Detta vill ungkommunisterna
Politisk plattform -
Antagen på RKU:s fjärde kongres 1-4 juni 2000
Introduktion Socialismen är framtiden - framtiden är vår
"Ett spöke går runt Europa - kommunismens spöke". Så inleddes det
Kommunistiska Manifestet för drygt 150 år sedan och så inleder också vi i
Revolutionär Kommunistisk Ungdom vår politiska plattform - därför att
kommunismen lever!
Det spelar ingen roll hur många gånger överheten dödförklarar vår ideologi!
Så länge klassamhällets orättvisor består, så länge lever också kampen för
ett rättvist samhälle. Ett samhälle som sätter människors behov framför
privata vinstintressen.
Det finns en rad fördomar och lögner om kommunismen. Det bästa sättet att
få reda på vad vi verkligen tycker är därför att höra det från oss själva.
Vi riktar denna politiska plattform till dig som inte accepterar ett
samhälle där orättvisorna växer, där de rika blir rikare medan vi andra får
det allt sämre. En plattform för dig som vill ta kamp mot orättvisorna, för
ett annat samhälle, byggt på rättvisa, jämlikhet och solidaritet
Vi har framtiden för oss. Kapitalismen har styrt världen länge nog.
2000-talet är socialismens århundrade!
Kapitalismen
Genom historien har det existerat en rad olika samhällen med sina egna
ekonomier, arbetsdelning, moral, religion och kultur. Av dessa är det
kapitalistiska bara ett i raden och dess existens är inget man får ta för
givet. Sedan det första klassamhället uppstod har olika klasser kämpat om
makten. När nya klasser uppstått inom gamla och döende system har detta
skett i samband med att tekniken, vetenskapen och kulturen förändrats på
ett avgörande sätt.
Kapitalismen som ekonomiskt system möjliggjorde en större och effektivare
produktion. Sysslor som tidigare utförts i hemmet förlades till fabriker.
Ett nytt samhälle var fött och med det två nya huvudklasser: kapitalister
och arbetare.
Kapitalismen som på 1800-talet var något progressivt fungerar idag som en
bromskloss. Samhället har förändrats, produktionen mångdubblats och vi har
resurser att föda hela jordens befolkning, ändå svälter människor ihjäl
varje dag. Trots teknologins fortsatta framsteg och trots att den samlade
rikedomen bara ökar, får inte folkflertalet del av den. Istället blir
de rika bara rikare och de fattiga bara fattigare.
Möjligheterna till ett samhälle fritt från svält, massarbetslöshet,
miljöförstöring, krig och fattigdom har aldrig varit så goda som nu - ändå
tillhör sådant fortfarande vardagen. Detta visar att kapitalismen som
politiskt och ekonomiskt system är oförmöget att tillgodose människors mest
grundläggande behov.
Det kapitalistiska samhället
Kärnan i det kapitalistiska samhället är det privata ägandet av
produktionsmedel, det vill säga rätten för enskilda personer att äga
företag och fabriker. Dessa personer lever gott - just på att äga.
Kapitalisten anställer folk som utför arbetet och lägger sedan själv
beslag på vinsten som arbetarna skapar.
Ett sådant system är i grunden orättvist, eftersom det bygger på att
fåtalet kan leva av vad flertalet producerar. Men kapitalismen är inte bara
orättvis, den är också samhällsekonomiskt ineffektiv. Produktionens mål är
inte att tillfredsställa människors behov, utan att ge den enskilde
kapitalisten maximal profit. Medlet är att producera billigt och sälja
dyrt, det vill säga arbetarnas löner ska vara så låga som möjligt samtidigt
som varorna ska säljas till högsta möjliga pris.
Det är helt naturligt att den enskilde kapitalisten resonerar så för att
inte gå under i konkurrensen. Men vad händer när alla kapitalister gör
likadant?
Jo, lönenivån pressas ner samtidigt som priserna på varor och tjänster
hålls uppe, vilket gör att folk inte längre har råd att konsumera i samma
utsträckning som tidigare. Minskar konsumtionen så förblir varorna osålda
och fabriker och företag läggs ner med massarbetslöshet som följd, vilket
vi bittert fått erfara i Sverige. Detta är en överproduktionskris, något
ständigt återkommande i den kapitalistiska ekonomin.
Istället för att få igång konsumtionen och ekonomin har borgerliga och
socialdemokratiska regeringar hävdat att pengarna är slut och att den
offentliga sektorn är för dyr och begränsar valfriheten. Privata alternativ
lanseras som lösningen på problemen med välfärdssystemet. Problem som är
skapade av medvetna politiska beslut ivrigt framhejade av den svenska
överklassen. Med privatiseringen av tidigare offentlig verksamhet överförs
pengar från det allmänna till privata vinstintressen. Idealiskt för de
redan rika - förödande för alla oss vars plånböcker är för tunna för
skolavgifter, tandläkarbesök och dyr kultur.
