Kapitalismen

Genom historien har det existerat en rad olika samhällen med sina egna ekonomier, arbetsdelning, moral, religion och kultur. Av dessa är det kapitalistiska bara ett i raden och dess existens är inget man får ta för givet. Sedan det första klassamhället uppstod har olika klasser kämpat om makten. När nya klasser uppstått inom gamla och döende system har detta skett i samband med att tekniken, vetenskapen och kulturen förändrats på ett avgörande sätt.
    Kapitalismen som ekonomiskt system möjliggjorde en större och effektivare produktion. Sysslor som tidigare utförts i hemmet förlades till fabriker. Ett nytt samhälle var fött och med det två nya huvudklasser: kapitalister och arbetare.
    Kapitalismen som på 1800-talet var något progressivt fungerar idag som en bromskloss. Samhället har förändrats, produktionen mångdubblats och vi har resurser att föda hela jordens befolkning, ändå svälter människor ihjäl varje dag. Trots teknologins fortsatta framsteg och trots att den samlade rikedomen bara ökar, får inte folkflertalet del av den. Istället blir de rika bara rikare och de fattiga bara fattigare.
    Möjligheterna till ett samhälle fritt från svält, massarbetslöshet, miljöförstöring, krig och fattigdom har aldrig varit så goda som nu - ändå tillhör sådant fortfarande vardagen. Detta visar att kapitalismen som politiskt och ekonomiskt system är oförmöget att tillgodose människors mest grundläggande behov.

Det kapitalistiska samhället

Kärnan i det kapitalistiska samhället är det privata ägandet av produktionsmedel, det vill säga rätten för enskilda personer att äga företag och fabriker. Dessa personer lever gott - just på att äga.
    Kapitalisten anställer folk som utför arbetet och lägger sedan själv beslag på vinsten som arbetarna skapar.
    Ett sådant system är i grunden orättvist, eftersom det bygger på att fåtalet kan leva av vad flertalet producerar. Men kapitalismen är inte bara orättvis, den är också samhällsekonomiskt ineffektiv. Produktionens mål är inte att tillfredsställa människors behov, utan att ge den enskilde kapitalisten maximal profit. Medlet är att producera billigt och sälja dyrt, det vill säga arbetarnas löner ska vara så låga som möjligt samtidigt som varorna ska säljas till högsta möjliga pris.
    Det är helt naturligt att den enskilde kapitalisten resonerar så för att inte gå under i konkurrensen. Men vad händer när alla kapitalister gör likadant?
    Jo, lönenivån pressas ner samtidigt som priserna på varor och tjänster hålls uppe, vilket gör att folk inte längre har råd att konsumera i samma utsträckning som tidigare. Minskar konsumtionen så förblir varorna osålda och fabriker och företag läggs ner med massarbetslöshet som följd, vilket vi bittert fått erfara i Sverige. Detta är en överproduktionskris, något ständigt återkommande i den kapitalistiska ekonomin.
    Istället för att få igång konsumtionen och ekonomin har borgerliga och socialdemokratiska regeringar hävdat att pengarna är slut och att den offentliga sektorn är för dyr och begränsar valfriheten. Privata alternativ lanseras som lösningen på problemen med välfärdssystemet. Problem som är skapade av medvetna politiska beslut ivrigt framhejade av den svenska överklassen. Med privatiseringen av tidigare offentlig verksamhet överförs pengar från det allmänna till privata vinstintressen. Idealiskt för de redan rika - förödande för alla oss vars plånböcker är för tunna för skolavgifter, tandläkarbesök och dyr kultur.
    Att Sverige inte längre skulle ha råd att ta hand om de gamla, ge barnen en trygg uppväxt, ungdomarna jobb och invånarna en sjukvård värd namnet är ren lögn. Sverige är idag ett oerhört rikt land och rikedomarna växer för varje dag som går. Pengarna finns, det visar inte minst de svenska storföretagens ständiga rekordvinster. Tillgångar som numera till stor del används till kortsiktig spekulation på börsen. En allt större del av samhällets resurser satsas på att blåsa upp en gigantiskt spekulationsbubbla, som förr eller senare kommer att spricka.
    Det var länge sedan Sverige drabbades av krig eller naturkatastrofer, vi har en av världens mest utvecklade produktionsapparater och en yrkeskunnig arbetarklass. Möjligheterna att bygga ett rättvist samhälle är utmärkta. Istället tillåts kapitalismen skapa två Sverige, ett rikt och ett fattigt. Å ena sidan börsens män som lever på andras arbete, å andra sidan den arbetande klassen som bär samhället på sina axlar.

