|
|
|
 Det här vill vi  Programträffar
|
Bibeln och homo/bisexualiteten
Nej, menar företrädare för s.k. klassisk kristen tro (biblicism och fundamentalism) och pekar därvid på den s.k. skapelseordningen och enskilda bibelställen. Men många inom EKHO anser att kärleksbudet (Matt. 22:37-40) utgör den högsta normen i Skriften samt att skapelsen ej är statisk utan fortgår alltjämt.
Till läran om den statiska skapelseordningen
Inom den s.k. alternativlinjen (motståndare till homo/bisexualiteten) i Kyrkan och homosexualiteten att homosexualiteten utgör ett funktionsfel i skapelsen:
Homosexualiteten sägs inte vara en del av Guds goda skapelse utan snarare en störning eller en avvikelse. Man kunde också säga att den är uttryck för ett funktionsfel i skapelsen. Tyvärr drabbar detta människor utan påvisbar personlig skuld och utan att empirisk vetenskap kan förklara dess uppkomst. Denna störning gäller enbart den sexuella dragningen till en person av samma kön och hindrar naturligtvis inte allmänna prov på omsorg, trofasthet och kärlek. Oförskyllt får alltså homosexuella människor leva med sin sexuella identitet. De är inte syndare i någon annan mening eller i någon större grad än vilken heterosexuell människa som helst. Inte heller är det fråga om att nedvärdera en människa genom denna beskrivning. Enligt denna uppfattning är förståelsen av ’det tragiska livsperspektivet’ på hela tillvaron en viktig premiss för att ge en hållbar, teologisk karakteristik av homosexualitet. (1)
Detta anser vi vara en djupt kränkande och missvisande bild av homosexualiteten.
Enligt vår erfarenhet innehåller den homosexuella kärleken – liksom den heterosexuella – de Andens frukter, vilka Paulus nämner i Gal. 4: glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet och självbehärskning. I denna kärlek ingår även ömhet, vänskap, trohet, ansvar och respekt. Vad knyter samman två homo/bisexuella, som levt samman större delen av livet om inte trofastheten? Självfallet förekommer det även konflikter.
Alternativlinjen utgör en från 1930-talet stammande, konservativ ordningsteologi, enligt vilken äktenskapet är den enda tillåtna ramen för sexuellt umgänge. Så menar Emil Brunner att Gud i sin skapelse har
Inrättat vissa ordningar som strukturerar det mänskliga livet, nämligen äktenskapet och familjen, arbetet och den ekonomiska ordningen, staten och den politiska ordningen, kulturlivet samt kyrkan. Kriteriet på en rätt handling är den överensstämmer med Guds vilja med dessa skapelseordningar.(2)
Den skapelsegivna homo/bisexualiteten
I ett etiskt synsätt åtskiljs enligt Göran Bexell ( I Etiken Bibeln och samlevnaden) tre områden: fakta, värderingar och människosyn/livsåskådning. En seriöst kristen samlevnadsetik kan ej undvara relevanta fakta. En sådan realitet är den vetenskapliga forskningen om homo/bisexualitet. EKHO menar att människans förmåga till vetenskapligt tänkande ingår i den goda skapelsen.
Termen ´homosexualitet´ myntades under senare delen av 1800-talet. Fenomenet har senare utforskats även av psykologer, sociologer, socialantropologer med flera. Man tar med detta ord sikte på den homosexuella personlighetsinriktningen som en identitet.
Med uttrycket ´genuin homosexualitet´ avses en hela personen omfattande, i den tidiga barndomen fastlagd, alltså ej självvald, oföränderlig homosexuell personlighetsinriktning.
Adertonhundratalsfilosofen Pontus Wikner beskriver den homosexuella kärleken så:
Min kärlek innesluter allt det, som annars kärleken till en kvinna: en svärmande innerlighet, poetisk lyftning, estetisk hänryckning, ett anande drömliv, en outsäglig dragning till den älskade, en magnetisk tjusning vid kroppslig berörning, ett glödande begär efter att omfamna och kyssa och slutligen ett hela kroppsligheten genomträngande adlat behov av könsdriftens ömsesidiga tillfredsställande. Jag spårar denna själsinriktnings begynnelse redan i min tidiga barndom. Redan vid åtta års ålder erfor jag en svärmande känsla för en gosse.(3)
Denna uppfattning kan kallas ´essentialistisk´; den hävdar att homosexualiteten är något grundläggande för individen.
