freds tuffa filmer redux italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index
Eagle Island (1986)
Regi: Mats Helge OlssonEn hemlig militärbas. Massor av vakter. Två brudar. Ryska Ninjor. Ja, där är handlingen i stort i denna underskattade MH-film. Tom O´Rourke och Tim Earle spelar Eddie och Simon, två av dom anställda på ön. Earle är bonnläppen. Deras sura och trista chef spelas av Terry Seago som dessutom är en riktigt förrädare! Han vill sälja lite hemliga grejor från ön till ryssarna och därför så dödar ryssarna några vakter i taget och dessutom en trivsam fiskargubbe som inte gjort något ont. Alla tror det är en olycka och Tom mer eller mindre beskylls för det och sparkas. Samtidigt så anländer två brudar till ön (Summer Lee Thomas och en till) för att ta kort på örnarnas ägg och boplatser. En av dom blir upptäckta och Tom liftar med henne till fastlandet (där dom dessutom inleder ett förhållande). Jag vill ju som vanligt inte avslöja allt för mycket av handlingen, men det blir som vanligt en masslakt av vakter och ninjor...alltså, MH-standard.
Den här filmen kan inte ha kostat mycket. Den måste till och med ha varit billigare än Forgotten wells och dom andra som gjordes mot slutet av nittiotalet. Större delen av filmen har spelats in i en skog och runt några klippor samt en fyr. Resten är kulisser. Man har använt samma Ninja-dräkter som i Ninja Mission, och nästan helt skitit i att använda squibbs. Den ende framför kameran som man kan kalla en MH-veteran är Tim Earle, och han gör som vanligt en fint arbete, även om han är med alldeles för kort stund (han har dessutom ett stort skägg). Men bakom kameran så är det bara legender: Anders Nilsson (här som Andrew Nelson...fyndiga pseudonymer!), Madeleine Bruzelius och ungeför resten av teamet. För en gångs skull så finns det med en riktig cameo. Det är Jan Nygren, den duktiga karaktärskådisen, som gör en liten roll som ubåtskapten. Mycket bra. Dessutom så spelar alla inblandade själv med (utom MH) som vakter och Ninjor, vilket blir extra roligt då samma namn dyker upp hela tiden i eftertexterna. Men i alla fall, det här är nog den jämnaste filmen som Mats Helge gjort. Storyn flyter på bra och det blir aldrig trist. Bra synt-musik (vad annars?) av Dag Unenge och titelspåren, framfört av Staffan Öfverman är en riktigt åttiotalshöjdare. Det enda som drar ner betyget en aning är just att man inte orkat med att fixa squibbar, men å andra sidan finns det en del coola pil-skjutningar som faktiskt är riktigt coola.
FA