I början av december år 2000 fick mamma reda på att hon var gravid genom ett hemmagraviditetstest. Pappa fick veta direkt efter att mamma kollat testet och satt enligt mamma tyst i nästan en timme. Han trodde inte att han skulle bli pappa igen innan detta. Han visste att chansen fanns då inga riktiga skydd användes utan bara "säkra perioder", men på något sätt blev han förvånad att "lilla jag" var på väg i alla fall ;o).

I början av graviditeten hade mamma lite halsbränna och lite känningar i brösten såsom sig bör, men inga andra krämpor. Däremot fick hon en blödning 11 veckor gången som höll i sig några dagar och en blödning till som höll i sig ett par dagar i vecka 16. Mamma blev orolig första blödningen och fick åka in till akuten för att göra ett ultraljud och se om jag fortfarande fanns kvar och levde. Men det gjorde jag ju självklart. Allt såg bra ut, men de kunde inte svara på om det var ett missfall på intåg eller inte. Det var för tidigt att säga.

I februari började mamma jobba inom hemtjänsten för att göra den ekonomiska situationen något lättare för hela vår lilla familj! Hon trivdes med jobbet, men det tog på krafterna. Men jag gillade att ligga och skumpa därinne i magen medan mamma gick och höll igång. Det gungade så härligt så jag vaggades till sömns hela dagarna, för att sedan spralla till mig på kvällarna. Men då var jag sprallig också.  :o) "Tack och lov" sa mamma, eftersom hon var glad åt varje litet livstecken från mig som hon kunde få! Självklart ville jag ju glädja min mor!

Omkring 20 veckor gången märkte jag på mamma att hon verkade lite lugnare än innan. Hon hade varit lite orolig första halvan av graviditeten. Det kan nog bero på att hon förlorat min storebror, Rasmus i Plötslig Spädbarnsdöd. I och för sig hade han fått blivit född och fått leva i 3½ månad innan han dog, men mamma var väl medveten om att PSD kan ske redan inne i magen. 


Då och då var det lite busigare hemma än vanligt. Det var 3 av mina storasyskon som hälsade på hos sin mamma då! De bor hos sin pappa. Som ni förstår av det, så har inte jag samma pappa som mina större syskon. Men det var kul att höra dem redan där inne i magen. De heter Dennis snart 10 år, Pontus 8 år , Jimmy 7 år och Jennifer 5 år. Så har jag två till storasyskon som är ännu äldre, Linn 13 år och Jonas 12 år. Det är pappa Staffans barn. Vi får säkert roligt tillsammans hela syskongänget med tiden.


Mamma jobbade i hemtjänsten tills i början av juni och fram till dess var allting lugnt. Ett par veckor innan mamma slutade jobba började hon få ont i bäckenet och ryggen och fick problem att gå i trappor. Så hon beslöt att det var dags att börja ta det lite lugnt och stanna hemma och "bara vara gravid" i slutet. Sagt och gjort, hon gick till läkaren och fick bli sjukskriven till i mitten av juli. Då var det en månad kvar tills jag var beräknad att komma, den 12/8-01. Då blev jag lite spralligare dygnet runt, där inne i magen, för mamma gick ju inte lika mycket upp och ned i trapporna helt plötsligt!!! Det tyckte jag var lite trist, så jag jazzade loss lite själv istället ;o)! 


Samtidigt började det kännas lite trångt där inne i magen. Varför ska det vara trångt, där något så stort som "lilla jag" skall ligga????? Det kan jag inte begripa!! Heldumt!! :) Men lite mysigt och varmt ändå. Kanske hade det varit kallare om det hade funnits mera plats!!??


De sista veckorna blev mamma lugnare och lugnare, hon rörde sig mindre och mindre. Antagligen började det bli jobbigt att gå för mycket. Men hämnden är ljuv :o)! Hon tog det lugnare och jag sparkade henne lite extra! :o)


Tillslut började mamma koppla tror jag, för helt plötsligt började hon gå mer och mer igen. Inte så länge åt gången och inte lika fort som innan,  men hon gick ofta och tätare mellan gångerna, det gungade fint som en båt och jag slutade hämnas på dagarna en sväng igen. Men på nätterna var jag irriterad, för då lade sig mamma så jag fick något hårt emot den mage som jag låg i. Så jag sparkade vilt på det hårda så mamma knappt kunde sova! Det var nog madrassen på sängen, kanske. 


Men tillslut blev jag less på att ligga sådär trångt som jag var tvungen att göra så jag beslöt efter lite funderingar och träning att försöka ta mig ut till den värld jag bara hade hört lite dovt igenom mammas trånga mage innan. 


Om min utfärd kan ni läsa på sidan: "Förlossningen" om ni klickar på den länken i menyn nedan!

*tjingeling* 
~*~Kram från Engla~*~
:o)