- Det är äckligt,
om jag får säga det rakt ut, det som jag ser på TV och hör om gayklubbarna
i Stockholm, säger en dam i blå kavaj och spräcklig scarf. Hon är
en av de sju blivande präster på Pastoralinstitutet i Uppsala som
samlats för att samtala om homosexualitet.
Morgonbön klockan
8.00. Möte med homosexuella klockan 8.30, står det på Pastoralinstitutets
schema. Olle Hagenberg, resurspräst på RFSL och EKHO-kaplan, finns
på plats för att informera tre manliga och fyra kvinnliga präststuderande
om homosexualitet.
- Det pågår
en diskriminering av pyramidalt omfång av homosexuella. Det samhälle
ni går ut i, den kyrka ni skall tjäna, säger: "Du får gärna vara
homosexuell, men du skall leva i vänskap och celibat", som ärkebiskopen
sade för några år sedan. Samhället har gjort mycket för att förbättra
de homosexuellas villkor, och kyrkan hänger med. Men den släpar
efter. Kyrkan går aldrig före när det gäller förtryck, och detta
är kyrkans dilemma, säger Hagenberg. Han förklarar vad som menas
med "komma-ut-processen" och beskriver hur många inom kyrkan håller
sin läggning hemlig.
Putsa fasaden
Samtidigt drar kyrkan till sig många homosexuella, menar Hagenberg.
Men dessa vågar ofta inte vara tydliga om sin identitet.
- Det är energikrävande
att hela tiden putsa fasaden, att fixa sitt liv. Det finns personer
inom kyrkan som ägnar halva sin tid åt att fixa sitt dubbelliv,
de åker utomlands och lever ut sin homosexualitet, säger Hagenberg.
Homosexuella föreställer man sig som sexualatleter, vilket är en
av fördomarna om homosexuella, menar han.
- Homofobi har
att göra med självkännedom. Du måste veta vem du själv är, vara
trygg med din egen sexualitet, för att inte bli rädd för andras.
Sex med sig
själva
Sexualitet får en alltför stor plats i dag, menar en av deltagarna.
Hon tycker att det blir fel slagsida när det sexuella utmålas som
den enda kryddan i tillvaron. Hon tycker också att det intryck media
förmedlar om homosexualitet, främst klubblivet i Stockholm, är "äckligt".
- Det finns
kanske 100.000 homosexuella i Stockholm, svarar Hagenberg. Av dem
har mer än hälften sex - men bara med sig själva. Kanske är det
1.000 av dem som syns på klubbarna. De flesta lever alltså inte
något samliv alls, tyvärr. Ska de våga komma ut måste attityderna
i samhället förändras.
Pendel tillbaka
Hagenberg jämför hur situationen är i dag med hur hårt klimatet
tedde sig för några årtionden sedan. - I dag har vi allmän upplysning.
TV-såporna har var sin bög. På 1950-talet var det fullständigt omöjligt
att vara homosexuell präst. Vilhelm Moberg ansåg att alla homosexuella
skulle deporteras till Gotland! Homosexualitet var kriminellt fram
till 1944. Inte konstigt att rädsla finns kvar. Och det finns inget
som säger att inte pendeln kan slå tillbaka, varnar han.
Om homosexuella
söker upp oss som präster - vilket är det vanligaste problemet,
undrar en i gänget.
Behov av
att prata
- De kommer att söka upp er som en stödperson, svarar Olle Hagenberg.
De kommer helt enkelt att ha behov av att prata med någon. "Jag
är homosexuell - kan jag vara kristen?" är en fråga ni kommer att
få. Ha en beredskap för att frågan dyker upp, råder Hagenberg. "Hur
ska jag närma mig min farsa som har sån bögnoja, han kommer säkert
att kasta ut mig" - de samtalen tror jag är ovanliga i dag.
Relation
till Kristus
Kyrkans eftersläntrande hållning kring homosexualitet påverkar ofta
själavårdens innehåll.
- Man hoppas förstås att själavården med homosexuella ska handla
om relationen till Kristus. Men om kyrkan har problem med homosexualitet,
då kommer också de homosexuella som kommer till er att söka själavård
på grund av de problem kyrkan själv har, konstaterar Hagenberg.
Undringar
från andra
Otydligheten kring den egna personen leder ofta till mobbing, påstår
Hagenberg.
- Tänk er en arbetsplats. Det har varit helg, man sitter och pratar
om vad man gjort - vad barnen gjort, vad familjen varit med om.
Så sitter det en person där och säger ingenting. Till slut börjar
arbetskamraterna undra vad denna slutenhet beror på. Om man är otydlig
om sin person, bäddar det för undringar från andra. Mobbing kan
tyvärr bli resultatet.
Det gäller för
de blivande prästerna att bjuda på sig själva.
- Själavård med homosexuella kommer ni att få om ni själva är tydliga
med vilka ni är och har en öppen och tillåtande attityd, poängterar
Hagenberg. Och lär er mycket om homosexualitet!
Har du frågor? Behöver du prata av dig? Det finns någon
som lyssnar och förstår! Ring EKHOs jourtelefon 0200-11 04 44 måndag, tisdag kl. 19-21. Naturligtvis får du vara anonym.
Du får prata med någon man eller kvinna som själv är kristen
homo-/bisexuell.
Du kan bli medlem/stödmedlem i EKHO-Stockholm! Det är enkelt.
Betala in 250 kronor på postgiro 19 51 28-4 och märk
talongen "Medlemsavgift" så får du bland
annat vårt medlemsblad hemskickat med all medlemsinfo som vi inte tar
med på denna sajt.
KONTAKTA OSS:ekhosthlm@yahoo.com
| BOX 19047, 104 32 Stockholm | 08-643 74 45 |
Tillbaka
till