Att Sverige inte längre skulle ha råd att ta hand om de gamla, ge barnen
en trygg uppväxt, ungdomarna jobb och invånarna en sjukvård värd namnet är
ren lögn. Sverige är idag ett oerhört rikt land och rikedomarna växer för
varje dag som går. Pengarna finns, det visar inte minst de svenska
storföretagens ständiga rekordvinster. Tillgångar som numera till stor del
används till kortsiktig spekulation på börsen. En allt större del av
samhällets resurser satsas på att blåsa upp en gigantiskt
spekulationsbubbla, som förr eller senare kommer att spricka.
Det var länge sedan Sverige drabbades av krig eller naturkatastrofer, vi
har en av världens mest utvecklade produktionsapparater och en yrkeskunnig
arbetarklass. Möjligheterna att bygga ett rättvist samhälle är utmärkta.
Istället tillåts kapitalismen skapa två Sverige, ett rikt och ett fattigt.
Å ena sidan börsens män som lever på andras arbete, å andra sidan den
arbetande klassen som bär samhället på sina axlar.
Den orättvisa världsordningen
De stora orättvisorna inom Sverige, motsvaras av än större orättvisor
mellan de rika och fattiga länderna.
På 1990-talet såg vi för första gången på länge en värld utan någon riktig
motpol mot kapitalismen. Den förfalskade och korrupta öststatssocialismen
var inte vårt system, men det fungerade som en motkraft till USA:s och
andra imperialistiska staters dominans i världen.
Idag spänner det kapitalistiska systemet över i stort sett hela världen och
det har bundit ihop folk och länder i ett system av förtryckare och
förtryckta, utsugare och utsugna.
Genom FN-organet Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken, där
USA innehar ledarrollen, tvingas land efter land att "anpassa" sina
ekonomier. Det betyder nedskärningar i offentlig sekto, privatisering,
lägre skatter för de rika och ökade klassklyftor.
De fattiga länderna på jorden har bundits upp av gigantiska lån som de
aldrig kommer att kunna lösa ut. Västvärlden skickar visserligen olika
former av bistånd, oftast i utbyte mot politiska eftergifter eller motköp
från det egna landets kapitalister, men det motsvarar inte alls de summor
som de fattiga länderna betalar i räntor och avbetalningar.
I praktiken är det de redan fattiga länderna som tvingas ge "bistånd" till
de rika. Detta förvärras ytterligare genom att
världshandelsorganisationen WTO ständigt lägger förslag och driver på för
att ge de multinationella storföretagen utökade möjligheter att exploatera
de fattiga länderna på råvaror och arbetskraft.
Utplundring fortsätter genom en orättvis världshandel. Villkoren dikteras
av de imperialistiska länderna, dit även Sverige räknas. Man drar sig inte
för att bomba suveräna stater som i fallet Jugoslavien 1999, svälta barn
som i Irak eller vägra Kuba mediciner. När det gäller att diktera den
ekonomiska dagordningen skyr imperialismen inga medel.
Samtidigt som den rika världen har ett överskott på mat, svälter miljontals
människor i de fattiga länderna. Under kapitalismen räknar man inte liv,
utan pengar.
Liksom orättvisorna inom länderna är även orättvisorna mellan länderna en
följd av och förutsättning för det kapitalistiska systemets existens.
-Internationell solidaritet!
-Avskriv de fattiga ländernas skulder!<
-Bekämpa imperialismen, erkänn varje naations rätt till självbestämmande!
-Handel på jämlika villkor!
Den europeiska unionen
Europeiska Unionen, EU, är ett imperialistiskt projekt sjösatt av och för
Europas mäktigaste kapitalister. De vill genom EU ta upp kampen om
världsherraväldet med USA och Japan.
Sedan 1991 har Västeuropeiska unionen, WEU varit EU:s militära gren.
Utvecklingen nu talar dock för att WEU kommer upplösas och bli ett med EU.
Att EU skulle vara ett fredsprojekt är rent nonsens, syftet är att bygga
upp en stark militärmakt som kan garantera det europeiska kapitalisternas
profiter. Varhelst dessa hotas, kan militärkraft komma att sättas in.
EU innebär också ökad utsugning av de europeiska arbetarna. Den inre
marknadens fria rörlighet på arbete och kapital har som främsta syfte att
pressa arbetarnas löner och höja kapitalisternas vinster. Om dessa vinster
hotas, kan de flytta utomlands och om lönerna är för höga, kan de importera
billig arbetskraft.
EU:s ekonomiska politik är grundlagsfäst och vad det handlar om är ren och
skär högerpolitik. I praktiken innebär detta lönenedpressning och
inflationsbekämpning med hög arbetslöshet som följd. Att EU dessutom är en
djupt odemokratisk konstruktion är ingen slump. Obekväma beslut är lättare
att fatta om man inte störs av en folklig opinion. Mindre demokrati innebär
större makt för kapitalägarna.
Samtidigt utvecklas EU i snabb takt till att bli en fästning och polisstat.
De så kallade Schengen- och Europolkonventionerna innebär stärkta gränser
mot omvärlden och registrering av t.ex. etnisk tillhörighet, sexuell
läggning och politiska åsikter.
