Korpikå


Notiser och efterskrift
	.	Sägnen om den första nybyggaren..

Till slut några korta notiser som bygger på vad de gamble berättat:

Fäladsberget låg på höjden, mellan Framigården och skolan. Daniel Bodin föddes 31/6 1761 i Övermorjärv, son till soldaten Modig, Elias Olofsson och Malin Danielsson. * * * Karl Fredrik Baudin var garvare. Han lär ha varit en mycket envis människa. Vid ett tillfälle hade en kalv blivit kvar i skogen när de övriga kommit hem till lagården. Fredrik antog att kalven gått in på en nyodling och han gick för att hämta hem den. Bara några hundra meter hemifrån mötte han kalven, men han vände om och gick till nyodlingen - med kalven - och sedan hem till lagården.
   Bröderna Vilhelm och Gottfrid Baudin hade var sitt hemman - Bodinshemmanet och Gottfridshemmanet, men till en början hade dom gemensam lagård. Omsider byggde Gottfrid en egen. Bodinshemmanet inköptes senare av Karl Olof Sandberg. * * * Orrträsk har ett så kallat omotiverat namn - det ligger inte vid något vatten med det namnet. Orrträsket ligger någon kilometer öster om byn.
Andra omotiverade namn i trakten är Myrbergsträsk, där byn ligger nära fem kilometer från sjön/träsket och Moån, som inte ligger vid en å med detta namn, däremot vid Granåbäcken. I fallet Moån har man förvanskat det finska Muhojoki, där "muho" betyder 'sumpig mark, lös jord' och "joki" betyder 'bäck' eller 'älv'.    Den förste nybyggare i Orrträsk var en dräng från Korpikå, Henrik Nilsson, född 1790. Orrträsks storhetstid inträffade på 30- och 40-talen. Familjerna hade stora barnkullar och småbruken kunde försörja människorna. Då fanns det bara en ödetomt - Älvfares gård var nedbrunnen sedan lång tid tillbaka och familjen skingrad.
   I dag, 1998, finns det endast fem bebodda gårdar, resten tjänar enbart som sommarbostäder och i något fall kan man nog karakterisera byggnaderna som ödegårdar. Även barnantalet visar en annan bild - man kan räkna in barnen på ena handenss fingrar.
   Vägen mellan Orrträsk och Storsien byggdes som ett arbetsmarknadsprojekt i början av tjugotalet. Någon kilometer från Orrträsk finns en avtagsväg till Myrbergsträsk, där det finns två gårdar. Före 1945 drevs dom som lantbruk, nu har dom reducerats till rena bostäder/sommarställen. Om man fortsätter vägen mot Storsien så passerar man en gammalbosättning som nu är sommarbostad och en annan, Rolkmyran, som är öde.
Storsien har genomgått samma utveckling och är nu en stillsam plats med ett litet antal jordbruk och ett inte större antal barn och ungdomar. Storsien har en, i ett visst avseende, dyster historia. Under krigsåren i 1940-talets början fanns här ett "koncentrationsläger" för opålitliga individer, d v s kommunister.
   I Storsien har funnits ett glasbruk. Tillverkningen inskränkte sig till en prototyp för en s.k. flaçon, därefter lades fabriken ned. Man anser att allt startades för att företaget ville komma över skogsområden. Projektet har diskuterats flitigt i bygden - ingen har dock blivit klokare. Gåtan Storsiens glasbruk förblir olöslig...
* * * I början av 1700-talet upptäckte några bönder från Korpikå malmförekomst i Korpikåns dalgång. Det var Nils Hindersson från Sundet, Hindrich Hindersson från Inibyn, Eric Ericsson från Framigården och Lars Hindersson från Gälmans. Malmletare Nils Kröger bekräftade förekomst av kopparmalm i en åder som var 160 famnar lång, ca 40 famnar bred och 12 alnar djup.
   I dag kan man se spåren efter brytningen - ett gruvhål på ca 5x3 meter. * * * Gårdsnamnet "Gälmans" har använts sedan 200 år tillbaka. Anders Johansson avslutade då sin soldattjänst i Vånafjärden och familjen flyttade till Korpikå och övertog Lars Hinderssons gård. Det kuriösa är, att både Anders Johansson Gälmans och Lars Hinderssons hustrur hette Karin Nilsdotter och båda var födda 1752 - den ena i Vånafjärden, den andra i Sangis.
