Josef Slavik

Violiniens Mästare

Josef Slavik är nog för de flesta alldeles okänd, vilket till stor del kan förklaras av att han endast levde i 27 år. Han föddes 1806 i en by nära den böhmiska orten Pribram och avled helt plötsligt i Budapest dit han rest för att konsertera. Han begravdes är och ett minnesmärke restes och exakt 100 år efter hans bortgång (1933) återfördes hans stoft till hemlandet och begravdes på Vysherad-kykogården i Prag där också Smetana, Dvorak, Laub Ondricek, Jan Kubelik och Jaroslav Kocianligger. Slaviks namn omges ofta av ett romantiskt skimmer. Hans brådmogna, virtuost avancerade konstnärskap och nobla personlighet förskaffade honom Schuberts, Chopins och Paganinis vänskap. Sin första violinundervisning fick han av fadern och blev som 10 åring Pixis elev vid Prag konsevatoriet. Vid 13 års ålder fick han en fin Guarneri violin och 1823 började han studera Paganinis capricer som han just fått händerna på. Samma år slutade han på konservatoriet och började konsertera med sin studiekamrat, sångerskan Henriette Sonntag. Våren 1825 upträdde han i Wien, där han uppmuntrades av Mayseder, som förklarade att Slaviks utförande av Lipinskis då berömda variationer överglänste tonsättaren själv. Med sin vackra ton och varmt utrycksfulla spel vann han sina åhörares hjärtan.

    I Wien blev Slavik en favorit. Han konkurrerade med Mayseder om publikens bevågenhet, och Mayseder själv kallade Slavik för en trollkarl. "I musikens värld regerar Paganini, Lipinski och Slavik" blev något av en slogan. "den andre Lipinski och den framtida Paganini" kallades han också. Efter en av hans konserter i Wien skrevs det i den Leipzig utgivna Allgemeine Musikzeitung, att "denne violinists teknik är obegripligt avancerad, terser, sexter, decimer i stormdrivet tempo förefaller vara rena barnleken för honom, hans intonation är alltid klockren och föredraget i all sin betagande känslomättnad aldrig sentimentalt.... hans framträdande utstrålar nobless".

    I Wien tillhörde Slavik den intima kretsen kring Franz Schubert. Den 20 januari 1828 presenterades i Landhaussal i Wien Schuberts stora C-dur fantasi op 159 för violin och piano. Vid detta uppförandet spelade Slavik violinstämman och Karl Mari von Bocklet spelade piano. Bocklet var likt Slavik böhmare och elev vid Pragkonservatoriet, där han jämte pianostudier också var Pixis lärjunge i violinklassen. Slavik och Bocklet uruppförde även Schuberts Rondo Brilliant i B-moll.

    1827 skulle Slavik resa till USA på en konsert turné. Förberedelserna var klara då man fick veta att Paganini skull besöka Wien, så Slavik ställde in hela turnén för att inte missa detta tillfälle. Först i mars 1828(!) uppenbarade sig den länge väntade mästaren inför Wien-publiken. Hans spel gjorde ett enormt intryck på Slavik som även lyckades träffa Paganini personligen. Paganini gav 14 konserter under 3 månader i Wien och Slavik besökte dem alla för att försöka ta till sig av italienarens spel. Paganini blev hans förebild, men å andra sidan uppskattade Paganini till fullo den unga kollegans prestationer och lär ha givit honom en hel del värdefulla råd. Han uttryckte sin beundran för Slaviks violinistiska bel canto, och vid avresan från Wien skrev han i Böhmarens minnesalbum en dedikation där dett hette "al vente Signor Slavik - il Dolce". När Paganini upplystes om att det tjeckiska ordet "slavik" betyder näktergal, utnämde han genast Josef Slavik till näktergalarnas näktergal.

    Efter att ha hört Paganini var det Slaviks avsikt att under 2 år avhålla sig från allt konseterande för att i lugn och ro kunna arbeta på sin konstnärliga utformning. Hösten 1828 reste han till Paris. Där träffade han Pierre Rode, Baillot och Cherubini samt återsåg Henriette Sonntag. I mars 1829 gav han en succépräglad konsert. Paris-kritiken påpekade spelets många Paganini-besläktade drag. Konserten inbragte honom en utnämning till kejserlig österrikisk kammarmusiker, vilket ledde till att han omedelbart återvände till Wien. Här lärde han känna den 4 år yngre Chopin. Denne kallade honom den andre Paganini. "Slavik kan utföra 96 staccato-toner i ett stråkdrag, något helt otroligt", lär Chopin ha utropat. Han hade också upptäckt att Slavik var en begåvad tonsättare, och föreslog att de gemensamt skulle skriva en duo för piano och violin. Man enades om ett Beethoven tema som skulle bilda kompositionens kärna. Det planerade samarbetet kom aldrig till stånd. Slavik avled plötsligt 30 maj 1833.

Liten Verkförteckning

Slavik, Josef (1806-1833)

Violinkonserter
Violinkonsert nr 1
Violinkonsert nr 2 A-moll (1833)
Konsert 2 violiner
Dubbelkonsert


Hem