Vad är den Ädla Sanningen om Dukkha?

Födelse är dukkha, sjukdom är dukkha, död är dukkha, att vara förenad med det obehagliga är dukkha, att vara skild från det behagliga är dukkha. I korthet: de fem grupperna av fasthängande (upadanakkhandha) är dukkha.

Vad är den Ädla Sanningen om Orsaken till Dukkha?

Det är begäret som leder till pånyttfödelse efter pånyttfödelse, åtföljt av lidelsefull åtrå, som finner behag än här, än där. Det är begäret efter sinnesnjutningar (kamatanha), efter existens (bhavatanha) och efter förintelse (vibhavatanha).

Vad är den Ädla Sanningen om Utplånandet av Dukkha?

Det är bortskaffandet, det totala utplånandet av just detta begär, att avstå från det, att bryta sig loss, fly, frigöra sig från det.

Vad är den Ädla Sanningen om Vägen som leder till Utplånandet av Dukkha?

Det är den Ädla Åttafaldiga Vägen som består av:

• Rätt förståelse
• Rätt tanke
• Rätt tal
• Rätt handlande
• Rätt utkomst
• Rätt strävan
• Rätt medvetenhet
• Rätt koncentration

Vetenskapligt tolkat kan Dharma kallas lagen om orsak och verkan. Dessa två begrepp innesluter hela grunden till Buddhas lära. De tre första sanningarna står för buddhismens filosofi, den fjärde för dess etik, som baseras på denna filosofi. Alla dessa fyra sanningar är beroende av denna vår kropp. Buddha säger: "I just denna kropp, en famn lång, tillsammans med förnimmelser och tankar, förkunnar jag världen, världens ursprung, världens slut och vägen som leder till världens slut". Här används termen "värld" i betydelsen dukkha.

Buddhismen rör sig kring dukkhas faktum. Men därav följer inte att buddhismen är pessimistisk. Den är varken helt pessimistisk eller helt optimistisk, utan den lär tvärtom en sanning som ligger mitt emellan dessa ytterligheter. Man skulle med rätta kunna kalla Buddha för pessimist om han endast förkunnat sanningen om dukkha utan att ange något sätt att göra slut på det. Buddha förnam lidandet universalitet och ordinerade en universalmedicin för denna mänsklighetens universella sjukdom. Den högsta tänkbara lyckan är enligt Buddha Nirvana, som är det totala utplånandet av dukkha.

Författaren till artikeln "Pessimism" i Encyklopedia Britannica skriver: "Pessimism betecknar en attityd av hopplöshet gentemot livet, en vag allmän uppfattning att smärta och ondska dominerar i mänskliga göromål".

Buddhas ursprungliga lära är i själva verket lika optimistisk som någon optimism i västerlandet. Att kalla den pessimistisk är enbart att på den tillämpa en karakteristisk västerländsk princip, enligt vilken lycka är omöjlig utan personlighet. Den sanne buddhisten ser med entusiasm fram emot att uppgå i evig frid.

Vanligen är sinnliga njutningar den högsta och enda lyckan för det stora flertalet människor. Det finns utan tvivel en sorts tillfällig lycka i att se fram emot, avnjuta och se tillbaka på sådana övergående materiella nöjen, men de är illusoriska och temporära. Enligt Buddha är icke-bundenhet en större glädje.

Buddha väntar sig inte att hans efterföljare ständigt skall grubbla över lidandet och leva ett jämmerligt, olyckligt liv. Han uppmanar dem att alltid vara glada och muntra, ty entusiasm (piti) är en av upplysningsfaktorerna.

Verklig lycka finns inom oss och kan inte definieras i termer som rikedom, barn, ära eller berömmelse. Om sådana tillhörigheter används felaktigt, förvärvas med våld eller orättfärdighet, förvärvas med felaktiga medel eller en betraktas med bundenhet, kommer de att vara en källa till smärta och sorg för innehavaren.

I stället för att försöka bortförklara dukkha tar buddhismen dukkha för givet och söker dess orsak för att utplåna den. Dukkha existerar endast så länge det finns begär (tanha). Det kan bara förintas genom att man följer den Ädla Åttafaldiga Vägen och når Nirvana, den högsta friden.

Dessa fyra sanningar kan verifieras genom erfarehet. Således är Buddha Dharma inte grundad på fruktan för det okända, utan på en klippgrund av fakta som kan prövas av oss själva och bevisas genom erfarenhet. Buddhismen är därför förnuftsenlig och mycket praktisk.

