|
Flickan i Havanna Flickan i Havanna, hon har inga pengar kvar, sitter i ett fönster, vinkar åt en karl. Kom du glade sjömatros, du ska få min röda ros! Jag är vacker! Du är ung! Sjung, av hjärtat, sjung! Flickan i Havanna stänger dörrn av cederträ Sjömannen är inne, flickan på hans knä. Vill du bli mitt hjärtas kung? Har du pengar i din pung? Jag är vacker! Du är ung! Sjung, av hjärtat, sjung! Flickan i Havanna hörde då en sjömans röst Pengar har jag inga, men en sak till tröst Och utur sin jacka blå tager han det hon ska få Du är vacker! Du är ung! Sjung, av hjärtat, sjung! Flickan i Havanna skådar då med tjusad blick ringen med rubiner, som hon genast fick. Ringen kostar femton pund! Stanna du - en liten stund. Jag är vacker! Du är ung! Sjung, av hjärtat, sjung! Flickan i Havanna hon har inga pengar kvar, sitter i ett fönster, vinkar åt en karl. Handen prydes av en ring och kring barmen crepe de chine. Jag är vacker! Du är ung! Sjung, av hjärtat, sjung! Tillbaka till innehåll Calle Schewens vals I Roslagens famn på den blommande ö, där vågorna kluckar mot strand, och vassarna vagga och nyslaget hö, det doftar emot mig ibland. Där sitter jag uti bersån på en bänk och tittar på tärnor och mås, som störta mot fjärden i glitter och stänk på jakt efter födan gunås. Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron till angenäm styrka och smak och lyssnar till dragspelets lockande ton, som hörs från mitt stugugemak. Jag är som en pojke, fast farfar jag är, ja rospiggen spritter i mig! Det blir bara värre med åren det där med dans och med jäntornas blig. Det doftar, det sjunger från skog och från sjö i natt ska du vara min gäst! Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö och solen går ned i nordväst. Då vilar min blommande brud på min barm, du dunkelblå vindstilla fjärd och juninattsskymningen smyger sig varm till sovande buskar och träd Min sköna, du dansar så lyssnande tyst och tänker, att karlar 'troll. Den skälver, din barnsliga hand, som jag kysst, och valsen förklingar i moll. Men hej, alla vänner som gästa min ö, jag är både nykter och klok. När morgonen gryr skall jag volma mitt hö och vittja tvåhundrade krok. Fördöme dig, skymning, och drag nu din kos. Det brinner i martallens topp! Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros, han dansar till solen går opp! Tillbaka till innehåll Fritiof Anderssons paradmarsch Här kommer Fritiof Andersson, det snöar på hans hatt, han går med sång, han går med spel! Hej, mina lustiga bröder! Det knarrar under klackarna, det är vinternatt. Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, bugen Er I bylingar i bucklor och batong och ställen Er på sidorna, för gränden den är trång. Där går en här som frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. Sultanen av Arabiens land, vid Röda flodens krök, ja tänk vad han blir glad ibland! Hej, mina lustiga bröder! Han eldar under oxarna, han väntar vårt besök. Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, bugen beduiner i burnus och baldakin och ställ er här på sidorna och bjuden oss på vin. Där går en här som frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. Där dansar konung Farao uti Egyptens land, ja tänk vad han blir glad ibland! Hej, mina lustiga bröder! Han reser upp ett sidentält uppå Saharas sand. Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, bugen er slavinnor uti slöjor och salopp och ställ er här på sidorna och skåden vår galopp! Där går en här som frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. I Cadiz och Kastilien där stannar vi en tid, sen går vi några mil igen! Hej, mina lustiga bröder! Då kommer kung Alfonsius och hälsar från Madrid Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, bugen barcelonere i barett och bardisan och ställ er här på sidorna släpp fram vår karavan. Där går en här som frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. Där går en här, där går en hop, en liten, men en god den går i ur, den går i skur! Hej, mina lustiga bröder! Den kräver vin och kyssar och den kräver drakars blod! Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, bugen er I borgare i Birka och Borås och ställ er här på sidorna. Trumpet och valthorn, blås! Där går en här som frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. På vägarna vi vandra och på böljorna vi gå, vi gå med spel, vi gå med sång! Hej mina lustiga bröder! I alla sorters väder som vår Herre hittar på! Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, buga dig du brusande bölja där vi gå! Vårt skepp är själva Friheten, besättningen är blå! Den seglade och frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. Tillbaka till innehåll Balladen om Gustaf Blom Med gamle Highland Rover, en båt från Aberdeen, vi låg uti San Pedro och lasta gasolin, Där träffa jag i dockan på Texacos kontor en man från San Fransisco, som hade mött min bror Men det var inte detta jag skulle tala om, det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blom. Jag smugglade åt honom en flaska Calvadós, han var från Västergötland men uppfödd i Borås. Han talte med polisen och flaskan den gick klar, vi lämnade San Pedro och körde till en bar, det var ett slags speak easy, men blomman var betrodd i Wilmington, Los Angeles och själva Hollywood. På nittitalet kom jag till New York som matros på Clara, sade Blom, det var en bark från Mönsterås, i Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån Nord, kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord Som jag var äldst i skansen, så tog jag nu befäl och segla på kompassen till New Foundland, allt gick väl, och när vi kom till New York så blev där rättegång, men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong. Jag kom i själva rushen och reste för den skull som digger ut till Narrow Mine, jag ville gräva gull. Jag grävde och jag vaska och skötte min affär, och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag millionär. Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav, jag köpte mig en skonare, till Queensland mej begav, Jag börja fiska pärlor, jag tappade mitt gull, förlorade en halv million blott för en kvinnas skull. Hon var från Fidji Island, jag föll i hennes garn, och tvillingar hon fick, det var två nästan svarta barn. Så kom den tredje pojken, men den, månntro, var vit jag for till San Fransisco och tog pojken med mej dit. Där har jag nu min business, jag har ett slakteri, butiken ville jag att pojken skullet stå uti. Men han sov alla dagar och söp varenda natt. Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart. Nu sitter han i Sing-Sing, utmärglad som ett lik, och själv går jag och sörjer i min blodiga butik, men mina svarta pojkar från Fidji, kära bror, de plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor. Jag tänker på den tiden, jag längtar ner till dem, de är ju nästan svarta men de har ett lyckligt hem. En skiftning i kulören, det gör väl ingenting nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing! BALLADEN
OM GUSTAF BLOM Tillbaka till innehåll Möte i Monsunen Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun där vi ångade mot Röda havet opp, en fullriggare det var och dess namn var Taifun, som nu segla från Ostindien till Good Hope. Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg och vi hissade den gula och den blå, och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock Finlands vita flagg med blåa korset på. Vi höll ganska nära och stoppade maskin för att preja och ta budskap med oss hem, och då lovade hon opp där hon gick med vinden in ifrån babord, och vi rodde bort till dem. Vi fick ända från backen och lejdare midskepps och vår fjärdestyrman äntra upp på den, men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän. Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad när man seglar mest på värmen som vi gjort, jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad, när jag återsåg min vän på denna ort. -Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai, jag har suttit hos pirater uti pant, men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai, sade Fritiof, det är hemskt men det är sant. -Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore utan pass och pengar står jag på ett torg när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går, Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg. -Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg, vad i Herrans namn gör du i Singapore? -Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg, det är bäst att en hyra hem jag får. -Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund, jag fick pass med Kungens vapen och