Schnauzer historik
Mellanschnauzern anses vara den ursprungliga schnauzern, och från den har riesen och dvärg senare utvecklats. Schnauzer eller - som den förr kallades - strävhårig pinscher gick också ofta under benämningen råtthund eller rattler. De levde på stallen för i tiden, och deras uppgift var att hålla undan råttor och andra skadedjur. Som belöning fick de mat och husrum. Schnauzern har också kallats torvspets eftersom man har hittat fynd i torvmossar på medeltiden. Scnuzern är en mycket gammal ras och ursprungslandet är Tyskland.
schnauzren är känd för ett mycket stabilt temperament. Typiskt är det energiska temperamentet parat med lugn, godmodighet och lekfull tillgivenhet. Den är mycker barnkär och omutligt vaksam utan att vara skällig. Den är klok, läraktig, orädd, uthållig och motståndskraftig mot sjukdomar samt väder och vind. en riktig "allrounder". De värderar sina familjemedlemmar högt. den kan vara reserverad mot främlingar och har en ganska stor vaktinstinkt.
Om man ser till ursprungshunden så finns vaktinstinkten kvar även
om den har tonats ner. Inte heller behöver man lära den att fånga
råttor, det kan den. Just råttfångarkonsten ger schnauzern
ett beteende som många andra hundar saknar, den fångar sina
byten med tassarna. Det är en framåt och i vissa fall rätt
egensinnig ras och fodrar därför en konsekvent fostran (likt många
andra raser). Genom sina egenskaper ställer dessa hundar rätt
stora krav på den som har fått förmånen att bli en
schnauzerägare. Den som håller ut belönas med att få
en fin kompis, som lyder minsta vink (åtminstone ibland).
Skägget är något speciellt för schnauzen, ett skägg
som det fastnar barr, brödbitar, popcorn mm i. Men vad vore en schnauzer
utan skägg!! Ingenting är heller så övergivet som en
ensam schnauzer - dom följer gärna med till jobbet, bara dom slipper
ensamheten. Måste den vara ensam några timmar - gör gärna
ordning en plats vid ett fönster där den kan sitta och titta ut
den gillar att hålla reda på sin omgivning.
Den för ägaren ganska krävande uppväxttiden med en livlig
och energisk valp, gör att satsningen på samspelet och resultatet
myntat uttrycket:
En gång schnauzer - alltid schnauzer
Schnauzern ställer höga krav på sin ägare det är en mycket envis och självständig hund många gånger, som tycker att den kan klara sig helt på egen hand. Det är lätt att fastna för den och många som har haft rasen förut skaffar den igen, med en schnauzer blir dagrna aldrig tråkiga de har mycket bus och hyss för sig, men de är inte överaktiva, väldigt livliga eller arbetskrävande.
Det är i stället
en hund som hänger med på allt man kan tänkas hitta på
(och klarar av det), som lika gärna går en mil som runt kvarteret.
Så länge den får vara med är den otroligt anpassningsbar,
och det är en härlig hund att hålla på med bruks,
lydnad och agility med, om än det ibland kan vara svårt att få
dem att förstå nyttan med det hela. Det är en ras som passar
de flesta människor som inte vill ha en hund som alltid säger
"Javisst!", utan som ibland måste övertygas.
Väl övertygade kan de gå i döden för en!
I USA används dom som terapihundar inom sjuk och långvård,
sk "sociale therapy dogs", polishundar och cancerhundar.I Sverige
hittar vi "mellisar" som bevaknings hundar inom armen, älghund,
eftersök, elitlydnads-champion, duktiga agilityhundar, räddningshund,
motionskompis, draghund, klövjehund och mycket älskade familjehundar.
Här ser man tydligt vad schnauzern används till förr! Stackars
sorken
Schnauzern kuperades för att skyddda de mot råttbett.