INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

Mina memoarer som NMK:s korvförsäljare på 1970-talet
När jag bombade hemvärnet
Klantskalleolympiaden -87
Frågelådan
Sven på Barkarby

Det var svårt att hålla ordning på alla korvarna i grytan. Kalla korvar till vänster och varma till höger. Det var därför med stor tillfredsställelse jag året därpå fick en spis med två plattor på och ett alldeles eget EL-uttag nere vid vattnet. Nu hamnade man så att säga lite mera i händlsernas centrum. Särkilt kyligt var det ett år vid Magregattan och affärerna gick utmärkt. Alla frös utom jag. Plötsligt körde en bil upp bakom mitt korvstånd. Det visade sig vara Freddy Stenbom från ALLT OM HOBBY. Han frågade om vi även hade DRIVE-IN försäljning. tro det eller ej, men under dagen åt han hela fjorton korvar med bröd ! Inte så lite stolt frågade jag varför mina korvar tydligen smakade särkilt gott ?
- Nja, sade Freddy, jag äter mest för attt hålla värmen. HaHaHaHaHa. Mängdrabatt ville han ha också. Inte undra på att han....... Ibland kunde det faktiskt bli hela korvburkar och lådor med bröd över. Typiskt miscalculation, men då skyndade Bengt Höglund och Calinge till undsättning och köpte det som var kvar. TACK grabbar ! Ett år blev det bara en korv kvar, men den åt Arne Perssons hund upp !

Norrmännen, som gästade oss varje år, var duktiga korvkonsumerare. De hade kanske smakat hemma i NORGE ? Pölse på norskt vis, var som de sade, ett bröd med två pölser i och kämpegott med gul och röd sås på. Ett år dök det plötsligt upp en mystisk, rödhårig typ i goggles. HAn påstod att han var utsänd av NMK-nytt och för att på den fina tidningens räkning testa om mina korvar höll måttet. Det gjorde de tydligen för han kom tillbaka flera gånger sedan. De flesta kunderna har varit mycket trevliga, men en gång kom en tillbaka och frågade om jag hade affärer ihop med SIMONS GUMMI AB. En annan gång stegade en yngling fram och ville köpa korv.
- Ska det vara med eller utan bröd ? fråggade jag.
- Nej, utan förstås, för jag vill ha den naken, sa han och sneglade skälmskt på min fru, som också hjälpte till ibland. Jag måste erkänna att NMK:are har varit trogna korvköpare. När korvarna blev över och Bengt och Calinge inte orkade fler, så sålde jag resten på KM ute på RADIOLANDA.

Trots alla roliga episoder och alla trevliga kunder jag haft nöjet att betjäna, så måste allting ha ett slut. Vid ett kommande årsmöte så slog jag näven ganska hårt i bordet och sa:
- Nu vill jag nog inte sälja korv längre !.
- Nejdå, det behöver du inte heller, sadee ordföranden, du kan sälja hamburgare istället ! Så det blev ett år till...... Det verkade omöjligt att bli av med jobbet, så till året därpå lovade jag att köpa ut korven (man köper även ut korv), bara någon annan sålde. Vid nästa Majregatta så skulle den nya korvförsäljaren träda till, men det kom aldrig någon. Eftersom alla korvätare genom åren lärt känna igen min korvhandlarprofil gick det inte att komma undan när väl en gång hade kommit dit. Det var bara att hämta ut dom dj.. korvarna från klubblokalen där jag glad ihågen hade leverarat dem dagen före. Allting har en ände men korven har två, eller flera kan man säga i det här fallet. Till slut blev jag i alla fall avlöst av nuvarande klubbmästaren Brynolf. Tack för det !

Korvgubben Christer "US NAVY" Svensson ett antal år senare.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

---

NÄR JAG BOMBADE HEMVÄRNET !

(Av Anders Andersson ur NMK-nytt 2/87)

Nyköping skulle fira 800 år med en hejdundrande flyguppvisning. Det skulle komma Spitfires, Mustang och många andra läckra flygetyg. Modellflygandet skulle också visas upp. det är här jag kommer in i bilden. Calle (Calinge Lindberg) ringde någon dag före och undrade om jag kunde flyga. "Ja, det ska bara vara att ladda ackarna", sa jag.

Flygdagen närmade sig, planet var laddat, alles in Ordnung. Enligt säker källa skulle vi flyga mellan halv tio och tio. Men VAR ? Som vanligt spred sig rykten. "Calle sa..." , "Enligt rykten.." Osv. Ni som varit med någon gång vet hur det brukar vara.
Till slut meddelade Calle att vi skulle flyga halv elva. Platsen var en gräsplätt med decimeterhögt gräs. För min del medförde det inga problem. Jag skruvade bort stället.
Klockan blev halv elva och vi skulle börja med modelluppvisningen. Lördagens flygning gick utan anmärkning. Modellplanen gjorde sina konster, helikoptrarna sina luftskruvar, piloterna sina darriga spakrörelser, transistorerna sina förstärkningar, kristallerna höll sina frekvenser. Allt flöt bra.