porträtt, konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund, hon var det sötaste jag dittills hade sett. -Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck och i Siam fick vi last av vilda djur, tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck, som du varit hos i Hamburg, eller hur? -Men den resan var värst av alla, det är sant, syd om Ceylon gick vi in i en cyklon, ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant, vrålet blandades med storm och böljors dån. -Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur, vår kommandpbrygga den gick överbord, elefanten knäckte masterna och kastade en tjur ut i havet, gosse, sanna mina ord! -Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp, en gorilla klättra ner i vår maskin. För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp, tills jag sköt henne med skepparens karbin. -Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän. Snart var bara jag och elefanten kvar. När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen och drev in till Camarin på Malabar. -Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord. -Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den? -När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord, vi ska segla nu och sätta kurs igen! Och de brassade för fyllning och började sin gång och tillbaka till vår skuta rodde vi och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång: -Rolling home, rolling home, across the sea! Men jag räkna' alla segel och räkna om igen ifrån flying jib till röjlar och mesan. Det var summa tjugotvå vita segel som där gick på den glittrande blåa ocean. Tillbaka till innehåll Fritiof och Carmencita I Samborombon, en liten by förutan gata den ligger inte långt från Rio de la Plata, nästan i kanten av den blåa Atlanten och med Pampas bakom sig många hundra gröna mil, dit kom jag ridande en afton i april för jag ville dansa tango. Dragspel, fiol och mandolin hördes från krogen och i salen steg jag in, där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm satt den bedårande lilla Carmencita. Mamman, värdinnan, satt i vrån, hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton. jag bjöd upp och Carmencita sa: -Si, gracias, señor, vamos a bailar este tango! -Carmencita, lilla vän, håller du utav mig än? Får jag tala med din pappa och din mamma, jag vill gifta mig med dej, Carmencita! -Nej, Don Fritiof Andersson, kom ej till Samborombon, om ni hyser andra planer när det gäller mej än att dansa tango! -Ack, Carmencita, gör mej inte så besviken, jag tänkte skaffa mej ett jobb här i butiken, sköta mej noga, bara spara och knoga, inte spela och dricka men bara älska dej. Säj, Carmencita, det är ändå blott för mej, säj, som du vill dansa tango. -Nej, Fritiof, ni förstår musik men jag tror inte ni kan stå i e butik, och förresten sa min pappa just i dag att han visste vem som snart skulle fria till hans dotter. En som har tjugotusen kor och en estancia som är förfärligt stor. han har prisbelönta tjurar, han har oxar, får och svin och han dansar underbart tango. -Carmencita, lilla vän, akta dej för rika män! Lyckan den bor ej i kalvar eller kor, och den kan heller inte köpas för pengar. Men min kärlek gör dej rik, skaffa mej ett jobb i er butik! Och när vi blir gifta söta ungar ska du få, som kan dansa tango. Tillbaka till innehåll Tango i Nizza ""Säj minns ni mej ännu, don Fritiof Andersson, det var länge sen vi fick en dans vi två. Men jag är Carmencita ifrån Samborobon, där vi möttes nittonhundratrettiotvå. En tangokväll på Pampas en afton i april, ja, ni stal en kyss och sen fick ni en korg! - Jag var grym, ni blev ledsen, men så går det ju till, ja och så for ni hem igen till Göteborg" - "Vackra Carmencita, ni min enda kärlek! Hur kom ni till Nizza?" - "Jag flög från Paris just för att träffa er här på något vis." "Friar'n med miljoner! Säj vart tog han vägen?" "Var nu inte elak, det var bara skämt och jag var bara sjutton år. När ni red bort sista gången, Andersson, från Samborobon på er häst Marron, var jag förtvivlad, jag grät i fjorton dar för att inte ni var kvar. Pappa, han sa: "Du är tossig, lilla vän, han kommer väl igen, men det blir inte den!" Mamma, hon sa: "Tja, det tar en liten tid och så får ditt hjärta frid." "Jag längtar till Pampas, jag längtar dit igen, Carmencita, när jag ser och hör dej här. Att