I och med Europeiska Monetära Unionen, EMU, försöker EU-etablissemanget gå
ytterligare ett steg mot Europas Förenta Stater. Med den gemensamma valutan
som ett EMU-medlemskap innebär kommer möjligheten att bedriva en
självständig ekonomisk politik att reduceras till noll. Ekonomin skall
istället bestämmas bakom lyckta dörrar, hos Europeiska Centralbanken.
Med ekonomiskt överlägsna resurser och efter en lögnaktig kampanj lyckades
kapitalisterna och det politiska etablissemanget med knapp majoritet driva
in Sverige i EU. I valet till EU-parlamentet våren 1999 visade svenska
folket sitt missnöje med EU-projektet, då majoriteten bojkottade valet.
Socialdemokratin och delar av vänstern talar om EU som möjligheten att
skapa ett rött Europa. Men vi som verkligen är beredda att slåss för ett
rött Europa vet att vägen dit inte går via kapitalets EU. Tvärtom, den
bästa tjänsten vi kan göra Europas och världens folk är att slåss för att
Sverige ska lämna EU.
Då överklassen och dess allierade är de som på arbetarklassens bekostnad
tjänar på EU är kravet på ett utträde ur unionen en klassfråga, och därmed
kan ett sådant endast vinnas via klasskamp i respektive medlemsländer.
-Nej till EMU!
-Ny folkomröstning om Sveriges medlemskkap i EU!
-Sverige ut ur EU!
Nato och den svenska alliansfriheten
Militäralliansen NATO skapades under det kalla krigets inledningsfas i
syfte att garantera USA-imperialismens och dess allierades intressen.
Skälet som angavs för bildandet var "hotet från Öst"; NATO skulle vara en
defensiv försvarsallians och som sådan möta ett eventuellt sovjetiskt
anfall mot Västeuropa.
Idag är Östblocket upplöst och USA står som segrare i det kalla kriget. En
logisk konsekvens vore därför att upplösa även NATO. De miljarder som
satsas på det militära varje år borde istället användas till nyttigheter
för invånarna i respektive land.
Men istället för att upplösas kom NATO att fortsätta användas som ett
verktyg för imperialismen. Om man tidigare åtminstone på pappret var en
defensiv sammanslutning, vittnar terrorbombningarna av Jugoslavien våren
och sommaren 1999 om motsatsen.
Detta kommer att fortsätta. NATO kommer hitta nya hot mot den rådande
världsordningen och alliansens befogenheter kommer därmed öka. Ju oftare
länder reser sig och hävdar rätten till självbestämmande över ekonomi och
naturtillgångar, desto oftare kommer vi att få se ett NATO berett på krig,
där internationell lagstiftning åsidosätts.
Men även mot en upprorisk befolkning i de egna medlemsländerna kommer NATO
att kunna sätta in väpnade styrkor. I västvärlden råder skyhög
arbetslöshet. Fattigdom och utslagning ökar för varje år. Mot denna
utveckling protesterar och demonstrerar allt fler i de respektive länderna.
Även här kan NATO komma till pass.
Särskilt skrämmande är denna utveckling med tanke på att Sverige, utan
offentlig debatt steg för steg närmas ett NATO-medlemskap. Detta är tydligt
genom Sveriges medlemskap i Partnerskap För Fred (PFP) och den NATO-ledda
övning som hölls på svenskt territorium 1997. Svenska makthavares stöd
under bombningarna av Jugoslavien talar också sitt klara språk.
Det står alldeles klart att NATO existerar för att militärt garantera
imperialismens och kapitalisternas intressen. Hot mot dessa intressen slås
ner i vilken form de än må uppenbara sig. NATO blir därmed en garant för
den orättvisa världsordningens bestående.
-Ja till svensk alliansfrihet!
-Nej till svensk NATO-anslutning!
-Sverige ut ur PFP!
Arbetslösheten
Under 1990-talet steg arbetslösheten till en nivå vi inte skådat i Sverige
sedan 1930-talet. Detta var ett led i det korståg kapitalisterna och deras
politiska underhuggare, med medvetna politiska beslut, bedriver för att
trycka tillbaka arbetarklassen.
Många av oss unga har små möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden och
få ett riktigt jobb. Samtidigt får de människor som har arbete slita allt
mer genom höjd pensionsålder, högre tempo, påtvingat övertidsarbete och
konjunkturanpassad arbetstid.
De senaste årens politiska utveckling har lett till en ren klappjakt inte
bara på de som har arbete utan även på de arbetslösa.
- Reglerna för arbetslöshetsersättning ändras stup i kvarten och blir så
väl hårdare som mer komplicerade. Detta syftar till att vänja unga vid en
konjunkturanpassad arbetsmarknad och få dem att acceptera en arbetsmarknad
på uteslutande kapitalisternas villkor. De ska vänjas vid otryggheten, en
lägre standard och ett evigt flaxande från jobb till jobb så fort
kapitalisterna har behov av dem.
- Arbetsrätten attackeras idag. Anställlningstrygghet och bra arbetsmiljö är
något som ungdomar skall vänjas av med. Genom tillfälliga anställningar och
bemanningsföretag kringgås arbetsrätten. Detta gör att en stor del
ungdomar arbetar under rena 1800-talsförhållanden, ingen bestämd arbetstid,
ingen garanterad semester och ingen trygghet.
