Kapitel VII: Varufetischismen
Den politiska ekonomin, som ansåg den borgerliga varuproduktionen vara det slutgiltiga resultatet, giltigt för all tid, av ett rationellt och naturligt system av ekonomisk ordning, hade reducerat alla ekonomiska begrepp till värdet och alla ekonomiska lagar till värdelagen. Den hade definierat varornas bytesvärde som framträdde i köpet och försäljningen av arbetsprodukterna som en given "kvantitet värde", oberoende av de åtskilliga varornas särskilda nytta eller "bruksvärde" och endast beroende av den arbetstid som utlagts på produktionen av dem. Trots en ofta motsägelsefull yttre framträdelseform [apperarance] så höll den fast vid den grundläggande sanningen i denna definition.
Den borgerliga ekonomin gick emellertid inte bortom detta formella begrepp. Till och med de bästa och mest konsekventa bland dess exponenter som var fullt på det klara med dess objektiva ekonomiska innehåll och som inte felaktigt hade förstått "värde" som en godtycklig term (som ytliga tänkare hade gjort redan då), hade tagit det förhållande för ett uppenbart faktum som inte krävde något vidare undersökning, att en relativ kvantitet arbete representeras i dess arbetsprodukter, och sålunda arbete i värde.
En ytterligare generalisering av de kategorier som av de borgerliga ekonomerna hade ansetts vara deras vetenskaps ultimata generalisering blev möjlig först när den borgerliga ekonomiska vetenskapens snäva horisont passerades av ett nytt vetenskapligt framsteg som baserades på den revolutionära proletära klassens förändrade perspektiv. Enligt Marx var den mest generella kategorin i ekonomins värld inte längre "värde" eller "värdets kvantitet" utan arbetsproduktens värdeform eller varuformen själv.
Även denna det borgerliga produktionssättets fundamentala form är en "generell form" endast från en blott "ekonomisk" vetenskaps ståndpunkt (och den representerar verkligen en extrem gräns för de generaliseringar som är möjliga från den begränsade ståndpunkten). Det är samtidigt, från den marxska Kritiken av den politiska ekonomins mer avancerade utgångspunkt, däremot ett specifikt kännemärke genom vilket det borgerliga produktionssättet urskiljer sig från andra historiska former som en särskild form av samhällelig produktion. Övergången från ett koncept till ett annat, som finns antytt i hela Marx' ekonomiska arbete, finns explicit i den sista paragrafen av det första kapitlet i den första volymen av Kapitalet, som är så viktigt för den ståndpunkt som Marx intar mot all borgerlig ekonomi, som bär den tämligen mystiska titeln Varans fetischkaraktär och dess hemlighet.(1)
Varans "fetischkaraktär", reducerad till sin enklaste form, består i det faktum att människans hantverk antar en särskild kvalitet som på ett fundamentalt sätt påverkar det faktiska beteendet hos de inblandade personerna. Den utövar inte denna utomordentliga makt (som de tidigare ekonomerna trodde) genom en naturlag, ändå är den begåvad med sådan makt under de särskilda samhälleliga förhållandena som är förhärskande under samhällets nuvarnade epok. Varifrån uppkommer denna mystiska karaktär av ett externt ting som av de politiska ekonomerna beskrivs som deras "värde" och som klamrar sig fast vid arbetsprodukterna så snart som de inte längre produceras för omedelbart bruk utan för försäljning som "varor"? En varas värde uppstår varken från dess fysiska kvalitet eller från dess specifika nytta, inte ens från den specifika kvalitet som tillhör det arbete som är involverat i produktionen. De värdeförhållanden som framträder i utbytet av arbetsprodukter som "varor" är i grund och botten inte förhållanden mellan ting, utan blott ett imaginärt uttryck för ett underliggande samhälleligt förhållande mellan människor som samarbetar i sin produktion. Det borgerliga samhället är just den form för människans sociala liv i vilken de mest grundläggande förhållandena som etablerats mellan människor i den samhälleliga produktionen av deras liv som blir känt för dem efter själva händelsen och till och med då endast i motsatt form av förhållanden mellan ting. Genom att i sin medvetna handling vara beroende av