Appendix

Aktuella lösningar för betyg på universitet Det finns tre mål som man kan ha med en kurs och betygstypen bör vara anpassad till dem. Dels finns studenter som bara behöver få en allmän förståelse om ämnet för att de skulle kunna råka på det i sitt senare liv. Här är det viktigt att fokusera på att studenten kan förstå terminologin till den grad att en vetenskaplig text i ämnet kan läsas och förstås samt möjligtvis att studenten får en god översikt över de viktigaste resultaten som forskningen i ämnet har kommit fram till eller förväntas kunna komma fram till i nära framtid. En annan typ av studenter är de som aktivt ska jobba med ämnet. Dessa behöver, utöver de kriterier som nämnts ovan (om terminologi och forskningsresultat), ha en mycket god förståelse av hur forskningsresultat i området kan användas i deras arbete. De måste alltså ha en sorts talang för att spåra upp möjliga användningsområden där forskningen kommer samhället tillgodo. Den tredje typen är de studenter som tänker att fördjupa sig och själv forska i ämnet ifråga. Dessa behöver inte nödvändigtvis kunna förstå vad forskningsresultat kan användas till, dock är det av stor nytta eftersom de ju borde ha forskningsämnen som är av nytta till samhället samt att de måste vara uppmärksam på att vissa resultat kan användas på sätt som innebär faror för samhället. Det som de nödvändigtvis bör ha är mycket uttömmande kunskaper om vetenskapliga metoder i området samt talang till att tänka ut till vilken slags forskning dessa metoder kan användas till utöver de fall då de redan har använts. Det är synd att dessa tre kunskapslager inte redovisas i det nuvarande betygssystem på universitet då till olika ändamål det ena eller det andra räcker till, respektive är nödvändig. Man borde införa ett tredelat betyg där första bokstaven representerar faktakunskap och terminologi, andra bokstaven tillämpningsfärdigheter och tredje bokstaven forskningsfärdigheter; t ex: Samtalsanalys G-VG-U Syntax VG-VG-G Då blir det mycket enklare att få studenter till att sträva efter högre nivå (alltså att man anstränger sig mer för att man vill få VG på alla delar) utan att fördenskull göra det svårt för dem som nöjer sig med goda faktakunskaper och således kan få ett bra jobb på basis av att det står ett VG i första delen av betyget. Den av den nuvarande situationen uppstående nackdelen är ju att detta kräver en grundläggande förändring i Sveriges universitets betygssystem. Det kommer att ta lång tid att driva igenom något nytt, så det är ingen aktuell lösning för vår institution, men det är nog tänkvärt. Kanske, som en aktuell lösning för oss, skulle man kunna utfärda intyg - för dem som vill - som visar personens kompetens i dessa tre områden; det blir då inget som är nationellt officiellt, men det kan hjälpa dem som annars bara får G eller U på en hel kurs och det kan sporra dem som vill använda intyget för att söka doktorandtjänster etc. Det vore då upp till varje arbetsgivare resp. institution att lita på ett sådant intyg eller att förkasta det som något icke-officiellt, men kanske kan vi få igång en trend om fler personer tycker att metoden är praktiskt användbar. Sålänge metoden inte är officiell praxis vid vårt eller andra universitet så behöver det heller inte kräva större resurser (som utarbetandet av ett motsvarande regelverk, metoder till att mäta fördigheter i de tre områden etc) eftersom studenterna bör se dessa intyg som ett slags bonus de kan få, men inte som en rättighet där betyg kan överklagas eller liknande. 11.1 EMU inte bara ekonomisk fråga 11.2 Windows tror att jag är dum i huvet! 11.3 Om studenter med barn