Recession oundviklig

Jag har tidigare varit ganska försiktig med att ta definitiv ställning om vad följderna av övergången till år 2000 kommer att innebära på grund av den osäkerhet som omgivit och fortfarande omger frågan. Men jag säger detta nu, utan omsvep: De som hävdar att övergången till år 2000 inte kommer att medföra ekonomiskt och socialt kaos blundar för fakta.

I bästa fall drabbas världen av recession. I sämsta fall? Ja, det vill du inte veta…

BNP kommer att sjunka kraftigt, framförallt i Asien, då många företag och myndigheter inte alls angriper problemet på det sätt som de borde. Många företag kommer att gå i konkurs, som en direkt följd av 2000-problemet. Det drabbar den globala ekonomin både direkt och indirekt. I många fall är dessa företag underleverantörer till större, multinationella företag. De större företagens produktion kommer att störas under en längre tid eller kanske till och med avbrytas. Men en kraftigt sjunkande output i Asien drabbar också den globala ekonomin indirekt, då konsumtionen i dessa regioner sjunker. Minskad konsumtion leder till minskad import, minskad import leder till minskade exportintäkter för företagen i Europa och Nordamerika. Ordet "kedjeeffekt" börjar bli uttjatat vid det här laget, men det är just vad det handlar om. Ekonomin är global.

Att problemen är stora i Asien framkommer tydligt i ett uttalande från CIA:s informationsteknologiexpert Lawrence Gerschwin för bara några dagar sedan, med anledning av den omfattande piratkopiering som förekommer överallt i Asien: "China will solve some, but not many, of its problems. Power failures and other disruptions are likely". En kollaps i Kina kommer att orsaka stor ekonomisk och social instabilitet inte bara för Asien utan för hela världen.

De direkta problemen är inte begränsade till Asien. Latinamerika, Östeuropa och Mellanöstern kommer också att drabbas mycket hårt. Mellanöstern står för huvuddelen av världens oljeproduktion och denna industri bedöms som särskilt långt efter i 2000-arbetet.

Men även länder i Västeuropa är dåligt förberedda. Många företagsledare och myndighetsföreträdare i länder som Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland har fortfarande svårt att tro på att Y2K-frågan är mer än en "hype" framkallad av datakonsulter för att dessa ska tjäna mer pengar. De kommer att bli otäckt varse om sin vansinnigt felaktiga uppfattning. Så sent som förra veckan gav Gwyneth Flowers, ordförande i brittiska Action 2000, följande uttalande om situationen i Storbritannien: "Let's be clear. We are talking about the risk of severe disruption or worse." Detta uttalande är anmärkningsvärt, eftersom Storbritannien (tillsammans med USA, Kanada, Sverige och Nederländerna) hör till de absolut bäst förberedda länderna i världen inför år 2000.

Bristen på förståelse för år 2000-problemen kommer att leda till kaos på många platser i världen år 2000. Och recession. Recession undviks OM störningarna varar endast några dagar. Det kommer dock inte att bli fallet. Det är otroligt naivt att tro att dessa problem går att lösa på några dagar.

Följer man nyhetsflödet får man en helt annan bild av situationen än om man bara lyssnar till några enskilda, OINSATTA personers önskedrömmar om vad som kommer att hända år 2000. Vi kommer alla att drabbas oavsett om vi vill det eller inte.

Den Amerikanska Senatens Y2K-kommitté levererade för drygt en månad en rapport över vad som framkommit i de förhör som man hållit med experter från många olika företag och myndigheter. Det är i många fall nedslående läsning vill jag säga. Ändå behandlades denna rapport närmast som luft av media. Folk förstår inte. Eller rättare sagt; de förstår nog, men vill eller kan inte dra konsekvenserna av vad de läser och hör. Dagens samhällsstrukturer är hotade och det tar emot att vänja sig vid tanken.

Eftersom jag har en bakgrund som utbildad civilekonom och en hel del praktisk erfarenhet från de finansiella marknaderna har jag uppehållit mig ganska mycket vid de ekonomiska effekterna av 2000-problemet. Men givetvis kommer 2000-problemet att drabba oss på flera plan samtidigt.

En djup global recession kommer att få stora sociala följder. Stigande arbetslöshet kommer orsaka lidande för många människor. Många trygghetssystem kommer att knaka i fogarna.

Vi kanske kommer att ställas inför enorma miljökatastrofer. Och jag tänker inte enbart på den risk som kärnkraftverken i våra östra och södra grannländer utgör, utan också på alla de tusentals kemiska fabriker som finns världen över. Fast mest oro bör man nog ändå känna över kärnkraftverken i Öst. Det kanske inte händer så mycket. Men tänk om det gör det?

Jag oroas också över det bristande engagemanget bland våra politiker. Det "storforum" som SVT2 höll för några veckor sedan hade besök av en kvinna från Näringsdepartementet. Mitt intryck var att hon hela tiden undvek att svara direkt på de frågor som både programledare och expertpanel ställde till henne. Att hon inte förstått innebörden av 2000-problemet framkom tydligt då hennes svar kom i form av inövade politiska floskler och hänvisning till 2000-delegationen. Inget konkret alltså.

Försöker regeringen att tiga ihjäl 2000-frågan? Inte heller Göran Persson verkar vilja ta något ansvar. Han gav knappast något förtroendeingivande svar på uppmaningen från företrädare för många större företag och myndigheter om att visa ledarskap och initiativ i 2000-frågan. Som Lennart Flyrén, 2000-ansvarig på Föreningssparbanken, sade i en kommentar till Göran Perssons oengagerade svar:

- Det behövs en väckarklocka. Särskilt för små och medelstora företag. Om statsministern aldrig uttalat sig i frågan är det också svårt att uppfatta 2000-problemet som en ödesfråga för Sverige.

2000-problemet är en ödesfråga för Sverige. Det är en ödesfråga för de flesta länder världen över.

Y2K Mayhem 1999-04-10