papparatt

Det här är min son Joel. Han har den jätteturen att han har en av de bästa tänkbara pappor han kan få. Han har dock också den oturen att han har en mamma som inte erkänner faderns viktiga roll i ett barns liv.
Jag tänker inte gå in på detaljerna, de är inte så märkvärdiga och upplevs av många män i Sverige och runt om i världen.
Här får ni en länk till en text som jag skrev för några år sedan, när Joel var mycket liten, som får tjäna som bakgrund. Den är lite naiv och jag skulle nog inte ha skrivit på samma sätt idag. Nu vet jag att det är lagarna, mer än något annat, som är felet här i Sverige och på annat håll också. Men som introduktion är det OK.

Det vi har idag är grov könsdiskriminering. Förmodligen det enda exemplet på sann juridisk könsdiskriminering i den svenska lagboken. Och otroligt nog, med tanke på den feministiska dominansen i media, är det män som är diskriminerade emot! Jag har, helt utan skam, klippt ut, förändrat lite, och klippt in en text som jag hittade på http://home.tiscali.se/~anderskl/index.html. Den hittar ni härnere. Den ger lite perspektiv på situationen, tycker jag. Tyvärr finns ingen information om författaren. Om han har något emot att jag stulit hans text får han höra av sig.
Jag länkar även till andra organisationer i Sverige som jobbar för våra barns rättigheter. För i slutändan är det det som är det viktiga.
Gå gärna till mitt forum och diskutera de här ämnena. Jag hoppas på stimulerande debatt.

Ni kan även skicka email eller kontakta mig via icq. Mitt nummer är 138672587

Kan du verkligen svara JA på dessa frågor? Är det rätt att.........
- en förälder inte har rätt att få veta när dess barn avlider?
- en förälder inte får besöka sitt barn på dagis för att vårdnadshavaren inte vill det?
- en förälder skall betala en dagisavift utan att få veta vad dagisaviften i verkligheten är, för att vårdnadshavaren inte vill det?
- en förälder inte skall få veta hur sitt barn mår, för att vårdnadshavaren inte vill det?
- en förälder inte skall få veta hur det går för sitt barn i skolan, för att vårdnadshavaren inte vill det?
- ett barn inte skall få tillgång till den andre förälderns njure om barnet blir sjukt, för att vårdnadshavaren inte vill det?
- en vårdnadsutredare inte skall behöva motivera sina beslut?
- det skall behöva ta så lång tid som ett och ett halvt år för att ta ställning i umgänget mellan ett barn och en förälder?
- det skall behöva ta så lång tid som ett och ett halvt år för att ta ställning för vilken vårdnadsform som är bäst för barnet?
- det skall behöva ta så lång tid som ett och ett halvt år för att ta ställning för vilken underhållskostnad som är bäst för barnet?
- en vårdnadshavare kan gå till ett socialkontor och "uttrycka oro", och därmed får den andra föräldern friskriven frånsitt föräldraansvar?
- en förälder som inte är vårdnadshavare inte skall få kunna ringa och prata med sitt barn för att vårdnadshavaren inte vill det?
- ett barns möjlighet att få två delaktiga och ansvarstagande föräldrar i grund beror på om föräldrarna är gifta, eftersom då blir båda föräldrarna automatiskt vårdnadshavare med lika möjligheter att utöva sitt föräldraansvar?
- ett barn inte skall få känna att pappa och mamma betyder lika mycket, för att vårdnadshavaren inte vill det?
- båda föräldrarnas bidrag till barnets utveckling inte är lika viktiga, för att vårdnadshavaren inte vill det?
- "Lida men" enligt sekretesslagen 7 kap 38 paragrafen betyder lika med "inte vilja".
- "Lida men" enligt sekretesslagen 7 kap 38 paragrafen bara gäller för vårdnadshavare och inte umgängesförälder.
Då bor du också i rätt land. Det måste vara rätt för så är det i Sverige i dag !!

Vad innebär det ovanstående egentligen? Fram till 1998 var det omöjligt för en ogift far att få gemensam vårdnad om sina barn om inte modern gick med på det. Hon behövde aldrig motivera varför hon förnekade pappan vårdnaden. Som ni ser från texten här ovan så lämnas pappan (det är nästan alltid pappan som står utan vårdnad) i ett sådant läge helt utan grundläggande förälderrättigheter och våra barn utan två jämlika föräldrar. Efter 1998, emot många kvinnogruppers vädjanden, förändrades lagen. Det är nu möjligt att få gemensam vårdnad, emot den ena förälderna vilja, genom stämning. Det är kostsamt och jobbigt men självklart ett steg i rätt riktning. Så fick jag, efter 3 års kamp, gemensam vårdnad om min äldste son.
Självklart är Obligatorisk Gemensam Vårdnad är ett måste. För att läsa mer gå till denna länk. Den kommer inte att lösa alla problem men den kommer åtminstone att ge pappor en god möjlighet att ta jämlik del av sina barns uppväxt.

Tom