freds tuffa filmer redux italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index
Fatal Frames (Fotogrammi mortali) (1996) Regi: Al FestaFatal Frames - från mannen som gav oss filmmusiken till RoboWar, Strike Commando och Double Target!
Själva genren Giallon har väl befunnit sig i nån form av dvala sedan Argentos Opera, men har då och då vaknat till liv och huggt sina klor i oss. Vad nu Al Festa, en man som gav oss musiken till ett antal av Bruno Matteis "bästa" filmer, tänkte när han satte igång inspelningen av 1996 års giallo-gåva till mänskligheten, vet jag inte riktigt. Men han gjorde en film i alla fall. Eftersom Al har mycket erfarenhet att göra musikvideos (över hundra stycken påpekas det ett par gånger i bonusmaterialet) för italienska åttiotalsgrupper och det faktum att han enligt uppgifter råkar vara gift med Stefania Stella, stjärnan och producenten i filmen, är ju bara ett plus i kanten. Åminstone för honom. Nåväl, vad har vi för handling nu då?
Filmen börjar bra med lite tafflig och lätt pixelerad grafik som korsklipps mellan gotiska bilder från nåt som verkar vara en stor herrgård/slott. Före varje gästrollsnamn (och det är ett par stycken) i förtexterna står det "In alpabetical order"...varje gång?! Märkligt...jaja. I ett rum sitter en medelålders man och verkar njuta väldigt mycket av en snuff-film (som hämtat ur Emanuelle i Amerika) där en svart kvinna blir ihjälhuggen med en machete av en likaså svart man. En lite pojken kommer in i visningsrummet (detta är på natten och han har väl smygit sig ut för att se vad pappa/morfar (?) pysslar med), blir vettskrämd och skriker av det han ser på filmen, men blir tvingad av den onde mannen att se klart den! Klippt till vad som ska vara nutid och nåt som ska föreställa vara en New York-gränd. Mördare (givetvis klädd i svart rock, hatt och handskar) hugger brutalt ihjäl en kvinna...med en machete! Klipp till vår hjälte, Alex Ritt (spelad med tafflig hunk-o-rama varning av "Sgt Kabukiman", nämligen Rick Gianasi) som sitter och lyssnar på ett erbjudande i sin lägenhet om att åka till Rom och regissera en musikvideo (som enligt dialogen kostar 1000000 dollar!). Han vill inte riktigt lämna lägenheten dock. "Varför?" undrar hans vän och Alex pekar på ett par blodfläckar på mattan "Det här är allt jag har kvar av min fru"...hon har blivit mördad där av "The Video Killer" (han videofilmar sina offer och skickar sedan banden till snuten).
Nåväl, han packar sig iväg till Rom och möts upp av musikvideos stjärna, Stefania Stella som spelar...Stefania Stella! Hon är porrig, har större läppar än Angelina Jolie och kan inte agera eller sjunga. Perfekt! Det dröjer inte länge (eller jo, det gör det visst...på grund av all dialog) innan kvinnor i inspelningsteamets närhet börjar dö (orsak: machete) och givetvis blir Alex Ritt misstänkt! Men som i alla giallos så måste han själv börja nysta i fallet. Efter sig har han en överspelade David Warbeck (men lika bra och stilig som vanligt), en dubbad Donald Pleasence och till och med Angus Schrimm på en kyrkogård!
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro egentligen, men på nåt sätt så blir jag verkligen fashinerad av denna märkliga "freak of nature". Tänk er en film där allt är så bra, men ändå så fel. Svårt att förklara egentligen, men inget känns rätt här. Det kanske beror på att allt är "over the top" (andra engelska språkbruket i ett och samma stycke...de ni!): fotot och ljuset är snyggt, men alldeles för mycket...skådespelarna är roliga, men spelar över för mycket...manuset är intressant, men en hela tiden en totalt genomvansinnig dialog och så vidare. Al Festa har proppat filmen med gästskådisar: David Warbeck, Donald Pleasence, Linnea Quigley, Angus Schrimm, Jeffrey Copleston, Alida Valli, Rozzano Brazzi och har placerat dom två sanslöst usla Rick Gianasi och Stefania Stella i huvudrollerna. Det roligare är att dessa två är stöpta till utseende och och talangen som två dåliga porrskådisar! Vilket egentligen bara är ett plus i kanten. Ska en film bli så absurd som den här så är det väl lika bra det. I bakom kulisserna-filmen som följer med på DVD´n som så säger speakerrösten (vad annars skulle en speakerröst göra?) att Stefani Stella har spelat mot Jean Reno i Roseannas grave, dock långt ner i creditsen och krediterad som "Hooker"! :)
Donald Pleasence är förresten dubbad genom hela filmen av en ganska kass imitatör som "faller ur" rösten stundtals. Donald dog enligt uppgifter under produktionens gång och har skrivits ur manuset ganska elegant (men ändå inte, som så mycket i den här filmen) genom att han måste åka tillbaka till USA för att ett gammalt fall åter har öppnats (och Halloween-musiken fejdar in) och går sedan med käppen mot ett tåg. Om man tittar noga så är det en stand in med en lustig Donald-mask över huvudet.
Donald var för övrigt den inte den enda i filmen som dött, Warbeck dog ju nåt år senare av cancer och enligt DVD´ns biografi så "försvann" Rozzano Brazzi i December 1994 (det tog ett tag att göra filmen, då den släpptes 1996). Jag har dock inte fått nån förklaring än på detta "försvinnande". En lustig recensent tillade att nåt annat som försvann var Al Festas karriär som regissör och Stefania Stellas karriär som sångerska...
Men i alla fall. Jag sätter den här filmen tillsammans med tveksamma, men ack så underhållande filmer som Dial: Help och Nightmare city. Det vill säga filmer som inte riktigt vet vad dom gör...eller vill...eller kan...öh...och bara finns där för att roa oss (eller enligt vissa, inte alls). Själva "Giallo-mysteriet" är inte dåligt alls, egentligen, även om man inte riktigt vet om man ska bli besviken eller applådera åt dom sista skälvande minuterna av avslöjanden, men det hade väl kunnat hanteras bättre. Om ni tittar efter eftertexterna så kommer ni att bli ännu mer förvirrade...*suck*...
Tyvärr är, som så många påpekat, Fatal Frames lite för lång (över 2 timmar) och dom 16 minuter (ganska intressanta) scener som finns med på dvd´n var det nog bara bra att dom tog bort. Men dom kunde ha tagit bort fler.
DVD´n ja, den är fullproppad med vansinniga musikvideos från åttiotalet, en grymt förvirrad audio commentary (med Al, Stefania, nån italiensk journalist och Herr Speakerröst-i-trailern!), en vansinnig making of (som är totalt hämningslös i att framställa FF som världens genom tidernas bästa film "The return of the classic thriller!" och som dessutom ser ut att visa vissa av cast och crewn lätt berusade), trailers och överdrivna biografier. Ja, just det...titta inte på bakom kulisserna först, då mördaren givetvis kan avslöjas väldigt lätt där :)
Sevärd film och för en person som mig så passar den utmärkt, men jag tror inte alla kommer att uppskatta den. Så det så.
FA