Mina minnen
När jag föddes var mormor nästan åttio år gammal. Jag minns hennes kök i Parakka från den tiden, ett riktigt mormorskök.
En gång kallade hon på mig och min fyra år yngre syster. "Kom, ni ska få höra något." Vi var lite blyga, vågade inte riktigt gå fram till henne. Men till slut gjorde vi det och då sjöng hon för oss, en visa som jag inte hört efter denna enda gång men ändå minns mycket väl: "Lilla spöket Elsa, jämt gick hon i köket, lilla spöket, lilla spöket, lilla spöket Elsa..."
Jag var sex år när mormor dog. Först några år senare delades bråten på vinden upp mellan syskonen, och mycket slängdes. Några av systrarna märkte av mormors närvaro genom ljud från ett klädskåp och en tavla som plötsligt föll ned...
Mina morföräldrar var sparsamma och gillade nog inte att man slängde sådant de samlat på sig... Jag har själv hört ljud från vinden på det gamla huset, som idag är min syster Veras sommarhus.
Åter Agata