Den orättvisa världsordningen

De stora orättvisorna inom Sverige, motsvaras av än större orättvisor mellan de rika och fattiga länderna.
    På 1990-talet såg vi för första gången på länge en värld utan någon riktig motpol mot kapitalismen. Den förfalskade och korrupta öststatssocialismen var inte vårt system, men det fungerade som en motkraft till USA:s och andra imperialistiska staters dominans i världen.
    Idag spänner det kapitalistiska systemet över i stort sett hela världen och det har bundit ihop folk och länder i ett system av förtryckare och förtryckta, utsugare och utsugna. Genom FN-organet Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken, där USA innehar ledarrollen, tvingas land efter land att "anpassa" sina ekonomier. Det betyder nedskärningar i offentlig sekto, privatisering, lägre skatter för de rika och ökade klassklyftor.
    De fattiga länderna på jorden har bundits upp av gigantiska lån som de aldrig kommer att kunna lösa ut. Västvärlden skickar visserligen olika former av bistånd, oftast i utbyte mot politiska eftergifter eller motköp från det egna landets kapitalister, men det motsvarar inte alls de summor som de fattiga länderna betalar i räntor och avbetalningar.
    I praktiken är det de redan fattiga länderna som tvingas ge "bistånd" till de rika. Detta förvärras ytterligare genom att världshandelsorganisationen WTO ständigt lägger förslag och driver på för att ge de multinationella storföretagen utökade möjligheter att exploatera de fattiga länderna på råvaror och arbetskraft.
    Utplundring fortsätter genom en orättvis världshandel. Villkoren dikteras av de imperialistiska länderna, dit även Sverige räknas. Man drar sig inte för att bomba suveräna stater som i fallet Jugoslavien 1999, svälta barn som i Irak eller vägra Kuba mediciner. När det gäller att diktera den ekonomiska dagordningen skyr imperialismen inga medel.
    Samtidigt som den rika världen har ett överskott på mat, svälter miljontals människor i de fattiga länderna. Under kapitalismen räknar man inte liv, utan pengar.
    Liksom orättvisorna inom länderna är även orättvisorna mellan länderna en följd av och förutsättning för det kapitalistiska systemets existens.

-Internationell solidaritet!
-Avskriv de fattiga ländernas skulder!<
-Bekämpa imperialismen, erkänn varje naations rätt till självbestämmande!
-Handel på jämlika villkor!

