Buddhismen kräver inte blind tro av sina anhängare. Här har den blotta tron detroniserats och ersatts med förtroende grundat på kunskap, vilket på pali är känt som Saddha. En efterföljares förtroende för Buddha är som det förtroende en sjuk person hyser för en välkänd läkare eller en student för sin lärare. En buddhist söker tillflykt hos Buddha därför att det var han som upptäckte vägen till frigörelse.

En buddhist söker inte tillflykt hos Buddha i hopp om att han skall räddas av dennes personliga renhet. Buddha ger ingen sådan garanti. Det ligger inte i Buddhas makt att tvätta bort andras orenheter. Han kan varken rena eller förorena någon annan.

Buddha instruerar oss i egenskap av lärare, men vi är själva direkt ansvariga för vårt renande.

Fast en buddhist söker tillflykt hos Buddha, så underkastar han sig inte. Inte heller offrar en buddhist sin tankefrihet genom att bli en efterföljare till Buddha. Han kan utöva sin fria vilja och utveckla sin kunskap t o m så långt att han själv blir en Buddha.

Utgångspunkten i buddhismen är förnuft eller förståelse eller, med andra ord, sammaditthi.

Till den som söker sanningen säger Buddha:

"Acceptera inte något endast från hörsägen, dvs i tron att vi hört detta sedan lång tid tillbaka. Acceptera inte något av blott och bar tradition, dvs med tanken att detta bevarats genom många generationer. Acceptera inte något pga rena rykten, dvs genom att tro på det andra säger, utan att undersöka det. Acceptera inte något bara därför att det överrensstämmer med era skrifter. Acceptera inte några rena antaganden. Acceptera inte något blott genom slutsats. Acceptera inte något genom att bara betänka orsakerna. Acceptera inte något bara för att det stämmer överrens med era förutfattade meningar. Acceptera inte något bara för att det förefaller acceptabelt, dvs med tanken, att emedan talaren verkar vara en god människa bör hans ord accepteras. Acceptera inte något i tron, att denne asket är respekterad och att det därför är riktigt att acceptera hans ord."

"Men då ni själva vet: Dessa saker är omoraliska, dessa saker är klandervärda, dessa saker kritiseras av de vise, dessa saker leder, då de utförs och efterlevs, till fördärv och sorg - sannerligen, förkasta dem då."

"När ni själva vet: Dessa saker är moraliska, dessa saker är klanderfria, dessa saker lovordas av de vise, dessa saker leder, då de utförs och efterlevs, till välgång och lycka - lev då i överrensstämmelse därmed."
Text hämtad från Kalamasutra i Anguttaranikaya

Dessa inspirerande ord från Buddha bibehåller fortfarande sin ursprungiga kraft och friskhet. Fast det inte finns någon blind tro, så kan man ifrågasätta om det inte finns dyrkan av avbilder och liknande inom buddhismen. Buddhister tillber inte en avbild i hopp om att erhålla världsliga eller andliga ynnestbevis, utan visar sin vördnad för det bilden representerar.

En förstående buddhist gör, då han offrar blommor och rökelse till en avbild, avsiktligt så att han känner sig nära den levande Buddha, förvärvar därigenom inspiration från hans ädla personlighet, och känner djupt hans gränslösa medlidande. Han försöker följa hans ädla exempel.

Bodhi-trädet (Ficus Religiosa är det träd som Gautama satt under då han blev Buddha. Sticklingar av detta träd finns fortfarande kvar och används som andaktsobjekt. ) är också en symbol för upplysning. Dessa yttre vördnadsobjekt är inte absolut nödvändiga, men de är användbara som koncentrationsmedel för uppmärksamheten. En intellektuell person kan undvara dem, eftersom han med lätthet kan samla sin uppmärksamhet och föreställa sig Buddha.

För vårt eget bästa, och av tacksamhet, visat vi sådan yttre respekt, men det Buddha förväntar sig av sina lärjungar är inte så mycket lydnad som att de verkligen efterlever hans lära. Buddha säger: "Den hedrar mig mest som tillämpar min lära bäst. Den som ser Dharma ser mig."

Angående avbilder anmärker emellertid greve Keyserling" Jag ser inte något mer storslaget här i världen än Buddhas avbild. Den är ett absolut perfekt förkroppsligande av andlighet inom den synliga domänen."

Det måste vidare nämnas att det inte finns några begärande eller medlande böner i buddhismen. Hur mycket vi än må be till Buddha kan vi inte räddas av det. Buddha ger inga ynnestbevis till dem som tillber honom. I stället för begärande böner finns meditation, som leder till självbehärskning, renhet och upplysning. Meditation är varken ett tyst drömmeri eller ett tömmande av sinnet. Den är en aktiv strävan. Den tjänar som föda åt både hjärta och sinne. Buddha talar inte bara om fåfängligheten i böner, utan ringaktar även en underdånig mentalitet. En buddhist bör inte be att bli räddad, utan bör lita till sig själv och vinna sin frihet.

Sri Radhakrishnan säger: "Böner tar formen av privata kommunikationer, själviskt köpslående med Gud. De tjänar jordiska ambitioners syften och understödjer känslan av Jag (egot). Meditation å andra sidan är en jag-förändring."

I buddhismen finns inte, som i flertalet andra religioner, en allsmäktig gud att lyda och frukta. Buddha tror inte på en kosmisk härskare, allvetande och allestädes närvarande. I buddhismen finns de inga gudomliga uppenbarelser eller gudomliga budbärare. En buddhist är således inte underdånig någon högre övernaturlig makt, som kontrollerar hansöden oh som godtyckligt belönar och straffar. Eftersom buddhister inte tror på uppenbarelser av en gudomlig varelsegör buddhismen inte anspråk på att ensamrätt till sanningen och fördömer inte någon annan religion. Men buddhismen erkänner människans oändliga dolda möjligheter och lär att hon kan vinna frigörelse från lidande genom egna ansträngningar, oberoende av gudomlig hjälp eller förmedlande präster.

Buddhismen kan därför inte i strikt bemärkelse kallas en religion, eftersom den varken är ett system av tro och tillbedjan eller "den utåtriktade handling eller form, med vilken människor visar sitt erkännande av tillvaron av en Gud, eller av gudar, som har makt över deras egna öden och som förtjänar lydnad, tjänst och ärebetygelser."

Om det med religion avses "en lära som har en mer än ytlig blick på livet, en lära som blickar in i livet och inte bara på det, en lära som förser människan med en vägledning till ett uppförande som står i överensstämelse med denna inblick, en lära som för den som ger akt på läran gör det möjligt att möta livet med andlig styrka och döden med lugn" (Bhikkhu Silacara), eller ett system för att bli kvitt livets alla sjukdomar, då är den förvisso en religionernas religion.