Det var iskallt, en av de sista dagarna det året. Jag skulle åka till Åland för att träffa min väninna Mis, som bodde här. I god tid hade jag bokat tågbiljetter till Stockholm, bokat hotellrum och båtbiljetter till färjan till Åland.

Kappsäcken var redan packad. Jag hade haft det ganska så stressigt på mitt jobb och var nu trött. Därför såg jag fram emot några dagars semes-ter tillsammans med Mis och hennes familj långt ute i skärgården på Vårdö.

Mis jag, vi har känt varann sedan tonåren och vi har behållit kontakten under alla dessa år. Vi har sett våra barn födas, växa upp och flyga ut ur hemmet för att leva sina egna liv.

Jag satt på tåget till Stockholm och sökte i handväskan efter lappen med adressen till hotellet jag skulle bo på. Det låg i Gamla stan och här skulle jag sova över för att ta den första färjan på morgonen till Mariehamn. Men hur jag än sökte, var lappen försvunnen.

Jag måste ha glömt den hemma på mitt skrivbord...

Förlitar mig till tanken att de flesta taxichaufförer känner till alla hotellen och det skulle säkert ordna sig på något sätt, tänkte jag. Snart var vi inne på Centralen i Stockholm och jag går genast ut till taxistationen. Tillsammans med taxichauffören försöker vi hitta någon skylt som talar om att här finns ett hotell. Vi åker gata upp och gata ner på de smala gatorna, men vi hittar ingenting. Det enda hotell som chauffören kommer att tänka på är en liten skuta, idag hotell, vid Södra Mälarstrand och han kör mig dit.

Nere vid kajen ligger gammal rödmålad skuta med tända lampor som flaggspel mellan de båda masterna. Jag stiger ur taxin och ber chauffören vänta medan jag går in och frågar. Receptionisten bekräftar att jag har kommit rätt och säger att mitt namn finns i bokningen. Jag ger upp, går tillbaka till taxin, tar mitt bagage och betalar.

Inne är det varmt och skönt. På borden i restaurangen finns levande ljus. Jag beställer in lite mat för nu är jag rejält hungrig. Har inte ätit något sedan lunchtiden. I restaurangen finns några andra gäster också. När jag ätit färdigt ber jag om att få nyckeln till mitt rum. Jag blir hänvisad till en spiraltrappa och ner för den kommer vi till lastrummet som idag är ombyggt till hytter. Här finns ca tio hytter, men jag är den enda nattgästen.

Här nere är det iskallt! Receptio-nisten sätter på värmeelementet och hon hoppas att det snart ska bli varmt nog. Undertiden bär jag in filtarna från de andra hytterna för att ha dem på mig och även täta ventilen med.

Ute är det stjärnklart denna kalla natt i december. Jag tittar på utsikten i hamnen innan jag låter filten täcka ventilen (fönstret). Den närmaste tiden är jag sysselsatt med att täta ventilerna för det drar ordentligt från dem.

Sedan sätter jag några filtar på sängen innan jag lägger mig. Jag låter lyset stå tänt, för trots allt är det lite kusligt att ligga ensam här i lastrummet på en skuta vid en kaj i Stockholm. Kanske har jag slumrat till några gånger men jag kan inte sova. Jag fryser alldeles för mycket även om jag har på mig allt inklusive mössa, kappa och vinterstövlar.

Klockan fem på morgonen går jag upp. Samlar ihop mina tillhörigheter och går upp till receptionen för att beställa en taxi. Snart är jag i Viking Lines terminal och jag är en av de första passagerarna. Men det viktigaste ändå är, att jag är inne i värmen. Jag sätter mig i en soffa i vänthallen och slumrar till. Men tiden går alltför långsamt. När det är en timme kvar till avgångstid och incheckningen borde ha börjat, finns där inga andra passagerare än jag.

Jag går upp till andra våningen varifrån man går ombord på färjan. Till min stora förvåning är det här också helt tomt, men båter ligger vid kajen. Jag förstår ingenting!

En morgonpigg städerska kommer in i vänthallen och besluter mig för att fråga henne om var alla de andra passagerarna är. Hon tittar på mig och säger; att det inte går någon båt idag! Vad? Jag har ju biljetter till färjan idag - och så går det ingen alls. Jag förstår ännu mindre nu.

I samma ögonblick kommer en tjänsteman till incheckningsdisken och jag går fram till henne och frågar samma fråga jag nyss ställt. Men hon bara bekräftar att det var riktigt. "Men du kan hinna med färgan från Kapellskär om du tar en taxi genast", säger hon
Nu börjar en febril aktivitet i jakten på en taxi mitt i den värsta morgonrusningen. Taxin kommer och bromsar in med tjutande däck, jag hoppar in i den och så börjar en skräckfärd zig-zag mellan bilar och bussar i de båda körfilerna. Snart är vi på väg på den norra motorvägen på väg mot Kapellskär. Jag kan slappna av något och börjar berätta för chauffören om min nästintill otroliga historia.

Trafiken blir glesare. Det frostiga vinterlandskapet susar förbi oss och en svagt gul sol lyser det hela. När vi närmar oss Kapellskärs terminal ringer chauffören upp Viking Lines terminal och informerar dem om att vi närmar oss. Det hänger bara på minuterna innan färjan ska kasta loss och jag blir strandsatt.

Ingen frågade mig i hastigheterna om jag hade pengar för alla dessa extra kostnader. Men lyckligtvis hade jag så att jag kunde betala taxin. Sedan startar mitt livs maratonlopp och jag springer upp för trapporna som aldrig verkar ta slut. Nu är det endast den långa gången fram till färjan. Jag hör redan motorerna när två starka armar tar i mig och lyfter mig ombord med bagage och allt.

Det gick vägen! Jag är ombord!

Nu kunde jag se fram emot några timmars lugn och ro. Efter två timmar är vi framme och ska lägga till i Mariehamn. Men jag är också två timmar tidigare än den tid jag sade till Mis. Jag köper mig en veckotidning och sätter med den i vänthallen. Det kan inte i ord beskrivas vilken förvåning det blev när Mis fick syn på mig. Naturligtvis fick vi ett gott skratt när jag berättade hela min historia.

När jag var hemma igen, hade kurerat mig från min lunginflammation som jag ådrog mig av vistelsen i skutan, gick jag tillbaka till resebyrån där jag hade köpt biljetterna. Här drog jag än en gång min historia och de beslöt att återbetala alla mina kostnader, varför det blev en verkligen annorlunda gratisresa.

Fakta om Åland

Vårdö - den magiska ön

  <<  Reseringen  >>

Skutan i hamnen