Söndagen började med en fin morgon, men fram mot förmiddagen blåste det upp. Vi skulle flyga på samma plats och tid. Denna gång var det bara en (dumdristig) modellflygare som skulle flyga: Jag.
Tankade och gjorde klart för start. Klockan blev elva. Motorn startade utan problem (OS 25 FSR). Jag kastade iväg planet och gjorde några repor framför publiken. Några rollar, loopingar och en häftig inverterad ryggspinn.
Inga problem vid landningen heller, trots vinden. Nu var det gott om tid att jag skulle hinna en flygning till. En man från publiken kom fram och frågade:
- Hur kan du styra utan linor ? (Linflygaarna höll till 100 m längre bort.) Jag öppnade luckan för radioutrymmet. Visade och förklarade. Tänkte en nanosekund:
- Konstigt, skruven till luckan tar dåliggt. Jag glömde tanken lika fort som den kom. Nu skulle det flygas en sista gång. Planet kastades iväg. Jag gjorde några repor, rollar och loopingar. Så blev det dags för min sugande, inverterade, halsbrytande ryggspinn.

Det såg mycket imponerade ut när luckan för radioutrymmet ramlade bort, tätt följd av något mer svårdefinerat.
Det odefinerade föremålet visade sig sedan vara acken. Med motorn på halvgas började planet "flyga" en svag högersväng, något sjunkande sådan. Jag hörde hur Calle refererade flygningen i högtalarna:
- Han tappar något ! Planet är okontrolleerat. KÄRA PUBLIK, VI KOMMER ATT FÅ SE EN KRASCH !
Det är tur att vi har Calle, som kan göra show av allt.
Kärran slog ned ett tiotal meter från en fullskala broder. Min far, som tittade på mer intressanta saker en ett fladdrande modellplan, såg i ögonvrån en mystisk grej komma hjulandes. Han frågade min syster:
- Vad är det där?
- Anders plan, sa hon, som om det vore sjjälvklart att mitt plan skulle hjula på marken. Vi modellflygare har sällan förståelse bland de övriga, icke flygtokiga familjemedlemmarna.
Kärran var hel, ja nästan. Motorbocken hade bara gått av. Acken, som var den första del som nådde moder jord, hade träffat en hemvärnsman på axeln. Han skulle fika när något kom från himlen. Jag fick tillbaka acken och bad om ursäkt.
- Är det säkert att det inte gör ont, fråågade jag.
- Det är ingen fara med mig. Hur gick dett med planet ?

Jag är bara två totalhaverier gammal i den här sporten. Det som var kvar av Cuben sålde jag till Bengt för 15 kronor.
En jobbarkompis hade en gammal SK 78 i källaren. Den är lättflugen och snäll. Jag köpte den. Med hjälp av förste handledare Bengt gjorde vi den i ordning och genomförde några intrimningsflygningar. Radion krånglade. Ur med grejorna. Garantitid kvar.
"Justering av mottagare" stod det på följesedeln från verkstaden. Fint, tänkte jag, det förklarar alla haverier. Det hade ju alla bussiga kompisar sagt också. Radiofel !
Jag monterade radio och servon igen och var mycket nöjd med installationen. Bengt var inte hemma. Jag kör ändå !
Ut till Radiolanda. Fint väder. Några klubbkompisar var där och stod i en grupp och pratade. (En del bara pratar - man ser dom sällan flyga. Limmet är kanske slut ?) Men nu skall här flygas. Motorn startar lätt. Jag styr kärran ut mot banan. Den lyder minsta roderutslag och jag får den att slingra sig fram i gräset. Uppställning. Kontroll av alla roder. Allt fungerar. Perfekt ! (Vilken härlig känsla, snart flyger vi..)

Jag slår till combiswitchen för kopplad roderfunktion, för säkerhetsskull, så att jag får bästa roderverkan ifall jag skulle råka i någon besvärlig situation. (Så här måste broder Wright ha känt sig första gången...)
Pådrag. Ingen återvändo. Kärran lyfter. Den ser smått majestätisk ut mot kvällshimlen. Jag gör en högersväng ut mot - - men varför svänger den vänster 1 ? Höger, jag ger ju högerutslag med styrspaken ! Men den flatsvänger åt vänster ! Varför ?? Nu har den nästan svängt 180 grader... Va f-n, den uppför sig som en smörklick i en het stekpanna. Här hjälper ju inga roderutslag. Var är Bengt ?! OJ DEN STYR JU RAKT MOT KOMPISGRUPPEN. BILARNA ! Den lyder inte roder ! (Handlingsförlamad.) Nu lutar den mera vänster... DEN STYR RAKT MOT MIG !

