Så här gick det till:

Söndagen den 15 juli vaknade jag tidigt på morgonen och märkte att det var lite blött i trosan. Det måste vara vattnet tänkte jag och somnade om igen. Fram på eftermiddagen ringde vi till Mölndals förlossning och fick komma in för kontroll. Och mycket riktigt så var det vattnet som börjat sippra. De gjorde en inre kontroll och konstaterade att inget hade hänt. Vid 17- tiden på söndagen började jag känna värkar. Under natten kom de med 7-10 minuter emellan, de var inte så smärtsamma men det blev ändå inte så mycket sömn.

På måndagen var det dags att åka in på kontroll igen som de vill att man gör när vattnet gått. När vi kom in på eftermiddagen så avtog värkarna och kom med ca 15 min emellan. Barnmorskan sa att vi får åka hem igen och avvakta ett starkare värkarbete. Under kvällen och natten intensifierades värkarna och från midnatt kom de med 2-5 minuter emellan. Vid 02.00 på morgonen tyckte jag att det var dags att ringa till förlossningen.

Vid 04.00 var vi inne på Mölndal och då avtog värkarna och kom med 15-20 min emellan. Eftersom det var lugnt på förlossningen den natten fick vi stanna kvar och vila tills läkarronden på morgonen. Jag lyckades faktiskt sova några timmar. Vid 09.30 kom läkaren och just då fick jag en värk som han kunde känna och han sa att visst ska vi föda barn men att det är långt kvar än. Han föreslog att vi skulle ta en promenad på några timmar eller åka hem igen.

Vid 10.00 gick vi iväg ner till sjukhusets fik, för längre än så kände jag att jag inte ville gå. Jag fick några rejäla värkar på vägen ner och även när vi var framme. Jag kände mig fruktansvärt bajsnödig och försökte gå på toa flera gånger. Sista gången så fick jag nån krystliknande värk på toaletten, då blev jag rädd. Jag stoppade in fingret för att känna efter och då fick jag bara in det ca 2 cm. Jag öppnade toalettdörren utan att ha dragit upp byxorna och klädde på mig medans jag gick tillbaka till Peter. De kommande värkarna var rätt så smärtsamma, tur att Peter var med och kunde stötta mig.

Klockan 11.00 var vi tillbaka på förlossningsrummet och jag fick direkt lägga upp mig så att barnmorskan kunde kontrollera hur det låg till. De förberedde för förlossning. Jag var halvsittandes i sängen, det var skönt förutom att sängen då var ca 15 cm för kort. Så tillslut satte de upp benstöden så jag födde i den traditionella gynställningen. Det passade mig.

Klockan 12 började jag krysta och 12.43 är Martina född. Jag hade ca 8-9 krystvärkar och somnade mellan flera av dem. Jag körde helt utan smärtlindring, provade lustgas men tyckte bara att det var jobbigt. Jag fick sys med några stygn.