sådana imaginära begrepp är medlemmarna av det moderna "civiliserade" samhället verkligen kontrollerade, likt vilden av sin fetisch, av deras händers arbete. Varor och i än mer iögonfallande form den särskilda typ av vara som tjänar som allmänt medium för utbyte, det vill säga penningen, och alla de ytterligare formerna för den kapitalistiska varuproduktionen avleds från de grundläggande formerna, så som kapital, lönarbete, etc, är exempel på den fetischform som antas av de samhälleliga produktionsförhållandena i den nuvarande epoken. Vad Marx här benämner Varuvärldens fetischism är endast ett vetenskapligt uttryck för samma sak som han tidigare, i sin Hegel-Feuerbach-period, hade beskrivit som "människans självalienation"(2) och som också hade utgjord det verkliga fundamentet för denna särskilda katastrof som sker för den hegelska "idén" vid ett bestämt stadium av sin spekulativa utveckling.(3)
Marx hade emellertid så tidigt som här betonat de verkliga ekonomiska och samhälleliga faktum som låg bakom den hegelska filosofiska termen. Långt mer klart än Feuerbach och de andra filosoferande hegelianerna hade han insett att de olika former i vilka det filosofiska begreppet för in i dagens samhälle - som "egendom, kapital, pengar, lönarbete, etc", inte på något sätt innebär ett slags självskapat "idealistiskt påhitt av vår fantasi". Tvärtom, alla dessa "alienerade" former existerar faktiskt i dagens samhälle som "mycket praktiska, mycket materiella ting"(4). Till exempel det faktum att ett av de värsta exemplen på denna "självalienering" i dagens borgerliga samhälle, som framträder som kontrasten mellan de som har [the haves] och de som icke har [the have-nots], inte på något sätt är resultatet av en blott begreppslig eller andlig process. "Att inte ha är den mest desperata andligheten, en fullständig negation av människans verklighet, ett väldigt positivt havande, att ha hunger, kyla, sjukdom, brott, förnedring, imbecillitet, alla former av omänsklighet och abnormitet".(5) Och i bjärt kontrast till Hegels "idealistiska" dialektik som hade strävat efter att tillintetgöra människans existerande självalienation i samhället blott genom ett imaginärt filosofiskt tillintetgörande av den objektiva form i vilken det reflekteras i det mänskliga sinnet,(6) så kritiserade Marx det ytterst otillräckliga av blott en tankeansträngning för att ta itu med självalienationens reella problem som existerar i dagens borgerliga samhällsordning och över vilken de borgerliga ekonomernas "alienderade" begrepp endast är det yttre uttrycket. Det är, i det syftet, först och främst nödvändigt att avskaffa, genom en samhällelig handlings praktiska ansträngning, dess underliggande verkliga förhållanden.(7) Marx hade även namngett den samhälleliga kraft som skulle utföra denna revolutionära aktion: "de kommunistiska arbetarna i Manchesters och Lyons verkstäder" och de "associationer" som bildats av dem.(8)
Den senare marxska kritiken av den "fetischkaraktär" som finns inneboende i varan "arbetskraft" och dessutom i alla "ekonomiska" kategorier skiljer sig från den tidigare kritiken av den ekonomiska "självalienationen" huvudsakligen genom sin vetenskapliga och inte längre filosofiska form.
Den moderna kapitalistiska produktionen vilar både historiskt och teoretiskt på skiljandet av de verkliga producenterna från deras materiella produktionsmedel. Sålunda är det endast en juridisk illusion att arbetarna både som individer och som medlemmar av ett aggregat av arbetskraftsägare som fritt disponerar sin egendom. Det vanliga antagandet som ligger bakom det "fetischistiska" konceptet med ett individuellt, eller till och med ett kollektivt, "köpslående" vad gäller varan "arbetskraft" avleds ändå helt och håller från ett drömrike med fria och jämlika individer som förenas inom ett självstyrt samhälle. De egendomslösa lönarbetarna som genom ett "fritt arbetskontrakt" säljer sin individuella arbetskraft för en viss tid till en kapitalistisk "entreprenör" är, som klass, från början och för evigt den egendomsinnehavande klassens gemensamma egendom som själv har de reella produktionsmedlen i sina händer.