- Arbetslösa ungdomar tvingas ut i olikka former av praktikarbete - ibland
till och med under existensminimum. Företagarna gnuggar naturligtvis
händerna. De behöver nämligen inte betala ungdomarna en enda krona, stat
och kommun står för ersättningen. Varför anställa någon till en riktig lön,
när man kan få gratis arbetskraft?
Dessutom diskuteras förslag om att tvinga arbetslösa att bli pigor och
drängar, ett förslag som skulle föra oss årtionden tillbaka i tiden och
inte vara annat än ett sätt att ge överklassen tjänstefolk på
skattebetalarnas bekostnad.
Politikerna talar också om att förenklade regler och skattelättnader för
småföretagen skulle minska arbetslösheten. Men småföretagen utgör en liten
del av det totala näringslivet och har dessutom låg tillväxtpotential - det
är inte där jobben finns. Vad det handlar om är att ändrade regler för
småföretagen på sikt kommer att sprida sig även till de större företagen.
Det är arbetsrätten som hotas till förmån för kapitalisterna.
Det skulle inte kosta mer att anställa folk i den offentliga sektorn än att
ha dem arbetslösa. Ändå ser riksdagens majoritet detta som en omöjlig väg.
Anledningen är enkel - de vill inte sänka arbetslösheten, den skapades för
att hålla nere lönerna.
Arbetslösheten pressar också de som får jobb att acceptera i stort sett
vilka förhållanden som helst. Stressen och utbrändheten ökar bland de som
arbetar och har på några år utvecklats till en folksjukdom.
Ett riktigt arbete med en riktig lön och trygghet anser vi kommunister vara
en mänsklig rättighet, liksom vi anser att det är ett enormt ekonomiskt
slöseri att låta människor gå arbetslösa.
-Arbete åt alla!
-Stoppa övertidsarbetet!
-Bygg ut den offentliga sektorn!
-Dela på jobben - sex timmars arbetsdagg med bibehållen lön!
-Ge ungdomarna en chans - sänk pensionssåldern!
-Lika lön för lika arbete - nej till unngdomslöner!
-Försvara arbetsrätten - ja till fasta jobb
Kvinnans figörelse
I dagens samhällssystem, kapitalismen, är mannen norm och kvinnan undantag.
Kvinnans underordning återspeglas överallt. Kvinnor står för 75 procent av
världens arbetstimmar, men får endast 10 procent av inkomsterna och
besitter endast 1 procent av världens egendomar.
Orättvisorna har funnits under tidigare samhällssystem men under
kapitalismen har förtrycket antagit nya former. Detta visas bland annat
genom att yrken delas upp i så kallade mans- och kvinnoyrken där kvinnans i
allmänhet har lägre status och lön. Kvinnorna utgör en arbetskraftsreserv
på arbetsmarknaden.
Arbetarkvinnorna drabbas särskilt hårt av högerpolitiken. De är hänvisade
till sämre betalda jobb och deltidsarbeten och eftersom kvinnor i högre
utsträckning arbetar inom den offentliga sektorn, slår nedmonteringen av
det offentliga mycket hårdare mot dem.
Raserandet av den offentliga sektorn innebär att jämställdheten flyttas
decennier tillbaka i tiden och kvinnorna tillbaka till spisen. Grunden för
jämställdhet mellan könen är rätten till arbete och rätten till en inkomst
att leva på. Vägen till kvinnans frigörelse går genom ekonomiskt oberoende.
Samhället lägger huvudansvaret för barnet på kvinnan. Att mannen är lika
delaktig är inte alls självklart. Detta innebär att kvinnan blir
diskriminerad när hon söker jobb, eftersom arbetsgivaren inte gärna
anställer någon som med jämna mellanrum kommer att vara mammaledig.
Föräldrapenningens utformning gör att de flesta familjer förlorar minst
pengar på att låta kvinnan vara hemma med barnen.
För många kvinnor utgör hemmet den farligaste platsen att vistas på. Där
riskerar kvinnor att bli slagna, våldtagna och mördade. Varje månad mördas
en kvinna och tusentals misshandlas.
Både kvinnor och män påverkas negativt av ouppnåeliga ideal. En av de
grupper som mår sämst idag är unga tjejer. Ätstörningar, ångest,
depressioner, dåligt självförtroende och självmord blir allt vanligare.
Trots detta satsas det mycket lite resurser på tjejers hälsa. En av
anledningarna till den ökande ohälsan är skönhetsidealen och
kroppsfixeringen. Mode- och skönhetsindustrins ideologiska budskap är att
du inte duger som du är. Kvinnligt är att vara snygg och onaturligt smal.
Av tradition får tjejer tidigt lära sig att vara snälla, tysta och passiva
vilket gör att många tjejer hamnar utanför, till exempel i skolan,
samhället och politiken. Porren är ett av de tydligaste exemplen på
kvinnoförtrycket och samtidigt ett mycket kraftfullt verktyg för att
upprätthålla underordningen. Kvinnor utbjuds som varor: de kan köpas,
användas och kastas.
