Saker som väl varje transman någon gång måste fundera på.

Bara Du vet vem Du är

Folk kan försöka inbilla en så mycket de vill - och ibland försöker man själv inbilla sig saker - men sist och slutligen räknas inte hur man ser ut, utan hur man ser sig själv.

Transsexualitet kan man inte bota med psykoterapi

På något sätt verkar det helt oundvikligt att transmannen inledningsvis sätts under press att påbörja en psykoterapi. Frågan är bara VAD som ska utredas under terapin och med vilket mål.

Vad vore då annorlunda, om du fick leva som man?

För det mesta vill också psykologer och psykiatriker veta, vad skillnaden mellan män och kvinnor egentligen är.
Frågan är inte så lätt att besvara. Till slut landar man ofta vid "Den som känner sig som kvinna, är kvinna".

TS är ingen sexuell orientering

Frågor om vilka sexvanor och partnerpreferenser man har, kommer också som regel. Då frågar man sig hur ofta man måste tala om att TS inte har något med sängvanor att göra. "Det handlar om vem man är, inte om vem man kryper till sängs med!"

Testosteron - inte för mycket och inte för litet

...men så, blir det då äntligen dags för hormoner och man glädjer sig åt effekterna och fruktar biverkningarna. Testosteron omvandlas i östrogen om man injicerar för mycket. Man vill ju inte ha ännu mer fett på lår och akterkastell, men inte heller vill man vänta onödigt länge på de positiva effekterna. Hur mycket och hur ofta ska man då alltså injicera?

Hår, mycket hår, och helst över allt!

Vi hoppas att hormonbehandlingen ger oss alla goda kroppsliga och mentala förändringar, och vi har noll tålamod. Speciellt intensivt längtar vi efter att få kunna raka oss ordentligt och känna skäggstubb i ansiktet.

Inte bara skägget ska växa ;-)

Den lille kan utan vidare bli dubbelt så stor som innan. Om vakuumpumpning hjälper därvidlag är väl tveksamt, men man vill väl gärna prova. Det är inte så märkligt att denna kroppsdel, plötsligen stor och mycket känslig, väcker en hel del intresse hos sin ägare.
Muskler vill vi förstås också ha.

Inte alla testosteronets verkningar är välkomna

Om man har rätt (eller fel skulle jag kanske säga) gener så kan testosteron ge flintskallighet. Plötsligen utvecklar man ett intensivt intresse för hur mycket hår farsan fortfarande har på huvudet.
....och hur är det med morfar?

Operationer - ett svårt ämne

Den som har några, vill som regel bli av med brösten. Det är det enkla beslutet. I Sverige kräver lagen dessutom sterilisation innan man kan få sitt "nya" kön fastställt. I Tyskland krävs såväl avlägsnande av äggstockar och livmoder som bröstreduktion för könsfastställelse.

Falloplasti eller inte - det är frågan

Det finns tre varianter: Falloplasti (stor snopp), metaoidioplasti (klitorispenoid) eller "varken eller". Vad man vill och behöver är mycket individuellt. Vad vill man uppnå: Något som fyller ut byxan, något för sex, och i så fall hur, eller något som man kan stå och pinka med?

Hur stor måste den vara?

Måste den vara stor nog för penetration? Räcker en klitorispenoid, för att kunna pinka stående? Vill man hellre ha "the real thing", men en liten? Eller behöver man en rejäl grej för att känna sig som en komplett man?
Många frågor, några allmängiltiga svar kan jag inte ge.

Vad klarar kirurgerna av?

Hur långt utvecklade är operationsmetoderna? Lönar det sig att vänta? Vilka kirurger är bra, och vilka är "slaktare"? Någon gång måste man ändå bestämma sig och hoppas på det bästa.
Livet måste gå vidare!