wests anda. Ni vet den kände steelgitarristen från 50-talet, han som brukar gnägga med gitarren. Nähä, inte det. Då har ni något nytt att lyssna på. Lyhörd ,som vanligt, hörsammade Gaffa denna begäran och ju längre kvällen led dessto konstigare ljud kom från hans gitarr. Övriga babsar eldades på och Ludde och Patrik hade sextondelsfestival. Det folkommligt smattrade i varenda låt till slut. Vilket jävla drag. Strängarna drog åt höger och vänster, Stefan hördes mindre och mindre, publiken blev vildare och vildare men klockan 01.00 var det hela över. I vanlig ordning försäkrade Stefan att nästa band kommer att spela alla bra låtar och soul och allsång och Creedens och Ledin och Flickan och kråkan och........ Kvällen avrundades som vanligt med taxiresa hem.
Avspelade strängar: DC: 4 DI: 3

24-25 augusti
Fredag
Pga bristande funktion i redaktionens utrustning utgår gigrapport och vi nöjer oss med strängligan.
Avspelade strängar: DC: 3

Lördag
Pga bristande funktion i redaktionens utrustning utgår gigrapport och vi nöjer oss med strängligan.
Avspelade strängar: DC: 2 DS: 2

Ålö Rökeri och Restaurng 18 augusti
Lördag En kväll i glada vänners lag i skärgården var inget som Danne tackade nej till. Han följde med en decimerad Trubadilbabsorkester till soliga Ålö, söder om Utö. Patrik var på annat håll så babsen bestod av Gaffa, Stefan och Ludde och som maskot, suporter, alltiallo, gamäng och festprisse; allas vår Danne, som i vanliga fall är pukplågare i Trubadilbabs Big Band. (Som om ni inte visste det vid det här laget.) Äventyret började med att Ludde packade instrument och sånganläggning i Trubadilbabsomobilen och for runt stan för att hämta upp övriga babsar. Gaffa vid centralstationen, Danne hemma och Stefan vid Gullmarsplan. Sen bar det söderut mot Nynäshamn, för att där byta färdmedel till skärgårdsbåt. Vädret var fint och herrarna åt glass i väntan på båten. Väl ombord var det dags för en uppfriskande öl och snack om skärgård, landställen, lägenheter; kort sagt allt som angår en lagom medelålders Trubadilbabs. Efter en avkopplande färd nådde båten kaj på Ålö där det illustra sällskapet blev mötta av en trevlig dam på flakmoppe. Detta utomordentliga fordon visade sig vara perfekt för instrument- och anläggnings-transport i skärgårdsmiljö. I samma veva kom vår arrangör oss till mötes. "Kom så ska jag visa var ni ska bo", var en av de första meningar hon riktade mot hjältarna. Boendet var någon spartansk men sommarmässigt; en enrums jägarstuga med fuktiga sängar. En viss babs har varit med om detta förut och inte fått en blund i ögonen pga av att han spelat med riktigt repektlösa fyllskallar. Denna babs riktade nu själsdjupa tack till de omständigheter att Trubadilbabs inte bara är världens trevligaste orkester, utan åxå världens mest förstående och respektfyllda. Lite mat och lite trivsel senare var det dags att spela popmusik för den lilla församlade skaran människor som kommit för att äta kräftor och lyssna på världens trivsammaste orkester. I publiken utkristalliserades snart en blond sjöstjärna som gärna ville tala om vilka låtar babsen skulle spela. Då herrarna inte kan alla låtar blev hon tillsagd att sjunga själv. Vilket hon gjorde akompangerad av Gaffa. Den senare tog över kvällen mer och mer med hjälp av bl.a. sina Gunnar Wiklund kunskaper. Stefan iklädde sig en klädsam stingslighet då sjöstjärnan och DS höll hov, så när det blev dags för honom att sjunga igen var han mer en nödbedd. Allt eftersom natten sänkte sig och daggen la sig över gitarrer och bord mattades giget av och folk lullade hem i den mörka skärgårdsnatten. Sist kvar var två överförfriskade herrar som aldrig hört något bättre. En av dem ägde en nylonsträngad gitarr men "Det blir mest Hendrix", som han uttryckte det själv. Sköna kufar finns i guds galna hage. Dagen efter plockade vännerna ihop. Gaffa gav Ludde en dobrolektion och sällskapet avresta samma väg de kommit. Det var ett fint dygn och Trubadilbabs hoppas att det är välkomna nästa år igen.
Avspelade strängar: DC: 2 DS: 1