Den europeiska unionen

Europeiska Unionen, EU, är ett imperialistiskt projekt sjösatt av och för Europas mäktigaste kapitalister. De vill genom EU ta upp kampen om världsherraväldet med USA och Japan.
    Sedan 1991 har Västeuropeiska unionen, WEU varit EU:s militära gren. Utvecklingen nu talar dock för att WEU kommer upplösas och bli ett med EU.
    Att EU skulle vara ett fredsprojekt är rent nonsens, syftet är att bygga upp en stark militärmakt som kan garantera det europeiska kapitalisternas profiter. Varhelst dessa hotas, kan militärkraft komma att sättas in. EU innebär också ökad utsugning av de europeiska arbetarna. Den inre marknadens fria rörlighet på arbete och kapital har som främsta syfte att pressa arbetarnas löner och höja kapitalisternas vinster. Om dessa vinster hotas, kan de flytta utomlands och om lönerna är för höga, kan de importera billig arbetskraft.
    EU:s ekonomiska politik är grundlagsfäst och vad det handlar om är ren och skär högerpolitik. I praktiken innebär detta lönenedpressning och inflationsbekämpning med hög arbetslöshet som följd. Att EU dessutom är en djupt odemokratisk konstruktion är ingen slump. Obekväma beslut är lättare att fatta om man inte störs av en folklig opinion. Mindre demokrati innebär större makt för kapitalägarna.
    Samtidigt utvecklas EU i snabb takt till att bli en fästning och polisstat. De så kallade Schengen- och Europolkonventionerna innebär stärkta gränser mot omvärlden och registrering av t.ex. etnisk tillhörighet, sexuell läggning och politiska åsikter.
    I och med Europeiska Monetära Unionen, EMU, försöker EU-etablissemanget gå ytterligare ett steg mot Europas Förenta Stater. Med den gemensamma valutan som ett EMU-medlemskap innebär kommer möjligheten att bedriva en självständig ekonomisk politik att reduceras till noll. Ekonomin skall istället bestämmas bakom lyckta dörrar, hos Europeiska Centralbanken.
    Med ekonomiskt överlägsna resurser och efter en lögnaktig kampanj lyckades kapitalisterna och det politiska etablissemanget med knapp majoritet driva in Sverige i EU. I valet till EU-parlamentet våren 1999 visade svenska folket sitt missnöje med EU-projektet, då majoriteten bojkottade valet.
    Socialdemokratin och delar av vänstern talar om EU som möjligheten att skapa ett rött Europa. Men vi som verkligen är beredda att slåss för ett rött Europa vet att vägen dit inte går via kapitalets EU. Tvärtom, den bästa tjänsten vi kan göra Europas och världens folk är att slåss för att Sverige ska lämna EU.
    Då överklassen och dess allierade är de som på arbetarklassens bekostnad tjänar på EU är kravet på ett utträde ur unionen en klassfråga, och därmed kan ett sådant endast vinnas via klasskamp i respektive medlemsländer.

-Nej till EMU!
-Ny folkomröstning om Sveriges medlemskkap i EU!
-Sverige ut ur EU!

Nato och den svenska alliansfriheten
Militäralliansen NATO skapades under det kalla krigets inledningsfas i syfte att garantera USA-imperialismens och dess allierades intressen. Skälet som angavs för bildandet var "hotet från Öst"; NATO skulle vara en defensiv försvarsallians och som sådan möta ett eventuellt sovjetiskt anfall mot Västeuropa.
    Idag är Östblocket upplöst och USA står som segrare i det kalla kriget. En logisk konsekvens vore därför att upplösa även NATO. De miljarder som satsas på det militära varje år borde istället användas till nyttigheter för invånarna i respektive land.
    Men istället för att upplösas kom NATO att fortsätta användas som ett verktyg för imperialismen. Om man tidigare åtminstone på pappret var en defensiv sammanslutning, vittnar terrorbombningarna av Jugoslavien våren och sommaren 1999 om motsatsen.
    Detta kommer att fortsätta. NATO kommer hitta nya hot mot den rådande världsordningen och alliansens befogenheter kommer därmed öka. Ju oftare länder reser sig och hävdar rätten till självbestämmande över ekonomi och naturtillgångar, desto oftare kommer vi att få se ett NATO berett på krig, där internationell lagstiftning åsidosätts.
    Men även mot en upprorisk befolkning i de egna medlemsländerna kommer NATO att kunna sätta in väpnade styrkor. I västvärlden råder skyhög arbetslöshet. Fattigdom och utslagning ökar för varje år. Mot denna utveckling protesterar och demonstrerar allt fler i de respektive länderna.
    Även här kan NATO komma till pass.
    Särskilt skrämmande är denna utveckling med tanke på att Sverige, utan offentlig debatt steg för steg närmas ett NATO-medlemskap. Detta är tydligt genom Sveriges medlemskap i Partnerskap För Fred (PFP) och den NATO-ledda övning som hölls på svenskt territorium 1997. Svenska makthavares stöd under bombningarna av Jugoslavien talar också sitt klara språk.
    Det står alldeles klart att NATO existerar för att militärt garantera imperialismens och kapitalisternas intressen. Hot mot dessa intressen slås ner i vilken form de än må uppenbara sig. NATO blir därmed en garant för den orättvisa världsordningens bestående.

-Ja till svensk alliansfrihet!
-Nej till svensk NATO-anslutning!
-Sverige ut ur PFP!