Det där motorljudet som lät som ljuv musik nyss låter olycksbådande. HOTFULLT. Jag måste nog slänga mig omkull. Men åt vilket håll ? Den tappar höjd. Visst ja, man måste ju dra av gasen. Det hann jag göra innan...
Med ett kort, lite träaktigt brak (jag känner så väl igen det ljudet) slår den stinsliga SK 78:an ner fem meter framför mina fötter. Den studsar inte ens. Den borrar ner nosen lite lätt i marken, landstället viker sig och vingen lossnar och lägger sig lite snett över flygplanskroppen. den påminner om en hund som blänger anklagande upp mot husse, med en blick som säger: Vad fan håller du på med ?
Nu blev dom intresserade där borta.

- Du, det där måste vara radiofel !!

Nej. Men ett felvänt skevservo ! Detta tillsammans med finessen med kopplade roder innebar att skev- och sidoroderutslagen tog ut varandra - som ni vet.
Om inte jag har lärt mig flyga innan jag blivit sjuttio år, går jag ur klubben.

FRÅGA:
Varför har jag alltid motvind när jag cyklar ut till fältet med mitt lilla modellplan på pakethållaren ? Jag har motvind när jag åker hem också.
"En som aldrig frågat."
SVAR:
Problemet är välkänt och utrett i många sammanhang och det finns en på vetenskapliga fakta grundad förklaring. Du kan t.e.x. läsa professor Humboldt Vies von Nehm:s avhandling "Ubersicht der grössten Windverschibungsproblemen der Landschaftumgegend" (Göttingen 1929).
På morgonen i staden kokar ju alla kaffe, eldar i spisar osv. Av den därvid uppstående värmeutvecklingen stiger luften uppåt och luft sugs in från den omgivande landsbygden. Det är denna vind du möter.
På kvällen sitter däremot alla och kollar på TV. På grund av den därvid uppstående depressionen och det kalla, blåa ljuset sjunker luften ner över staden och pressas ut över landsbygden. Du får motvind när du cyklar hem igen.

FRÅGA:
Vilket är det bästa modellflygplanet ?
"En som tack och lov aldrig börjat modellflyga."
SVAR:
Jodå, det är det, och dessutom kan man säga att det finns flera likvärdiga alternativ.

FRÅGA:
Varför kraschar jag alltid ?
"Oturs-Pelle."
SVAR:
Huvudsakligen beror detta på att planet störtar. En bidragande orsak, som är svår att komma tillrätta med, är att det därvid träffar marken.

FRÅGA:
Min man svarar ofta enstavigt på tilltal, luktar mystiskt när han kommer upp ur källaren (där han inte släpper in mig) och gör av med misstänkt mycket pengar. Han gömmer också kolorerade amerikanska tidningar för mig. Kan han ha träffat en annan kvinna ?
"Ängslig 35-årig hemmafru."
SVAR:
I så fall har du kommit lindrigt undan, gumman lilla. Jag vill inte i denna tidning säga vad han istället kan tänkas hålla på med för hobby.

FRÅGA:
Jag har alltid köpt färdiga modellplan av plast. Men det finns bättre och lättare material att bygga modellplan av, har jag hört. Material som dessutom finns i alla hobbyaffärer. Det ska dessutom vara lättare att limma och måla.
"Längtar efter något annat."
SVAR:
Jodå. Nylon, epoxy, aluminiumplåt, kevlar och glasfiber är andra bra material.

Sven var på skaladagarna på Barkarby och tittade på modellflyg med sina kamrater i NMK. Förutom alla de fina modellerna som var utställda och som flög, var det som vanligt en massa hobbyfirmor som hade försäljning.
Efter en stund stannade Sven till vid ett stånd. Där var DEN, modellen han alltid velat ha. Han tittade i kartongen, klämde och kände på delarna. Frågade försäljaren om byggsatsen. Jorå, det var ett bra pris på den också.
Sven var lite osäker ändå, vankade runt och visste inte hur han skulle göra. Till sist bestämde han sig, säkert med goda råd från klubbkompisarna, han köpte den så eftertraktade modellen. Sven var lycklig, Sven var i himlen !!!

Dagen led mot sitt slut och det var dags att åka hem till Nyköping. Sven var ovanligt tyst i bilen, satt mest och tittade ut genom rutan. Kompisarna frågade vad det var.
- Jo, sa Sven, jag vet inte riktigt hur jjag ska berätta om mitt byggsatsköp för frugan. Jag LOVADE att inte köpa någonting.
Man kom hem till Nyköping, och lämnade Sven lite sorgsen på parkeringen.

Dagarna gick och man träffade Sven på fältet nästa helg. Hur hade det gått när han kom hem ?
- Det ordnade sig, svarade Sven väldigt gglatt och sken som en sol, jag sa att jag vunnit byggsatsen på LOTTERI !!!

FOTNOT: Detta är en sann historia ! Dock heter Sven något annat i verkligheten, vill vara anonym med tanke på sitt förhållande till frugan....