De allra flesta människor lever fortfarande i en naiv tro att allt kommer vara som vanligt och att deras liv inte kommer att påverkas av övergången till år 2000. Detta gäller nog i synnerhet oss svenskar, som har en tendens att lita blint på att samhället löser problem som kan komma att uppstå. Avsaknaden av konfliktsituationer för Sverige under 1900-talet gör också att vi svenskar i synnerhet är både mentalt och beredskapsmässigt oförberedda på snabba förändringar i förutsättningarna. Farbror Staten kommer sannolikt inte att kunna påverka utgången av övergången till år 2000. Det kommer att vara mycket upp till de enskilda individerna. Det är vad Du som individ gör NU som kommer avgöra hur Du klarar övergången till år 2000.

Även om medvetenheten för 2000-problemet sakta ökar i världen möts man fortfarande med närmast hånfullt oförstående blickar när man försöker varna för att det kommer drabba samhället hårdare än vad de flesta kan föreställa sig. Men jag har ändå förståelse för att det förhåller sig på det viset. Vi reflekterar inte ens längre över att något oförutsett kan inträffa. Beredskapen finns inte. Den här gången vet vi ändå att något kan inträffa vid en bestämd tidpunkt, men ändå är de flesta märkbart passiva.

Det är inte tal om slutet på civilisationen. Absolut inte. De som hävdar detta har sannolikt koppling till någon av de många religiösa sekter som ibland utnyttjar 2000-problemet i sina domedagsprofetior. Däremot riskerar samhället i stort och vi som individer att drabbas mycket hårt.

Sverige och hela det västerländska samhället har i allt större grad gått mot arbetsdelning. Det finns idag inga i-länder som är helt självförsörjande. Länder är beroende av handel och den internationella arbetsdelningen. Handeln gör det möjligt för ett land att specialisera sig på att tillverka t ex kläder och på att importera högteknologi. En del länder har specialiserat sig på att odla spannmål, medan andra länder har specialiserat sig på att tillverka stål. Utvecklingen har medfört att specialiseringen i många fall inneburit att man helt övergivit produktion av sådana "basvaror" som ett samhälle knappast kan vara utan. På samma sätt fungerar det inom olika sektorer och inom olika företag. Ett företag som producerar en produkt, tillverkar inte alla de delar som ingår i slutprodukten på samma ställe, eller ofta inte ens i samma land. Och i de flesta fall nu för tiden produceras inte heller huvuddelen av delarna till slutprodukten inom samma koncern, utan produktionen av dessa komponenter är förlagd på andra företag, utanför koncernen. Företag är numera oerhört beroende av fungerande informationsflöde, kommunikationer och transportmedel.

Okej, men vad är problemet? Det centrala problemet är att övergången till år 2000 hotar en mängd produktions- och distributionskedjor. Den amerikanska multinationella jätten General Motors kan tjäna som exempel. Denna fordonstillverkare har cirka etthundratusen underleverantörer utspridda över hela världen. För att fordonen till slut ska stå färdigmonterade på fabrikerna i USA och Västeuropa är det en förutsättning att hela distributionskedjan av underleverantörer är intakt. Skulle en eller två underleverantörer få problem går dessa sannolikt att ersätta med andra underleverantörer, om tid finns att förbereda för detta. De nya underleverantörerna kan sannolikt inte styra om sin produktion till att producera för General Motors stora volymer i en handvändning utan måste nyanställa och utbilda sin personal, vilket tar tid. Idag är sannolikt detta inget större problem, men hur blir det år 2000, när (långvariga) avbrott i kommunikationer och transportmedel inte kan uteslutas?

Hur stor feltolerans har ett samhälle? Klarar samhället att fungera om 2% av alla system upphör att fungera? 5%? 10%? Var går gränsen för vad samhället tål? När blir systemstörningarna så stora att i stort sett samtliga samhällssektorer drabbas av totalt stillestånd? Frågan är relevant därför att den 1 januari 2000 drabbas alla sektorer i samhället av störningar samtidigt. Om ett företag eller en myndighet skulle behöva assistans vid ett oförutsett systemfel är det osannolikt att de kan vänta sig omedelbar hjälp. Ingen kan säga om det kommer att ta en dag, en vecka, en månad eller flera månader att få verksamheten rullande igen.

