Om Vit Herdehund
LITE OM DEN VITA HERDEHUNDEN
Även fast Vit Herdehund idag är skriven i rasstandarden som sällskapshund (vilket jag enl egen åsikt tycket är helt fel)
Så måste man komma ihåg att detta är i grund och botten en SCHÄFER som BEHÖVER JOBBA precis lika mycket som vilken Schäfer som hellst för att må bra
En Vit Herdehund som inte får jobba blir ofta stressad och nervös och tar garranterat ut sin energi på annat till familjens stora besvikelse
och kan utvecka en massa oönskade beteenden
Går du i tankarna att köpa en hund av denna ras så kom ihåg att hunden kräver en grundfostran
och nån form av uppgift senare i livet för att bli din älskade familje medlem och för att må bra ;-)
Rasstandard
(Weisser Schäferhund)
Schweizerische Kynologische Gesellschaft 1991, reviderad 1995; tyska
SKKs Standardkommitté 2000-02-09
URSPRUNGSLAND/
HEMLAND: Schweiz (patronage)
ANVÄNDNINGS-
OMRÅDE: Familje- och sällskapshund
FCI-KLASSI-
FIKATION: Ej erkänd av FCI
BAKGRUND/
ÄNDAMÅL: Bland de hundar som utgjorde ursprunget till den tyska schäferhunden
förekom hundar med vit pälsfärg. En av dessa var "Greif", som ställdes ut i
Hannover 1882. 1895 föddes den legendariske hanhunden "Hektor Linksrhein", som går tillbaka på denna och andra vita hundar. Han förvärvades av Max von
Stephanitz - den moderna schäferns skapare - döptes om till "Horand von Grafrath" och brukar betecknas som schäferrasens stamhund. "Horand" var bärare
av anlaget för vit färg.
Av de 30 hundar som utgjorde grunden för schäfer-aveln anses fler än hälften
vara avkomma till en vit förälder eller själv känd anlagsbärare för vit
färg. Den vita färgen var alltså en naturlig färgvariant inom schäferrasen.
Färgen förbjöds emellertid i Tyskland 1933. Från detta år kan Weisser Schäferhund,
dvs vit herdehund, datera sin historia även om det skulle dröja många år innan rasen erkändes i något land.
I Europa försvann de vita hundarna i stort sett efter förbudet,
men de kom att utvecklas på andra håll i världen, främst i USA och Kanada,
för att återkomma i Europa under 70-talet.
Schweiz har spelat en stor roll för vit herdehund.
Redan 1973 infördes den första kullen i schweiziska kennelklubbens annexregister och 1989 bildades en rasklubb med syfte att bl.a. få rasen erkänd av FCI.
När denna standard togs fram 1991 hade aveln med vita hundar fortgått länge och utvecklingen medfört märkbara skillnader i förhållande till schäfern.
HELHETSINTRYCK:
Den vita herdehunden är en kraftig, välmusklad, medelstor hund med ståndöron och kort eller lång päls, alltid med underull.
Den skall vara rektangulärt byggd och ha medelgrov benstomme.
Kroppen skall ge ett elegant intryck med harmoniska, flytande linjer.
VIKTIGA MÅTT-
FÖRHÅLLANDEN:
Måttligt rektangulär. Förhållandet mankhöjd : kroppslängd skall vara 10 : 12.
UPPFÖRANDE/
KARAKTÄR:
Den vita herdehunden skall vara temperamentsfull men ej nervös, uppmärksam och vaksam.
Mot människor som den känner skall den vara vänlig, tillitsfull och trofast, följsam och balanserad. Mot främlingar kan den vara reserverad, dock aldrig ängslig eller aggressiv. Den möter obekanta intryck från omvärlden först tillbakadraget-försiktigt, sedan nyfiket.
HUVUD:
Huvudet skall vara kraftigt, torrt och välskuret och stå i naturlig proportion till kroppen. Sett ovanifrån och från sidan skall det avsmalna kilformigt mot nosen.
Skallparti:
Skallen skall vara endast något välvd med tydligt men ändock mjukt stop. Panna och nosrygg skall vara parallella med antydan till mittfåra.