Återkomsten och separationen 3-4 augusti
Fredag
En kväll då reservsträngarna tog slut. Både Patrik och Ludde var lite väl optimistiska då de lämnade sina hemman för att beträda Patricias tiljor. "I kväll blir det lugnt, jag spelar inte av så många strängar", verkar de ha tänkt med en mun. Faktum är att när babsarna avslutade med "Still haven´t...." fanns det bara 4 strängar kvar på Patriks lyra och jag gissar på 5 på Luddes dito. En annan incident denna kväll var att Stefan kom i blåjeans, vilket föranledde vakten att utbrista:"Vi har ett litet problem här". Vår sångfågel hade helt enkelt glömt bort att det är strängeligen förbjudet (från högsta instans) att bära detta sköna med dock, tydligen, anskrämliga plagg. Som tur var fick han dispens denna kväll samt lova att aldrig mer göra om detta fatala misstag. Kvällen började i övrig trivsamt med bastant Patriciaföda och rödvin. Om ni gillar pilgrimmsmusslor med getost, kan redaktionen inte annat än rekommendera just denna förrätt. Ludde var som brukligt skön på sitt eget lilla vis och vännerna chokerades inte då han utbrast (med viss ironi i rösten): "Fett me´ folk det va´ här´ra" följt av en busvissling. Ska sanningen fram var denna busvissling inget annat än en vanlig s.k.läppvissling då det visade sig att DC faktisk, konstigt nog med tanke på vilken cool och skön person han är, inte kan bussvissla. Alla har vi våra tillkommakortanden. Det var länge sedan babsarna var förenade i orginalsättning så giget blev både uppsluppet och glatt. Rolig stämsång och hawaiianska tongångar från Gaffa fick bandet och publiken att skratta och må bra. Innan hemgång varvade våra hjältar ner med en kall öl i baren. I publiken märktes Lina med en vacker kompis och ny pojkvän. Redaktionen hävdar med bestämdhet att han verkar vara ett bra kap trots att han är AIK-are. Återigen; alla har vi våra tillkommakortanden.
Avspelade strängar: DI: 3 DC: 3

Lördag
Denna kväll sammanstrålade Stefan, Ludde och Gaffa med fruar för att avnjuta Patricias underbara kök. Patrik var ute och spelade med Husbands så orkestern var en man kort. Till förrätt beställdes in gambas med avocadosalsa respektive hummersoppa. Den senare visade sig vara nästan oätligt stark. Vi utgår ifrån att det var ett olycksfall i arbetet från kockarnas sida. Gambasen var däremot enormt aptitlig och framkallade belåtna suckar och "mmm-anden" från de samlade vännerna. Som brukligt är åt de även varmrätt. De flesta intog bisonentrecote med grillad potatis med andra valde torskrygg eller ceasarsallad. Alla dessa anrättningar visade sig vara till full belåtenhet och sköjdes ner med två flaskor italienskt vin med smak av läder och tobak. Konversationen rördes sig fritt och utan besvär mellan barnafödande via uppfostran till de problem man har som vuxen. Kort sagt avhandlades hela livet. Lagom till kaffet dök den gamla Baden-trummisen Micke B. upp och förtalte sällskapet om en dröm han haft föregående natt. I den var han jagad av Stefan med en riktigt ruskig djungelkniv, heter det machetas föresten. Själva giget går väl till historien som ett av de mer loja och avslagna. Publiken gav ingen energi och orkade sällan bemöda sig med att applådera. Trubadilbabs själva sprudlade väl inte heller över av kraft och glädje men försökte i alla fall och hålla kölen flytande, eller vad det heter. Ganska många önskemål från publiken på standardlåtar som herrarna helst inte spelar bidrog även till att öka klyfan mellan band och publik. I andra set kom tillställningen mer igång vilket genast bromsades av strängavspelningar "en masse". Ja, ja, även solen har fläckar och våra vänner visste att, trots dålig respons, de var många som njöt av stämsången och melodierna. Slutligen i "Have you ever seen the rain" stod kommunikationen i full blom. Allsång som säkert hördes enda till Skanör ekade mellan väggarna i lilla trogna Smokeroom. I publiken märktes denna kväll Lina, Pelle, Tomas och allas vår Danne från Trubadilbabs Big Band.
Avspelade strängar: DC: 4

