Jag har en storebror som är hos vår Far i himlen nu. I Jesu knä sitter han säkert och tittar ned. Jag hann aldrig se honom eller höra hans röst. Han är tre och ett halvt år äldre än mig. Mamma har pratat om honom ibland när jag låg i hennes mage, då hon var orolig för mig. Jag vet att mamma alltid tittar på den väg som hans fotografier hänger och mumlar ett lite godnatt. Hon glömmer aldrig det innan hon går och lägger sig.

Hon ska få berätta för mig om min bror Rasmus när jag blir äldre. Men jag vet att han har det bra i det som man kan kalla för "sommarlandet". En del kallar det för himlen.

Mamma har sagt att jag aldrig kommer att kunna ersätta Rasmus plats i hennes hjärta, det tomrummet kommer alltid att finnas, men jag kan bli det älskade barn som gör att hon kan gå vidare och släppa sin rädsla. 

Till min lilla ängel till bror
Födelse och död, ligger så nära varandra.
Redan innan vår födelse så är vi skapade
av vår Fader i himmelen.
När vi dör så är det till vår Fader i himmelen vi går.
Ett litet barn, är ett lån ifrån allas vår Fader,
ett lån som föräldrarna får förvalta så bra det någonsin går.

Ibland får de bara låna oss för ett kort litet tag,
men då kan de vila i att deras lilla barn är
hos Gud vår Fader i Jesu knä och får all kärlek
de någonsin kan få.