Existesformen ´att vara homosexuell´ innebär för många människor inte bara en beteckning för homosexuell orientering, utan också en social identitet och livsstil. Detta har särskilt framhållits i det sena 80-talets debatt mellan ´essentialister´ och ´konstruktivister´. I denna diskussion hävdar ena lägret att homosexualiteten är något grundläggande, ´essentiellt´, hos en individ, medan det andra menar att samhället ´konstruerar´ homosexualiteten i form av en mer eller mindre färdig roll, ett slags social kostym, för den som önskar så iklä sig.
Bland konstruktivismens företrädare råder oenighet om huruvida man kan välja sexuell orientering eller om teorin representerar ett metaperspektiv vilket tar sikte på kollektiva strukturer, inte individnivån.
Vetenskapens rön är enligt vår mening ett led i Guds fortsatta uppenbarelse. Med stöd av dessa kan man tala om homo/bisexualiteten som tillhörande den fortgående skapelsen.
I Bibeln talas det ej om en homo/bisexuell läggning utan om genitala akter mellan personer av samma kön. Ordet ´homosexualitet´ förekommer inte. Det går alltså ej att utan vidare överföra Skriftens utsagor till vår egen situation, eftersom det moderna begreppet ’homosexualitet’ växte fram under 1800-talet.
EKHO-Stockholm har ej antagit någon enhetlig bibelsyn utan överlåter åt medlemmarna att själva ta ställning. Vi vill ej exkludera enskilda.
Härmed går vi över till de enskilda bibelutsagorna i ämnet.
1 Mos. 19:1-13
Här talas om försök till enkönad våldtäkt, varför avsnittet saknar relevans för denna framställning.
3 Mos. 18:22, 20:13
Dessa verser ingår i helighetslagen (3 Mos. 17-26).
Här återfinns Skriftens klaraste förbud mot sexuellt umgänge mellan personer av samma kön (män). Det är en styggelse inför Gud. Förbudet mot företeelsen har inte endast moralisk innebörd; det är även religiöst betingat. Genitala handlingar mellan personer av samma kön är något avskyvärt för Herren. Medan de förekommer i grannländerna är den främmande för Jahve och hans folk. Avhållsamheten är till för att avgränsa Israel från andra folk – man måste bevara sin etniska egenart. Att den religiösa identiteten är lika viktig framgår av 18:21 där Israel förbjuds att ge barn som avgudaoffer åt Molok.
Inför försök att överföra texten till moderna förhållanden kan en jämförelse med 18:19 vara värdefull; där förbjuds samlag med kvinnan under hennes menstruationsperiod. Detta förbud vittnar om en annan tid och andra synsätt än de idag rådande. Ännu tydligare blir detta om man betänker att både mannen och kvinnan skall ”utrotas ur sitt folk” (20:18). Straffet för sexuellt umgänge mellan personer av samma kön är döden (20:13).
Den som i sin syn på homosexualitet vill följa Gamla testamentet bör alltså yrka på dödsstraff för homosexuella handlingar och – i konsekvensens namn – anbefalla straff för samlag under menstruationperioden.
1 Sam. 8:1-4, kapitel 4 och 2 Sam. 1:26
Frågan om relationen mellan David och Jonatan var mer än vänskap har diskuterats. Texterna talar om ett djupt förhållande men ej om genitalt umgänge.
Vi lämnar frågan öppen men konstaterar att många homo/bisxuella har funnit identifikations-
objekt i David och Jonatan.
Rom. 1:26-27
Paulustexten talar om vad som blir konsekvensen om man medvetet väljer bort Herren till förmån för avgudar.
I Rom. 1:18-32 är poängen att Gud prisger avgudadyrkare åt onda lustar och begär. Bakgrunden till texten är den av det omgivande grekisk-romerska samhället influerade positiva inställningen till sexuellt umgänge mellan personer av samma kön. Män – även kvinnor nämns i sammanhanget – var gifta men hade samtidigt erotiska förbindelser med andra män vid sidan av äktenskapet, ofta ynglingar.
Varken ogudaktigheten eller den sexuella utlevelsen är något konstitutivt. Det rör sig i båda fallen om ett förhållningssätt som man medvetet valt. Verbet ´byta ut´ betecknar en aktivitet genom vilken man lämnar något till förmån för något annat. Här handlar det om hedningarnas felaktiga beteende.