Företagen inom mode-, skönhets- och porrindustrin tjänar stora pengar och
spelar på samma gång rollen som samhällsbevarare. Orättvisorna mellan könen
försvårar nämligen en gemensam kamp mot det system som bygger på just
orättvisor.
Jämställdhet mellan könen är inget som kan skjutas på framtiden, utan
kampen måste föras i varje stund och i varje fråga. Kampen för jämställdhet
måste vara en del av klasskampen. Endast genom att män och kvinnor
tillsammans tar kamp mot kapitalismen kan kvinnan- och hela mänskligheten -
nå frigörelse.
Under socialismen är det dock lika viktigt som idag att kämpa för
jämställdhet. Ett förtryck som varat under årtusenden kan inte försvinna
över en natt.
-Lika lön för lika arbete!
-Stoppa porren!
-Bryt arbetsdelningen efter kön!
Rätten till egen bostad
Efter avslutad skolgång vill de flesta ungdomar flytta hemifrån, skaffa sig
en bostad och bestämma över sitt eget liv. För många är det idag helt
omöjligt. Trots att behoven är enorma råder det brist på bra och billiga
bostäder. Bostadsbrist är dock inte det enda hindret för självständighet.
Regeringsrätten har slagit fast att ungdomar under 20 år inte har rätt till
socialbidrag för att kunna flytta hemifrån. Det innebär att ungdomar utan
rätt till a-kassa (vilket man bara kan få om man arbetat och varit med i
facket eller a-kassesystemet ett antal månader), vackert får stanna hemma.
Myndiga personer görs beroende av sina föräldrar.
Bostadssegregationen ökar oroväckande framförallt i storstäderna.
Allmännyttan (kommunala bostadsbolag) som tidigare genom den så kallade
bruksvärdesprincipen varit vägledande vad gäller såväl hyresnivåer som
standard har börjat säljas ut, trots att flera av dem gör enorma vinster.
De nya marknadsanpassade hyrorna driver också upp priserna på attraktiva
lägenheter vilket gör att ungdomar och vanligt folk inte har råd att bo i
dem. Detta medför att de som saknar möjligheten att köpa sig någon av de
allt vanligare och allt dyrare bostadsrätterna förpassas till städernas
ytterområden, vilket ökar segregeringen.
- Satsa på byggandet av bra och billiga bostäder åt ungdomen!
- Riv upp regeringsrättens dom - ungdommar har rätt till oberoende!
- Nej till marknadsanpassade hyror!
- Stoppa utförsäljningen av allmännyttaan!
Skolan
Den svenska skolan har under 1990-talet utsatts för kraftiga nedskärningar.
Genom skolpengssystemet och kommunaliseringen är det främst skolor i
fattiga kommuner och stadsdelar som drabbats.
Resultatet har blivit större klasser, minskad stödundervisning, gamla och
trasiga böcker, hälsofarliga miljöer och ökade arbetsbördor för lärarna.
Allt fler skolor tar också betalt för både skolmat och material som används
i undervisningen, vilket är ett brott mot lagen där det står att skolan ska
vara kostnadsfri.
Som alternativ till de nedskärningsdrabbade kommunala skolorna växer det
fram privatskolor, så kallade friskolor, med statligt och kommunalt stöd, i
vilka de rika kan sätta sina barn utan att drabbas av nedskärningarna.
Genom att ha både kommunala och privata utbildningsalternativ, segregeras
ungdomen efter klasstillhörighet.
Nedskärningarna inom skolan är liksom de framväxande privatskolorna en del
av högervridningen av det svenska samhället. Privatiseringen för också med
sig att vinstintresset förs in i skolan, vilket gör att utbildning bedrivs
när det är lönsamt. Den höga arbetslösheten gör att en stor del av den
framväxande generationen inte kommer att "behövas" på arbetsmarknaden.
Framtida arbetslösa behöver inte utbildas.
Privatskolorna behöver enligt skollagen inte ta emot elever som medför
"betydande organisatoriska och ekonomiska svårigheter", de får ha egna
intagningsregler och får högre bidrag än de kommunala skolorna.
Privatskolorna ges möjligheten att lyfta ut elever från över- och
medelklassen från de kommunala skolorna som får behålla elever från
arbetar- och underklassen som inte är ekonomiskt lönsamma för de privata
utbildningsföretagen.
Medan överklassens barn får en bra utbildning förvandlas skolan för en
växande del av arbetarklassens barn allt mer till en förvaringsplats.
Som en följd av skolans minskade resurser till läromedel, har
kapitalisterna fått en möjlighet att ohämmat föra in sina idéer i skolans
värld. Böcker, som finansieras av företag, sprids numera till skolorna helt
gratis.
Borgarna garanterar därmed sitt inflytande över den kommande generationens
kunskaper och uppfattningar. Socialism, kommunism och allt vad
vänstertankar heter smutskastas eller förvrängs, medan kapitalismen upphöjs
till det enda möjliga samhällssystemet.
-Nej till nedskärningar - låt skolan få de resurser den behöver!
-Skolan skall vara gratis - nej till allla former av extra avgifter!
-Nej till reklamfinansierade läroböckerr - kamp mot den borgerliga
åsiktsmatningen!
