freds tuffa filmer redux italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index
Kanske en av Sveriges mest omtalade filmer...och kanske den bästa? Vem vet? Smaken är ju som baken. Efter att släpat upp mig ur sängen efter en sen natt förväntade jag mig inte direkt att hitta nåt intressant i brevlådan. Men minsan, låg där inte ett paket...från Giallo Fever! Aha...nu blev jag riktigt pigg och satte mig i min popcorn-fyllda soffa och sprättade upp det stora, gula kuvertet...och där låg den: Thriller - en grym film! Klassikern med Christina Lindberg och Heinz Hopf, regisserad av Bo A. Vibenius och med bisarr musik av Ralph Lundsten.
Jag hade aldrig sett den förut, förutom nån scen här och var, så det var med spänning som jag satte mig framför teven för att njuta. Och det fick jag.
Tack och lov var det också den oklippta utgåvan med intakta våldssekvenser och sex-scenerna i behåll. Det börjar med hur den unga Frigga (Christina Lindberg) blir våldtagen av en äcklig luffare (som efteråt försöker ge henne ett blad...?). På grund av denna lätt obehagliga upplevelse så blir hon stum och lever sedan stillsamt på gården med sina föräldrar. Men om det fortsatt på det viset, hade det ju inte blivit nån intressant film, så en dag missar hon skolbussen...och får lift med coole Heinz Hopf.
Nu måste jag bara få tillägga att Heinz är en cool (och en aning feminin) skådespelare som är värd all respekt. Jag beslutat mig genast för att anlägga samma skägg dom denne och kanske till och med samma frisyr...men det kommer nog inte att blir lika effektivt misstänker jag. I alla fall...
...så drogar han henne, och gör henne till lyxhora för en kinky fotograf, en lesbisk (väldigt mager) kvinna och en fetlagd, y-frontskalsongprydd man med tuff fotbollsfrisyr. Men efter att hennes föräldrar tagit livet av sig och hennes fnask-väninna dött på ett mystiskt sätt, bestämmer sig hon för att hämnas...med råge dessutom! I hemlighet så tränar hon karate, skytte och bilkörning och så är dagen där! Iklädd svart rock, ögonlapp och beväpnad med ett avsågat hagelgevär avverkar hon en efter en av dom elaka människorna tills det bara är Heinz kvar...och han dör givetvis mest plågsamt av dom alla.
Detta är en underbar film. Tillsammans med War Dog och Ninja mission så borde detta vara Sveriges främsta och blodigaste exploationsfilm genom tiderna (förutom dom ständigt närvarande Åsa-Nissefilmerna då). Allt sitter bara där: musiken, miljöerna, våldet och skådespelarna. Ingen skulle ha kunnat spela rollen som Heinz Hopf, och Christina Lindberg är så perfekt i rollen som hon bara kan bli. Hennes barnsliga ansikte i samband med dom "vuxna" miljöer hon ständigt befinner sig matchar bra och kombinationen blir en väldigt svart syn på världen och omgivningen: man kan inte lita på nån, inte ens dom som säger sig vara vänner. Sedan är det väl utan tvekan den första av dom våldsamma feministfilmerna, den mest ökända är väl trista I spit on your grave, och även den bästa och intressantaste.
Den orsakade en väldigt rabalder på sin tid, och jag kan förstå varför. Våldet är ovanligt detaljerat, ögon-scenen för exempel skulle få Fulci att tjuta av glädje, och sex-scenerna är faktiskt ren och skär hårdporr vid ett par tillfällen (även om Christina Lindberg ej själv deltog i dessa scener), men det blir aldrig erotiskt eller vanlig våldsunderhållningen. Inget är glamoröst.
Nu vet vi ju alla att Bo A. Vibenius planerar en uppföljare, och jag vet inte riktigt vad jag ska tro om den. För visst gillar jag omotiverade uppföljare, men till den här? Nja...bara en sak kan få mig att tro på den: Christina Lindberg som Frigga igen! ;) (sen om hon skulle ställa upp på det är väl...nja...:)
FA