freds tuffa filmer redux

italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index

 

Hjärta av sten (2000)
Regi: Martin Munthe

Så där ja, det tog mig ett tag att recensera Hjärta av sten, mest på grund av att jag känner några av dom inblandade, men jag ska försöka skriva en vettig och rättvis recension av denna allt för sågade kriminalfilm.

Ja, vad ska man skriva nu då…ja, jag tycker denna film är bra. Klart sevärd och bättre än dom flesta Beck-filmer som har haft premiär på senare tid. Bättre än samtliga Colin Nutleys samlade filmer och en miljard gånger bättre än David Flamholcs samlade produktion. Och det säger en hel del. Vad jag har förstått så ligger trasslet med denna film i SF´s agerande. Som det moraliska bolag dom är så ryggade dom tvärt tillbaka när dom fick se att filmen både innehöll våld och referenser till porrfilm! Huvva! Vad förskräckligt ;) Man tyckte bland annat att porrfilmsregissören som dyker upp inte var realistiskt (och detta trots att det var en alldeles äkta porrfilmare, Mike Beck), Bergman-referensen var allt för otrevlig och att filmen överhuvudtaget inte passade SF´s Astrid Lindgren-framtoning. Så det blev order om omklippning och självcensur, och resultatet blev en svagare film som dessutom SF slarvade bort totalt i distributionen. Skandal alltså!

Själva filmen känns mer som en produktion från sjuttiotalet eller det tidiga åttiotalet, coola politiskt inkorrekta karaktärer och en skitighet som aldrig tidigare framställts i svensk film. Allan Svensson som den hårde snuten Ronny Asplund är perfekt. Antagligen det hårdast som porträtteras på svensk film sedan Carl-Gustaf i Mannen på taket. Brasse som hans snälle och lätt veliga kollega utklassar lätt hans roll i Sprängaren (som han fick en guldbagge för…) och tillsammans gör dom ett underbart par.

Therese Grankvist gör en ok insats, även om hon bleknar rejält i jämförelse med sina andra motspelare. Samma sak med Anna Pannone (hur det nu stavas). Michael Nyqvist och Ilja Jakerson gör bra insatser och är övertygande som allmänt kriminella män. Vladimir Dikanski gör även han en härligt överspelad och knarkande ryss som tillhör en av filmens färgstarkaste karaktärer.

Manuset är ok, men det är svårt att säga då filmen är så slaktad i det nuvarande skicket. Vi hoppas verkligen på att det kommer en ordentlig version av denna filmen någorlunda snart, för då slår jag vad om att den kommer att omvärderas. Kanske inte av Gunnar Rehlin (som hatar den riktigt intensivt), men av några andra recensenter.

Ja, nu blev ju recensionen ganska positiv…jag kanske har förtrollats av dom charmiga skaparna, men å andra sidan så är det sällan jag ser om en film gång efter gång, och det har skett i det här fallet. Och då inte för att jag tycker den är så dålig att den blir underhållande utan snarare för att den är så pass originell och osvensk, nåt som den svenska publiken har svårt för stundtals.

Fred