Amway säger att du kan bli ofantligt rik genom deras MLM-koncept (multi-level marketing). Kritiker säger att bara ett fåtal på toppen blir rika och att Amway använder samma psykologiska metoder som vissa diktatoriska religiösa kulter.

Det var två dagar efter attt Graham Baldwin varit med i ett tv-program, där han setts hjälpa en ung flicka att göra sig fri från en religiös sekt, som han fick ett telefonsamtal på sitt kontor.

Den före detta universitetsprästen som driver Catalyst, en rådgivnings- och terapibyrå för de som varit indragna i religiösa kulter, lyssnade noggrant medan mannen förklarade hur gruppen som han gått med i ett år tidigare långsamt höll på att ta över hans liv.

Den hade stora månadsmöten där många medlemmar arbetades upp i till en upphetsad stämning och sedan sades till att gå ut och värva så många nya medlemmar som möjligt. Television, tidningar och andra media som kunde ge andra och avvikande ideer skulle medlemmarna undvika. Man var tvungen att klä sig på ett visst sätt, man gavs råd om hur man skulle uppfostra sina barn och hur man skulle relatera till andra personer i familjen. Om man slutade fanns rädslan att man gav upp hoppet om en lycklig framtid.

Efter att ha sett Baldwin i TV-programmet sade mannen att han varit utsatt för hjärntvätt och han manipulerats av de som var över honom i organisationen. Han ville ha råd om hur han skulle kunna ta sig ur det hela. Baldwin frågade honom vilken kult det var som han var med i.

Vid en första anblick kan Amway, ett av världens största företag inom nätverksförsäljing, inte tyckas ha det minsta med en kult att göra. Företaget grundades av två skolkamrater i USA 1959 i en källare i Michigan med en enda rengöringsprodukt. Sedan dess har företaget växt till att ha en omsättning på 5.8 miljarder dollar per år och med 11.000 anställda i ett 50-tal länder. Dess grundare Jay Van Andel och Richard DeVos, sägs vara goda för 3 miljarder dollar var.

Amway tillverkar tusentals produkter, alltifrån kosmetika och kastruller till rengöringsmedel och vitaminer. Ingen av dessa varor går att köpa i någon butik. Istället säljs de person-till-person, av ett pyramidliknande nätverk bestående av två miljoner oberoende distributörer som får en provision på allt de säljer.

Amway kom till England 1973 och har nu 73,000 brittiska distributörer, vilka mestadels säljer till vänner och släktingar på fritiden. Den fenomenala tillväxten beror inte enbart på företagets produkter utan mer på att det erbjuder vem som helst möjligheten till en inkomst, ett erbjudande som kan vara speciellt svårt att motstå när det råder stor arbetslöshet. Gå med, säger Amways distributörer, och inom två till fem år kan du vara rikare än du någonsin kunnat föreställa dig. Du kommer att kunna promenera runt på världens sandstränder.

En rekryteringsvideo visar äkta par som bor i enorma hus, har lyxbilar och som pratar om hur mycket frihet och oberoende Amway gett dem. Kommentatotorn på videon berättar också om hur företaget är grundat på 'etik och integritet' och hur det har hjälpt 'tusentals att förbättra sin livskvalitet'.

Men en undersökning av Time Out har visat att

Den grundläggande iden i Amway är att det är bättre att tjäna sina pengar på 1 procent av 100 andra personers arbete än 100 procent av sitt eget arbete.

Amways distributörer använder bara en bråkdel av sin tid till att sälja till kunder. Istället ägnar de sig huvudsakligen åt att rekrytera andra personer till nätverket. Det grundläggande scenariot är att 'sponsra' sex vänner som i sin tur sponsrar 4 vänner som i sin tur sponsrar 2. Man har då en downline på 48 personer. Ju fler personer i downline, desto mer tjänar man.

Allt eftersom gruppens försäljningsvolym ökar kan man få ytterligare bonus, förutom försäljningsprovisionen. Varje ny bonusnivå har en titel. De som är i botten på ledarskapsorganisationen kallas Direct-distributörer, medan de som är ovanför har namn som Emerald och Diamond. På dessa nivåer har man tusentals personer i sin downline och en del av dessa ledare sägs vara miljonärer.

Att rekrytera distributörer kallas för att 'visa planen' och de mest ambitiösa kommer att lägga ned fyra eller fem kvällar i veckan på att att bygga upp sin rörelse. Eftersom de flesta tackar nej till att bli distributörer uppmanas man att gå med i 'systemet', som hjälper till att höja självförtroendet, som visar hur man ska sälja och som ökar motivationen. Genom systemet får man en konstant diet av mental programmering i form av böcker om positivt tänkade, inspirerande kassettband med framgångshistorier och stormöten där man hetsas upp till nya nivåer av entusiasm.

"När man går ut för att visa planen är det mindre för att visa affärsiden än för att ta reda på den personens drömmar, vad den personen önskar sig i livet. Sedan talar man om att Amway kan uppfylla dom drömmarna. Man säger till folk att deras drömmar kan bli verklighet. Man berättar för dom att dom är fångna i ett ekorrhjul, att dom kommer att arbeta i 40 år tills dom är 65, och att dom sedan kommer att vara döda, fattiga eller dödsfattiga".