-Statlig och likvärdig skola för alla!
Norrland, glesbygd och avbefolkning
I norra Sverige finns stora naturtillgångar av malm, skog och vattenkraft.
För att dessa rikedomar ska komma de som bor i norra Sverige till del krävs
stora åtgärder. Det behövs satsningar på förädling och utveckling av
naturtillgångarna, vilket skulle ge många nya jobb.
De privata företagen nöjer sig dock med att Norrland är en råvaruproducent.
De flyttar hellre produktionen till andra delar av Sverige eller till andra
länder där produktionen är billigare. Lösningen är att förstatliga de stora
råvarutillgångarna.
Idag flyttar många från glesbygden till storstäderna. För att hindra detta
behövs framför allt fler arbetstillfällen och en god samhällsservice.
Ansvaret för detta ligger framförallt på stat och kommun.
Resekostnaderna är mångdubbelt större i glesbygd. Därför behövs en kraftigt
förbättrad kollektivtrafik, men också en sänkning av bensinpriset i
Norrland och övrig glesbygd. De kollektiva lösningarna och bilåkandet måste
få komplettera varandra.
Att ta körkort är för dyrt. Samtidigt är körkortet i det närmaste en
nödvändighet för att kunna leva i glesbygden. Därför borde
körkortsutbildning ingå i skolundervisningen som ett kärnämne för alla
landets gymnasieelever.
-Förstatliga Norrlands naturtillgångar och satsa på utveckling och förädling!
-Full samhällsservice även i glesbygd!<
-Satsa på kollektivtrafik och inför diffferentierade bensinpriser!
-Körkortsutbildning i skolan!
Droger
Nedskärningspolitik och därmed större klassklyftor, har lett till ökad
användning av narkotika. Samtidigt har missbruket krupit längre ner i
åldrarna. Handeln med droger är en av de mest lönsamma i världen och inom
EU finns starka krafter som vill legalisera narkotika.
Det är en livsfarlig utveckling. Legalisering och ökat utbud leder till än
fler missbrukare. Narkotikakapitalet och kapitalismen som samhällssystem
tjänar på en sådan utveckling, medan vi i arbetarklassen förlorar. En
drogad underklass protesterar inte mot sociala orättvisor och gör inte
motstånd.
Brutal högerpolitik leder till ökat drogmissbruk. Och ökat drogmissbruk
hindrar kampen för att förändra samhället.
-Nej till droger!
-Kamp mot drogliberalismen!
Fascism och rasism
I den råa högerpolitikens spår följer en växande främlingsfientlighet. Den
ekonomiska krisen och massarbetslösheten skapar utrymme för "enkla
lösningar".
Invandrarna ges skulden för arbetslöshet och sämre levnadsstandard. Sant är
att många invandrare tvingas leva på bidrag, eftersom möjligheterna att slå
sig in på en havererad svensk arbetsmarknad är små. Men vilka bär ansvaret,
invandrarna själva eller politikerna?
Krisen i Sverige beror inte på invandrarna. Arbetslösheten är medvetet
skapad och den hade funnits vare sig Sverige tog emot invandrare eller
inte. Det enda som kan garantera människors rätt till arbete och trygghet
är kamp, en kamp i vilken vi ska räcka våra utländska systrar och bröder
handen.
Rasismen splittrar det arbetande folket. För att vi inte ska rikta blicken
mot våra verkliga fiender - kapitalisterna och deras parlamentariska
marionetter - vill överheten att vi ska slåss inbördes - svensk mot
invandrare. Den bluffen går inte vi kommunister på.
En annan utsatt grupp är de homo- och bisexuella som drabbas av
diskriminering och trakasserier på grund av sin sexuella läggning. Homo-
och bisexualitet får lika lite som etnisk tillhörighet avgöra
människovärdet.
Vid Nürnbergrättegångarna 1946, efter andra världskriget, stämplades
nazismen som kriminell. 1965 antogs en FN-konvention som kräver att
undertecknande stater skall förbjuda rasdiskriminerande grupper samt
spridandet av sådan propaganda. Sverige skrev under konventionen - men
följer den inte. Tvärtom har den svenska överheten aldrig gjort upp med sin
historia och stödet till Nazityskland.
Trots att de nazistiska organisationerna gång på gång, vid möten, konserter
och demonstrationer gör sig skyldiga till hets mot folkgrupp och begår
våldsövergrepp, misshandlar, mördar och anlägger mordbränder agerar
myndigheterna tafatt.
Som kommunister är vi svurna fiender till alla former av rasism och
fascism. Extremhögern måste bekämpas, men vi måste framförallt attackera
det som gör att rasism och fascism överhuvudtaget finns:
nedskärningspolitiken och i dess förlängning - kapitalismen.
Kampen mot rasism och fascism kan inte skjutas på framtiden.
-Förbjud rasistiska organisationer och spridandet av rasistisk propaganda!
-Sverige ska vara en fristad för männisskor på flykt undan
fascistisk förtryck, krig och etnisk förföljelse!
-För allas lika värde!
-Försvara asylrätten!
Människan och miljön
Miljöfrågan kan lika lite som någon annan fråga ses som frikopplad från
samhället i övrigt.
