På fackspråk kallas missfall för spontan abort. Missfall är mycket vanligt och vanligare desto äldre kvinnan är. De flesta kvinnor drabbas någon gång. Många graviditeter avbryts dessutom redan innan de konstaterats. Kvinnan kanske inte ens märker missfallet utan tror att det är mensen som kommer några dagar senare än väntat eller att den bara är ovanligt riklig.
Uppskattningsvis så stöts ungefär hälften av alla befruktade ägg ut ur livmodern men det finns ett stort mörkertal. Det är självklart svårt att ange några exakta siffror. Ett annat mått är att 10-20 procent av alla konstaterade graviditeter slutar med missfall. Ett tidigt missfall behöver inte betyda någon ökad risk vid nästa graviditet.
De flesta tidiga missfall är en engångsföreteelse och majoriteten av kvinnorna kan senare föda barn. Det är det vanligaste. Man skiljer mellan tidiga och sena missfall. Gränsen är inte knivskarp men brukar anges vid den 13:e graviditetsveckan.
Vad är ett missfall?
Ett missfall är en graviditet som avbryts innan fostret är stort nog att klara sig utanför moderns kropp. Det är naturens eget sätt att skilja ut embryon som har anatomiska fel eller kromosomrubbningar. Livmodern gör allt för att stöta ut det som aldrig skulle kunna bli ett barn. Livmodertappen öppnar sig och kvinnan får ibland värkar.
Förutom fostret stöts moderkakan och livmoderslemhinnan ut. Ibland finns det inget foster utan det är bara en moderkaka som utvecklats.
Lagen har en mer precis definition av missfall: när foster föds döda före utgången av graviditetsvecka 28 om foster som föds döda är mindre än 35 cm, oavsett ålder. Att fostrets längd anges beror på att de foster som legat döda i livmodern en tid men inte stötts ut förrän efter vecka 28 också räknas som missfall. Det hänger ihop med hur fostret ska tas om hand. Efter vecka 28 betraktas fostret som ett barn och ska enligt lag begravas på vanligt sätt. |