Det var därför endast en del av sanningen som avslöjades av Marx i Kommunistiska Manifestet då han sade att bourgeoisien hade "upplöst den personliga värdigheten i bytesvärdet" och därmed ersatt de beslöjade former av exploatering som praktiserades av den "fromma, ridderliga, hänryckta och sentimentala medeltiden" av en helt och hållet obeslöjad exploatering.(9)(i) Bourgeoisien ersatte en exploatering som var broderad med religiösa och politiska illusioner med ett nytt och mer förfinat system av dold exploatering. Där till och med de ytterst materiella produktionsuppgifterna framfördes under en andlig förkladnad av "tro" och av en "tjänarens" "lydnadsplikt" gentemot sin mästare under medeltiden, så döljs under "frihandelseran" tvärtom den ständiga exploateringen och förtrycket av arbetarna under förevändningen om "produktionens ekonomiska nödvändigheter"(10). Den vetenskapliga metoden för att dölja detta sakernas tillstånd kallas politisk ekonomi.
Från den kritiska redogörelsen av den fetischism som finns inneboende i varan "arbetskraft" så var det blott ett steg till upptäckten av den mest allmänna formen av den "ekonomiska" illusion som framträder i "varan" själv. Precis som de klassiska ekonomerna hade avlett alla de andra termerna i sin vetenskap från det "värde" som framträder i utbytet av varor, så spårade Marx nu den bedrägliga karaktären hos alla andra ekonomiska begrepp till "varans" fetischkaraktär. Även om den mest uppenbarliga och direkta formen av "människans självalienering" som uppstår i förhållandet mellan lönarbetare och kapital behåller sin betydelse för den praktiska attacken mot den existerande samhällsordningen, så anses fetischismen hos varan arbetskraft på detta stadium av teoretiska orsaker som blott en avledd form av den mer allmänna fetischism som innesluts i varan själv.
Sålunda transformeras den marxska kritiken av den existerande ordningen från en praktisk attack mot dess klasskaraktär till en universell attack mot det kapitalistiska produktionssättets fundamentala otillräcklighet och den samhällsstruktur som är grundad på det. Genom att avslöja alla ekonomiska kategorier som blott fragment av en stor fetisch så översteg Marx helt och hållet alla de föregående formerna för och faserna av den ekonomiska teorin och samhällsteorin. Den politiska ekonomin hade under sin senare utveckling rättat till sådana primitiva missförstånd som de hos anhängarna av det så kallade "monetarismsystemet" [the"monetary system"] som hade ansett pengarna som en naturprodukt, i form av guld eller silver, som begåvats med en särskild samhällelig kvalitet, eller den fysiokratiska illusionen att jordräntan växer ur jorden och inte ur samhället. Den hade vid sin högsta teoretiska utvecklingspunkt tolkat "ränta" och "jordränta" som blott delar av den industriella "profiten".(11) Även de mest avancerade klassiska ekonomerna förblev emellertid under påverkan av samma fetisch som de redan praktiskt hade upplöst genom sin egen teoretiska analys, eller så föll de tillbaka i den på grund av att de aldrig lyckades att vidga sin kritiska analys till den allmänna fundamentala form som framträder i arbetsprodukternas värdeform och i varuformen själv. Den klassiska politiska ekonomins stora teoretiska konst mötte här sin historiska barriär. "Arbetsprodukternas värdeform är den mest abstrakta men också den mest allmängiltiga formen för det borgerliga produktionssättet, vilket härigenom erhåller sin historiska karaktär som ett speciellt slags samhällelig produktion. Om man betraktar varuformen som den samhälleliga produktionens eviga naturform, så förbiser man med nödvändighet värdeformens, alltså även varuformens säregenheter och på en högre utvecklingsnivå också det säregna hos penningformen, kapitalformen osv."(12) Marx var den förste att påvisa den fundamentala karaktären av det borgerliga produktionssättet som ett särskilt historiskt stadium av materiell produktion, vars karaktäristiska form reflekteras bakvänt, på ett "fetischistiskt" sätt, både i den vanlige företagarens praktiska begrepp och i det "normala" borgerliga medvetandets vetenskapliga reflektion - den politiska ekonomin. Sålunda är den teoretiska exposén över "varans fetischkaraktär och dess hemlighet" inte endast kärnan i den marxska kritiken av den politiska ekonomin utan samtidigt kvintessensen av Kapitalets ekonomiska teori och den mest explicita och exakta definitionen av den teoretiska och historiska ståndpunkten för hela den materialistiska samhällsvetenskapen.
