ALTER MANN Er wartet auf den Mittagswind
Han väntar på middagsvinden
He waits for the midday wind
die Welle kommt und legt sich matt
mit einem Fächer jeden Tag
der Alte macht das Wasser glatt
Ich werf den Stein zu meinem Spass
das Wasser sich im Kreis bewegt
der Alte sieht mich traurig an
und hat es wieder glatt gefegt
Im weissen Sand der alte Mann
zitternd seine Pfeife raucht
nur das Wasser und ich wissen
wozu er diesen Fächer braucht
Die Ahnung schläft wie ein Vulkan
zögernd hab ich dann gefragt
den Kopf geneigt es schien er schläft
hat er bevor er starb gesagt
Das Wasser soll dein Spiegel sein
erst wenn es glatt ist, wirst du sehen
wieviel Märchen dir noch bleibt
und um Erlösung wirst du flehen
Den Fächer an den Leib gepresst
im Todeskrampf erstarrt die Hand
die Finger mussten sie ihm brechen
der Fächer bleibt zurueck im Sand
Den Alten ruf ich jeden Tag
er möchte mich doch hier erlösen
ich bleib zurück im Mittagswind
und in dem Fächer kann ich lesen
Das Wasser soll dein Spiegel sein
erst wenn es glatt ist wist du sehen
wieviel Märchen die noch bleibt
und um Erlösung wirst du flehen
Vågor kommer och lägger sig matta
Och varje dag med en solfjäder
Jämnar den gamle mannen till vattnet igen
Jag slängde i en sten för skojs skull
Vattenringarna rörde sig på ytan
Så sorgset stod den gamle mannen bredvid
Och strök vattnet slätt igen
I den vita sanden satt den gamle mannen
Skälvande medan han rökte sin pipa
Bara vattnet och jag vet om
Varför han behöver solfjädern
Farhågan sover som en vulkan
Motvilligt frågade jag honom varför
Hans huvud var lågt, som om han sov
Och så sa han innan han dog:
Vattnet kommer att vara din enda spegel
Men först när ytan är som glas kan du se
Hur många sagor du har kvar
Du kommer att vädja om befrielse
Solfjädern var tryckt mot hans bröst
I dödskramp stelnar hans fingrar
Man måste bryta loss dem
Solfjädern blev kvar i sanden
Jag ropar på den gamle mannen varje dag
Skall han komma och befria mig
Jag stannar här med middagsvinden
Och på solfjädern är det enkelt att läsa
Vattnet kommer att vara din enda spegel
Men först när ytan är som glas kan du se
Hur många sagor du har kvar
Du kommer att vädja om befrielse
Waves come and spread misty
And every day with a fan
He smooths the water back
I threw in a stone just for fun
The water ringed the surface
So sadly the old man stood beside
And smoothed the water back again
The old man sat shivering
In the sand while smoking his pipe
Only the water and I know
Why he needs the fan
The sense sleeps like a vulcano
Reluctantly I asked him why
His head was low, like he was sleeping
And then he said before he died:
The water will be your only mirror
But only when the surface is like glass you can see
How many fairytales you have left
You will beg for your relief
The fan was pressed towards his chest
In death cramps his fingers stiffens
They must brake them lose
The fan remained in the sand
I call for the old man every day
Will he come to release me?
I stay here with the midday wind
And on the fan it's easy to read:
The water will be your only mirror
But only when the surface is like glass you can see
How many fairytales you have left
You will beg for your relief