   Anders Gälmans söner - Nils, född 1774 och Johan, född 1783, fick i sinom tid överta var sin gård, Gälmans och Svedjan. Johan var under en tid bonde på Backen. * * * Lappheden, beläget nedanför Anders' bestod av ett flertal kåtor för de renskötande familjerna Gunnari, härstammande från Jukkasjärvi.
   Karolina Sundbäck och Per Nilsson Gunnari flyttade till gamla Nybacken, senare till Kukasjärvi. I Storträsk och Kukasjärvi finns fortfarande ättlingar. * * * Av ett byastämmoprotokoll framgår att "avlidne Lars Arm efterlämnat ett arrende på ängsmark". Detta arrende auktionerades ut på stämman och Lars Nilsson Gunnari lämnade det högsta anbudet - 17 kronor för ett års arrende. För ett mindre område betalade Lars Gunnari 1 krona och tio öre i arrende.
   Priserna för kreatursbete var reglerat: för varje ko betalades 1 krona för bete under sommaren. Det framgår inte om arrendet för getter var lika högt. * * * Byns bönhus, även det beläget nedanför Anders' byggdes omkring år 1900. Det byggdes på Framigårdens ägor men flyttades på 40-talet till dess nuvarande plats. Samtidigt flyttades ingången från norra till södra gaveln. * * * Om namnet Korpikå tvista de lärde. I skolan fick vi lära oss att på 800-talet fanns en inbyggare i byn. Hans namn var Stenman. Vi fick också lära oss att hans närmaste granne fanns i nuvarande Morjärv, tre mil avlägset, men att dessa båda fann grannens närvaro störande, varför de låg i fejd med varandra om jakt- och fiskerättigheterna. Stenman hade en dag vittjat sina nät i Korpik- älven. Fångsten lade han i sin ekstock som han drog upp på stranden, varefter han tog itu med någon syssla. När han kom tillbaks till ekstocken fann han att korparna hade ätit upp all fisk. Då kom han på att kalla platsen Korp-i-å.
   Det är lätt att slå hål på den myten. På den tiden fanns inga efternamn utöver son-namn. Hade skrönan kallat nybyggaren Per Larsson, eller liknande, så hade historien verkat trovärdigare. Dessutom; korpen hade fordom ett annat namn - ravn, ett ursprungligen fornisländskt ord som fort- farande används på Island, i Norge och Danmark och på sina ställen i södra Sverige.
   En nutida forskare, Pellijeff för fram teorin att namnet kommer från finska ordet "korpijoki" vilket skulle betyda "vildmarksälven".
   En senare tolkning hävdar att namnet kommer från samiskan. Där får byn en synnerligen poetisk benämning, "platsen där solen lyser på det glänsande berget". * * * Lars Olof Johansson, Johns far, berättade om att en kalv försvunnit från Långstranden. Man berfarade att "landan" tagit den. En klok gubbe ombads att skaffa tillbaks kalven. Gubben läste en lång obegriplig ramsa; under tiden såg man först öronen av kalven komma upp ur marken, till slut hela kalven.
   Långstranden var ett soldattorp, beläget längst ut i västra Korpikå, någon kilometer bortom Holmen. Dit fanns endast en gångstig, spångad över den sanka marken. Soldaten Riberg kom från Rian. * * *
Den kuperade terrängen på byns östra sida har erbjudit en fin skidterräng. Korpikå skytteförening har varit synnerligen framgångsrik även i rikssammanhang, med bl. a. en svensk mästare i fältskytte. På bilden till höger syns två av föreningens storskyttar, Einar Arm från Taipale - hans förfäder kommer från Långstranden - och Edvin Sandberg från Bodins-Antons.
* * * Gårdsnamnen
I byn förekommer många namnformer. Nedan några exempel:
* Naturnamn - Dalen, Högåsen, Holmen, Backen och Dalbacken
* Mansnamn - Oskars, Gottfrids, Eriks och Arvids eller dubbelnamn som Johan-Antons, Karl-Johans
* Kvinnonamn - Ottilias, Lisas
* Familjenamn som Sandbergs, Söderholms och Bodins (Baudins)
* Dialektala namn - Johånis (Johan/Johannes), Nischohånsa (Nils-Johanssons)
* Lägesbeskrivande namn: Framigården, på en framskjuten plats i byn; Ipigården, uppe i byn; Inibyn, nere i byn; Åtigården, bredvid en annan gård; Inigården, längst inne i byn
* Åldersbestämning av gården: Nygården, Nybacken, Nybruket, Nygärdan, Gammaljägars
* Eller lustiga namn: Mangårdsbyggnaden på ett boställe delades mitt av. Köksdelen togs av David Sundberg som sedan fick heta Köks-David, salsdelen togs av John Fredriksson som fick heta Sals-John. Gårdsnamnen blev Köks och Sals. Liknande delningar har förekommit på andra platser, exempelvis i Bodträsk.