rida dag och natt för att möta dej igen, du den enda flicka som jag håller kär! Jag längtar ner till Pampas, till nätternas mystär och till markens doft som var så ren och stark." "Fritiof, allt det du längtar, det bär jag med mej här, mitt hjärta, Fritiof, är din jungfruliga mark!" "O, du lilla duva, vad du kuttrar ljuvligt!" "Skoja inte med mej, det finns bara du i hela världen och jag skall bli din fru!" "Vackra Carmencita, vad du dansar härligt!" "Fritiof, o, du för mej i himmelen in, där jag för alltid blott är din!" Stjärnor och palmer och Medelhavets brus kring ett litet hus med två tända ljus, rött vin och druvor och blommor i ett krus i ett litet ensamt hus! Nattbrisen kommer från bergen i Provence spelar en kadens i ett träd nånstans. Flickan från Pampas har återfått sin vän, Fritiof ifrån Bohuslän." Tillbaka till innehåll Min älskling Min älskling, du är som en ros, en nyutsprungen skär, ja, som ljuvaste musik, min älskade, du är. Så underbar är du, min vän, och ser så vacker ut, och älska dig det ska jag än när havet sinat ut! När hela havet sinat ut och bergen smält till glöd! Ja, älska dig, det ska jag än när jorden ligger död. Min älskling, du är som en ros, en nyutsprungen, skär, ja, som ljuvaste musik, min älskade, du är. Tillbaka till innehåll Nocturn Sov på min arm! Natten gömmer under sin vinge din blossande kind. Lycklig och varm snart du drömmer flyr mig i drömmen som våg flyr vind. Fångas igen. Flämtar. Strider. Vill inte. Vill. Och blir åter kysst. Slumra min vän! Natten skrider. Kärleken vaktar dig ömt och tyst. Sov på min arm! Månens skära lyftes ur lundarnas skugga skyggt och på din barm o min kära täljer dess återglans timmarnas flykt. Helig den frid hjärtat hyser mitt i den virvlande blodströmmens larm! Slut är din strid. Månen lyser. Vårnattsvind svalkar dig. Tillbaka till innehåll ANNA
BELLA MIRAFIOR
Ur "Himlajord" Liguriens lejongula strand låg badande i sol. Det blåste vind från Samarkand och i en brokig kjol, som. fladdrade kring vrist och lår på ett förföriskt sätt, gick Anna Bella Mirafior, en skön brunett på sjutton år och sjöng och hängde tvätt. Hon hängde opp sin lilla röda blus på fikonträdets gren. Hon lyssnade till vindens sus. Hon log mot solens sken. Hon vände sig med kustbons blick mot havets blåa rand och såg tre segel som där gick, tre röda segel som där gick med väldig fart mot land. Hon spejade, hon stod på huk och såg att där stack fram inunder första seglets buk en hög och gyllne stam. Mot barmen som i knoppning stod hon tryckte hårt sin hand — - O, helga jungfru, var oss god! Nu stundar strid, nu kräves mod: Barbarer styr mot land! Det första skeppet mötte man med pilar och med spjut, men när det andra nådde land tog striden hastigt slut. Ett tredje kom, ett fjärde än, ett femte styrde in med vikingar från Bohuslän, med hårda män, ej mätta än på kvinnor, guld och vin. Men Anna Bellas fader stod beväpnad på sin gård, en man av hett liguriskt blod, en bonde rik och hård. När porten brast i stormningen gick han till envig fram och mötte Ragnar, vikingen, från Öckerö i Bohuslän vid fikonträdets stam. Men Anna Bella Mirafior hon ser sin faders nöd, av nordbon hugg på hugg han får och marken färgas röd. Då störtar hon med blottad barm mot kämpen ifrån nord. Han hejdar sig, hans blick blir varm. Med söderns dotter på sin arm går vikingen ombord. Men den som diktat dessa ord, en son av Bohuslän, han längtar ofta från vår jord till sol och fikonträn. Hans blod är hett, hans sinne lätt och strängarna han slår. Det sägs han ärvt sitt glada sätt utav en ung och skön brunett, Anna Bella Mirafior. Tillbaka till innehåll STOCKHOLMSMELODI Ur "Fritiof Anderssons Visbok" Se hur hela Uppland står i lågor, kvällsol brinner bortom Solna skog! Grön som arg mot violetta vågor brunnsviksvassen står där gäddan slog. Långt i syd mot bleknad himmel blänker fönstrens rad som guld på Södermalm och på Slottet vakten flaggan sänker. Stockholm svalkas efter dagens kvalm. Se, i nätta flockar som buketter av syrener, rosor och tulpan, Stockholms unga damer och koketter skymtar fram vid Feiths och Röda kvarn. Och i crémelackblanka tvåsitsbilar färdas herrar som Fortuna smekt i ett skymningsregn av amorspilar skjutna halvt på allvar, halvt på lek. Stockholm, i ditt sköte vill jag drömma, sorglöst, när din aftontimma slår! Nya