Nostryffel:
Nostryffeln skall ha normal form och vara medelstor. Önskvärd färg är svart, s.k. vinternäsa tolereras.
Nosparti:
Nospartiet skall vara kraftigt och måttligt långt, nosryggen och nospartiets underlinje skall vara raka och lätt avsmalnande mot nostryffeln.
Läppar:
Läpparna skall vara torra, väl åtliggande med svarta kanter.
Käkar/tänder:
Bettet skall vara ett kraftigt och fullständigt saxbett, där tänderna skall vara lodrätt placerade i käken.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. Ögonkanterna skall vara åtliggande och svarta. Ögonens färg skall vara mörkbrun till svart.
Öron:
Öronen skall vara högt ansatta, väl burna ståndöron. Riktade framåt skall de vara parallella och formade som en spetsig, upptill lätt rundad triangel. Behåringen på öronen skall vara kort.
HALS:
Halsen skall vara medellång och muskulös. Den skall vara bred i ansättningen och får inte ha löst halsskinn. Den eleganta nacklinjen skall mjukt övergå, från det måttligt högt burna huvudet, i manken. Struplinjen skall vara jämn ner till bröstbenet.
KROPP:
Kroppen skall vara kraftig, muskulös och medellång
Manke:
Manken skall vara markerad och mjukt övergå i hals och rygg.
Rygg:
Ryggen skall vara rak och horisontell med stark muskulatur.
Ländparti:
Ländpartiet (buk och flanker) skall vara slankt och stramt.
Kors:
Korset skall vara långt och medelbrett. I sin början är korset i det närmaste horisontellt för att sedan slutta mjukt.
Bröstkorgen:
Bröstkorgen skall inte vara för bred. Den skall vara djup, och motsvara ca halva mankhöjden, och nå till armbågarna. Bröstkorgen skall vara oval och revbenen skall nå långt bakåt. Förbröstet skall vara tydligt.
Underlinje:
Buklinjen skall vara lätt uppdragen.
Svans:
Svansen skall vara buskig, sabelformad och avsmalnande mot spetsen. Den får gärna vara något lågt ansatt och skall nå minst till hasleden. I stillastående skall svansen bäras hängande eller med den nedre tredjedelen lätt uppåtböjd; i rörelse högre men aldrig över rygglinjen.
EXTREMITETER:
Extremiteterna skall vara kraftiga, seniga och medelgrova.
FRAMSTÄLL:
Frambenen skall sedda framifrån vara raka och endast måttligt brett ställda. Sett från sidan skall framstället vara välvinklat.
Skulderblad:
Skulderbladen skall vara långa och väl tillbakalagda med god vinkling mot överarmen. Hela skulderpartiet skall vara väl musklat.
Överarm:
Överarmarna skall vara raka och tillräckligt långa med stark muskulatur.
Armbåge:
Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen
Underarm:
Underarmarna skall vara långa, raka och seniga.
Mellanhand:
Mellanhänderna skall vara fasta och från sidan sett endast lätt vinklade.
BAKSTÄLL:
Bakbenen skall sedda bakifrån vara raka och parallella, ej för brett ställda. Sett från sidan skall bakstället vara normalt vinklat.
Lår:
Låren skall vara medellånga och muskulösa.
Underben:
Underbenen skall vara medellånga med god vinkling mot lårbenet. De skall ha stark benstomme och vara välmusklade.
Has:
Hasorna skall vara kraftiga och väl vinklade.
´
Mellanfot:
Mellanfötterna skall vara av medellånga, raka och seniga. Sporrar skall inte finnas.
TASSAR:
Baktassarna skall vara ovala, något längre än framtassarna. Tårna skall vara väl slutna och väl välvda. Hårda, svarta trampdynor och mörka klor är önskvärt.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara elastiska, rytmiska, regelbundna och uthålliga, med god steglängd fram och kraftigt påskjut. I trav skall rörelserna vara särskilt vägvinnande, flytande och lätta.
HUD:
Huden skall ligga slätt på muskulaturen utan att bilda veck. Den skall vara mörkt pigmenterad.
PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall bestå av medellångt eller långt tjockt täckhår som skall ligga tätt an mot kroppen, kraftiga raka stickelhår och riklig underull. Nosparti, ansikte, öron och ben skall ha kortare päls; i nacken och på benens baksidor något längre. Lätt vågigt täckhår är tillåtet.
Färg:
Vit, rent vitt är att föredra.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhund: ca 60-66 cm
Tik: ca 55-61 cm
Vikt:
Hanhund: ca 30-40 kg
Tik: ca 25-35 kg
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
ALLVARLIGA FEL:
· Oädelt helhetsintryck med för kort kropp (kvadratisk)
· Avsaknad av könsprägel
· Blå ögon, framträdande ögon
· Avsaknad av tänder andra än M3 eller högst två P1-or
· Hängöron, tippöron, vikta öron
· Starkt fallande rygglinje
· Mjukt, silkigt eller för långt täckhår, ulligt, lockigt täckhår som ej
ligger tätt an mot kroppen, utpräglad långhårspäls utan underull.
· Tydlig vargfärg (tydlig gul eller fawnfärg) på öronspetsar,
rygg och svansens översida.
· Avsaknad av pigment, albinism
· Ringlad svans, lamt hängande svans, kroksvans
· Karaktärsfel: nervösa och ängsliga hundar.
NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Till sidans topp
Skötsel råd
När du köper din Vita Herdehunds valp så är det jätte viktigt att miljö träna valpen
ända från att den är liten så bör du träna valpen vid olika miljöer samt
träna med olika människor,barn,äldre ,hundar andra djur osv
Kom ihåg att ta det varsamt så att du inte går för fort fram och skrämmer valpen bara
Träna också valpen att bli hanterad ex ställ valpen på ett stadigt underlag och kolla lugnt igenom valpen ex tänder, päls klor osv
så att valpen blir van att hanteras
Det man bör se upp med när valpen blir lite äldre (ca 5-6 månader) och börjar att växa rejält är att inte ge ett foder med för mycket protein och fett i
Detta kan leda till att valpen växer för fort och den kan då få problem med växtvärk i lederna och hälta ,och kan om han har otur drabbas av inflammation
Det är bättre att ge den ett foder med något mindre fett och protein så att den får växa lungt i sin takt och slippa besväras av led och växtvärk
Till sidans topp
Sjukdommar
I rasen förekommer samma sjukdommar som hos Schäfer
Höftledsdysplasi är en ofta ärftlig åkomma vilken innebär att höften/höftledsskålen är deformerad och inte har utvecklas som den ska
vid höftleds fel så kan hunden drabbas av smärta och hälta
Smärtan och hältan brukar ofta bero på broskbildning
dvs kroppen försöker återskapa den del av höften som är felande och då uppstår brosk kring höften och höftskålen detta kan ge upphov till smärta hos hunden
Det sägs att C-vitamin kan förebygga broskbildningar
AD fel
Detta är samma som HD fel fast på hundens armbågar
Hunden kan i svårare fall få hälta och smärta
Både Höfter och armbågar kollar du hos veterinären när hunden blivit lite över ett år
större hundar rekomenderas vänta till ca 1½ -2 år pga att dom måste hinna växa klart innan röntgen då de annars kan ge felaktigt resultat
Veterinären skickar efter röntgen in röntgenplåten till Svenska kennel klubben för avläsning
När du kollar efter en valp så ska du be att få se resultat på föräldrarnas HD/AD utlåtande
På följande vis bedömmer SKK höftleder
(A= ua) , (B= nästan normala höfter dock ua) , (C= lindrig dysplasi) , (D= måttlig) , (E= grav höftleds dysplasi)
Exem
det finns vissa dokumenterade fall av exem i rasen både av den lindrigare och svårare formen men är dock inte så vanligt
Exem behöver inte visa sig när hunden är liten utan kan blossa upp senare i livet i en så kallad följd reaktion av nåt annat
Oftast så är exem en ärftlig åkomma el sk en ärftlig "benägenhet" att utveckla klåda ,exem el allergier (har med nedsatt immun försvar att göra)
Till sidans topp