I det medvetna valet lämnar man ”det naturliga umgänget” för ett ”onaturligt”. Naturargumentet står för skapelseordningen. Men man bör dock vara försiktig vid användningen av detta begrepp; i 1 Kor. 11:14 angriper Paulus mäns vana att bära långt hår med hänvisning till ”själva naturen”.
För den nutida kristne homo/bisexuelle faller både argumenten avgudadyrkan och det medvetna valet bort. Han/hon har ofta varit troende så länge det går att minnas. Man väljer inte en homo/bisexuell läggning; den upptäcks – ibland mycket tidigt – som en redan befintlig företeelse.
1 Kor. 6:9-10
Staden Korint var känd för sin sexuella lösaktighet. Bibelstället ingår i en lastkatalog.
Inga orättfärdiga får komma in i Guds rike; bland dessa nämnd otuktiga, avgudadyrkare, äktenskapsbrytare och sådana som hänger sig åt sexuellt umgänge med personer av samma kön.
Den grekiska termen ´malakos´ betyder ´mjuk´; i överförd bemärkelse får det innebörden ´vek´. Därmed avses sannolikt veka (”feminina”) män och gossar som utnyttjas sexuellt av andra män.
´Arsenokoites´ är förmodligen den som tar initiativet till sexuell samvaro med andra män och gossar (jfr sv. ´gosseskändare´).
Uttrycken representerar alltså den passiva respektive aktiva parten i sexuellt umgänge mellan män och ynglingar. I båda fallen rör det sig troligen om promiskuitet.
I NT-81 har de grekiska termerna sammanförts till en och översätts till ”de som lever i homosexualitet”. Detta är en uppenbar anakronism. Översättningen i Bibeln 2000 lyder ”män som ligger med män”. Uttrycket svarar bättre mot grundtextens intentioner.
För att gå in på den vidare betydelsen av begreppet ’malakoi´ användes termen i antiken av bl.a. Philo. (Han avsåg med ’malakoi’ en man som gift om sig med sin exhustru m.m.). Ordet användes om män som ansågs vara karaktärssvaga i något avseende och vars beteenden därför betraktades som klandervärda och respektlösa.
Halvor Moxnes gör en intressant iakttagelse om könsroller och sexualitet i Medelhavsländerna.
Mannens maskulinitet var hans största ära, och den blev symboliserad av hans sexuella roll. Han blev därför angripen i själva sin mansroll vid anklagelser om att hans kvinna bedrog honom med en annan man (han blev ’hanrej’), eller vid anklagelser eller om att hans egen sexuella roll var ’kvinnlig’. Anklagelsen om att vara ’mjuk’, ’vek’ d.v.s. omanlig eller att vara passiv partner i homosexuella förbindelser, kunde lösrivas från sammanhanget med sexuella förhållanden. Det kunde helt enkelt användas i överförd betydelse för att drabba en man i hans makt i sociala och politiska konflikter. Sådana anklagelser blev betraktade som en slående form att angripa en motståndare och kunde anpassas till vanliga utskällningar.
Att uttrycken i dessa kataloger är ’allmänna’ betyder därmed inte att de är ’allmängiltiga’. Snarare betyder det att de blivit lösrivna från ett konkret sammanhang och blivit fördömande stereotyper. De har inte någon egentlig moralisk argumentation. Istället bygger på de på det som är kulturellt accepterat som ’självfallet galet’ inom en miljö och fungerar som karakterisering av de ’andra’ eller som marginalisering av avvikare. Sådana listor berättar därför om vilka som blev fördömda i en miljö, men ger oss lite hjälp för etiskt tänkande. Det är uppenbart att de inte kan vara någon modell för kristen reflektion över moraliska spörsmål.(4)
1 Tim. 1:10
Här syftas på det som ”lagen och ordningen” kräver. Motiveringen är alltså samhällsmoralisk, vilket inte utesluter en underliggande religiös värdering.
Äktenskapet
Enligt flera författare utgör skapelseordningen sådan den ter sig i 1 Mos. 1-2 ett starkt argument mot homosexualiteten. Därvid åberopas ofta texterna om man och kvinna och äktenskaper som normerande Detta förutsätter en statisk skapelsesyn. Enligt vår mening är skapelsen stadd i ständig utveckling. Hur synen på äktenskapet har förändrats skall belysas i det följande.