Ett rationellt och därför praktiskt system kan inte innehålla mysterier eller esoteriska doktriner. Blind tro är därför något främmande för buddhismen. Då det inte finns någon blind tro kan det inte finnas något tvång, någon förföljelse eller fanatism. Till buddhismens unika förtjänst måste sägas, att under dess 2 500-åriga utbredning har inte en droppe blod utgjutits i Buddhas namn, ingen mäktig monark har brukat sitt kraftfulla svärd till att propagera för Dharma och ingen omvändelse har skett med vare sig våld eller andra motbjudande metoder. Ändå var Buddha den förste och störste religionsspridaren som levat på jorden.

Alodus Huxley (engelsk författare) skriver: "Ensam bland alla de stora världsreligionerna har buddhismen banat sin väg utan förföljelse, censur eller inkvisition."

Lord Russel (engelsk filosof) anmärker: "Av historiens stora religioner föredrar jag buddhismen, speciellt i dess tidigare former, ty den har det minsta inslaget av förföljelse".

Buddhismen vädjar mer till intellektet än till känslorna. Den är mer angelägen om sina anhängares karaktär än deras antal.

"Vid ett tillfälle nalkades Upali, en anhängare till Nigantha Nataputta, Grundare till religionen "jainismen", samtida med Buddha, Buddha och blev så nöjd med dennes förklaring till Dharma att han ögonblickligen uttryckte sin önskan att få bli en av Buddhas lärjungar. Men Buddha förmanade honom med orden 'I sanning, familjeförsörjare, undersök saken grundligt. Det är gott för en välkänd man som du att först undersöka saker grundligt'.
Upali, som blev mycket glad åt detta oväntade svar från Buddha sade: 'Herre, om jag hade blivit anhängare av en annan religion, så skulle de som följer den fört mig runt gatorna i procession och förkunnat att den och den miljonären hade givit upp sin tidigare tro och antagit deras. Men, herre, den Vördnadsvärde råder mig att undersöka saken ytterligare. Desto mer belåten är jag med denna anmärkning. För andra gången, herre, jag söker min tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha'."
Upalisutra, Majjhimanikaya

Buddhismen är genomsyrad av denna anda av fri undersökning och fullständig tolerans. Det är det öppna sinnets och det medlidsamma hjärtats lära, som lyser upp och värmer hela universum med sina båda strålar: vishet och medlidande, och som sprider sitt milda ljus över varje varelse som kämpar i födelsens och dödens ocean.

Buddha var så tolerant att han inte ens utövade sin makt att ge sina lekmän budord. I stället för att använda imperativ form sade han: "Det är lämpligt att ni gör detta - det är inte lämpligt att ni gör detta. Han befaller inte, han uppmanar.
Denna tolerans utsträckte Buddha till män, kvinnor och alla levande varelser.

Det var Buddha som först försöke avskaffa slaveriet och som kraftigt protesterade mot det förnedrande kastväsendet, som var fast rotat i på indisk mark. Enligt Buddhas ord är det inte genom födelse man blir kastlös eller adlig, utan genom sina handlingar. Kast eller färg utestänger inte någon person från att bli buddhist eller från att bli medlem i Orden.

Fiskare, tiggare och kurtisaner intogs tillsammans med krigare och brahminer i Orden, åtnjöt samma privilegier och gavs också högre ställningar. Upali, barberaren gavs t ex företräde framför alla andra och gjordes till överhuvud i frågor rörande Vianya, disciplinen. Den blyge Sunita, tiggaren som uppnådde arahantskap, upptogs i Orden av Buddha själv. Angulimala, rövaren, omvändes och blev ett medlidsamt helgon. Kurtisanen Ambapali inträdde i Orden och uppnådde arahantskap. Sådana exempel från Tipitakan kunde lätt mångfaldigas för att visa att buddhismens portar står öppna för alla, oavsett kast, färg eller ställning.

Det var Buddha som höjde de illa ansedda kvinnornas ställning och inte bara fick dem att inse sin betydelse för samhället, utan även grundade den första religiösa celibatorden för kvinnor, med regler och förordningar.

Buddha föraktade inte kvinnorna, utan betraktade dem bara som fysiskt svaga av naturen. Han såg det medfött goda hos både män och kvinnor och gav dem passande platser i sin Lära. Könet är inget hinder för att uppnå Helighet.

