Hur såg situationen ut i Sverige under 1800-talet? Sverige, som Finland tillhörde, försökte hålla sig utanför Napoleonkrigen men tvingades slutligen med som motståndare, till Frankrike. Följden av detta krig blev att Sverige förlorade Finland (1809) till Ryssland och att Norge tvingades in i en union (1814-1905) med Sverige. Just att Sverige förlorade Finland till Ryssland gjorde att kung Gustav IV avsattes i en oblodig statskupp i mars 1809. I den nya regeringsformen så delades makten upp mellan riksdag, kung och Högsta domstolen. Gustav Adolfs farbror, hertig Karl valdes till ny kung, men han saknade arvinge. Så man utsåg en av Napoleons marskalkar, Bernadotte, till tronföljare, Karl Johan. Sverige behövde ju en duktig militär som ledare om landet skulle kunna ta revansch på Ryssland, så blev det dock inte.

Skandinavismen, (Skandinavien+ism) var en nationell rörelse som ville förena de nordiska länderna eftersom dessa länder hade en gemensam historia, kultur och hade en gång pratat samma språk. Det var mest författare och studenter som träffades, sjöng, drack punsch och hurrade för Nordens enhet.

Isaac Grünewald (1884-1946) Fauvism , Teosofi

Reste till Paris (1908) för att studera Matisse och hans följeslagare som kallades för fauvisterna, och han var respektfull och känslosam när han beskådade den nya konsten: "Målningen som hängde på väggen...fick hela väggen att sjunga, nej, vråla av färg och strålande ljus". Isaac lärde sig av Matisse och hans konstnärskap förändrades. Formerna förändrades, färger och linjer började spela med en anarkistisk (laglöshet, upplösning) frihet. Men han vågade inte släppa greppet om den tredimensionella verkligheten i rummet. Hur ögat uppfattade ett motiv var ointressant, men minnet av motivet, det var intressant. För vad är allting som bygger upp vår verklighet om inte minnen? Hur många synintryck kan Du ha i nuet, när övergår intrycken till minnen, och när påverkas och förändras ditt minne av dina känslor? Minnet förändras helt klart ju längre tid som går efter sinnesintrycket om det nu gäller syn, hörsel, känsel, lukt eller smak, genom påverkan av våra känslor. Ursprungsformen, så som ögat ser dem, finns inte någonsin, därmed finns inte verkligheten. Därför är det intressanta i konsten minnena, hur minnenas färger och former har påverkats och förändrats av känslorna. Grundtankarna om illusionen som bygger upp rummet kommer från Teosofin.

Den svenske författaren Strindberg är mycket känd i Sverige, han börjar skriva tidigt och som 23-åring skriver han den bok som grundlägger hans författarkarriär, "Mäster Olof", som är ett historie- och idédrama. Genombrottet kommer dock med den samhällskritiska romanen "Röda rummet" som ges ut 1879, som kritiserar samhället, något som Strindberg fortsätter med under hela sitt liv. Under 1880-talet skriver han i en socialrealistisk stil, den främsta är nog novellsamlingen "Giftas" som han skrev 1884-86, romanen "Hemsöborna" 1887, dramerna "Fadren" 1887 och "Fröken Julie" 1888. På 1890-talet så drabbades han av en kris, "infernokrisen", som var en slags religiöskris. Då tillkom det en rad symboliska dramer, banbrytande för modern tids dramatik, bl.a. "Till Damaskus" 1898-1904, "Ett drömspel" 1902 och senare kammarspelen.

Larsson var en konstnär som både målade, tecknade och gjorde grafik. Utvecklade en egen stil med färgfält uppbundna av konturer (ofta tusch), för att skapa form och perspektiv. Arbetade, med något som kan kallas för besatthet, med tavlor som han ville hänga upp i Nationalmuseum i Stockholm. Hans fru hjälpte till att sy kläderna till modellerna på tavlorna, och man kan fråga sig hur mycket mer hon tog del i det som nu kallas för Carls konst. Det blev många turer (ända till Japan) innan dessa tavlor kom upp (långt efter konstnärens död) på den plats som Larsson hade tänkt sig. Där hänger de nu till allmän beskådan. Han gjorde många porträtt och illustrerade dessutom flera bilderböcker med akvareller. Han skrev sina memoarer "Jag" som kom ut 1931.