Utan Stefan 29-30 juni
Fredag
Denna helg var Stefan borta och fiskade i norrland och Patrik var nybliven far. Fredagens manfall löstes på ett underbart vis. Micke Hujanen kom och spelade och sjöng. Den vanliga Trubadilbabs repertoiren var som bortblåst och ersattes av en hejdundrandes rock och blueskväll. Ludde spelade bas, Gaffa lapsteel, Micke gitarr och Danne trummade förtjänstfullt. Tanken var att de skulle plocka låtar ur Stefans pärm men den fanns inte tillgänglig, vilket ställde grabbarna inför det faktum att "Vi får lira det vi kan komma på". Middagen intogs av nämnda herrar och fru Widegren med kamrat. Lite fisk, lite bison och en skön flaska Conde de Valdemar åkte kana ner i vännernas magsäckar. Danne och Gaffa pratade hemsidor och övriga böcker. Första set började lite knackigt med lite osäkra versioner på bl.a. "Boom, Boom, out goes the light", "People get ready" och en oförglömlig version av "The joker" med Ludde vid frontmicken. Andra set satte mer fart och Micke och Gaffa var på sitt bluesigaste humör. Då och då bytte herrarna Micke och Ludde instrument med varandra mitt i låtarna vilket förvånade och roade den för kvällen dansanta publiken. När "Highway to hell" hade klingat ut i högtalarna var det dags för herrarna att ta sig ett avslutande glas och vanka hemåt i den ljumma sommarnatten.
Avspelade strängar: DS: 1

Lördag
Vid 20-tiden träffades Patrik, Ludde, Danne och sköna medlemmar ur Ritual på Patricia för att äta en god bit mat och röka cigarr till den nyblivne faderns ära. Bisonkött, pilgrimmsmusslor och andra läckerheter förnöjde de uppsluppna sällskapet. Lagom till kaffe, congac och cigarr dök Gaffa upp med andan i halsen. En spelning med Boppers tidigare på kvällen (tillsammans med Mats Nilsson faktiskt) förklarade den något sena ankomsten. Denna kväll spelade "babsen" enligt följande sättning; Ludde på bas, Gaffa på Lapsteel, Danne på trummor och Patrik som gitarrist och vokalist. Gaffa hade tagit med sig reservpärmen med den vanliga repertoiren så det var bara för Patrik att läsa innantill och sjunga ut. Med tanke på den enorma utlevelse och glädje han visade upp denna kväll borde han bli pappa oftare konstaterar redaktionen. Tre sköna set inleddes som vanligt med "The Joker" gick via "Jag vill ha en egen måne" och "Nowhere Man" fram till den sedvanliga avslutningen med "Still haven´t found..."
Avspelade strängar: DS: 1

3-dagars Turné med Trubadilbabs 11-13 maj.
Torsdag
WM-Data hade fest i den nya festlokalen "Stallet" bredvid Tekninska Muséet. För att höja partyfeelingen till de mest oanade höjder hade man engagerat Trubadilbabs Big Band.Vädret var strålande och gästerna avnjöt fördrink samt instant-musicduon Gaffa och Patrik på den grönskande gräskullen utanför självaste lokalen. Vid 20-tiden var det dags för samtliga att köa till maten som bestod av diverse grillat med olika såser och geggor. I matkön konstaterades att Stefan hade fått en sån där "jobbig-pinne-med-för-kort-snöre-som-man-sätter-i-knapphålet" i knapphålet, vilken babsana förtvivlat försökte få bort. (Senare under kvällen kom en kniv fram.) Efter en ganska god men spartanskt intagen måltid var det dags för TBG att äntra scenen. Håkan skötte ljudet, Gaffa drog igång lamporna och "Babsarna" gjorde ingen förvånad med det vanligaste öppningsspåret i bandets historia; just det; rätt gissat; The Joker. Efter en timmes spel togs de paus och arrangören, som hade köpt "Trubadilbabs" ohört, kom fram och lovordade orkestern. Det värmde tyckte samtliga musikanter i kapellet. Kvällen förflöt ganska lugnt och gigget var trivsamt och städat utan några större incidenter att rapportera om. När sista tonerna klingat ut fick Danne, Ludde och Gaffa skjuts av Mats Nilsson och Stefan och Patrik delade taxi. Alla hem till de sitt och sina för att sova de rättfärdigas sömn och vila upp inför en helg på Patricia. Avspelade strängar: Nej