Arbetslösheten

Under 1990-talet steg arbetslösheten till en nivå vi inte skådat i Sverige sedan 1930-talet. Detta var ett led i det korståg kapitalisterna och deras politiska underhuggare, med medvetna politiska beslut, bedriver för att trycka tillbaka arbetarklassen.
    Många av oss unga har små möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden och få ett riktigt jobb. Samtidigt får de människor som har arbete slita allt mer genom höjd pensionsålder, högre tempo, påtvingat övertidsarbete och konjunkturanpassad arbetstid.
    De senaste årens politiska utveckling har lett till en ren klappjakt inte bara på de som har arbete utan även på de arbetslösa.
    - Reglerna för arbetslöshetsersättning ändras stup i kvarten och blir så väl hårdare som mer komplicerade. Detta syftar till att vänja unga vid en konjunkturanpassad arbetsmarknad och få dem att acceptera en arbetsmarknad på uteslutande kapitalisternas villkor. De ska vänjas vid otryggheten, en lägre standard och ett evigt flaxande från jobb till jobb så fort kapitalisterna har behov av dem.
    - Arbetsrätten attackeras idag. Anställlningstrygghet och bra arbetsmiljö är något som ungdomar skall vänjas av med. Genom tillfälliga anställningar och bemanningsföretag kringgås arbetsrätten. Detta gör att en stor del ungdomar arbetar under rena 1800-talsförhållanden, ingen bestämd arbetstid, ingen garanterad semester och ingen trygghet.
    - Arbetslösa ungdomar tvingas ut i olikka former av praktikarbete - ibland till och med under existensminimum. Företagarna gnuggar naturligtvis händerna. De behöver nämligen inte betala ungdomarna en enda krona, stat och kommun står för ersättningen. Varför anställa någon till en riktig lön, när man kan få gratis arbetskraft?
    Dessutom diskuteras förslag om att tvinga arbetslösa att bli pigor och drängar, ett förslag som skulle föra oss årtionden tillbaka i tiden och inte vara annat än ett sätt att ge överklassen tjänstefolk på skattebetalarnas bekostnad.
    Politikerna talar också om att förenklade regler och skattelättnader för småföretagen skulle minska arbetslösheten. Men småföretagen utgör en liten del av det totala näringslivet och har dessutom låg tillväxtpotential - det är inte där jobben finns. Vad det handlar om är att ändrade regler för småföretagen på sikt kommer att sprida sig även till de större företagen.
    Det är arbetsrätten som hotas till förmån för kapitalisterna.
    Det skulle inte kosta mer att anställa folk i den offentliga sektorn än att ha dem arbetslösa. Ändå ser riksdagens majoritet detta som en omöjlig väg. Anledningen är enkel - de vill inte sänka arbetslösheten, den skapades för att hålla nere lönerna.
    Arbetslösheten pressar också de som får jobb att acceptera i stort sett vilka förhållanden som helst. Stressen och utbrändheten ökar bland de som arbetar och har på några år utvecklats till en folksjukdom.
    Ett riktigt arbete med en riktig lön och trygghet anser vi kommunister vara en mänsklig rättighet, liksom vi anser att det är ett enormt ekonomiskt slöseri att låta människor gå arbetslösa.

-Arbete åt alla!
-Stoppa övertidsarbetet!
-Bygg ut den offentliga sektorn!
-Dela på jobben - sex timmars arbetsdagg med bibehållen lön!
-Ge ungdomarna en chans - sänk pensionssåldern!
-Lika lön för lika arbete - nej till unngdomslöner!
-Försvara arbetsrätten - ja till fasta jobb