Det finns några huvudanledningar till varför jag tror att år 2000-problemen kommer att orsaka stora skador, både materiellt, ekonomiskt och socialt, efter 1 januari år 2000.

1. 2000-problemet drabbar alla samtidigt. Det går inte att jämställa övergången till år 2000 med exempelvis effekterna av en svår orkan. Denna liknelse är vanligen den som optimisterna för fram. En naturkatastrof sker lokalt. Angränsande regioner har en fungerande infrastruktur och har resurser att bistå med hjälparbete. Y2k drabbar alla samtidigt. Den region som räknar med undsättning vid alltför svåra effekter av 2000-övergången, gör en grov missberäkning, enligt min mening. Man ska inte räkna med det.
2. Återgång till "det normala" kommer att ta tid. De flesta av de kritiska system som kraschar 1 januari 2000 kommer inte att gå att reparera eller få "on line" direkt. Enkel logik ligger bakom detta påstående. Om det har tagit företag och myndigheter flera år att förbereda sina system för 2000-övergången, varför skulle det då ta dem bara några dagar att återställa systemen efter 1 januari 2000? Om det vore så enkelt skulle det inte vara ett problem från början. Om det dessutom skulle visa sig att övergången till år 2000 medför att någon av nyckelfunktionerna i samhället - elförsörjning, telekommunikationer och vattenförsörjning - upphör att fungera, då har både företag, myndigheter och vi som individer verkligen ett problem.
3. Många av de som jobbar med problemet oroar sig inte huvudsakligen för de problem som blir synliga direkt 1 januari 2000. Jag citerar en 2000-konsult som nyligen skrev följande i ett mail till mig: "Det bästa som kan hända är att ett system stannar. Då kan man se att det har problem. Men om system räknar fel eller tolkar fel uppgifter kommer det ta tid att upptäcka. Det jag talar om är inbäddade system." Fundera över de ekonomiska konsekvenserna av att ett företag fattar beslut på felaktiga beslutsunderlag. Felen kan förbli oupptäckta i månader…
4. En global ekonomisk kris är oundviklig. Denna punkt är jag själv fullständigt övertygad om är den som de flesta tycks underskatta mest. I det mest optimistiska scenariot kan vi räkna med en allvarlig oljekris. De oljeproducerande länderna började åtgärda sina anläggningar alldeles för sent och sjöfarten har grovt underskattat problemet. System måste inventeras, nya system måste beställas/(special-)tillverkas, system måste bytas ut/repareras/installeras, felaktig kod måste repareras. Och sist, men definitivt inte minst, systemen måste testköras. Omställningen tar tid! Svårigheterna att utvinna, transportera, raffinera och distribuera oljan år 2000 medför att begränsningar i oljetillgång riskerar att leda till ett kraftigt stigande oljepris. Oljans användningsområden är som bekant många - den används bl a inom petrokemisk industri, som bränsle i industrier, som driv- och smörjmedel, samt för uppvärmning av bostäder. Ett stigande oljepris kommer att få en mycket negativ påverkan på världsekonomin.

Vad kan man då göra som individ inför år 2000? Personligen bedömer jag att det för oss svenskar i nuläget inte finns anledning till panikhandlingar. Men jag tror att det är direkt korkat att inte förbereda sig på svårigheter. Eftersom INGEN vet exakt vad som kommer att inträffa som följd av 2000-problemen är det svårt att ge annat än generella råd. Det mest rationella man kan göra är sannolikt att noga fundera igenom sin egen situation, förbereda sig på det värsta, men hoppas på det bästa. Men gör inte misstaget att tro att just Du inte kommer att påverkas. Det kommer vi alla. Frågan är bara i vilken omfattning.