De två huvudrummen var menade som utställningens huvudattraktion, men vi kände oss faktiskt lite snuvade på konfekten för att använda en gammal klyscha. Det är många verk från Lousianas egna samling och det är nästan uttömmande Warhols klassiska verk som visas upp. Lousiana-utställningen ger knappast betraktaren en upplevelse än mindre visar den upp något oväntat. Marilyn Monroe, Campbell's soppburkar, Elvis Presley och Mao Zetung fanns alla här såklart men det var föga imponerande verk som ställdes ut mot en plottrig bakgrund.

Ett av utställningsrummen var uppbyggt som en factory-kopia. Lousiana-ledningen borde dock veta bättre än att tro att lite silvertyg, ett par silversprayade coca-flaskor och ett skrivbord nerstänkt med de sista dropparna i sprayburken skulle göra susen. Till råga på allt bjöds det på en skränig originalinspelning från the factory med bl a Yoko Ono.

Fler konstverk, några mindre kända målningar och något man inte sett förut hade möjligtvis gjort susen men det verkade som att möjligheten att göra snabba pengar på en säker publikvinnare hade präglat utställningen alltför mycket. Om ni nu ändå tar er till Lousiana under utställningen får ni inte missa de skisser som finns innan man kommer in i det stora galleriet.

Johan Martin Tollgerdt