Kvinnans figörelse

I dagens samhällssystem, kapitalismen, är mannen norm och kvinnan undantag.
    Kvinnans underordning återspeglas överallt. Kvinnor står för 75 procent av världens arbetstimmar, men får endast 10 procent av inkomsterna och besitter endast 1 procent av världens egendomar.
    Orättvisorna har funnits under tidigare samhällssystem men under kapitalismen har förtrycket antagit nya former. Detta visas bland annat genom att yrken delas upp i så kallade mans- och kvinnoyrken där kvinnans i allmänhet har lägre status och lön. Kvinnorna utgör en arbetskraftsreserv på arbetsmarknaden.
    Arbetarkvinnorna drabbas särskilt hårt av högerpolitiken. De är hänvisade till sämre betalda jobb och deltidsarbeten och eftersom kvinnor i högre utsträckning arbetar inom den offentliga sektorn, slår nedmonteringen av det offentliga mycket hårdare mot dem.
    Raserandet av den offentliga sektorn innebär att jämställdheten flyttas decennier tillbaka i tiden och kvinnorna tillbaka till spisen. Grunden för jämställdhet mellan könen är rätten till arbete och rätten till en inkomst att leva på. Vägen till kvinnans frigörelse går genom ekonomiskt oberoende.
    Samhället lägger huvudansvaret för barnet på kvinnan. Att mannen är lika delaktig är inte alls självklart. Detta innebär att kvinnan blir diskriminerad när hon söker jobb, eftersom arbetsgivaren inte gärna anställer någon som med jämna mellanrum kommer att vara mammaledig.
    Föräldrapenningens utformning gör att de flesta familjer förlorar minst pengar på att låta kvinnan vara hemma med barnen.
    För många kvinnor utgör hemmet den farligaste platsen att vistas på. Där riskerar kvinnor att bli slagna, våldtagna och mördade. Varje månad mördas en kvinna och tusentals misshandlas.
    Både kvinnor och män påverkas negativt av ouppnåeliga ideal. En av de grupper som mår sämst idag är unga tjejer. Ätstörningar, ångest, depressioner, dåligt självförtroende och självmord blir allt vanligare. Trots detta satsas det mycket lite resurser på tjejers hälsa. En av anledningarna till den ökande ohälsan är skönhetsidealen och kroppsfixeringen. Mode- och skönhetsindustrins ideologiska budskap är att du inte duger som du är. Kvinnligt är att vara snygg och onaturligt smal.
    Av tradition får tjejer tidigt lära sig att vara snälla, tysta och passiva vilket gör att många tjejer hamnar utanför, till exempel i skolan, samhället och politiken. Porren är ett av de tydligaste exemplen på kvinnoförtrycket och samtidigt ett mycket kraftfullt verktyg för att upprätthålla underordningen. Kvinnor utbjuds som varor: de kan köpas, användas och kastas.
    Företagen inom mode-, skönhets- och porrindustrin tjänar stora pengar och spelar på samma gång rollen som samhällsbevarare. Orättvisorna mellan könen försvårar nämligen en gemensam kamp mot det system som bygger på just orättvisor.
    Jämställdhet mellan könen är inget som kan skjutas på framtiden, utan kampen måste föras i varje stund och i varje fråga. Kampen för jämställdhet måste vara en del av klasskampen. Endast genom att män och kvinnor tillsammans tar kamp mot kapitalismen kan kvinnan- och hela mänskligheten - nå frigörelse.
    Under socialismen är det dock lika viktigt som idag att kämpa för jämställdhet. Ett förtryck som varat under årtusenden kan inte försvinna över en natt.

-Lika lön för lika arbete!
-Stoppa porren!
-Bryt arbetsdelningen efter kön!

Rätten till egen bostad

Efter avslutad skolgång vill de flesta ungdomar flytta hemifrån, skaffa sig en bostad och bestämma över sitt eget liv. För många är det idag helt omöjligt. Trots att behoven är enorma råder det brist på bra och billiga bostäder. Bostadsbrist är dock inte det enda hindret för självständighet.
    Regeringsrätten har slagit fast att ungdomar under 20 år inte har rätt till socialbidrag för att kunna flytta hemifrån. Det innebär att ungdomar utan rätt till a-kassa (vilket man bara kan få om man arbetat och varit med i facket eller a-kassesystemet ett antal månader), vackert får stanna hemma. Myndiga personer görs beroende av sina föräldrar.
    Bostadssegregationen ökar oroväckande framförallt i storstäderna. Allmännyttan (kommunala bostadsbolag) som tidigare genom den så kallade bruksvärdesprincipen varit vägledande vad gäller såväl hyresnivåer som standard har börjat säljas ut, trots att flera av dem gör enorma vinster. De nya marknadsanpassade hyrorna driver också upp priserna på attraktiva lägenheter vilket gör att ungdomar och vanligt folk inte har råd att bo i dem. Detta medför att de som saknar möjligheten att köpa sig någon av de allt vanligare och allt dyrare bostadsrätterna förpassas till städernas ytterområden, vilket ökar segregeringen.

