Blenda Agata Winsa
Agata föddes den 23 april 1896 i Vittangi som sjunde barnet i en syskonskara på tolv. Föräldrarna, smeden Karl Ludvig Vinsa och Greta Vilhelmina bedrev inget jordbruk så Karl Ludvig fick byta till sig mat för sina smidesprodukter. När han gjorde skällor till lapparnas renar fick han renkött i utbyte. Familjen levde under knappa omständigheter vid det som i dag efter Karl Ludvig heter Smedjegatan i centrala Vittangi.
Agata började tidigt tjäna som piga. Det var troligen under hennes tid som piga i Vittangi prästgård som hon träffade den jämnårige konfirmanden från Parakka, Uno Eliasson. Den 10 maj 1920 gifte de sig.
Det blev ett barnrikt äktenskap:
Axel Ferdinand 14 mar 1919 - 30 jun 1965*. Snickare, Kiruna.
Johan Hugo 13 apr 1921 - 15 nov 1976*. Snickare, Kiruna.
Brynolf Edvin 10 mar 1922 - 13 feb 1977*. Gruvarbetare, Kiruna.
Helga Viktoria 24 jan 1924. Gift Larsson, Vittangi. Vaktmästare, egenföretagare.
Signhild Maria 21 jan 1926 - 23 jun 1928. Dödsorsak: mässling, lungkatarr.
Anna Sofia (Sigrid) 2 feb 1928 - 30 jun 1928. Dödsorsak: mässling.
Signhild Maria 29 jul 1929. Gift Sundbris, Kiruna. Lokalvårdare.
Blenda Agata 11 jan 1931 - 2 feb 1931. Dödsorsak: influensa.
Edvard Karl Ludvig 14 dec 1931 - 14 okt 1932. Begravdes med morfadern. Dödsorsak: okänd.
Tor Sigvard 13 okt 1933 - 26 maj 1988*. Diversearbetare, Kiruna.
Ebba Ragnhild 17 apr 1935. Gift Lundström, Kiruna. Hemtjänstbiträde, kokerska.
Karin Charlotta 1 maj 1937. Gift Gärdemalm, Vittangi. Lokalvårdare.
*Samtliga söner dog i hjärtinfarkt. Innan de flyttade till Kiruna arbetade de i skogen i Parakka.
Agatas trettonde graviditet (omkring1940) blev mycket svår. Barnet dog ofullgånget och hon fick vistas sammanlagt 16 månader på sjukhuset i Gällivare.
Hon återhämtade sig dock och kunde fortsätta arbetet på gården hemma i Parakka. Förutom arbetet i ladugården drev makarna Eliasson också under en tid affär. Familjen bodde då i Unos föräldrahem medan det egna huset användes för försäljningen av mat och småsaker. Varorna inhandlades från Hildur Olssons affär i Vittangi.
Senare öppnade man ett café, och erbjöd logi, bland annat åt tre personer som byggde Parakka skola. Cafét var en välbesökt samlingsplats i byn, inte minst under krigsåren, och det hade obegränsade öppettider.
"Jag sov i soffan under fönstret, så de behövde bara knacka på rutan", berättar äldsta dottern Helga.
Allt var mycket informellt, Agata ägde inte ens en kavel utan kavlade degen med en flaska.
Liksom de flesta vid denna tid var Agata vidskeplig och trodde att folk kunde gå igen. Följande episod utspelade sig under kriget då Kauppa-Jussa (Helgas fadder) låg lik ute i en bod (Helga berättar):
"Jag hade varit hos Linda och hjälpt till att klistra ransoneringskuponger. Hon (Agata) hade dragit kommoden och en lång stör för dörren och vägrade släppa in mig förrän hon var helt säker på att det var jag. Men jag sa 'Kommer han, så kommer han som en skepnad och kan gå genom väggar, och då hjälper det inte att bomma igen dörren.'"
Rädslan till trots hjälpte Agata ofta till att tvätta lik inför begravningen. Seden var sådan, att man inte fick tacka nej när man blev ombedd - då skulle den döde säkert hämnas.
Efter makens död 1976 fick Agata sälja korna. Hon flyttade snart till Kiruna för att vara nära sina barn och dog där den 20 december 1981, 85 år gammal.
Här är Agata på besök hos yngsta dottern, min mor, i Vittangi. Fotot togs förmodligen 1980, då hon var 84 år.
Mina minnen
Åter till antavlan