*Gårdsnamnet, Brännan, tyder på en brand- eller svedjeplats. Gårdsnamnet Svedjan däremot syftar på en rödjning/svedjeplats.
* * * När Åtigården upphörde med jordbruket blev en del av mangårdsbyggnaden affärslokal för Konsumtionsföreningen Kalix med omnejd. När Konsum flyttade till Söderholms blev Åtigården öde. * * * Vallgärde var ett soldattorp. Det är troligt att där bott andra soldatfamiljer - därom vet jag inget. I de fall där soldaternas rotetorp har varit kända, har jag redovisat detta, i andra fall har jag samlat alla soldater på särskild plats, se specialsidor om soldater i slutet. * * * Henrik Larsson Flagga är den siste rotesoldat på soldattorpet Flaggas. Barnen tog namnet Brändström och deras ättlingar finns i åtskilliga byar i kalixtrakten.
   Dottern, Katarina, blev stammoder till släkten Söderholm. Sonen Nils Henrik, född 1849 blev arrendator i Myrbergsträsk. En sentida Söderholm blev en förmögen man och han byggde Johannisbergs gård. Tyvärr råkade han i ekonomiskt bekymmer och fick avträda gården. Hans änka, Anna, flyttade till Korpikå och bodde en tid på gamla Nybacken, därefter på Söderholmsgården, sedermera konsumaffär i byn.
   Hon trivdes inte med änkeståndet och föresatte sig "att skaffa sig en karl - om hon så skulle göra honom 'av pören', närmast översatt till en trasdocka. Hon gifte sig med Simon Gustafsson i Grundträsk. Det fanns ett talesätt under hennes tid i Korpikå: Det finns två karlar i Korpikå , Sellbergskar'n och Söderholmskar'n, och två fruar - fru Söderholm och fru Stenberg.
   En annan Söderholm, Bengt, blev kommunalråd i Kalix Johannisberg blev skyddshem för vanartiga pojkar på trettiotalet. Föreståndaren hette Ruda och "odygdiga" gossar skrämdes till lydnad inför hotet att Ruda skulle hämta dom till skyddshemmet och göra folk av dom.
   Nuförtiden förekommer Johannisbergs namn i tidningarna i mindre smickrande sammanhang. Oftast handlar det om rymningar och bilstölder av det unga klientelet. Det var bättre förr. * * * Korpikå har haft en väl utvecklad infrastruktur, innan någon i byn visste vad begreppet innebar. I slutet av 1930-talet fanns tre affärer i byn; O. E. Sandbergs Diversehandel, Kooperativa (Konsum) och Handlar-Annas lilla butik. Bodins-Oskar bedrev sin rörelse i hemgårdens bagarstuga, men efter en ödeläggande brand flyttades verksamheten till en annan av gårdens byggnader. Brorsonen Elis övertog affären.
   Kooperativa låg i södra delen av Benjamin Strömbäcks mangårdsbyggnad. Konsumaffären flyttades senare till Söderholms och den blev en uppskattad samlingsplats, där byns angelägenheter behandlades.
   Föreståndarna blev närmast legendariska; Tyra Nilsson, Gerhard Isaksson och Signe Andersson och deras biträden fann lyckan i flera avseenden; dom blev lyckligt gifta med någon av byns ungkarlar. Handlar-Annas affär startade i Nils Johan Strömbäcks bagarstuga av Viktor Sandberg från Björkvattnet. Anna Olsson, Nils Johans svägerska, övertog och fortsatte affärsverksamheten i ett litet rum i en knekt- bostad, flyttad från Eknäs, knut-i-knut med byns bönhus. * * * Byns postanstalt inrymdes i farstukammare i Nils Johan Strömbäcks mangårdsbyggnad. Dottern Lena var föreståndare. Efter hennes giftemål med byggmästaren Elof Åström flyttades posten till deras nybyggda hus. * * * Byns telefonväxel fann på Ipigården. Ester Åström och familjens tonårsflickor skötte all in- och utgående teletrafik. I min ungdom fanns ett femtontal abonnenter. * * * I byn fanns smed, barnmorska, nöddöpare, skomakare, slaktare, traktorförare, taxi, fiskhandlare, bagare, båtbyggare, ugnsmurare, tunnbrödbagerskor, tvätterskor, læstadianpredikant, cirkelsågverk, tjurhållare, dansmusiker - Swing Boys, f. d. Tages Swing - dansbana, bygdegård, tre badplatser i ån, vintertid möjligheter till badstubad och sist, men icke minst, ett företag för tillverkning och testning av ensitsigt flygplan.
