Jag fick Dolci när hon var 6 år gammal, och hon var min första hund. Innan hon flyttade hem till mig hade hon först bott hos en familj strax söder om Leksand och sen hemma hos May Scherp-Samuelsson, kennel Mökjasgårdens. Sommaren innan hon flyttade hem till oss permanent fick vi låna henne en vecka, och även pappa som egentligen inte alls ville ha någon hund kunde inte låta bli att tycka om henne. Dolci var ett riktigt matvrak, och hade en mycket bestämd uppfattning om hur saker och ting skulle göras, men trots det var hon med på det mesta som jag tillsammans med de andra på Vällingby Hundungdom kunde hitta på. Bara en vecka innan vår första agilitytävling kom hon på att det kanske inte var så tokigt att gå igenom tunnlarna trots allt. Lydnadsträning var inte direkt hennes favoritsysselsättning, men fritt följ i riktning mot brukshundklubbens parkering tyckte hon var helt ok eftersom det skulle kunna leda till bilåkning... När hon var 8 år gick vi en jaktkurs som arrangerades av GRK's Stockholmssektion. Hon var riktigt duktig, men någon start på jaktprov blev det aldrig eftersom hon blev skotträdd då hon i nyårstider fick en smällare precis bakom sig. Vintern -95 konstaterades en tumör i halsen och mars samma år var det inte mycket kvar att göra. Dolci var en stor personlighet och förmodligen den snällaste hund jag någonsin mött. Efter Dolci finns många minnen och mycket saknad kvar, en hund man inte glömmer i första taget!