Appendix

Angående artikeln 'Utsatt situation för studerande med barn' i Ergo nr 11 2002: Jag tror att studiebidraget räcker till att försörja EN person, om barnbidraget sedan inte räcker till att försörja ett barn, så får studerande med barn klaga på regeringen och inte på universitetet. Det är inte universitetets uppgift att bry sig om studenternas anhörigas försörjning (min mamma är t ex pensionär och skulle må gott av att jag jobbade, men inte går jag och klagar på att mina studiemedel inte räcker till att försörja henne!). Det är egentligen ett heltidsjobb att ha barn och jag stödjer inte alls att Sverige drar båda föräldrarna ut i arbetslivet under nästan hela barnets uppväxt bara för att vi tror att ökad självständighet betyder högre livskvalitet. Det är livskvalitet att ha tid till att vara med sin familj vilket är viktigt för att fostra en framtidens generation som inte blir brottslingar, krigare eller ekonomiska jättar som inte tar hänsyn till fattigare människor. Jag menar inte att föräldrar inte ska få plugga alls, det vore att ta i lite men jag stödjer inte att man ska underlätta för att ha barn när man studerar. Klarar man av att vara både förälder och student så är man duktig, men det ska vara så tufft som det är. Socialbidrag är till för att hjälpa människor ur knipa (när de till exempel blivit med barn oplanerat och inte vill göra abort, vilket jag för övrigt tycker är ett hederligt val) och det är inget fel att leva på det. Men jag tycker inte att studenter ska skaffa barn för att de vet att deras socialbidrag numera kallas för 'barntillägg' och således gör det till en ny möjlighet att man har barn redan under sin studietid. Vi kan ju inte öka antalet människor som lever på skattepengar utan att öka antalet människor som betalar skatt. Vidare tycker jag att till exempel folk som jobbar har rätt till kvällskurser snarare än att föräldrar ska ha rätt till dagskurser. De som jobbar behöver inte belasta samhället ekonomiskt när de studerar medan föräldrar som inte jobbar gör just det i dubbel utsträckning samt att de har mindre tid för sina barn vilket jag alltså inte stödjer (nu utgår jag ifrån dem som jobbar och studerar när deras barn är vuxna). Om nu en arbetstagare och en förälder söker till samma kurs så tycker jag inte att föräldern ska ha rätt till att kräva att kursen ges på dagtid därför att då kan inte den som jobbar ta den. Jag hoppas att samhället snart inser att vi behöver ge våra barn en bättre kvalitet på livet och då menar jag inte materiellt genom höjt barnbidrag etc utan då menar jag genom att uppmuntra föräldrar att stanna hemma i större utsträckning (istället för att jobba ihop pengar till en ny bil; hemskt vilka prioriteringar vi har i samhället...) samt genom högre kvalitet på grundskole- och gymnasieutbildning. Varför ska regeringen lägga så mycket pengar till att alla, inklusive föräldrar ska kunna ha tillgång till högskoleutbildning när de inte ens får tillräckliga förkunskaper från gymnasiet för att pengar saknas där? 11.1 EMU inte bara ekonomisk fråga 11.2 Windows tror att jag är dum i huvet! 11.4 Aktuella lösningar för betyg på universitet