   Nuförtiden saknar byn allt av det ovan uppräknade. Inte ens tätorten kan skryta med ett sådant utbud. Det var, som tidigare framhållits, bättre förr! * * * Inibyn - en gård som är värd "ett eget kapitel".
När man ser på husbondeförhållandena på gården så upptäcker man att hustrurna i många fall fått rycka in. Inibyn har nämligen fått stå till tjänst med soldater till landets armé. Efter genomgången krigstjänstgöring har männen återtagit husbondesysslan.
   I mantalslängderna finns beteckningen Korpikå nr 6 B, avstyckat från stamfastigheten 1628, men återfört 1632 - samma år som Gustav II Adolf stupade i Lützen. 6 B var ett knektboställe. Ägarför- teckningen omfattar namnen: Lars Jönsson, Nils Larsson, Erik Larsson, Hans Larsson, Per Hindersson och Hans Persson.
   I början av 1600-talet fanns en Lars Larsson på gården. Han tog studenten i Uppsala, studerade teologi och blev omsider kyrkoherde - först i Överkalix församling, sedan i de sammanslagna församlingarna Nederkalix och Överkalix. Lars Larsson latiniserade sitt efternamn till Calicius.
   Sonen Lars blev också präst - och därtill kyrkoherde i Nederkalix församling. Han latiniserade sitt efternamn till Laurentius. I familjen föddes nio barn, varav sex dog i mycket späd ålder. * * * ...och Johånis
På Nygärdan/Johånis fostrades stora idrottsmän: Seth och Ivan Johansson var pålitliga långrännare på skidor - Ivan blev svensk lagmästare på 5-milen, uttagen till Olympiska spelen i S:t Moritz 1948 i militär fälttävlan och i gång, 50 km, i London 1948. Sven var god tävlingscyklist och sedermera cheftränare för amerikanska olympiatruppen i längdåkning. * * * ...och, varför inte - Davids?
David Sundberg var vägarbetare - eller "trum-petare", som något ljushuvud fick till det. Han spelade tvåradigt durspel och favoritlåten var Bondvals av Theodor Pinet - eller "A-i-a-o", som vi kallade den.
   "A-i-a-o" var den text som David sjöng i refrängen. Dragspelet finns hos dottern Elise i Boden. * * * ...och, varför utesluta Nisselas?
Egentligen var "Nissiläs" deras riktiga namn - dock förvrängt genom kalixmålet. Det märkliga med Nissiläs var, att trots att både far och mor i huset var religiösa, så anordnades det dans i deras kök, där traktens ungdomar kunde ta sig en svängom. Kanske berodde detta på att samtliga barn i familjen var flickor och synnerligen dansanta. Jag har träffat den äldsta av dem, Vilma, som under 1997 fyllde 90 år. Hon var ovanligt vital för sin höga ålder och hon talade fortfarande obehindrat sitt kalixmål. Vi hade ett visst förhållande till varandra eftersom min mor också var född 1907 och följaktligen klasskamrat med Vilma. Tilläggas kan, att hon bor i egen lägenhet i Årsta, Stockolm. * * * Post scriptum.
Denna byaforskning har tillkommit av en enda anledning - min obotliga nyfikenhet. Benämningarna Flaggas, Böösbacken och Björndalssundet förbryllade mig och jag beslöt att ta reda på deras bakgrund. Det ena gav det andra och jag fann att jag borde gräva djupare; jag skulle försöka "bokföra" alla byns inbyggare.
        Nu är det gjort - och i forskarkretsar har jag setts som en särling; han som gräver där han står, tills han knappt syns själv. Andra forskare har dock försett mig med uppgifter, vilket gjort att avslutad forskning ständigt fått återupptas.
        Detta är dock den slutliga editionen. Tillkommande uppgifter kommer i fortsättningen att lagras i mitt speciella teflonminne.

Korpikå - den plats i världen som står mitt hjärta närmast - är numera inte bara förknippad med min lyckliga barndom; byn har vuxit på bredden, djupet och höjden genom de kunskaper som forskningen givit mig.
                                Stockholm 9 augusti 1998

                                Henry Sandberg

Navigator
Navigera med knapparna nedan för att nå olika delsidor