- Satsa på byggandet av bra och billiga bostäder åt ungdomen!
- Riv upp regeringsrättens dom - ungdommar har rätt till oberoende!
- Nej till marknadsanpassade hyror! - Stoppa utförsäljningen av allmännyttaan!

Skolan Den svenska skolan har under 1990-talet utsatts för kraftiga nedskärningar. Genom skolpengssystemet och kommunaliseringen är det främst skolor i fattiga kommuner och stadsdelar som drabbats.
    Resultatet har blivit större klasser, minskad stödundervisning, gamla och trasiga böcker, hälsofarliga miljöer och ökade arbetsbördor för lärarna. Allt fler skolor tar också betalt för både skolmat och material som används i undervisningen, vilket är ett brott mot lagen där det står att skolan ska vara kostnadsfri.
    Som alternativ till de nedskärningsdrabbade kommunala skolorna växer det fram privatskolor, så kallade friskolor, med statligt och kommunalt stöd, i vilka de rika kan sätta sina barn utan att drabbas av nedskärningarna. Genom att ha både kommunala och privata utbildningsalternativ, segregeras ungdomen efter klasstillhörighet.
    Nedskärningarna inom skolan är liksom de framväxande privatskolorna en del av högervridningen av det svenska samhället. Privatiseringen för också med sig att vinstintresset förs in i skolan, vilket gör att utbildning bedrivs när det är lönsamt. Den höga arbetslösheten gör att en stor del av den framväxande generationen inte kommer att "behövas" på arbetsmarknaden. Framtida arbetslösa behöver inte utbildas.
    Privatskolorna behöver enligt skollagen inte ta emot elever som medför "betydande organisatoriska och ekonomiska svårigheter", de får ha egna intagningsregler och får högre bidrag än de kommunala skolorna. Privatskolorna ges möjligheten att lyfta ut elever från över- och medelklassen från de kommunala skolorna som får behålla elever från arbetar- och underklassen som inte är ekonomiskt lönsamma för de privata utbildningsföretagen.
    Medan överklassens barn får en bra utbildning förvandlas skolan för en växande del av arbetarklassens barn allt mer till en förvaringsplats. Som en följd av skolans minskade resurser till läromedel, har kapitalisterna fått en möjlighet att ohämmat föra in sina idéer i skolans värld. Böcker, som finansieras av företag, sprids numera till skolorna helt gratis. Borgarna garanterar därmed sitt inflytande över den kommande generationens kunskaper och uppfattningar. Socialism, kommunism och allt vad vänstertankar heter smutskastas eller förvrängs, medan kapitalismen upphöjs till det enda möjliga samhällssystemet.

-Nej till nedskärningar - låt skolan få de resurser den behöver!
-Skolan skall vara gratis - nej till allla former av extra avgifter!
-Nej till reklamfinansierade läroböckerr - kamp mot den borgerliga åsiktsmatningen!
-Statlig och likvärdig skola för alla!

Norrland, glesbygd och avbefolkning

I norra Sverige finns stora naturtillgångar av malm, skog och vattenkraft. För att dessa rikedomar ska komma de som bor i norra Sverige till del krävs stora åtgärder. Det behövs satsningar på förädling och utveckling av naturtillgångarna, vilket skulle ge många nya jobb.
    De privata företagen nöjer sig dock med att Norrland är en råvaruproducent. De flyttar hellre produktionen till andra delar av Sverige eller till andra länder där produktionen är billigare. Lösningen är att förstatliga de stora råvarutillgångarna.
    Idag flyttar många från glesbygden till storstäderna. För att hindra detta behövs framför allt fler arbetstillfällen och en god samhällsservice. Ansvaret för detta ligger framförallt på stat och kommun.
    Resekostnaderna är mångdubbelt större i glesbygd. Därför behövs en kraftigt förbättrad kollektivtrafik, men också en sänkning av bensinpriset i Norrland och övrig glesbygd. De kollektiva lösningarna och bilåkandet måste få komplettera varandra.
    Att ta körkort är för dyrt. Samtidigt är körkortet i det närmaste en nödvändighet för att kunna leva i glesbygden. Därför borde körkortsutbildning ingå i skolundervisningen som ett kärnämne för alla landets gymnasieelever.