"Om dom inte bryr sig om pengar, betonar man hur dom skulle kunna hjälpa andra genom att tjäna mer pengar. Man kan ge pengar till välgörande ändamål, man kan ge pengar till sina föräldrar. Annars spelar man bara på deras girighet. Du kan skaffa dig ett stort hus på landet. Du kan köpa en BMW, du kan köpa en häst till din dotter, du kan ta en två-veckors semester i Asien.

Colin och hans fru brukade gå ut och visa planen fyra eller fem gånger i veckan. Ofta körde de tiotals mil för att träffa nya människor. Trots att deras nätverk och försäljningsvolym växte, upptäckte de att de spenderade mycket mer pengar på bensin, telefonsamtal och andra utgifter än dom tjänade.

Sedan var det kostnaderna för själva 'systemet'. "Vi fick ett kassettband varje vecka och en bok varje månad". Så förväntades vi att komma till möten varje vecka och månadsmöten och seminarier. Även om det bara kostade lite varje gång så blev det mycket när man lade ihop alla utgifterna".

Trots att han förlorade pengar höll Colin fast vid systemet, mest för att han fick mycket uppmuntran från sin rike Diamond upline. Efter två och ett halvt år nådde han äntligen Direct-nivån och upptäckte att han hade ett jobb som efter utgifter gav cirka 4000 kronor i månaden. Ett arbete som tog all hans lediga tid i anspråk.

"Min Diamond sa hela tiden att jag en dag skulle förstå hur det hela fungerade. När jag till slut förstod, ville jag inte vara med längre".

Colin's Diamond upline förklarade att hans riktiga inkomster kom från försäljning av kassettband och böcker och från att organisera möten. "Jag blev alltid tillsagd att se till att hela min downline var inkopplad i 'systemet' och att de skulle gå på alla möten. Dom säger att böcker och kassettband är de verkyg som krävs för att bygga upp ett framgångsrikt företag men i själva verket ljög vi bara så att folk högre upp i organisationen kunde tjäna pengar. Det kändes inte rätt att vara med i något sådant så jag slutade".

Ett problem är att 'systemet' inte har något att göra med Amway. Det sköts av de högsta diamond- och emerald-distributörerna. Alla pengar som kommer från böcker och band går direkt till dem, inte till Amway.

Naturligtvis känner Amway till missförhållandet men gör inget för att komma åt det, eftersom man bara bryr sig om sin egen försäljning, inte distributörerna.

1985 sade Don Gregor, före detta talskrivare för Jay Van Andels, en av Amways grundare, till en journalist att "rekryterna hjärntvättas till att spendera en förmögenhet på kringgrejer(band, böcker, möten) medan de konsumerar Amway-produkter. Antingen förlorar dom skjortan eller så får dom tillräckligt med folk under sig så att dom också kan tjäna pengar". Dexter Yager, vars downline innehåller de flesta av Englands distributörer, har medgett att två tredjedelar av hans inkomster kommer från kassettband och böcker.

Kostnaden för materiel kan tyckas låg, kanske 50 kronor för ett kassettband, till exempel. Men kan man producera en kassett för 5 kronor och sälja det till 7.000 personer, så som Colins Diamond upline gjorde, inser man lätt att det går att göra stora pengar. Kom ihåg att distributörerna förväntas köpa ett band i veckan.

1985 stämdes Dexter Yager och Bill Britt, en annan huvud-distributör, av två före detta Amway-distributörer som hävdade att de hade hjärntvättats till att köpa kassettband och böcker. Målet avgjordes utanför domstol (antagligen med rejäla utbetalningar till Amway-distributörerna för att de skulle hålla tyst) utan något erkännande av skuld.

För att dra ekonomisk fördel från böcker, band och möten, den dolda branschen inom Amway, måste man först nå Direct-nivå, vilket bara en liten andel av distributörerna gör. Amway har medgett att i England är det bara mellan 1 och 2 procent som når Direct.

Även om man når Direct-nivån är detta ingen garanti för att man ska tjäna pengar. 1982 stämdes Amway till domstol i Wisconsin, USA, på grund av vilseledande reklam. Biträdande åklagare Bruce Craig hade undersökt 20.000 Amway-distributörers självdeklarationer för att se hur många som tjänade de summor som de hade letts att tro. Han upptäckte också att det var cirka 1 procent av distributörerna som uppnådde Direct-nivån. Det som förvånade honom var att inom den procenten så gjorde den genomsnittlige Direct-distributören, efter avdrag för omkostnader, en förlust på 7.000 kronor per år. Detta trots en omsättning på 95.000 kronor.

Som i de flesta MLM-företag slutar hälften av Amways distributörer varje år men de ersätts av ny, ivriga rekryter som hoppas att deras drömmar ska bli verklighet. Men för de som misslyckas att bli rika, uppstår ofta en känsla av desillusionering. "De får hela tiden höra att vem som helst kan lyckas inom Amway, om dom inte gör det, känner de sig körda i botten", säger ett språkrör för FAIR". De har inte insett att de är i en kult-liknande organisation, de skyller på sig själva för att de misslyckats".