En vapensköld för släkten

Vapensköld för mig, jag som inte är adlig. Är du helt från vettet?
Det brukar vara den vanliga reaktionen när ämnet förs på tal, men att ta sig ett vapen är inget märkvärdigt alls. Stefan Bede, heraldiker och ledamot i Svenska Heraldiska Föreningen, lotsar oss in i denna udda vetenskap.

Heraldik, som läran om vapensköldar heter med ett finare namn, är en gammal vetenskap. Faktiskt äldre än själva vapensköldarna.
– Ordet kommer från namnet på en grupp underhållare, härolder, som utropade deltagarnas heroiska bragder inför tornerspelen, säger Stefan Bede. Vid den tiden hade bara kungar och furstar vapen, men de deltog aldrig i tornerspelen.

Något för alla
På 1300-talet blir bruket allt vanligare. Väpnare från lågadeln, borgare och präster tar efter stormännens vapenbruk.
– Så redan från första stund är vapnet något för alla grupper i samhället och inte alls något adligt, säger Stefan Bede.
Den svenska traditionen ligger nära kontinenten där vapnet alltid har varit något för alla. Däremot har kungamakten länge förbehållet sig rätten att förläna vapen i samband med adelskap. Dessa vapen har på så sätt fått ett annat rättsligt skydd än de självtagna.

Mer roligt än allvarligt
Det finns många små fördomar om heraldiken. Att den är pompös och snobbig. Att den bara är till för adeln och överklassen och det därför är att förhäva sig om man själv vill använda sig av ett släktvapen. Stefan Bede håller inte med. Heraldiken är inte alls så tung och tråkig. Tvärtom.
- Ett vapen kan vara så fantastiskt vackert eller fantastiskt fult. Själv fastnade jag först för de barnboksglada färgerna. Det är färgerna, kompositionen och bildens balans som tillsammans ger det konstnärliga avgör vapnets kvalitet.
För den som är historiskt intresserad är den dessutom en utmärkt hjälpvetenskap. Men det mest typiska för heraldiken är att det inte är bilden som är det viktiga. Det är texten som avgör.
– Därför kan vapnet målas på så många sätt som det finns människor. Men vapnet är ändå detsamma. Logotypen däremot är statisk och måste alltid se likadan ut.
Sparbanken kan vara ett exempel. De kastade ut en stor summa pengar på att skapa en ny symbol som skulle ersätta den gamla eken. men den skulle samtidigt påminna om samma ek. För en heraldiker är det ordet ek som är det viktiga. Och då blir frågan om en ny symbol bara en fråga om en ny teckning. Ganska okomplicerat samtidigt som symbolen kan överleva längre.
– Alla stilar blir omoderna förr eller senare, men motivet är alltid aktuellt, säger Stefan Bede.

En del av släktforskningen
Det har blivit allt vanligare att ta sig ett heraldiskt vapen. Den lite torra, konservativa doft som tidigare vilat över släktsköldarna tunnas ut allt mer.
- Det känns nog oåtkomligt för den som bara är ytligt bekant med heraldiken. Man tror att det är något som är förbehållit adeln eller staten.
Släktforskningen är kanske det som mest har bidragit till att göra oss mer stolta över vårt förflutna. Vi gömmer inte längre våra förfäder utan drar fram dem. Om man har ett vanligt namn är det vara roligt att ha ett vapen som är unikt för familjen eller släkten.

Gör ditt eget vapen
Vad namnet är för örat är vapnet för ögat. Ännu är det inte så vanligt att släkter har ett vapen, men det är lätt att ta sig ett nytt. Förr eller senare måste allt ta sin början, och inte är det sämre med ett nytt än ett gammalt. Det kan löna sig att ägna några stunder åt släktforskning innan du bestämmer dig.
- Många släkter har en skatt att hitta hos någon av de gamla sällskapsordnarna, säger Stefan Bede. Alla som har nått en högra grad inom t ex Frimurarna eller Par Bricole har ett vapen. De kanske inte alltid passar för släkten, men kan vara en bra utgångspunkt.
För den som inte hittar något äldre släktvapen, eller är missnöjd med det går att börja helt från grunden. Det kan vara att hitta symboler som anknyter till släktnamnet. Dessa rebusvapen är de vanligaste i modern heraldik. Mycket därför att de är lätta att göra, men också för att de så tydligt anknyter till namnet. Också gamla gårds- och byanamn kan vara till stor hjälp.
– Det svåra är inte alltid att hitta symbolerna, utan att begränsa sig, säger Stefan Bede.
Vill du sedan vara säker på att ingen annan tar sig ditt vapen bör det publiceras i en vapenbok eller göras känt på annat sätt. Det finns däremot inget lagskydd.
- Inom heraldikvärlden råder en gentlemannaanda. Man tar sig inte ett vapen som är likt ett som redan finns, säger Stefan Bede.

Jesper Wasling
[Sjuhäradsbygdens Tidning 1999]

Tillbaka
Startsidan
Artiklar

Läs mer av Jesper

Artiklar
Rävspel i Fristad

Magic Johnsson i M7

Sven-Bertil Taube på Årås

Gyllene stjärngods 

Ta dig ett vapen

Textilkonstnären i Böne

Sätt ljus på stan

Hopp för Afrika

Krönikor
Det fria hertigdömet