Det teoretiska uppöppnandet [disclosure] av varuproduktionens fetischistiska framträdelseform har en oehörd betydelse för den praktiska kamp som förs av dem som förtrycks i dagens samhälle och som klass gör uppror mot detta förtryck. I perspektiv av de "goda intentioner" och papperslappsproklamationer som ständigt upprepas av de officiella talesmännen för dagens ekonomi och politik att "arbetaren inte längre skall betraktas som blott en handelsvara"(13), själva uttrycket för det existerande faktum att arbetaren under de nuvarande förhållandena är och förblir en handelsvara, blir ett öppet uppror mot detta den härskande klassens överskuggande intresse i att behålla både den fetischistiska förklädnaden och de underliggande faktiska förhållandena intakta. Det återskapar våldsamt den härskande borgarklassens ansvar för allt det skräp och den avskyvärdhet med vilken den borgerliga ekonomins "fetischistiska" devis hade skiftat från den mänskliga handlingens värld till den så kallade sfären av så kallade oföränderliga, naturbestämda relationer mellan ting. Enbart av denna anledning står varje teoretisk tendens som syftar till en neutral kritik av de förhandenvarande ekonomiska kategorierna, och den motsvarande praktiska tendensen till att förändra det sociala system, för vilket de är ett ideologiskt uttryck, redan från början inför den överväldigande kraften hos motståndet från de klasser som privilegieras av den nuvarande sociala ordningen och de som har intresse av dess vidmakthållande. Det slutgiltiga krossandet av den kapitalistiska varufetischismen genom arbetets direkta samhälleliga organisering blir uppgiften för den revolutionära proletära klasskampen. Ett teoretiskt uttryck för, och samtidigt ett av dess verktyg, är den revolutionära kritiken av den politiska ekonomin.
KOMMENTARER OCH NOTER
i Denna senare del av det av Korsch anförda citetet från Manifestet stämmer inte överens med P-O Mattssons översättning från 1994, där det på s. 12 står "... den ridderliga hänförelsen och det kälkborgerliga vemodet i den egoistiska beräkningens iskalla vatten" och på s. 13 i ett helt annat stycke "... som reaktionen beundrar så högt hos medeltiden" (övers. emf.), ö.a.
1 Se Kapitalet, I, i, sekt. 4. - Marx slutgiltiga ståndpunkt i detta ämne finns blott bristfälligt uttryckt i de andra två passagerna som kan refereras till i den existerande texten i Kapitalet (III, xlviii) och i Theories of Surplus Value (III, 7, underavdelning I, under rubriken "The Capital Fetish"). Det är bäst att här, som i flera andra fall, endast ta den första volymen av Kapitalet, som förbereddes för tryckning av Marx själv och dessutom den andra volymen som redigerades från senare marxska MSS [manuskript] av Engels, som en absolut autentisk presentation av den marxska ståndpunkten. De andra verken som förekommer som fortsättningar på Kapitalet (i.e. den 3:e volymen som redigerades av Engels och Theories of Surplus Value som redigerades av Kautsky) bör endast betraktas för vad de är, viz. äldre presentationer av det marxska tänkandet som inte i något fall kan tas för att överträffa de ståndpunkter som finns i volymerna 1 och 2 och som faktiskt är tagna från tidigare MSS. Vidare innehåller ofta inte dessa äldre MSS, som användes av Engels och Kautsky och som först och främst är utdrag och preliminära anteckningar, de viktiga påståenden som visade den praktiska påverkan från de föregående teoretiska analyserna som Marx brukade reservera för det slutgiltiga versionen. (Se Engels' kommunikation i Preface to Capital, III, s. ix-x.) En försiktig distinktion mellan de tidigare och senare, de slutgiltiga och preliminära påståendena från Marx är av särskild betydelse för det ämne som diskuteras, då just här den ytterligare utvecklingen av det marxska tänkandet fortfarande förblir i ett flödande tillstånd. Sålunda lades det första kapitlet om "Varan" i Critique of Political Economy 1859, som utgör den tidigaste versionen av det senare Kapitalets första kapitel, till först i sista stund till det "rough draft" [råutkast] som istället endast hade innehållit en avdelning om "Värde". (Se MEGA, III, ii, s. 349 och 308-12). Återigen, de knappa referenserna i "Critique" 1859 till "varans mystifiering" som framträder i "bytesvärdet" blev först i den sista revideringen av texten i Kapitalet utökad till att utgöra en självständig undersökning av Varans fetischkaraktär och dess hemlighet, som nu utgör den avslutande avdelningen i det första kapitlet i den första volymen av Kapitalet.
