|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
"Kiruna 95/96"
|
Ett äventyr utöver det vanliga. Man inte bara utsätts för psykiska och fysiska påfrestningar i kombination av extrem kyla. Utan också den konstiga känslan av att man avsocialiserar sig från det vanliga samhället tillfälligt. Man spenderar så enormt mycket tid med sina lumparpolare under den tid man ligger inne att man glider lite ifrån det man lämnade hemma... Det tar tid att hitta tillbaks in i det gamla eller komma in i något nytt. Man är märkt för livet av lumpen. Och för att riktigt förstå vad man går igenom i det militära tror jag att man själv måste ha gjort lumpen eller nåt liknande. Lapplands Jägarregemente har idag fått stiga åt sidan när regeringen skall spara pengar vilket jag tycker är synd. På den tiden det var i blom gav det Sveriges ungdom ett äventyr långt utöver det vanliga. Jag tippar på att I22 har tagit fler ungdomar till toppen av Kebnekaise än någon annan. Mig bjöd I22 på närmare sex fältveckor i fjällmiljö under höst och vinter. Lite mer än vad F-soldaten i genomsnitt får uppleva. Jag hade nämligen turen att hamna på en fristående pluton med lite andra utbildningsmål jämfört med övriga jägarplutoner på 2:a Jägarkompaniet 95/96. Det bidrog bland annat till att vi hade en egen slutövning avskild från Jägarbataljonen. |
 |
 |
Första gången jag fick ett smakprov på att vi fick gå igenom lite annorlunda prövningar än övriga var under "Öde Höst". En två veckors övning som är den första stora övningen vi fick gå igenom. Första veckan var vi solo från övriga i övningen ute i fjällen runt Stora sjöfallet. Var kanske inte den roligaste starten för en ovan. Veckan gick ut på att gå, gå, gå. Med den dubbla matransonen och radio kom man upp i vikter mellan 50-60 kilo på de gamla LK 70 ryggsäckarna. Vädret var för djävligt och terrängen förrädisk. En sträcka med tät fjällbjörk var enligt "Kapten Hedman" bland det "jävligaste" han passerat under sina 10 år i Lappland.Vi hade alla väderslag under veckan. Snöblandat, svinkallt, uppehåll med sol och regn, regn och åter regn. På grund av regnet gick det två sista dagarnas etapper på en dag. Då det var förenat med vissa risker att stanna den sista natten i knäppetält och blöta sovsäckar uppe i fjällen. |
|
Aldrig har jag varit så lycklig för en cola med japp. Den kvällen sov vi i riktig tält istället för de knäppetält som gällt under veckan. Dagen efter var det transport till Kalixfors skjutfält. Där väntade lite lugnare skjutövningar två dagar innan det var dags för fältbastu och bad i Kalixälven. Det var då det slog mig att våran plutonen skiljde sig på vissa bitar... Medan vår pluton sjönk ner i älven och tvättade sig under total tystnad skrek övriga plutoner som de var på fotbollsmatch. Sedan fortsatte de roliga med överlevnad under tre dagar. Bataljonchefen sa under regementets 50-års jubileum att en jägare skall se men inte synas, en jägare skall höra men inte höras. Denna dagen kunde jägaren höras över vida landskap. Det finns mycket minnen och många historier från denna tid. Under en fjällmarsch i Abisko på höstkanten så kommer en kamrat fram till mig och frågar om jag inte fyllde år dagen innan...Visst jaaa.. Det hade jag totalt glömt bort i den underbara och isolerade fjällvärdens skönhet. Så om du behöver något annat att tänka på ett tag kan jag rekommendera en utbildning i ett jägarförband.
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Synpunkter: ikslodan@yahoo.com ã T-man Investments
|
