Zombie Lake


freds tuffa filmer redux

italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index

 

Zombie Lake (1980)

Regi: Jean Rollin

Genreblandningar kan resultera i intressanta filmer, men här har vi antagligen ett av de märkligaste exemplena på detta. Zombie Lake tycks vara ett försök att göra ett zombiemelodram.

Filmen börjar med att en ung kvinna dras ner i en sjö av en zombie (efter att ha lagt sig på en trädstam och låtit kameran panorera över hennes nakna kropp, såklart). Byborna blir oroliga efter hennes försvinnande och en annan kvinna blir mördad i byn. Snart kommer en kvinnlig reporter till byn och övertalar borgmästaren att berätta om sjöns historia. Hittills är filmen ungefär lika dålig som en genomsnittsskräpfilm. Man kan åtminstone skratta åt den usla dubbningen. Håll utkik efter kameramannen som här lyckas filma sig själv i en spegel.

Sjöns historia berättas i tillbakablickar. Eller, det var sjöns historia borgmästaren skulle berätta, men först får vi ta del av en historia om en tysk soldat och en kvinnlig bybo som blir kära och får ett barn, Helena. Efter kärlekshistorian dödas de tyska soldaterna av några bybor och dumpas i sjön. Här får man se ytterligare ett exempel på skickligt filmskapande. Man tycks inte ens ha försökt dölja slangen genom vilken teaterblod pumpas upp genom en av soldaternas rockärm.

Tillbakablickarna kändes som om de var ungefär fem timmar långa. Det var nog snarare femton-tjugo minuter, men det var för långt och tråkigt i alla fall. Det är här man för första gången verkligen tappar intresset för filmen. Om du mot förmodan fortfarande tittar nu får du bevittna vad som förmodligen är det mest idiotiska försöket någonsin att kombinera skräckfilm och melodram. Nämnda tyska soldat, som blivit dödad och nu är zombie, kommer upp ur sjön och hälsar på sin dotter, Helena. Hon verkar inte lägga märke till att hennes pappa bär tysk uniform och helt grön i ansiktet. Hon är glad att se honom och han ger henne någon sorts halsband som han fick från hennes mor i den alldeles för långa tillbakablicken. Även de här scenerna är alldeles för långa, totalt idiotiska och inte ens fånigt roliga. Skådespelerskan som spelar Helena gör antagligen, med god hjälp från tjejen som dubbade hennes röst, den uslaste skådespelarprestation jag någonsin sett på film.

Filmens sminkör tycks hellre ha varit noga med att inte kladda smink (eller vad de använt för gegga) i skådespelarnas hår, utan lämnat en centimeters kant så att en stor del av ansiktet inte är grönt. Det är knappast överraskande, utan bara ytterligare ett exempel på den inkompetens som genomsyrar hela filmen.

Sen försöker byborna döda nazi-zombietyperna med napalm eller något. När man kommit så här långt i filmen var det omöjligt att ägna den särskilt mycket uppmärksamhet, och man bara väntar på att den ska ta slut. Efter 87 långa minuter gör den det till slut. Nästa morgon såg jag någon annan dålig skräpfilm, men den kändes som ett mästerverk jämfört med Zombie Lake.

Carl Lindström