John J McNeill SJ anför i sin bok The Church and the Homosexual studien The Bible on sexuality av T.C. DeKruijf. Denne konstaterar en viktig skillnad mellan Gamla och Nya testamentet. Äktenskapet spelar inte samma roll i NT som i GT. I det gamla förbundet var kontakten med Gud sammanknippad med Israels status som Guds egendomsfolk så att Gud handlade med människan genom folket. Därför var det viktigt för alla män och kvinnor att erhålla detta liv och ingå äktenskap. För att förstå skillnaden i NT:s syn på saken är det viktigt att komma ihåg att medlemskap i det nya förbundet inte längre är avhängigt blodsband eller härstamning. Följaktligen intar äktenskapet inte samma plats som i Israel. I Nya testamentet erhåller var och en gåvan att bli fruktsam i en kärlek som i värde överträffar äktenskapet och fortplantningen. Denna nya sida av kärleken utgör utsprunget till kallelseval vid sidan av äktenskapet såsom ett liv i avhållsamhet och den celibatära gemenskapen. Man kan inte längre identifiera den kärlek mellan människor som medför gudslikhet med uteslutande den heterosexuella gemenskapen i äktenskapet.
En annan viktig skillnad mellan GT och NT vad gäller sexualiteten har att göra med tron på den personliga odödligheten. Det talas ganska lite om den i GT; tonvikten låg på ”folkets” överlevnad och den enskildes fortsatta liv i och genom barnen. Med NT:s betoning på uppståndelsen följde emellertid en individuell tro på livet efter döden. Följaktligen befriades man från att gifta sig och producera barn för att erhålla en form av överlevnad bortom graven. Denna förändring av tyngdpunkten är av särskilt intresse i relation till den homosexuelle, eftersom – vilket många psykologer visat - en av de djupaste orsakerna till homofobi är förbindelsen mellan homosexualitet, barnlöshet och döden.
Ingenstans är den nya attityden till sexualitet så tydlig som i berättelsen om den etiopiske eunucken i Apg. 8:26-39. Lukas har som syfte att beskriva den helige Andes arbete med att forma den första församlingen och hur denna församling skilde sig från sin föregångare. Han understryker att människor som av olika skäl var utstötta ur Israel inkluderades i den nya gemenskapen Den första gruppen är samarierna. Den andra gruppen, symboliserad av eunucken, är de som av sexuella skäl var uteslutna ur det gamla förbundet: ”Ingen som är kastrerad, vare sig genom krossning eller stympning, skall komma in i Herrens församling.” (5 Mos. 23:1). Dock finns en profetia i Jes. 56:2-8 som säger att, med ankomsten av Messias och upprättandet av det nya förbundet, kommer eunucken, som tidigare var utesluten från gemenskapen med Gud, att få en speciell plats i Herrens hus och ett odödligt värde.
Främlingen som har slutit sig till Herren må inte säga så: ´Säkert skall Herren skilja mig från sitt folk.´ Ej heller må den kastrerade säga: ´Se, jag är ett förtorkat träd.´ Ty så säger Herren: De kastrerade som håller mina sabbater och utväljer det mig behagar och står fast vid mitt förbund, åt dem skall jag i mitt hus och inom mina dörrar ge en åminnelse och ett namn, en välsignelse som är förmer än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn, som inte skall bli utrotat.
Tillämpningen av denna profetia på den homosexuelle kan försvaras, därför att termerna eunuck och kastrerad i NT inte bara används i bokstavlig betydelse – om dem som blivit fysiskt kastrerade – utan också i symbolisk mening om dem som av olika skäl inte gifter sig och får barn. När Jesus i Matt.19:12 diskuterar äktenskap och skilsmässa säger han till apostlarna:
Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har gjorts könlösa och sådana som gjort sig själv könslösa för himmelrikets skull.
Den första kategorin – de som har varit könslösa/eunucker sedan födseln – är det närmaste Bibeln kommer beskrivningen av vad vi idag förstår med homosexuella. Det framstår därför inte som något förvånande att den första gruppen av utstötta ur Israel som den helige Ande kallar till det nya förbundets gemenskap är symboliserad av den etiopiske eunucken. Symboliken är helt klar: Den helige Ande tar initiativet till att i det nya förbundet inkludera medlemmar som av sexuella skäl var uteslutna ur det gamla förbundet.
Genom sin studie har De Kruijff visat att synen på äktenskapet är relativiserad i NT: även de ogifta är inräknade i gemenskapen. Det är oklart om slutsatserna avseende utsagorna om homosexualitet dras av DeKruijff eller McNeill. I båda fallen rör det sig om argument e silentio (argument från tystnaden). Men det är också fråga om esoterisk undervisning (undervisning för de invigda); Jesus avslutade sin utläggning i Matt. 19:12 med orden: ”Den som kan må tillägna sig detta.”
