freds tuffa filmer redux italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index
Blödaren (1982)
Regi: Hans HatwigI början av åttiotalet så var ju som bekant slasherfilmen stor. Det kan den vara än idag, men då var den helt enkelt störst! Med Fredagen den 13:e, Halloween och alla plagiat bakom sig så var det ju bara dags för Sverige att producera sin första slasherfilm. Äran gick till Hans Hatwig som samlade ihop skådespelareliten i Sverige, den bästa kameramannen och en en mycket skicklig kompositör för musik - INTE! Istället så fick det fiktiva (?) tjejbandet Rock Cats spela huvudrollerna och en man vid namn Åke Eriksson spela den otäcke mördaren i overall och långt stripigt hår.
Det börjar med en sekvens då två ungdomar blir mördade i en ett ensligt belagt hus och sedan är det "tre månader senare". Rock Cats har en bejublad show för en publik på 20-30 fulla bonnläppar och eskorteras sedan ut av vakterna till den väntande turnébussen (innan har dom fått skriva autografer åt ett gäng kåta bonnpojkar). Givetvis så hinner dom bara köra ett par timmar innan dom får motorstopp mitt ute i skogen och istället för att invänta hjälp eller kanske till och med försöka ta sig en titt på motorn så vandrar dom iväg (iklädda sina artistkläder och med en gitarr eller två) och virrar sedan givetvis bort sig. Av nån anledning så hamnar dom alltid vid dom öde hus där mördaren härjar och en efter än blir dom dödade på väldigt icke blodiga sätt.
Att ens föreställa sig hur dålig denna filmen kan vara är väldigt svårt. Man måste bara se den. Tänk dig en film komplett utan regi, där alla scener tas med ett klipp i helbild med en videokamera som inte verkar ha allt för bra kvalité. Blanda det med riktigt usel filmmusik (samma irriterande ljudeffekt dyker upp hela tiden och stör dessutom), icke-skådespelare och ljussättning som möjligtvis sträckte sig till att sätta upp en tusenwattare i ena änden av rummet och hoppas på det bästa.
Första gången jag försökte se den här filmen var hos Katja & Linus. Då lyckades jag se sju minuter innan jag stängde av i ren frustration. Nu har jag i alla fall sett hela filmen. Det tog tre dagar, men det var på nåt perverst sätt nästan värt besväret! För så dåliga filmer ser man inte varje dag.
Blödaren är stört omöjlig att få tag i om man nu har den läggningen, men få ni chansen så spola åtminstone igenom den. Det tror jag att ni skulle uppskatta...eller inte...det är frågan...åtminstone för att se Rock Cats röja på scen (med orginalljudet från spelningen), århundradets minst diskreta mördare och scener som är så dumma att man får hjärnskador. Se bara på mig.
/FA