Om en ekologiskt hållbar utveckling ska nås krävs ett förändrat samhälle.
Resursanvändningen, produktionen, transporterna, konsumtionen och
avfallshanteringen måste ställas om.
Så länge företagens girighet tillåts stå i första rummet kommer dock
miljöhänsyn att få stå tillbaka, till exempel behåller företagen hellre den
tickande bomb som vi har i kärnkraften istället för att utveckla och
förbättra de miljövänliga alternativ som finns. Likaså tillåts onödiga
djurförsök och vidriga förhållanden inom köttindustrin.
Dagens lilla miljöanpassning beror till största delen på miljörörelsens
påtryckningar och på den ökande miljömedvetenheten hos folket.
Miljövänliga produkter har blivit ett sätt att vinna marknadsandelar i
väst, samtidigt som samma företag genom att åberopa frihandel motsätter sig
alla former av regler eller internationella avtal som handlar om krav på en
bättre miljö.
Så länge miljövänliga produkter är dyrare än andra, kan inte ansvaret
läggas på den enskilde konsumenten. Det är företagen som bestämmer över
produktionen och det är därför på företagen som kraven ska ställas - såväl
ekonomiskt som moraliskt.
För att blidka opinionen i väst ökar antalet miljövänliga produkter på
marknaderna här samtidigt som alltmer av den miljövidriga produktionen
förläggs till de fattiga länder. Länder som på grund av sin utsatta
situation också är stora mottagare av miljöfarligt avfall från väst.
Idag offras vår miljö mot bättre vetande på grund av den hänsynslösa jakt
på ökade vinster som kännetecknar kapitalismen.
Om naturresurserna och produktionen istället ägdes gemensamt så skulle det
kollektiva kunna ställas före egenintresset, solidaritet före exploatering
och ekologi före rovdrift. Om det saknas vetande om hur en verksamhet
påverkar miljön bör man avstå ifrån den. Man bör till exempel vara
försiktig i produktionen av genmanipulerade växter och djur, när man inte
vet de långsiktiga konsekvenserna.
Det är människornas och därmed naturens behov som måste tillfredsställas
- inte kapitalisternas.
-Ökad satsning på alternativa energikällor - nej till
kärnkraft och ökad användning av fossila bränslen!
-Bygg ut och slopa avgifterna på kollekktivtrafiken istället för att satsa
på privatbilismen!
-Företagen ska själva betala samtliga kkostnader för den miljöpåverkan
deras verksamhet orsakar!
Socialismen
Som alternativ till kapitalismen ställer vi kommunister ett rättvisare
samhälle. Ett samhälle som kan ge oss ungdomar en trygg framtid -
socialismen.
Den korrupta och förfalskade socialismens fall i öst innebär inte på något
sätt att idén om ett jämlikt samhälle är död! Däremot visade
öststatssocialismen att det går att besegra kapitalismen. De försök att
bygga socialismen som gjorts och görs, ingår i en lång process, under
vilken kapitalismen så småningom kommer att få ge vika. Dessutom kan - och
måste - vi av varje misstag och varje framsteg dra viktiga lärdomar inför
framtiden, när vi en dag ska bygga socialismen.
Socialismen innebär, kort sagt, att vi vänder upp och ner på det rådande
systemet - en total samhällsomvandling, såväl ekonomiskt som politiskt och
socialt. Vi ersätter den kapitalistiska marknadsekonomin med en planerad
ekonomi. Produktionen av varor och tjänster skall ske för att
tillfredsställa människornas gemensamma behov i samklang med naturen.
För att detta skall vara möjligt krävs att vi konfiskerar kapitalisternas
företag och rikedomar och överför dem i samhällets, det vill säga
folkmajoritetens ägo. Vi tar tillbaka de rikedomar, som vi och tidigare
generationer arbetare skapat.
Under socialismen sker en betydande utvidgning av demokratin. Istället för
kapitalets diktatur över folket, införs folkmajoritetens diktatur över
kapitalistklassen. Vi bygger ett samhälle som förbjuder kapitalägare att
leva på andras arbete och som inte erkänner någon annan makt än
folkmajoritetens. Detta kallar vi kommunister proletariatets diktatur och
det är den högsta formen av demokrati. Med termerna kapitalets och
proletariatets diktatur vill vi markera klassinnehållet hos de båda
staterna. Hur demokratisk en stat än er så måste det förbli ett organ för
antingen kapitalisternas eller arbetarklassens makt.
För att kunna genomföra socialismen måste vi låta tekniken och vetenskapen
tjäna mänskligheten. Nya maskiner och teknisk utveckling skall användas för
att förkorta arbetstiden. Utan en arbetstidsförkortning finns ingen
möjlighet för folket att delta i den dagliga förvaltningen av samhället.
Vidare måste det arbetande folket ha direkt kontroll över de
förtroendevalda på alla nivåer, såväl i bostadsområden och på fabriker som
i nationella institutioner. Dessa ska väljas i direkta val och omedelbart
kunna avsättas om de missköter sig eller missbrukar det förtroende de fått.