Sammanfattningsvis finns det inget skäl att utdöma samlevnad mellan parter av samma kön på grundval av GT:s höga värdering av äktenskapet.
Övrigt
Som påpekas i början av denna framställning upplever ett homo/bisexuellt par att deras förhållande präglas av samma slags kärlek som den heterosexuella relationen. Denna uppfattning godtas dock ej av de allra flesta biblicister och fundamentalister. Deras bibelsyn omyndigförklarar de homo/bisexuellas vittnesbörd om sin kärleks väsen!
Det går inte att ur biblisk synpunkt göra en distinktion mellan den homosexuella läggningen och handlingen; Paulus kände inte till någon homosexuell identitet. Den erotiska dimensionen hos människan är en psyko-fysisk resurs som omfattar mycket mer än samlaget – såväl kropp, själ som ande. Därför kan en homosexuell handling vara en handtryckning eller kyss lika väl som den genitala akten. En jämförelse med uttrycket ”den heterosexuella handlingen” visar hur felaktigt beteckningen ”den homosexuella handlingen är.
Bland forskarna råder oenighet huruvida Paulus kände till och fördömde enkönade, varaktiga förbindelser. Bibeln redovisar inga sådana insikter. Viktigare är att medan Paulus betraktade genitalt umgänge mellan personer av samma kön som uttryck för avgudadyrkan, begär och ett fritt val, så ses i modern tid homosexualiteten som en personlighetsförankrad identitet. Som sådan behöver den en positiv, etisk gestaltning.
I analogi med kyrkans syn på heterosexualiteten rekommenderar vi homo/bifila människor varaktiga förhållanden inkluderande trohet. Äktenskapet är till för man och kvinna samt tjänar bland annat reproduktionen mellan parterna, varför det inte är tillämpbart på homo/bisexuella relationer. Istället förordas partnerskap och välsignelseakter.
På detta sätt anser vi oss ha gjort rättvisa både mot Skriftens grundläggande samlevnadssyn och de utsagor som handlar om sexuellt umgänge mellan personer av samma kön. Citera gärna - men ange källan
Barbro K. Gustafsson
Författaren är teol. doktor i etik och specialiserad på ämnesområdet kristen tro och homosexualitet.
1 ”Kyrkan och homosexualiteten. Sammanfattning och förslag”, Kyrkan och homosexualiteten. Rapport från en arbetsgrupp Svenska kyrkans utredningar, 1994:8, s. 31.
Som underlag för denna PM har beträffande behandlingen av bibelställena huvudsakligen använts Eskil Franck, ”Bibeln och homosexualiteten. Texterna då och tillämpning nu”, Kyrkan och homosexualiteten. Rapport från en arbetsgrupp Svenska kyrkans utredningar 1994:8. En annan tolkning ges i Bertil Gärtner, ”Till man och kvinna. Vad säger Bibeln om homosexuella handlingar?” i samma utredning. Avsnittet om äktenskapet utgör en översättning ur John J Mcneill, The Church and the Homosexual London 1977. Citera gärna - men ange källan
Övriga referenser och litteratur
Göran Bexell, Etiken Bibeln och samlevnaden. Utformningen av en nutida kristen etik tillämpad på samlevnadsetiska frågor, Stockholm 1988.
De homosexuella och kyrkan (20:-), Det gäller oss också (40:-) och Psykologiska självbekännelser (20:-) kan rekvireras från EKHO-Stockholm. Porto tillkommer.
Har du frågor? Behöver du prata av dig? Det finns någon
som lyssnar och förstår! Ring EKHOs jourtelefon 0200-11 04 44 måndag och tisdag kl. 19-21, fredag 10-12. Naturligtvis får du vara anonym.
Du får prata med någon man eller kvinna som själv är kristen
homo-/bisexuell.
Du kan bli medlem/stödmedlem i EKHO-Stockholm! Det är enkelt.
Betala in 250 kronor på postgiro 19 51 28-4 och märk
talongen "Medlemsavgift" så får du bland
annat vårt medlemsblad hemskickat med all medlemsinfo som vi inte tar med på denna sajt.
KONTAKTA OSS: ekhosthlm@yahoo.com
| BOX 19047, 104 32 Stockholm | 08-643 74 45 |
Tillbaka
till