2 Se ovan s. 111 et seq. Det första fastställda applicerandet av det filosofiska begreppet "alienation" på de ekonomiska begreppen pengar, värde, kredit, etc, gjordes av Marx i hans opublicerade Notes of 1844 vid hans läsning av den äldre Mill (MEGA, I, iii, s. 531 et seq.) och i Economic-Philosophical Papers som skrevs under samma period (ibid, s. 29 et seq. särsk. s. 81 et seq.). Bland de mest slående redogörelserna i dessa tidiga papper finner vi den långtgående upptäckten att förfrämligandet, arbetarens alienation, inte uppstår ur hans förhållande till produkterna av hans arbete utan existerar även i själva den produktiva verksamheten (s. 85 et seq.). Å andra sidan var Marx redan fullt på det klara med det faktum att till och med sådana skenbart högre utvecklade former av kapitalistisk organisation som kredit- och banksystemet, som efterföljarna efter St. Simon och andra utopiska socialister hade idealiserat som varandes "ett gradvist omintetgörande av människans skiljande från materian, av kapitalet från arbetet [work], av privategendomen från peningen, av penningen från människan", i verkligheten utgör en än mer ökänd och extrem självalienation i det att dess element inte längre är en vara, metall, papper, etc, utan i själva verket själva den moraliska existensen, den samhälleliga existensen, människans innersta hjärta; i förklädnad av tillit och tilltro mellan människa och människa - den högsta graden av misstro och "fullständigt förfrämligande" (s. 533-35). Omkring samma tid antecknade Marx för framtida användning en intressant term som användes av den utopiske socialisten Pecqueur - om fertilitetens vertu magique som överförs från materiens döda element av arbetet , det vill säga av den levande människan. Denna tidiga referens till den särskilda form, som den allmänna fetischismen fäst vid alla varor, antar i den särskilda vara som kallas "arbetskraft" är den första indikationen på den specifika kopplingen mellan vad Marx senare kallade "varans fetischkaraktär" och hans doktrin om "mervärdet".
3 Se Hegel Phenomenology of the Mind (Works, II, 1932, s. 594) och den kritiska analysen av denna av Marx (MEGA, I, iii, s. 153-72).
4 Se Marx, The Holy Family (MEGA, I, iii, s. 224).
5 Ibid, s. 212.
6 Se MEGA, I, iii, s. 156 et seq., särsk. s. 162.
7 Marx skrifter från 1844 som citeras i detta kapitel föregriper, vad gäller det ekonomiska bruket av termen "självalienation", den mer allmänna kritik som Marx och Engels två år senare i sin kritiska exposé över "The German Ideology" riktade mot allt tänkbart applicerande av termen.
8 Se MEGA, I, iii, s. 211 et seq., 222 et seq.
9 Se Communist Manifesto (MEGA, I, vi, s. 528) (Kommunistiska Manifestet, Röda Rummet, Stockholm 1994, s. 12-13).
10 Se Capital, I, s. 680-82 och III, ii, s. 367.
11 Se Capital, III, ii, s. 366 och Theories of Surplus Value, III, s. 571-72.
12 Se Capital, I, s. 47-48, fotnot 32 (Kapitalet, bd I, s. 70, fotnot 32).
13 Se t ex Versailles Treaty [Versaillesfördraget], artikel 427, där på uppmaning från American Federation of Labour denna princip formellt accepterades som den första av de "Eight principles for the regulation of the conditions of labour" ["Åtta principer för reglerande av arbetsvillkoren"] som fanns inbäddade i stadgarna för det då konstituerade League of Nations [Nationernas förbund].
[för kommunism][Innehållsförteckning][Kap. 2.VI][Kap. 2.VIII]