Sedan började omskolningen till att bli en vanlig ridhäst. Disse köptes av Stall Orion i Sundsvall som hyrde ut honom till en tjej som heter Camilla. Tillsammans började de ta privatlektioner och snart hade Disse lärt sig grunderna rätt bra. Det som han gillade bäst var att hoppa, och han var verkligen duktig på det ( vilket han är än idag) och lyckades t.o.m att bli klubbmästare. Det enda felet var att han hade lite svårt för galoppen, vilket inte var så konstigt förstås.

För ca 5 år sedan köptes Disse av sin nuvarande ägare, Mea & Ullis Gustafsson. De stallade upp Disse i ett mysigt litet stall på en bondgård som heter Långbo, och som ligger 3,5 mil från Köping. I Långbo stod även familjens häst Mr Eddie, som är en B-ponny och väldigt duktig på att hoppa. (Senare tillkom också Rashman. En "för stor" D-ponny som är en blandning mellan connemara och arab.) När Disse kom hade han stubbman, men den lät man växa ut, och nu har han en man som lägger sig på båda sidorna om halsen.

På vinterhalvåret reds Disse mest på helgerna, eftersom det inte är så lätt att rida i mörker långt ut på landet, med bara någon enstaka lampa. Men på sommrarna reds han av både ägarna och en massa kusiner. Speciellt en av kusinerna, som heter Jenny började fatta tycke för Disse. Hon började rida honom mer och mer, och tillsammans med Mr Eddies ägare Carro gjorde de många roliga saker. Att tex. bada i sjön med hästarna var helt underbart, även om det tog ca 3 år för att få Disse ned i vattnet. (Det gäller att inte ge upp).

På sommrarna -95,-96 var både Mea och Jenny på ridläger med honom och nu började han även förstå vad galopp var för något. Efter att ha stått i Långbo i 4 år så flyttades han till ett privatstall strax utanför Köping som heter Stall Fantetorp. Han flyttades bla. för att Ullis flyttade till Köping, och dels för att Jenny bor där.
Nu började man skritta Disse rätt mycket för att få igång konditionen igen. Han hade nämligen varit halt lite till och från i 1 år. Det var lite stelt i början, men snart började musklerna komma och han kunde börja tränas ordentligt. Så småningom började Disse och Jenny att hoppa, det gick bra och han tyckte fortfarande att det var lika kul. Han fick vara med på tränings tävlingarna och hoppa bana på 70 cm. Fast det började bli högre och högre på träningarna.

000522
Jenny började sen inse att Disse kanske inte var så lovande att tävla hoppning på och skaffade sig en foderhäst som heter Bella. Egentligen har hon ett väldigt långt namn, men det kommer jag inte ihåg just i skrivande stund. En liten ponny från Irland som är väldigt trevlig. Disse som är väldigt populär bland det kvinnliga släktet, (både djur och människor) tränas nu av en tjej som heter Nina Holmkvist. Hon har i några månaders tid ungefär två gånger i veckan tränat Disse från grunden. Och nu har han fått MASSOR (nåja) med muskler. Eftersom min kära mor (Mea) jobbar och sliter och kanske inte hinner med att rida regelbundet så har vi oxå två andra tjejer som rider på Disse; Johanna och Nettan.
Själv har jag skaffat mig en Nordsvensk brukshäst för att ha som promenadhäst, då jag tycker Disse är så liten och smal. Rita heter hon och är världens snällaste. Hon liksom bara lunkar på. Dock har hon lite problem med sommareksem. Men hon är söt ändå!

författare: Jenny Eriksson, Disses ex.ryttare och skötare. (Sedan kompletterat av: Ullis Gustafsson)

TACK JENNY, FÖR ATT DU SKÖTTE OM DISSE SÅ BRA! DU ÄR EN PÄRLA!! mvh Ullis