Ibland används palitermen Matugama, som betyder mödrafolk eller mödrasamhälle, för att beteckna kvinnor. Som mor innehar kvinnan en hedrad ställning inom buddhismen. Även hustrun betraktas som makens "bästa vän" (parama sakha).

Skyndsamma kritiker gör endast ensidiga uttalanden, då de klandrar buddhismen för att vara fientligt inställd till kvinnorna. Fast Buddha först, vilket var politiskt korrekt på den tiden, vägrade upptaga kvinnorna i Orden, så gav han senare efter för sin fostermors, Pajapati Gotamis, enträgna böner och grundade bhikkhuniorden (Bhikkuni= kvinnlig buddhistisk nunna). På samma sätt som arahanterna Sariputta och Moggalana utsågs till de två högsta lärjungarna i munkorden, på samma sätt utsågs arahanterna Khema och Uppalavanna till de två högsta kvinnliga lärjungarna. Även flera andra kvinnliga lärjungar omnämndes av Buddha själv som hans framstående och fromma efterföljare.

Vid ett tillfälle sade Buddha till kungen av Kosala, som var missnöjd sedan han fått höra att han fått en dotter: " Ett kvinnligt barn , o människors herre, kan visa sig vara en ännu bättre avkomma än ett manligt."

Många kvinnor, som annars skulle ha fallit i glömska, utmärkte sig på olika sätt och gjorde sig förtjänta av sin frigörelse genom att följa Dharma och inträda i Orden. I denna nya Orden, som senare visade sig vara till stor välsignelse för många kvinnor - drottningar, prinsessor, döttrar från adliga familjer, änkor, mödrar som lämnats ensamma, utblottade kvinnor, ömkansvärda kurtisaner - möttes alla, oavsett kast eller ställning, på en gemensam grund, åtnjöt fullständig tröst och frid och andades samma fria atmosfär som förnekades dem som var instängda i stugor och palatsliknande herrgårdsbyggnader. Det var också Buddha so brännmärkte offer av djur och uppmanade sina efterföljare att utsträcka sin allkärlek till (Metta) till alla levande varelser - även till det minsta djur som kryper vid ens fötter. Ingne människa har befogenhet eller rätt att förstöra en annans liv, eftersom livet är värdefullt för alla.

En riktig buddhist utsträcker sin Allkärlek till varje levande varelse och identifierar sig med alla, utan att göra åtskillnad med avseende på kast, färg eller kön.

Det är denna buddhistiska Metta som försöker bryta igenom alla barriärer som skiljer den ena människan från den andra. Det finns ingen anledning att vara högdragen gentemot andra enbart för att de följer en annan övertygelse eller har en annan nationalitet. I det ädla Toleransediktet, som är baserat på Cullavyuha- och Mahavuyhasutra, säger Asoka: Ty endräkt allena är god, det vill säga: alla bör villigt lyssna på den doktrin andra bekänner sig till.

Buddhismen är inte begränsad till något land eller till någon speciell nation. Den är universell. Den är inte nationalistisk. Nationalismen är så att säga ytterligare en form av kastväsende, grundad på en bredare bas. Buddhismen är, om man så får säga, övernationalistisk.

För en buddhist finns inget nära eller fjärran, ingen fiende eller främling, ingen avfälling eller kastlös, eftersom den universella kärleken, som insetts genom förståelse, har upprättat ett broderskap för alla levande varelser. En verklig buddhist är världsmedborgare. Han betraktar världen som sitt fosterland och alla människor som sina bröder och systrar.

Buddhismen är därför unik, huvudsakligen på grund av sin tolerans, icke-aggresivitet, förnuftighet, användbarhet, ändamålsenlighet och allmängiltighet. Den är den ädlaste av alla enande inflytanden och den enda hävstång som kan lyfta upp världen.

Dessa är några utmärkande drag hos buddhismen. Som några av de grundläggande läropunkterna kan nämnas Karma, eller lagen om den moraliska orsakssammanhanget, läran om Återfödelse, Anatta och Nirvana.

Tillbaka till Buddhism-sidan

Tillbaka till Svenska Tibetsidan

Back to the Free Tibet Website

[OBSERVERA]
Informationen på denna webbplats uppfattas som korrekt av dess innehavare.

Skriv i min Gästbok Läs min Gästbok

Skriv till mig: xldude69@NOSPAMyahoo.com (Ta bort "NOSPAM")