Alla folkets valda företrädare ska leva i samma verklighet som folket i
övrigt vad gäller löner, bostäder och vård. Inga privilegier till de
förtroendevalda!
Också på det kulturella planet måste många barriärer rivas ner. Socialismen
är en förutsättning för att kapitalismens konstlade motsättningar mellan
äldre och yngre, kvinnor och män, svenskar och invandrare, stad och land,
lågutbildade och högutbildade ska försvinna.
Den socialistiska revolutionen
För att bygga det socialistiska samhället krävs kamp mot kapitalismen, dess
lagar, regler och kultur. Vi ska ju vända upp och ner på alltihop! Den
tidiga socialdemokratin hävdade att man kan uppnå socialismen genom
reformer inom den kapitalistiska staten.
Hur har det gått? Trots att socialdemokraterna suttit i regeringsställning
under halva 1900-talet, ser vi inte många spår av socialism i det svenska
samhället.
Den borgerliga statsapparaten är uppbyggd för att bevara det rådande
systemet. Ett kapitalistiskt land, med aldrig så många parlamentariska val,
kan inte vara en verklig demokrati. De avgörande besluten fattas inte i de
folkvalda församlingarna utan i storföretag och banker, där vanligt folk
saknar inflytande. Kapitalets ekonomiska och politiska makt rår ingen
rösträtt på. Den borgerliga demokratin gör halt vid privategendomen.
Idag
kan folket vart fjärde år välja representanter som skall förvalta
kapitalismen, detta kallar man demokrati. Detta menar vi är en
skendemokrati. Genom en socialistisk revolution utvidgas demokratin till
att även gälla på ekonomins område. För oss är den utomparlamentariska
kampen årets alla dagar demokratins hjärta och vägen till socialismen.
Det vore naivt att tro att man kan bygga ett socialistiskt samhälle
innanför det kapitalistiska systemets ramar. Överklassen respekterar bara
valresultaten så länge de håller sig inom privatägandets gränser. Det
kapitalistiska klassamhället vilar både på ett förfinat våld som när
arbetare slits ut i förtid, när människor kastas ut från arbetsplatser och
bryts ner av utanförskap samt öppet militärt våld. Historien visar att
överklassen är beredd att med alla tillgängliga medel försvara sin position.
Historiskt sett har därför alla samhällen växt fram under våldsamma
förhållanden. Anledningen till detta är mycket enkel. Den gamla härskande
klassen står inte frivilligt och ser på när dess privilegier och ledande
ställning i samhället tas ifrån den. Så var fallet när kapitalismen växte
fram för några hundra år sedan, och så kommer också vara fallet när det
arbetande folket ska ta makten från sina förtryckare - kapitalisterna.
Vidare kommer inte den klass, som förlorat sina privilegier, att ge sig
efter krossandet av den kapitalistiska staten. Den kommer naturligtvis att
kämpa för att återta sin ledande ställning.
Försvaret av den socialistiska revolutionen kommer alltid att stå i direkt
proportion till överklassens kamp för att återerövra sina privilegier.
Därför fortsätter klasskampen även efter den socialistiska statens
upprättande, då vi måste föra en kamp mot alla de rester som finns kvar
från det gamla samhällssystemet.
Vårt slutmål- kommunismen
Vi kommunister nöjer oss emellertid inte med socialismen! Den socialistiska
revolutionen innebär bara ett första steg - en övergångsperiod - mot
klassamhällets avskaffande. Vårt slutmål är det kommunistiska, klasslösa
samhället.
Under socialismen sker en process, i vilken staten med tiden blir onödig
och avvecklas gradvis. Då alla rester från klassamhället övervunnits, såväl
i de ekonomiska som de politiska och sociala, inträder det klasslösa
samhället kommunismen. Först då har klassernas diktatur över varandra
försvunnit och ett verkligt rättvist och jämlikt samhälle får råda!
Den socialistiska revolutionen och kampen för det klasslösa samhället är
inget som kan genomföras uteslutande av oss i RKU! Tvärtom kräver denna
kamp folkmajoritetens aktiva deltagande.
Inga varaktiga förändringar i positiv mening för mänskligheten har uppnåtts
utan att människor organiserar sig och tillsammans kämpat för gemensamma
mål. Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk.
Organisera dig!
Vi är revolutionärer därför att vi inte tror på förändring den
parlamentariska vägen, det är inte hos Sveriges riksdag som den verkliga
makten ligger.
Vi är kommunister därför att vi tror på ett rättvist, jämlikt och
demokratiskt samhälle, där alla gemensamt bestämmer över rikedomarna och
vad vi ska göra med dem.
Vi har inga små ambitioner med vår politik. Vi är ett ungdomsförbund som i
både ord och handling kämpar för kapitalismens avskaffande och upprättandet
av ett rättvisare samhälle - socialismen.
Vi kommunister tror på människan och framtiden. Men ensam är svag och kan
inget förändra, endast tillsammans är vi starka. Därför hänger det på dig
och dina kamrater om vi ska lyckas med att bygga en bättre framtid.
Kom med i RKU!
Toppen av sidan.
RKU, Box 31 187, 400 32 Göteborg
e-mail: rku@rku.nu
|