syner, gamla minnen strömma leende emot mig där jag går. När din vårnatt dunkelmjukt får sluta dig i famn, från parkens dolda plan eko tonar än ur Bellmans luta och i Stora Suggan spelar Pan — — Men i nätta flockar som buketter av syrener, rosor och tulpan, Stockholms unga damer och kokettor skymta fram vid Feiths och Röda kvarn. Dans på Sphinx. En kärleksnatt på China! Stulen Lycka går på Rivoli! Såg du Bleka Greven på Regina? Har du hört Mitt hjärtas melodi? Musiken utgiven av Nordiska Musikförlaget och Elkan & Schildknecht, Stockholm Tillbaka till innehåll JAG ÄR FRI, JAG HAR SONAT Ur "Fritiof Anderssons Visbok" Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott, som i dråp av en neger bestod. Jag vill glömma den förfärliga tid som förgått sen den dag, då polisen mig tog. Intet hat, ingen harm i mitt hjärta jag bär, fast jag lidit i dagar och år. Jag var ung, jag var fri, jag var full, jag var kär - och då vet man hur illa det går! Det har diktats en visa som handlar om mig när jag gick på Paséo Colon. Det är dock inte sant allt som säges om mig och som sjunges uppå grammofon. Men uti Buenos Aires jag borde ej gått på den illa beryktade krog, där kreolskan stal hyran jag ut hade fått och där negern fördärvad jag slog. I förra veckan när månen så sorgsen en kväll i mitt fängelse tittade in, där jag satt på min brits i min ensliga cell med en dyster och allvarsam min, då hörs en klingande röst som uppstämmer en sång, som den förr hade sjungit för mig. Det var hon från kafét på Paséo Colon som var ledsen och ångrade sig. Men den vinden, som bar hennes toner till mig kom från havet, där friheten är. Och hur ljuvligt än jäntan beklagade sig och fast kanske jag ännu var kär, så sade jag: Fritiof Andersson lurar man nog ett par gånger med vin och med sång, men det sker ej två gånger uppå samma krog och uti varje hamn blott en gång! Tillbaka till innehåll
Så
länge
skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå så länge solen den glittrar på böljorna blå om blott en dag eller två så håll tillgodo ändå för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få! Och vem har sagt att just du kom till världen för att få lycka och solsken på färden? Att under stjärnornas glans bli purrad uti en skans att få en kyss eller två i en yrande dans? Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna sjunga! Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn och som fågeln på vågorna gunga. Och vid motorernas gång och ifall vakten blir lång, så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå, Så länge skutan kan gå så länge hjärtat kan slå så länge solen den glittrar på böljorna blå om blott en dag eller två så håll tillgodo ändå för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få! Och vem har sagt att just du kom till världen för att få lycka och solsken på färden? Att under stjärnornas glans bli purrad uti en skans att få en kyss eller två i en yrande dans? Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna sjunga! Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn och som fågeln på vågorna gunga. Och vid motorernas gång och ifall vakten blir lång, så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå, så tag med glädje ditt jobb fast du lider, snart för du vila för eviga tider! Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals, så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals! Det är en rasande tur att du lever, min vän och kan valsa omkring uti Havanna! Om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen med karibiens passadvind kring pannan. Klara jobbet med glans, gå iland någonstans, ta en kyss eller två i en yrande dans! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå. så tag med glädje ditt jobb fast du lider, snart för du vila för eviga tider! Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals, så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals! Det är en rasande tur att du lever, min vän och kan valsa omkring uti Havanna! Om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen med karibiens passadvind kring pannan. Klara jobbet med glans, gå iland någonstans, ta en kyss eller två i en yrande dans! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå. Länkar Taubevisor mm Urval Skifjeld's Taubesida Taubesällskapet Shopping Taube Lyrics |
|
|
| Samlat av IJ 2005 |