-Förstatliga Norrlands naturtillgångar och satsa på utveckling och förädling!
-Full samhällsservice även i glesbygd!<
-Satsa på kollektivtrafik och inför diffferentierade bensinpriser!
-Körkortsutbildning i skolan!

Droger

Nedskärningspolitik och därmed större klassklyftor, har lett till ökad användning av narkotika. Samtidigt har missbruket krupit längre ner i åldrarna. Handeln med droger är en av de mest lönsamma i världen och inom EU finns starka krafter som vill legalisera narkotika.
    Det är en livsfarlig utveckling. Legalisering och ökat utbud leder till än fler missbrukare. Narkotikakapitalet och kapitalismen som samhällssystem tjänar på en sådan utveckling, medan vi i arbetarklassen förlorar. En drogad underklass protesterar inte mot sociala orättvisor och gör inte motstånd.
    Brutal högerpolitik leder till ökat drogmissbruk. Och ökat drogmissbruk hindrar kampen för att förändra samhället.

-Nej till droger!
-Kamp mot drogliberalismen!

Fascism och rasism

I den råa högerpolitikens spår följer en växande främlingsfientlighet. Den ekonomiska krisen och massarbetslösheten skapar utrymme för "enkla lösningar".
    Invandrarna ges skulden för arbetslöshet och sämre levnadsstandard. Sant är att många invandrare tvingas leva på bidrag, eftersom möjligheterna att slå sig in på en havererad svensk arbetsmarknad är små. Men vilka bär ansvaret, invandrarna själva eller politikerna?
    Krisen i Sverige beror inte på invandrarna. Arbetslösheten är medvetet skapad och den hade funnits vare sig Sverige tog emot invandrare eller inte. Det enda som kan garantera människors rätt till arbete och trygghet är kamp, en kamp i vilken vi ska räcka våra utländska systrar och bröder handen.
    Rasismen splittrar det arbetande folket. För att vi inte ska rikta blicken mot våra verkliga fiender - kapitalisterna och deras parlamentariska marionetter - vill överheten att vi ska slåss inbördes - svensk mot invandrare. Den bluffen går inte vi kommunister på.
    En annan utsatt grupp är de homo- och bisexuella som drabbas av diskriminering och trakasserier på grund av sin sexuella läggning. Homo- och bisexualitet får lika lite som etnisk tillhörighet avgöra människovärdet.
    Vid Nürnbergrättegångarna 1946, efter andra världskriget, stämplades nazismen som kriminell. 1965 antogs en FN-konvention som kräver att undertecknande stater skall förbjuda rasdiskriminerande grupper samt spridandet av sådan propaganda. Sverige skrev under konventionen - men följer den inte. Tvärtom har den svenska överheten aldrig gjort upp med sin historia och stödet till Nazityskland.
    Trots att de nazistiska organisationerna gång på gång, vid möten, konserter och demonstrationer gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp och begår våldsövergrepp, misshandlar, mördar och anlägger mordbränder agerar myndigheterna tafatt.
    Som kommunister är vi svurna fiender till alla former av rasism och fascism. Extremhögern måste bekämpas, men vi måste framförallt attackera det som gör att rasism och fascism överhuvudtaget finns: nedskärningspolitiken och i dess förlängning - kapitalismen.
    Kampen mot rasism och fascism kan inte skjutas på framtiden.

-Förbjud rasistiska organisationer och spridandet av rasistisk propaganda!
-Sverige ska vara en fristad för männisskor på flykt undan fascistisk förtryck, krig och etnisk förföljelse!
-För allas lika värde!
-Försvara asylrätten!