Fredag
Garys bord ska man inte hålla sig till för länge. Det var en läxa som Trubadilbabs fick lära sig denna kväll. I och för sig fick våra vänner fria "Kaffe" för att resa sig från stolarna, men ändå. De som fick resa på arslena var förutom Trubbarna även fru Lundström och Broder Danne. Dessa samlades nämligen för att inte den sedvanliga måltiden på Patricia. Marulken var slut så det fick bli en ovanlig Patriciarätt: Oxfilé med Bearnaisesås och pommes, vad har hänt i köket. Det var inget fel på maten, men vanligt krogkäk på en förstklassig restaurang....Hallå. Väl inkomna till scenen uppmärksammades en ny mixer. En riktigt bra mixer dessutom. Av bara farten ställde Gaffa in ett stark och diskantrikt ljud som fick öronen att krulla sig på publiken. "De är inte tillräkligt onyktra ännu", löd hans omdöme. In i smokeroom stegade denna kväll Hasse FX med sällskap och en 1/4-del av Ritual; Jon. Tyvärr råder fortfarande jeansförbud på jollen vilket föranledde att Johan (även han en 1/4-del av Ritual) inte kom in. Jon försvann och "joinade" sin compadre, och på detta sätt fick vi inte tillfälle att närmre talas vid denna afton.
Avspelade strängar: DC: 1 DI: 1

Lördag
En lördag på båten utan Patrik som var på fest. Gaffa och Ludde hade jobbat ganska hårt på att få ner någon lämplig ersättare men konstaterade snart att DI är oersättlig. Det blir bättre utan, löd den slutgiltiga logiken. Till måltiden samlades Stefan med son och vänner, Ludde samt Gaffa med Eva. Hon visade sig vara glatt förfriskad efter ett litet festbesök hos Tina Jeppsson under eftermiddagen. Ungdomarna valde faijtas och de vuxna lät sig väl smaka av marulk respektive Ceasar-sallad. Samtalen kretsade kring allt mellan himmel och jord och DK visade sig från en sinnlig sida. Efter kaffe, efterrätt och "sak" drog sig herrskapet in mot smokeroom för att ställa i ordning inför kvällens show. Relativt snart visade det sig att Gaffa inte hade sin bästa sångdag, men det störde som tur var inte helhetsintrycket av körerna.Under föreställningens gång dök flera bakanta upp; Pelle, Tomas, Lina och Klabbe. Efter gigget skrev herrarna ihop en liten lista på samtliga musikanter som Gaffa och Stefan spelat med på båten under de senaste 12-13 åren. Ett digert arbete som avslutades med hemgång (Gaffa, Ludde) respektive maskinbarshäng (Stefan).
Avspelade strängar: DC: 1 DS: 1

Helgen 13-14 april.
Fredag
Här är det tänkt att DK ska skriva en skön resumé..
Avspelade strängar: Nej

Lördag
Påskdagen med Trubadilbabs firades på Patricia med god mat och dryck. Stefan, Gaffa och Patrik med fruar, Sigge (på trummor), Ludde och Mats Nilsson njöt i fulla drag av kantarellsoppa, torsk, marulk, faitas, lamm, glass och Conde de Valdemar. Vilken härlig måltid. Sigge satte ribban redan i början av aftonen med följande gamla goda vits: -Vad du är långhårig. Du borde klippt dig för länge sedan. -Ja, men jag har klippt mig för llänge sedan. Ludde, som kom lite sent, öppnade replikskiftet mellan babsarna med de numera bevingade orden; -Tjena - Skönt!! Samtalen vid matbordet rörde sig från Mats Nilssons bostadsproblem via alpin skidåkning till om "jobbigt" och "pinsamt" är samma sak. Vännerna konstaterade att det var en rent könsrelaterad fråga. Det feminina släktet har en tendens att tycka att de båda orden oftast är intimt förknippade. "Gud vad pinsamt. Min kille var så jävla full. Det var asjobbigt, asså" Den maskulina delen av befolkningen brukar dock sära på begreppen. "Min tjej var asfull i helgen. Det tyckte jag var jobbigt." "Jag skrek min förra tjejs namn när min fru och jag älskade. Det var pinsamt" Efter avslutad måltid for Barbro och Anna hem och lämnade Eva ensam att försvara kvällens familjefana. Till hennes undsättning dök en celebritet upp: Micke Syd, känd från Gyllene Tider. De båda lyssnade tålmodigt och uppmärksamt under första set av Trubadilbabs gig. Det var tydligen stark volym för de flesta i publiken gick ut och ställde sig i baren. En annan sak, eller två faktiskt, som åxå var starka var Sigges trumsolon. Det är inte ofta en så fåhövdad publik blir bjuden på så magiska tongångar direkt utgjutna ur en vänlig men djup batteristsjäl. All heder åt denne, för kvällen gästande, pukplågare. Själva giget flöt på ganska trevligt och vid halv ett tiden började även den svårflörtade påskpubliken att välla in i massor. Stefan ägnade sig som vanligt åt lite munhuggeri med grabbar som tycker att de äger bandet. En tjej kom fram och önskade engelska låtar eftersom hon hade besök ifrån USA. När Gaffa vänligt men bestämt påpekade att Trubadilbabs inte spelar svenska låtar blev hon arg och undrade varför. En annan kille kom fram och ville låna Patrik för att lättare ragga brudar. Publiken på jollen är bra besynnerlig ibland. Efter avslutad spelning fick samtliga babsar skjuts hem av Ludde i Trubadilbabsomobilen.
Avspelade strängar: DC: 2 DI: 1 DS: 1

