Sagan om Affe Apa
började våren 1994. Jag hade precis köpt och läst
ut det första Arne Anka-albumet (fem år efter alla
andra) och låg i min säng på korridorsrummet i
Lund, funderandes över varför ingen hade tänkt på
att göra en Arne Anka i studentmiljö. Jag menar,
Arnes karaktär är som klippt och skuren för
studentlivet. Han super för mycket, har aldrig
några pengar och lever för att fixa brudar. Låter
som 75% av alla jag kände på universitetet.
Plötsligt slog det
mig att kanske jag skulle försöka mig på
att göra något av denna serieidé som jag tyckte
var så självklar. Genast följde en våg av
prestationsångest: Jag kunde ju inte rita som
Charlie Christensen, fan, jag kunde knappt rita två
streckgubbar som var lika varandra. Jag hade aldrig
kommit på ett serieskämt i mitt liv, åtminstone
inte något som hållit tillräckligt länge för att
jag skulle hinna hämta en penna. Dessutom visste jag
ju inte ens hur man går till väga när man ska rita
en serie. Var köper man tusch? Vilket papper ska man
använda? Hur stora ska rutorna vara? Frågorna och
tvivlen var många, svaren färre.
Jag skrapade ihop
det självförtroende som behövdes genom att läsa
andra studentserier i diverse andra studenttidningar.
Med mycket få undantag skulle vilken medelmåttigt
talangfull hund som helst kunna skapa bättre serier
än dom genom att pissa i en snödriva. Jag insåg
då att jag borde sänka ribban avsevärt för vad
jag tyckte jag var tvungen att prestera med den här
serien. Om de andra serierna var värda att
publiceras så nog fan skulle jag kunna slänga ihop
en serie som skulle kunna visas i en studenttidning
utan att skämmas för sig.
En figur behövdes,
dock. En som gärna fick vara lika expressiv och
mångsidig som Arne Anka, men framförallt skulle
vara jävligt lätt att rita. Efter att ha skissat
igenom en halv djurpark testade jag en apa med lika
markerade ögonbryn som Arne Anka. The search was
over.
Första
Affe-serien
tog nästan fyra månader att få färdig. Lathet och
noja gjorde att det drog ut på tiden. Latheten
förklarar kanske sig själv, men nojan är inte lika
självklar. Det var helt enkelt så att jag inte
litade på mig själv och skissade allting flera
gånger innan jag gav mig på originalet. Tuschningen
ska vi inte tala om... jo, det ska vi, jag drog
fotokopior på originalet med jämna mellanrum för
att "säkra" det om något skulle gå fel.
Jag fortsatte sedan att tuscha på kopian, vilket
ledde till att när serien väl var klar så fanns
det inget riktigt original till den utan bara ett
antal kopior i olika stadier av tuschning. Smart?
Nä.
Den publicerades
på sistasidan i andra numret av Qvartilen
(Föreningen Lunds Internationella Ekonomers
studenttidning) som kom ut ca en dag innan
sommarlovet, så någon större Affe-feber hann inte
breda ut sig. Frågan är om mer än tio personer
läste den överhuvudtaget.
Affe-idén låg
sedan nere en termin ungefär. Jag var nöjd med att
kunna säga att "jag har gjort en serie"
och tanken på att lägga ner så mycket kraft på en
till var inte tilltalande. När sedan Lundtan (studentföreningen
Lundaekonomernas tidning) bildades och
redaktör-Niklas undrade om jag inte kunde rita
något gjorde jag en serie till, den här gången en
halvsida, och jag blev överraskad av hur lätt det
gick. Strax därefter flyttade jag till Wien för att
plugga en termin och gjorde två serier till
därnere.
Väl hemma igen
blev jag överraskad av hur väl mottagen serien hade
blivit under tiden jag spenderat nere i Österrike.
Folk kände liksom till den, vilket var ett
saftigt ego-boost för mig och ökade min arbetsmoral
till åtminstone mätbara värden. Sedan flöt det
på ett tag, jag gjorde tre serier i terminen i tre
terminer.
På vårterminen
-96 klampade jag in på Lundagårds
redaktion (ja, klampade är kanske att ta i
- jag smög längs väggarna, kan vi säga) och
frågade om inte Affe hade gjort sig bra i deras
tidning. Redaktör-Yens avslöjade då långt gångna
planer på att ha med en seriebilaga i Lundagård
och inbjöd mig att vara med på ett möte med
andra involverade i detta projekt. Mötet var både
stimulerande och skrämmande med tanke på att det
bestod av riktiga tecknare och så jag. Det hela
slutade i alla fall med att seriebilagan blir av och
Affe får vara med på ett hörn.
På hösten -96 tog
jag kontakt med IQ-Vägvisaren som är
(var?) Sveriges största studenttidning med över 100
000 ex i upplaga. Redaktör-Anders tyckte att Affe
platsade i IQ och under våren -97 och i ett
nummer på hösten var Affe med i tidningen.
I mars -97 ringde
en man från posten och ville beställa en serie till
postens site för ungdomar, mvh. Serien
skulle handla om att söka jobb och jag hade redan
idén klar för en sådan serie så allting var
perfekt. Post-John gillade serien och den låg på hemsidan i något år
innan den plockades bort.
Runt den tiden hade
jag gjort så många Affe-avsnitt att man med lite
god vilja och lite utfyllnad skulle kunna göra ett
litet album. Redaktör-Frans på Lundtan kläckte
idén och fick Lundaekonomerna att pröjsa, med god
sponsringshjälp från Lundtans tryckeri som var
erkända Affe-fans. Albumet fick namnet Affe Apa
- the early years och hade en upplaga på nåt
tusental. Albumet har väl mest använts som
PR-material för Lundaekonomerna, men några ex
såldes via bokhandlare i Lund. Bild & Bubbla
recenserade det och var väl inte överdrivet
imponerade, men recensionen stod bredvid en annan av
ett album med liknande ambitionsnivå och det blev
slitet i stycken så jag var rätt nöjd ändå.
Albumet går säkert ännu att få tag i via
Lundaekonomerna och jag sitter själv på ett antal
ex som fortfarande är till salu. Sätt in 50 kr på
postgiro 118 78 26 - 1 och skriv ert namn och adress
på inbetalningskortet så skickar jag det per post.
Våren -98 började
Sydsvenskan släppa fram okända
tecknarförmågor i sin fredagsbilaga. Jag tecknade
en Affe-serie som blev refuserad av
redaktör-Martin. Jag ritade en till som föll i godare jord och
publicerades. Den refuserade serien blev sedan Affes
tack och adjö till Lundtan efter tre och ett halvt
år.
Våren -99 blev
ytterligare två Affe-serier publicerade i Sydsvenskan.
Samtidigt började idén om den här hemsidan ta
form. I april använde Helsingborgs IF en Affe-strip som annons för den
allsvenska premiären i Helsingborgs Dagblad.
Under hösten
utformade och byggde jag den här hemsidan, som lades
ut på nätet i mitten på november och
färdigställdes i december.
That's about it, so
far.
