För oss med ögon känsliga för grönt.

                                                  HONEY.

På vikingatiden hade honungen en central plats i det nordiska samhällslivet. Mjöd ( vatten, jäst och honung) ansågs som en gudagåva till människorna och dracks både till vardags och vid årets alla fester. I Kina såg man honung som något slags dagg från stjärnrymden, som bina sedan samlade in under dagen. Liknande föreställningar hade man i Europa under antiken. Plinius (första århundradet e. Kr.) tänkte sig att honungen föll ner från stjärnorna till växternas blommor. Den var alltså av himmelskt ursprung och uppskattades därefter. De flesta  kulturer tycks ha använt honung (utom i antikens Sparta, där man ansåg att honung var feminin föda och inget för män.)

 Honung hör till de tidigaste gudaoffren, särskilt till fruktbarhetsgudar, och har använts i  riter för  underjordiska väsen. Den hörde t. ex. till offergåvorna i Egypten och Grekland. Både greker och sumerer menade att gudarnas dagliga föda till stor del bestod  av honung.  Judarna, som drömde om ett land som flöt av mjölk och honung, var däremot förbjudna att offra honung; det fick t. ex. inte ingå i den heliga rökelsen.    

Man använde också honung som  medicin, både utvärtes och invärtes. Den upskattades  som ett ypperligt balsameringsmedel, framförallt egyptierna lär ha använt den som sådant. För alla slags infekterade  sårskador var honung universalmedlet hos romarna. Men det var oerhört viktigt vid vilken tidpunkt den samlades in. Stjärnornas och planeternas banor  måste vara i noggrannt uträknade positioner för bästa verkan.

Honung var tidigt en symbol för vältalighet, hos grekerna utsträckt till poetiskt snille och vishet i största allmänhet. I Kina smorde man husgudarnas läppar med honung för att de skulle tala väl om en när de avgav årsrapport till himmelsguden. Enligt samma association var honung en symbol för falsk vänskap. I Bibeln betecknar honung allt som är sött och ljuvt, t. ex. Guds ord som är ljuvare än honung.

Den moderna naturvetenskapen har gett oss en lite mindre romantisk bild av vad honungen  består av: Runt 50 % vatten, (kan variera upp till 75%). Halten sockerarter kan vara lika hög: fruktsocker (fruktos; 32-47 %),  druvsocker (glukos, 22-45 %), rörsocker (sackaros; 1-10 %). Därutöver också små mängder eterisk olja, inhibin (bakteriedödande), acetylkolin , syror, proteiner, pollen, enzymer .

Vetenskapsmännen vet numera ganska exakt hur det går till när bina samlar nektar ur blommorna, omvandlar den till honung och tömmer ut den genom munnen i vaxkakornas celler. Ett kilo honung, har man räknat ut,  kräver t ex besök hos 630.000 klöverblommor.  En kupa ger upp till 100 kg honung, medelskörden är 40 kg/kupa.  I en kupa finns det sommartid omkring 70 000 bin.
Den viktigaste produkten är naturligtvis honung. Men också andra produkter tillverkas av de flitiga bina: pollenextrakt, kittvax eller propolis, bivax och Royal Jelly (drottninggelé).

Ett litet tips: Honung kan användas som lösningsmedel för att dra ut ämnen ur växtdelar; man kan t. ex. göra rosenhonung, kamomillhonung,  vitlökshonung etc.