Helgen 16 - 17 mars spelade vännerna på båten igen.
Fredag
Då Gaffa och Patrik var borta på äventyr med The Husbands passade Ludde på ta ner sin vän Håkan Mjörnheim till båten. Tillsammans med Stefan utgjorde de en trivsam trio som spelade till publiken belåtenhet.
Avspelade strängar: DC: 0

Lördag
Denna dag var händelserik för vära hjältar. Det var nämligen dax för bandets första inspelning. Ludde hade med sig en skön A-dat bandare och det blev lite nervöst i Trubadilbabslägret. Efter en ganska OK måltid men vin och cider satte vännerna igång. Stämmsången var ren men lite orolig. För att lätta på stämmningen passade Gaffa på att köra några Gunnar Viklund örhängen, allt till den lilla söta publikens belåtenhet. I andra set dök det upp ett par högljudda killar som prompt ville höra Creedence, och det enda sättet var att sjunga själva. Detta ackompangerades av ett vokalt taggat Trubadilbabs och blev en av kvällens absoluta höjdare. Efter giget tog herrarna en avslutande flaska ond saft och gick hem till de sina.
Avspelade strängar: DC: 3 DI: 1

Söndag
Denna dag spelade inte Trubadilbabs men de gick istället på Bandyfinal: Hammarby-Västerås. Resultatet är ingenting som varken hemsidan eller babsarna vill prata om men Gaffa, Patrik med far och Stefan med son hade en underbar dag. Tåg till Uppsala - Lunch och bira - En bira till - Match med bandykaffe - Middag med bira - Dambandy mellan Sverige och Norge (U18 och U21) - Tåg hem - Avslutande cider vid Gullmarsplan.
Avspelade strängar: Nja, jag tror inte det.

Lördagen den 10 februari spelade ett komplett Trubadilbabs i Smokeroom
Lördag
Då kvällen inte skulle bli sen tog Stefan bilen. På sin färd mot Patricia hämtade han upp Patrik och Gaffa, som visade sig, att för kvällen, använda sina hårda gitarrercasear. Proffsigt enligt Stefan. Senare vid matbordet upptäcktes en ny meny. Hummersoppa och en skön fiskanrättning slank ner ackompangerat av ett vitt och smaskigt Fetzer-vin. Samtalet rörde sig mellan hatten och barnuppfostran. Rockigt värre, konstaterar redaktionen. Lagom till gigstart kom Ludde och förgylde tillvaron med en otroligt skön skjorta. Den var lite farbroderlig och gick i rosa. I de första låtarna märktes snabbt att Luddes gitarr inte var helt kurant så vännerna passade på att låna en gura av de glada trubadurer som uppträdde innan. Trubadilbabs ber att på detta vis få tacka för lånet. Annars var det en välspelad kväll med härlig stämsång och en ovanligt lyssnande publik. En liten sensation höll dock på att inträffa. Mitt under andra set spelade Gaffa av en sträng, och gick på så vis upp i toppen av strängligan. Detta rättade dock Ludde till i tredje set med en bryskt avspelad g-sträng Bland de mer märkliga episoderna kan nämnas mannen som såg ut som Håkan Hellström och önskade en låt av den samme. Efter spelningen gjorde Stefan klart att nu jävlar går jag ner och startar bilen, vilket innebar; "Vill ni ha skjuts hem får ni faan ta och komma nu!!" Övriga babsar var lite loja och pömsiga så de hade inga problem att följa DKs order. Kvällens kommentar: " Jag kan rekommendera 12 flaskor av de där vinet"
Avspelade strängar: DS: 1 DC: 1