freds tuffa filmer
            redux
 

            
italien
            asien snusk
            sverige annat
            intervjuer länkar
            index

            
 

            
Scared alive (Island of blood) 1982

            Regi: William T. Naud

            
Bortglömd slasher deluxe. Hittade
            den på Skärholmens loppmarknad och blev glatt överaskad
            över denna lågbudget slasher som jag aldrig tidigare
            hört talas om. Den här gången försökte
            man göra nåt litet annorlunda av motivet till morden,
            istället för det brukliga (hämnd eller vanlig
            tokstolle), och det funkar helt ok.

            
Miljön denna gången är
            en övergiven ö med en likaså övergiven skolbyggnad
            på. Ett antal ungdomar, en producent och en regissör
            ska spela in en independentfilm om ungdomar på glid och
            man samlas för att repetera ett par dagar innan själva
            filmcrewet kommer och filmningen ska starta. Men givetvis börjar
            morden slå till, och som vanligt så upptäcker
            man inte dessa förrän efter ett bra tag. Det speciella
            här är att före varje mord så spelar mördaren
            en kassett där låttexten på något sätt
            symboliserar det kommande mordet, t ex "boil me, boil me"
            eller "nail me, nail me".

            
Repetitionerna går inte bra
            och den överpretentiösa regissören blir allt för
            intresserad av dom kvinnliga skådisarna och mindre intresserad
            att fixa till sitt usla manus. Och givetvis kan man inte få
            tag i skådisarna. Jaja, och sen går det livat till!

            
Vad jag gillar med den här
            filmen, är att trots dess låga budget så har
            man i alla fall försökt att stänka till det rejält
            under mordscenerna och trots att det inte alltid ser övertygande
            ut, så erbjuds det rejäla knivhuggningar och styckningar.
            Skådespelarprestationerna är över det normala
            för att vara en sån här film och alla verkar
            ha haft ganska kul. En riktig höjdare är killen som
            spelar regissören och i en annan roll dyker Alan Ruck upp
            och är nästan samma karaktär som sin berömda
            Stuart i Spin City. Lustig nog så dyker aldrig den här
            filmen upp på hans officiella filmografier…Hmmm…:)

            
En bra liten film och en orättvist
            bortglömd slasher som förtjänar en liten revival.

            
/FA